Tag Archives: testiklar

Med Göran Hägglund blir inga (trans-)barn gjorda

Det har inte varit lätt att få ur Göran Hägglund något svar om könstillhörighetslagen: Hur det egentligen ska bli med kastreringstvånget av transsexuella och intersexuella och förbudet mot att spara ägg och spermier, med skilsmässokravet och rätten att få vård även som minderårig. Som socialminister är det han som är ansvarig, men har svarat undvikande hela tiden – ända tills i mars i år då han förklarade att han skulle låta det bli en fråga för nästa regering.

Amanda Brihed har försökt få till ett samtal IRL, och Karl Rosenqvist har stalkat Hägglund på twitter. Nu har det äntligen hänt något: Göran Hägglund har svarat på Briheds debattartikel i Aftonbladet. Det ni. Äntligen ska vi få veta vad han tänker, varför det har gått två och ett halvt år utan att något har hänt, och vad han tänker göra ifall han får förtroendet att sitta kvar som socialminister. Eller… eh… det kanske är det vi inte får veta. Egentligen säger han inte så mycket alls.

Göran Hägglund börjar med att briljera med sina kunskaper och sin förståelse:

”Gruppen transpersoner är inte så stor, men för denna grupp är de lagar och regler som finns på det här området naturligtvis av helt central – ja, livsavgörande – betydelse. Och Amanda Brihed och jag är överens om att könstill­hörighetslagen behöver moderniseras.”

Sedan går han in på den kritik som förts fram mot lagförslaget:

”Den utredning som lämnade förslag på en ny könstillhörighetslag har fått mycket kritik, inte minst från de transsexuellas egna organisationer. Utredningen innehåller förslag som jag känner stor tveksamhet inför. Kring en del av förslagen råder också mycket stark oenighet bland remissinstanserna. Mot bakgrund av detta har det varit svårt att driva frågorna framåt utifrån utredningen.”

Värt att påpeka är att han inte går in på vilka förslag han ”känner stor tveksamhet inför”. Är han tveksam till förslaget att låta transsexuella spara ägg och spermier, eller är han tveksam inför förslaget att kräva kastrering för att få ändrad könstillhörighet?

Till sist hänvisar han till den utredning av transvården som Socialstyrelsen håller på med, och säger att det är medvetet att de väntar in den rapporten:

”Min utgångspunkt för förändringsarbetet är att vi ska söka efter en reglering på området som på bästa sätt hjälper den grupp som berörs, det vill säga de transsexuella, att uppnå så god hälsa som möjligt. Viktigt är också att lagen skyddar barnens rättigheter i enlighet med Barnkonventionen, som exempelvis rätten till sina föräldrar.”

Nu är det så att lagförslagets remisstid gick ut i november 2007, och Socialstyrelsens utredning startade i september 2009. Det är nästan två år däremellan, då det alltså fanns ett lagförslag att åtminstone ta ställning till. Ändå valde Hägglund att skjuta upp det tills det gick att skylla på utredningen. Så praktiskt för honom, och så frustrerande för alla transpersoner som väntat på ett svar, på att få vård, på att veta hur framtiden ser ut.

Ändå är det på sätt och vis lugnande, för jag är inte så säker på om jag skulle ha velat att det vore en kristdemokrat som skrev ihop en proposition om vad jag får och inte får göra med mina könsorgan. Jag hoppas verkligen inte att det blir Göran Hägglund till socialminister ännu en mandatperiod, för då blir garanterat inga (trans-)barn gjorda.

Relaterat: Amanda Brihed, Per Pettersson, Lisa Olsson. Mer info: Mina inlägg om könstillhörighetslagen.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tvångskastrering och tvångskönsorganisering

De senaste dagarna har jag ju ritat könsorgan inför min föreläsning om kastreringstvånget, och igårkväll satt jag och läste argument för att införa obligatorisk kastrering för alla barn och vuxna som ansöker om ändrad könstillhörighet. Det är långt ifrån första gången, men jag blir lika beklämd varje gång.

När förslaget för en ny könstillhörighetslag presenterades 2007 var en av förändringarna att man ville byta ut kravet på sterilitet till ett krav på kastrering. Man ville å ena sidan tillåta transsexuella att låta frysa in ägg och spermier, och å andra sidan kräva att de opererar bort äggstockar och testiklar för att få ändrad könsidentitet. Den lagen från 1972 som fortfarande gäller kräver nämligen i praktiken sterilisering och att man inte har sparat ägg eller spermier, så det vore både ett steg tillbaka och ett framåt.

Det är talande att de transpolitiska organisationerna – med undantag för Patientföreningen Benjamin – alla var kritiska till kastreringskravet, medan många andra remissvar är positiva. Till exempel Svenska kyrkan (pdf), som skriver:

”Om man bytt kön så är det inte rimligt att man kan få använda sig av ett så tydligt uttryck för den gamla identiteten som könscellerna i en ny situation.”

Patientföreningen Benjamin (pdf) skriver:

”Föreningen FTM Sverige har till utredningen lagt fram absurda krav, som utredningen sedan anammar med den absurda konsekvensen att FTM som fastställts som män kan föda sitt eget barn. Dessa är enligt vår uppfattning inte transsexuella utan he-women.”

Det handlar alltså om hur man definierar kön, och om hur man kräver någon slags motprestation. För att få tillgång till medicinsk behandling – till exempel hormoner – och juridisk könskorrigering, så måste man ställa upp på vissa krav. Det handlar inte om att bevisa att man lider av transsexualism (eftersom de inte går in på diagnoskriterierna), och det handlar inte om att man skulle vara en sämre förälder. Det handlar om att enskilda människors mentala och biologiska kön ses som ett samhällsproblem, som ett hot.

Som en motvikt till detta elände kan jag i alla fall tipsa om en debattartikel på Politikerbloggen, där Per Pettersson, Catrine Norrgård och Jens Odsvall skriver om transpersoners rättigheter. De kräver att:

  1. Lagstiftningen måste moderniseras. Kraven att vara ogift och steriliserad måste bort. Det måste bli tillåtet att spara könsceller.
  2. Den könskorrigerande behandlingen måste moderniseras och bättre metoder användas.
  3. Möjligheten till vård som minderårig måste säkras.
  4. Vården måste baseras på medicinsk kunskap och den enskilda patientens behov, inte på fördomar om hur en “riktig” kvinna eller man är.
  5. Kunskapen om transpersoner i öppenvården, framför allt inom psykiatrin, måste bli bättre.

De tre är alla cispersoner, men har ganska bra koll på vad som är viktigt för många transpersoner. Jag skriver definitivt under på de fem punkterna. Särskilt nöjd är jag med den fjärde punkten: Vården måste baseras på den enskilda patientens behov.

Det är inte rimligt att utgå ifrån att alla människor med samma diagnos behöver exakt samma behandling. För en del transsexuella är det otroligt viktigt att genomgå kastrering; för andra är ett sånt krav istället ett stort hinder. Problemet är varken de patienter som behöver vissa operationer, eller de patienter som inte behöver dem. Problemet är att alla patienter förväntas vara likadana.

En del verkar tro att om man tillåter människor att få juridisk könskorrigering utan kastrerande operation, så kommer det att leda till ett förbud mot alla könskorrigerande operationer. Andra verkar tro att lösningen istället är att förbjuda könskorrigerande operationer helt. Det är ungefär som om man skulle sitta och diskutera om vi antingen ska förbjuda aborter helt eller tvinga alla gravida att göra abort.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Varför måste transsexuella kastreras?

Jag lovade ju ett inlägg om skäl för att införa kastrering som krav för att få ändrad juridisk könstillhörighet, och bloggade om vilka personliga skäl någon kan ha för det. Sedan var jag tvungen att tänka efter hur jag skulle formulera mig så tydligt som möjligt.

Det är en otroligt stor skillnad mellan att fatta ett personligt beslut om vad det egentligen är man vill och behöver, och vad man anser bör gälla för alla transsexuella och intersexuella. Det är fullt möjligt att känna ett starkt behov av att genomgå en kastrerande operation utan att för den skull döma de som inte har samma behov, precis som det är fullt möjligt att inte behöva operationen men inte ha några som helst problem med att andra faktiskt gör det. Är det något folk lätt missar i debatten är det just det: Det är skillnad mellan det privata beslutet å ena sidan, och ens åsikter om vilka regler som bör gälla för alla å andra sidan. Man kan jämföra det med behovet av att skaffa barn: Att jag inte vill ha barn betyder inte att jag ser ner på människor som skaffar barn. Det finns inget krav på att jag måste yngla av mig för att bevisa att jag inte hatar barnfamiljer. Folk är olika, helt enkelt.

Med det sagt tänkte jag gå in på de argument som ibland läggs fram för att införa kastrering (eller för den delen för att behålla sterilisering, som det är idag) som ett krav för att ändra sitt juridiska kön. Det handlar alltså inte längre om vad enskilda personer vill, utan om vad samhället ska kräva av samtliga människor som ansöker om ändrad könstillhörighet. Det gäller både ungdomar och vuxna som genomgår en könskorrigering, och barn som fötts med intersexuella syndrom där den första läkarbedömningen av barnets könstillhörighet senare har visat sig stämma dåligt.

Lagen idag kräver alltså sterilisering (avsaknad av fortplantningsförmåga, tex. genom att skära av äggledare eller sädesledare), men det är tal om att kräva kastrering (avsaknad av äggstockar för att få ett juridiskt kön som man, och av testiklar för att folkbokföras som kvinna). Hursomhelst låter argumenten för båda ungefär likadant.

Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag

I utredningsrapporten till lagförslaget som lades fram 2007 berättar man till att börja med vad det är som ligger till grund för den ”gamla” lagen, som kräver sterilisering, när den infördes 1972:

”Kravet på att den som ansöker om fastställelse av könstillhörighet enligt könstillhörighetslagen skall ha blivit steriliserad eller av annan orsak sakna fortplantningsförmåga grundar sig enligt förarbetena på en vilja att förebygga att en transsexuell person efter fastställelse av den nya könstillhörigheten får egna barn, dvs. att den som officiellt har manligt kön blir mor och den som officiellt har kvinnligt kön blir far. Kravet på sterilisering är enligt förarbetena motiverat för att helt eliminera risken för den förvirring i släktskapsförhållandena som skulle uppstå om en transsexuell person som fått sin köns-registrering ändrad skulle få egna barn.” (SOU 2007:16 s. 170)

1972 var det alltså rädslan för gravida män som drev fram kravet på sterilitet, även om man inte trodde att det fanns någon större risk. Dels förutsatte man att de som genomgick en könskorrigering var heterosexuella i sin nya könsroll och levde monogamt med en cisperson, och dels var detta innan provrörsbefruktning blev möjligt:

”I förarbetena till könstillhörighetslagen betraktades frågan om den transsexuelles fertilitet som något perifer och teoretisk, efter-som man där antog att den transsexuelle inte skulle vilja inleda en relation som efter könstillhörighetsändringen var att betrakta som homosexuell, dvs. med någon av samma kön som den transsexuelle själv. Det har emellertid visat sig att det bland transsexuella, precis som bland befolkningen i övrigt, finns såväl hetero- som bi- och homosexuella. Det förekommer således, och är inte heller ovanligt, att en f.d. transsexuell lever tillsammans med en person som tillhör samma kön som han eller hon själv gör efter könstillhörighetsändringen.” (SOU 2007:16 s. 181)

En transsexuell kvinna förväntades alltså leva med en man, vilket betydde att ingen av dem hade något ägg som kunde befruktas, och en transsexuell man förväntades leva med en kvinna, vilket betydde att det inte fanns någon sperma med i leken. Ändå kände man sig tvungna att se till så att det inte skulle kunna vara möjligt. Detta är även något man bekymrar sig för år 2007:

”En farhåga skulle därför, som vi nämnde inledningsvis, kunna vara att en biologisk kvinna får sin könstillhörighet ändrad till man, inte genomgår könskorrigerande ingrepp, blir gravid och föder ett barn, eller tvärtom, att en person som är registrerad som kvinna i folk-bokföringen, blir far till ett barn” (SOU 2007:16 s. 182-183)

Då kommer frågan: Varför? Vad är det egentligen för skäl de som har skrivit lagförslaget anger för att införa kastreringstvång?

Det är lätt att gissa att de hänvisar till ”barnens bästa”, men det är faktiskt inte det de gör. Tvärtom slår de fast att den forskning som finns på barn till transsexuella föräldrar inte visar några såna skäl att förbjuda transsexuella att skaffa barn (s. 179). Eftersom de även föreslår att man ska tillåtas frysa ner ägg och spermier så har de inte mycket att invända mot transsexuella som föräldrar som sådana. Det de däremot framför som argument för att kräva av samtliga som ansöker om ändrat juridiskt kön att de saknar äggstockar eller testiklar är att det strider mot deras definition av vad en man respektive en kvinna är:

”Skälen till detta förslag är att vi anser att det är rimligt att kräva att en person som har manlig könstillhörighet inte har kvinnliga könskörtlar och tvärtom. Syftet är således inte i första hand att kräva ett ingrepp som gör patienten steril, även om det blir en konsekvens av ingreppet.” (SOU 2007:16 s. 183)

Där har vi det. En man är frånvaron av äggstockar; en kvinna är frånvaron av testiklar. Det är på denna värdering om vad kön är som lagförslaget från 2007 att införa ett krav på kastrering för transsexuella är grundat. Det är utifrån den bedömningen man vill kräva att den som ansöker om ändrad juridisk könstillhörighet också opererar ut äggstockar eller testiklar.

Sedan har olika remissinstanser och privatpersoner på nätet hört av sig med ganska många invändningar om just ”barnens bästa”, men det är svårt för dem att bevisa något då den enda forskning som finns på barn till transsexuella egentligen visar att det inte är någon skillnad mellan barn till transpersoner och barn till cispersoner. En del påpekar också de medicinska riskerna som finns med att behålla till exempel äggstockar och livmoder under långvarig testosteronbehandling, men det brukar mest vara en fundering och mer sällan framföras som argument för ett kastreringstvång.

Utöver det har en liten grupp transsexuella och f.d. transsexuella målat upp ett skräckscenario: Ifall någon får juridisk könskorrigering utan att genomgå kastrering så skulle det innebära att alla som behöver kastrering kommer att bli utan den behandlingen. Detta för de ibland fram i sina egna forum på nätet, för att utmåla ”transvestiterna” – alltså de som inte behöver en kastrering och könsorgansrekonstruktion utan till exempel ”bara” hormonbehandling och juridisk ändring, och för killar även bröstborttagning – som de ”riktiga transsexuellas” stora fiende. Det påståendet grundar sig naturligtvis på en falsk dikotomi; om du inte är med oss är du mot oss.

Korten blandas ofta ihop när man diskuterar vilka regler som egentligen ska gälla. För de oinsatta är det lätt att få för sig antingen att ”alla transsexuella vill göra operationen” eller ”ingen transsexuell vill göra operationen, men de blir tvingade till det”. För många som själva är berörda kan det vara svårt att hålla sina egna känslor utanför, och det är lätt hänt att jämställa sina egna behov med alla andras. Just det är å andra sidan något som absolut inte är unikt för transpersoner; många cispersoner jag har träffat försöker förstå ”vad transpersoner vill” utifrån sina egna behov. Som kirurgen jag träffade för några veckor sedan, när han antagligen började känna sig lite pressad:

”Jag tycker ju att om det vore jag, så skulle jag ju tänka att om jag är man i huvudet så skulle jag vilja vara man i hela kroppen också”

Det enda det uttalandet egentligen säger någonting om, är hans egen upplevelse av sin könsidentitet som man – och hans uppfattning om vad andra som identifierar sig som man borde känna.

Jag tror att det märks ganska tydligt var jag själv står, även om jag försökte skriva det här inlägget så objektivt som möjligt. Jag är motståndare till kastreringskravet, och jag vill själv bli kastrerad. I mina ögon finns det ingen som helst motsättning mellan de två, eftersom det ena är min åsikt som transaktivist och det andra är min personliga upplevelse av vilken vård jag behöver. Vad jag gör och inte gör med mina äggstockar är något som rör mig och min läkare. Vad jag har och inte har innanför mina kalsonger är inget att ordna en folkomröstning om, och det är inget som klåfingriga politiker och byråkrater har med att göra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Jag lovade ju att skriva mer om argument för och emot kastrerings- och steriliseringstvånget för transsexuella, och för att ge någon slags bakgrund tänkte jag börja med att lista några av de skäl som transsexuella själva kan ha för att genomgå eller avstå från sterilisering/kastrering; alltså de anledningar som leder fram till ett högst privat beslut. Jag hade tänkt att ta med situationen för intersexuella också, men insåg att jag är för dåligt insatt i alla de specifika diagnoserna och vad en kastrering då kan tänkas innebära i alla olika situationer. Jag ber om ursäkt för det.

De skäl som jag listar här är såna som spelar in på enskilda personers privata beslut om vilken vård de egentligen behöver, och det är inte samma sak som att de skulle vara giltiga skäl för att vare sig införa obligatoriska kastreringar av transsexuella, eller för att förbjuda desamma. Alla människor är olika. Låt dem vara det.

Skäl en person med transsexualism kan ha FÖR att genomgå kastrering

Kukfödda (kvinnor)

  • Ångest över att ha könsorgan som ser helt fel ut: kanske framförallt att man har en kuk istället för fitta, men också att man har pung istället för blygdläppar. Om man genomgår vaginoplastik, då man skapar en fitta utifrån kuken, så ingår det att man tar bort pungen. Detta är antagligen det vanligaste skälet som kukfödda tjejer har. Man mår helt enkelt så otroligt dåligt av att ha fel könsorgan. Pungen och testiklarna som sådana tar man bort på köpet.

Som Arawn påpekade är en rekonstruktion av de yttre könsorganen definitivt inte samma sak som att genomgå kastrering. Däremot är det ofta de här argumenten som kommer upp i diskussionen, och eftersom en sådan operation i praktiken även innebär kastrering så tycker jag att det är värt att nämna.

Fittfödda (män)

  • Cancerrisken. Testosteron sägs öka risken för äggstockscancer (pdf).
  • Cellprovstagning och gynekologbesök. Om man har en fitta och en livmoder eller i alla fall en livmodertapp och är i fertil ålder och någon gång har haft en kuk eller liknande inne i fittan, så rekommenderas man att gå på regelbundna cellprovskontroller för att kunna upptäcka tidiga stadier av livmodercancer. Det är antagligen rätt vanligt bland transkillar att inte fixa att göra en sån undersökning, men om man inte har någon livmodertapp så behöver man inte göra de undersökningarna, eftersom man inte längre riskerar att få livmodercancer. Det är vanligt att man plockar ut äggstockar, äggledare och livmoder i ett svep på transsexuella killar.

Buck Angel’s Public Cervix Announcement (youtube)

  • Gynekologiska problem. Det finns de som får problem med att mensen aldrig tar slut fast de har gått på testosteron ett tag, och det finns de som fortfarande har problem med mensvärk och liknande.
  • Känslan av att ha fel könsorgan i kroppen. Även om äggstockar inte syns på utsidan, så kan det för en del vara en jobbig känsla att veta att man har dem.

Alla, oavsett kön

  • Hormonbalansen förändras av kastrering, och man kan ofta sänka dosen av hormonpreparat efteråt. Enbart sterilisering, som är kravet idag, påverkar däremot inte hormonerna på samma sätt.

Skäl en person med transsexualism kan ha för att INTE genomgå kastrering

  • Kroppen fungerar som det är, och man har inte det behovet. Det kan vara att man tycker att man överlever utan operation, och det kan vara att man tycker att kroppen fungerar utmärkt – och allt däremellan. Alla operationer innebär vissa risker och dessutom är det alltid en period efteråt då man måste återhämta sig och få en chans att läka. Om man inte har något skriande behov av operationen så är den helt enkelt onödig. Det är inte samma sak som att man inte är transsexuell, och det betyder inte att man inte behöver andra insatser, som till exempel hormonbehandling.
  • Längtan efter biologiska barn. Det är som lagen ser ut idag inte tillåtet att spara ägg eller spermier. Rättare sagt: Om Socialstyrelsens rättsliga råd får veta att man har sparat ägg/spermier så kan de neka en juridisk könskorrigering, eftersom det anses betyda att man inte är steril. Det går att spara ägg eller spermier i till exempel Danmark utan att Socialstyrelsen har möjlighet att ta reda på det, och i det nya lagförslaget från 2007 föreslår de faktiskt att det ska bli tillåtet att spara ägg och spermier. Däremot kommer det fortfarande att vara förbjudet med surrogatmödraskap. För en transsexuell man skulle det alltså betyda att han visserligen kan frysa ner sina ägg, men den enda person de får inplanteras i enligt svensk lag är honom själv. Om han då har opererat bort äggstockarna så är det förmodligen otroligt svårt att få livmodern att bli en gynnsam miljö för ett foster. Med andra ord: De som utredde lagen tycker att man får spara sina ägg, men inte använda dem, eftersom de samtidigt kräver kastrering.
  • Hormonell obalans. Att operera bort äggstockarna/testiklarna innebär att kroppens egen produktion av könshormoner slås ut. Man blir beroende av tillförsel av hormonpreparat för resten av livet, och om man av någon anledning måste sluta ta hormonerna så blir man sjuk. Å andra sidan finns det de som ser det som en större risk att till exempel äggstockarna helt plötsligt kickar igång igen om man tvingas sluta med testosteron, för att de skulle må mycket sämre om deras kroppar började återta kvinnliga egenskaper.
  • Medicinska hinder för att genomgå en operation. För en del personer med svåra funktionsnedsättningar eller vissa sjukdomar kan en operation innebära extra stora risker. Att då hindra dem från att ta del av till exempel hormonbehandling och juridisk könskorrigering bara för att de inte klarar av en operation är fruktansvärt grymt.
  • Operationsskräck. Om man verkligen har ett stort behov av operationen kan man tvinga sig själv att utsätta sig för rädslan, men om man tillhör de som inte känner det behovet lika starkt samtidigt som man mår extremt dåligt av tanken på operationer, sjukhus, blod och nålar etc., så är det en fråga om avvägning.
  • Ekonomiska skäl. I Sverige ingår könskorrigeringar i högkostnadsskyddet, och man betalar för sina läkarbesök, sina mediciner och sina sjukhusvistelser på samma sätt som för vilken sjukdom som helst. I de flesta länder i världen fungerar det inte så. Även om man har turen att bo i ett land där könskorrigeringar är lagliga – kanske kan man tillochmed få sin födelseattest eller sitt körkort ändrat – så är det oftast så att man betalar hela behandlingen själv. Samtidigt är transpersoner ofta diskriminerade på arbetsmarknaden, så det enda som återstår för många är att sälja sex för att ha råd att leva. Riktigt så illa är det alltså inte i Sverige, men även i Sverige finns det de som faktiskt inte har möjlighet av ekonomiska skäl att genomgå en könskorrigering. Det är nämligen idag bara svenska medborgare som kan ansöka om ändrad könstillhörighet hos Socialstyrelsens rättsliga råd, och det är bara de som kan ge tillstånd till kastrering. De som inte har svenskt medborgarskap kan alltså vara tvungna att åka utomlands för att få göra en operation, som de då får betala ur egen ficka – och ändå få krångel med myndigheterna när de kommer hem.

Det här är som sagt var några av de saker som kan spela in i en transsexuell persons privata beslut. I ett kommande inlägg ska jag ta upp hur de som är för respektive mot kastreringskravet argumenterar. Jag vill påpeka återigen att det här inte är några argument, utan att det är den typen av funderingar som kan dyka upp hos transsexuella. När man jämför detta med de argument som läggs fram för att tvinga alla att följa samma mall så blir det tydligt att det inte alltid stämmer överens.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mina könsorgan finns inte på twitter

Att inte ta åt sig är en svår konst. Att dessutom inte jaga upp sig till föreläsarmode är en ännu svårare konst om man heter Immanuel Brändemo. Även de gånger jag håller känslorna i schack så har jag lätt för att ramla in i ett läge där jag blir rättshaverist. Det är inte så svårt att provocera mig; ofta räcker det med att säga att jag inte vet någonting om saker jag vet att jag vet någonting om.

Igårkväll när jag kollade min twitter hade jag helt plötsligt fått 30 nya mentions. Det brukar kanske vara en eller två mellan varje gång jag kollar, men nu hade det alltså dragit iväg. Ganska snabbt förstod jag att det handlade om transsexualism, och om min kunskap om det var tillförlitlig eller inte.

Det hela började med att TantAgnes ställde en öppen fråga om argument för steriliseringstvång av transsexuella, och någon tipsade henne om min blogg, så hon länkade till det inlägget jag skrev om det historiska perspektivet. Då dök någon som kallar sig för theamazinghanna upp*:

– ”Steriliseringen av transsexuella?” Varför skulle en kvinna vilja ha en pung, som producerar manliga könshormoner?

– Oj, vad du förenklar. Det handlar ju också om infrysning av könsceller och hur önskan att bli förälder påverkar beslut.

– Inte alls. Tänk så här: skulle du vilja ha manliga könshormoner? Skäggstubb, manligt håravfall, basröst? Ingen kvinna vill det. Och det är en högst frivillig process. Ingen tvingas till nånting. Det är inte som steriliseringen av zigenare. Och, som sagt, sädesceller kan frysas i årtionden.

– Det där är en ganska spännande definition av valfrihet. Också kvinnorna som hade att välja mellan ofrivillig graviditet och sterilisering i vårt stolta folkhem hade med den sortens retorik ett fritt val. Visst, men dagens lagskrivning tillåter inte den möjligheten för transsexuella om jag tolkat saken rätt. Det har inte med relationen till könsdelar att göra, utan med möjligheten att bli biologisk förälder.

– På vilket sätt är det samma retorik? Önskan att ta bort pungen kommer från de transsexuella själva. Inte från nån myndighet. Om man är väldigt fäst vid sina manliga könsdelar är man inte transsexuell. Man är något annat. Möjligheten att bli biologisk föräldrer kvarstår så klart. Read my lips: ”Infrysning av spermier”.

– ”De transsexuella själva”. Det är inte som att det inte finns strider inom ts-världen också, om äkthetskrav och dylikt. Det är inte den homogena konsensusgrupp som jag tror att många cispersoner föreställer sig.

– Haha, nej. Som alla självutnämnda grupper. Bara en del gör verkligen själ för namnet. Därför stenhård prövning. Jo, framför allt tror jag att det finns en hel del som inte alls är transsexuella, bara transor. De skämmer ut resten.

Sedan bemödade sig Hanna med att läsa det blogginlägget som Agnes länkade till:

– OK, har läst artikeln nu. Den är bullshit. Total bullshit.

-Tänkte att du skulle tycka det. Ni har verkligen diametralt motsatt syn på saken.

– Gud, jag vet inte var jag ska börja med den här artikeln. Har författaren läst nånting om transexella, eller träffat en sån? Det är som att läsa en artikel om pingviner som börjar med att säga att de har fyra ben och bor i Afrika. Personer som artikelförfattaren skadar riktiga transsexuella. Som är en i huvudsak tyst grupp.

– Han skriver också om just detta med ”riktiga transsexuella” och vad som anses känneteckna sådana, rätt nyligen. @trollhare är själv transsexuell om jag förstått saken rätt, men jag har dålig koll på ovanligare definitioner också.

– Då fattar du saken fel. @Trollhare är bög. Väldigt mycket bög. Det här är transsexuella kvinnor: http://bit.ly/aYAHix. De är kvinnor med hormonproblem. Inte bögar. Inte transor.

– Är det en motsättning mellan att vara transsexuell och bög? Krävs heterosexualitet inför/efter könskorrigering, eller vad?

– Så klart att det är en motsättning. En bög är en man som gillar män. En riktig transsexuell är ingen man. Och nej, sexualiteten har ingenting med det att göra. Fast de flesta riktiga transsexuella är straighta. Googla. Jaha, och hur ska jag veta det? Jag trodde vi pratade MTF här. Jag menar, i så fall har väl @trollhare aldrig haft någon pung?

– Jaha, men din tvärsäkerhet om att personen vi talar om är bög och inte transsexuell förvånar mig isf.

– Tja, om en person beskriver sig som ”Bög. Väldigt mycket bög.” på sin hemsida, kan man ju få för sig att det är sant?

– – Men @trollhare är ju fittfödd…? Gjorde du just det du sade att @blondinrikard skulle göra? Misslyckades med att spotta en transsexuell?

– Haha! Men jag tror säkert att du fattar att man inte kan avgöra vem som är transsexuell på utseendet. Bara på vad man vill. Nej, men man varför har han skrivit en sådan artikel då?

– Jag trodde vi pratade MTF här. Jag menar, i så fall har väl @trollhare aldrig haft någon pung?

– Jag vet inte varför du återkommer till pungen hela tiden. Den är inte det centrala i frågan.

– Det var ju du som var emot ”tvångssterilisering”. Alltså pung eller äggstockar. Vilket är för långt för att skriva hela tiden.

– Javisst, jag påpekar vara att det är dumt att säga att just @trollhare aldrig träffat en transsexuell person…

– Riktig transsexualism är inget att ta lätt på. Det är en dödlig sjukdom. Rätt personer måste få del av de begränsade resurserna.

– Fast man kan väl vara precis lika djupt deprimerad fastän man vill ha kvar just könsdelarna?

– Nej, det kan man inte. Könsdelarna är en del av orsaken att man är deprimerad. Transsexualism är dyrt att behandla. Skulle du vilja att vem som helst skulle kunna påstå sig ha cancer, och få den vården?

– Naturligtvis inte. Men det måste tillåtas att finnas grader även i helvetet, med möjligt mänskligt välmående för ögonen.

– Ja, men ordet transsexualism har en betydelse. Det betyder inte att vilja klä sig i kvinnokläder och ha ett kvinnonamn. Kolla upp definitionen i DSM-IV eller ICD-10. Läs lite forskning. Prata med några som lideer av det. Det är en riktig sjukdom.

– Det vet jag redan.

– Och sen finns det möjlighet att ha kvar sina genitalia, döpa om sig till ett kvinnonamn och göra kosmetiska operationer. (Namn med vissa begränningar, men ändå)

Det var en del andra som kom med input, men det är som jag skrev senare till Emil Nordlander: ”Att prata tvångskastreringar på 140 tecken är som att laga buffé på trangiakök”. Det är svårt att förklara komplexa saker på twitter. Därför gick det ännu mer åt skogen när jag la mig i:

– Min bögighet är ingen kontraindikation för en ts-diagnos. Och sterilisering gäller mtf OCH ftm.

– Jo, men du är ganska uppenbart inte transsexuell. Har jag fel så berätta. Anledningen till sterilisering är följande: testiklar och äggstockar producerar könshormoner. Vill man ha könshormoner kan man inte kalla sig för transsexuell, och kan inte räkna med en dyr och livslång behandling för något man inte lider av.

– Jag skulle gärna höra varför jag inte är ts. Både jag, psykologen och utredaren var väldigt överens om diagnosen.

– Haha! Men om du är det, tror jag du skulle berätta. Eller hur? Om du inte har det tycker jag att du ska sluta låtsas.

– Varför är min diagnos relevant för att få uttrycka min åsikt? Jag har en ts-diagnos sedan 1½ år, går på T sedan juni. Nöjd?

– OK, du är FTM alltså?

– Ja, vad nu det har med saken att göra.

– Relevant eftersom du använder egen erfarenhet som ditt enda argument för det du vill säga? OK, du går på testosteron, alltså? Och du vill ha kvar dina äggstockar?

– Nej, jag vill inte ha kvar mina äggstockar. Men jag tycker att det ska vara upp till mig och läkaren, och inte RR. Det kan finnas många skäl. En ftm får inte bli bioförälder såvida han inte föder själv, och utan äggstockar blir det svårt.

– OK, jag har inte så stor erfarenhet av FTM. Ni tenderar att inte märkas lika mycket. Så, @trollhare, intressant. Så berätta, vad ska du ha dina äggstockar till? Så länge du går på testosteron gör de ju ingen nytta.

– Varför ska jag redogöra för dig vad jag gör med mina äggstockar? On topic: Sterilisering och kastrering är två olika saker. Sterilisering tar inte bort hormonpåverkan väl?

– Haha, det är mer än jag vet! Permanent sterilisering kräver väl avlägsnande av testiklarna, eller? OK, så varför skulle någon ha äggstockarna till om man går på testosteron? Ägglossningen upphör ju.

– Det kanske inte handlar om att ha dem till nåt, utan om att man inte har behov av att operera ut dem?

– Här tror jag att det är *stor* skillnad mellan MTF och FTM, faktiskt. Äggstockarna sitter på insidan.

– Jag diskuterar inte mina könsorgan eller definitionen av ts på twitter. Var det något särskilt du ville veta?

– Ja, en sak. Jag tycker inte att du ska jämföra behandling av transsexuella med tvångsterilisering. Det är jättefånigt.

Diskussionen mellan Hanna och Agnes fortsatte under tiden:

– Vad är det @trollhare ska berätta? Ts-diagnosen är inte direkt en hemlighet.

– Är den inte? Varför står det inget om det på hemsidan då? Då är det väl en hemlighet?

– Scrolla lite, klicka lite, det är öppet. Jag känner inte @trollhare öht men vet ändå.

– OK, kanske borde skriva det på presentationssidan då? Ska man var öppen så kan man lika gärna vara det.

– Jag har inte uppfattat några smygintentioner hos @trollhare. Tvärtom, en sällsynt ärlighet och öppenhet.

Hanna och 4everfine hamnade också i någon slags konflikt:

– @trollhare finns här på twitter så möjlighet finns ju till diskussion med författaren själv. bättre att prata med en person än om den, liksom.

– No need – han säger själv att han är bög: http://bit.ly/doC0yZ. En transsexuell hade nog rakat sig på bilden. ;)

– no need? Jag menar mest diskussionen kring blogginlägget, kan väl vara smart att inkludera författaren när möjlighet finns? det är just det här jag menar, fråga @trollhare istället för att anta en massa saker. ja, vadå berätta? Allt är ju öppet. Även ts-diagnos.

– Presentationssidan. Där står: ”Jag är bög. Väldigt mycket bög.”

– men läs mer, det står tydligt bl a här http://bit.ly/b63P1A

– OK, får jag föreslå att det kanske lyfts upp till presentationssidan om det är så öppet? Så att fler får veta?

Det var alltså mellan Hanna och mig som det blev något slags ordkrig, och resultatet sedan blev i alla fall att jag lovade Agnes att skriva en mer saklig redogörelse för argumenten från båda sidor. Jag bad henne om ursäkt också för att ha förstört diskussionen, för det kändes tråkigt att något som hade kunnat bli väldigt bra urartade. Det var Agnes jag bad om ursäkt, alltså. Inte Hanna.

Sedan satte jag mig och skrev ihop första delen, för att liksom smälta det jag precis hade varit med om. Jag vet att förr i tiden var det lätt för mig att tända på alla cylindrar när folk kom med den typen av anklagelser som Hanna svängde sig med. De senaste åren har jag däremot lugnat ner mig, men igår fastnade jag i det läget och hade svårt att ta mig ur.

Jag är extremt trött på den extrema mtf-normativitet som theamazinghanna ger prov på. MtF betyder male to female; när det gäller transsexuella är det alltså kukfödda kvinnor. Jag är FtM –female to male, en fittfödd man – och det märks att denna Hanna inte hade en tanke på att jag kunde tänkas vara transsexuell just för att jag är man, bög och orakad på bilden. Dessutom tycker hon alltså att jag borde skriva ut det ännu tydligare i bloggen, typ på första sidan. Ska jag vara öppen så måste jag outa mig precis hela tiden.

Det märkliga är att jag ofta får höra från andra med samma konservativa syn på vad transsexualism innebär att jag inte kan vara transsexuell just för att jag är så öppen med det. Om jag går ut och pratar om min transsexualism offentligt så bevisar jag att jag inte är transsexuell, eftersom äkta transsexuella ”i huvudsak är en tyst grupp”, och om jag inte kastar den i ansiktet i precis varenda blogginlägg jag skriver så kan jag inte vara transsexuell eftersom jag inte har kommit ut tillräckligt.

Det mest talande är egentligen att de som utmålas som det stora hotet aldrig är de okunniga cispersonerna, eller de politiker och tjänstemän som är förblindade av cisnormativt tänkande, eller sensationskåta journalister, eller nynazister, eller högerkristna extremister eller någon annan grupp. Nej, det stora problemet enligt många transkonservativister är just transpersonerna, transorna, de där som ger transsexuella dåligt rykte. Och jag är en av dem, alltså.

Jag trillar dit och gör det jag vet att jag inte borde göra: Jag svarar på personangreppen och anklagelserna. Det borde jag aldrig ha gjort. Vad jag gör och inte gör med min kropp är upp till mig. Vad jag har för könsorgan är upp till mig. Jag har ingen allmän redovisningsplikt inför någon – annat än inför Socialstyrelsens rättsliga råd. Det är de som kommer att fatta ett beslut en dag om huruvida jag får genomgå kastrering, och därefter få en juridisk könskorrigering.

Att jag bloggar om min transition gör inte att jag automatiskt måste berätta precis alla detaljer om min kropp för alla. Jag är öppen, och har inget emot att bli outad på nätet i de sammanhang som kräver det, och jag diskuterar mer än gärna olika argument för och emot steriliseringskravet. Däremot håller jag mina äggstockar borta från twitter, och jag vore väldigt glad om såna som Hanna kunde hålla tassarna borta från mina könsorgan.

***

*) För enkelhetens skull skriver jag ihop tweets som kommer från samma person i följd, så att det blir mer logiskt att följa. Jag har uteslutit vissa sidospår också.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tvångskastrering och tvångssterilisering, en grundkurs

Jag har bloggat ett antal inlägg där jag har argumenterat mot steriliserings- och kastreringstvång som krav för att få ändrad juridisk könstillhörighet för transsexuella och intersexuella. En diskussion som uppstod på twitter fick mig att inse att det är svårt att få överblick över läget. Det går inte att sammanfatta på de 140 tecken man får använda i en tweet, men det borde gå lättare i ett blogginlägg, eller flera. Så jag försöker. Vi kan börja med att presentera de två lagarna det handlar om.

Den lag som reglerar könskorrigeringar heter idag Lagen om fastställande om könstillhörighet i vissa fall (1972:119), och är alltså från 1972. Sverige var först i världen med att lagstifta om könskorrigeringar, och med den tidens mått mätt var det väldigt radikalt och progressivt. Men tiderna förändras, och eftersom det har hänt ganska mycket sedan 1972 bestämde man sig för att göra en utredning. Resultatet blev ett nytt lagförslag som presenteras i Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag (SOU 2007:16). Den lagen är alltså inte införd än, så ändringarna man föreslår gäller inte för närvarande. Förslaget presenterades och skickades ut på remiss under våren 2007, och många remissinstanser var väldigt kritiska. Remisstiden gick ut i november 2007. Efter det kunde man ha väntat sig att den skulle antingen tas upp för omröstning i riksdagen eller att man skulle försöka ändra i förslaget, men trots att förslaget presenterades för tre år sedan har ingenting hänt.

Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag

Vi har alltså en lag som gäller idag, och en som inte gäller men som kanske kan komma att gälla i framtiden. Det jag framförallt tänkte ta upp är det mest kontroversiella, nämligen kravet på sterilitet/kastrering, men jag måste nämna en sak först: Det är viktigt att komma ihåg att kraven inte är utformade som ett tvång, utan som ett regelverk för hur den juridiska biten av en könskorrigering ska gå till. I praktiken är det däremot så att om man inte lever upp till de kraven så kan man inte heller få fastställelse. I förlängningen kan det dessutom vara svårt att få övrig vård – hormonbehandling, och till exempel bröstborttagning för killar – om man är öppen i sina kontakter med utredaren att man inte är intresserad av sterilisering. Det är allt eller inget som gäller.

Vi börjar med den lagen som gäller:

”Fastställelse enligt första stycket meddelas endast om sökanden fyllt arton år och undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” (1972:119 1§)

Sterilisering är alltså när man skär av äggledare/sädesledare så att inga ägg/spermier kan transporteras vidare; ett relativt enkelt ingrepp som på kukfödda sker under lokalbedövning och på fittfödda under narkos.

Sterilisering: Man skär av äggledare mellan äggstockar och livmoder, respektive sädesledare ovanför testiklarna i pungen

Sterilisering

Formuleringen ”av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” är väldigt viktig i sammanhanget. Det betyder att det inte är ett obligatoriskt krav för precis alla att genomgå en operation. Till exempel behöver personer som är födda sterila på grund av något intersexuellt syndrom inte genomgå något ingrepp, och likaså antar jag att en fittfödd person som har gått igenom klimakteriet borde räknas till de som saknar fortplantningsförmåga. Detta är alltså ett av de krav som ställs idag på den som ansöker om ändrad juridisk könstillhörighet, och (om jag har förstått det rätt) så kan en kukfödd person som har stått under hormonbehandling under en längre tid anses vara steril. En fittfödd person med utvecklad livmoder och äggstockar måste däremot genomgå någon slags operation för att bli steril.

Detta ska jämföras med det lagförslag som eventuellt kan bli verklighet:

”För att en person skall kunna få sin juridiska könstillhörighet ändrad krävs att han eller hon har fått sina könskörtlar borttagna.” (SOU 2007:16 2§)

Könskörtlarna är alltså själva äggstockarna eller testiklarna. Vips är vi inne på något mycket mer komplicerat än bara avsaknad av fortplantningsförmåga:

  • Kastrering är ett större ingrepp jämfört med sterilisering.
  • Det finns inga undantag.

För att få ett juridiskt manligt kön måste man sakna äggstockar, och för att få ett kvinnligt juridiskt kön måste man sakna testiklar. Det spelar ingen roll om man kan producera ägg eller spermier, utan det är själva organen som måste bort. Det innebär till exempel att ett om en person med kvinnlig könsidentitet som har något intersexuellt syndrom, till exempel CAIS (Complete Androgen Insensitivity Syndrome, fullständig androgenokänslighet, dvs. att kroppen inte kan tillgodogöra sig manliga könshormoner) har outvecklade testiklar och är steril, så måste hon ändå genomgå en operation för att ta bort testiklarna. Detta oavsett om hon egentligen behöver operationen för sin fysiska och psykiska hälsa. Det är alltså inte upp till behandlande läkare och patienten själv (och när det gäller barn även föräldrarna) att avgöra vad som är bäst för den enskilda personen, utan det är något som lagen kräver.

Det betyder också att en transsexuell kvinna som är steril efter många års hormonbehandling ändå måste operera bort testiklarna, och det betyder att en transsexuell man som har genomgått klimakteriet ändå måste operera bort äggstockarna. För många transsexuella är det precis det de behöver, men det betyder inte att det är så för alla.

Kastreringskravet handlar inte om fertilitet och fortplantning. Det handlar om… ja, vad? I nästa inlägg ska jag försöka förklara argumenten från båda sidor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen

Om jag hade fått en krona varje gång någon uttalat sig tvärsäkert om ”tvekönade”, ”personer med dubbla könsorgan” eller ”hermafroditer” utan att ha någon som helst aning hade jag varit rik vid det här laget.

Nu råkar jag ha en del problem med att blogga om intersexuella tillstånd eller Disorders of sex development: Till att börja med kan jag inte särskilt mycket om det själv, och dessutom går det inte att prata om det i generella termer eftersom erfarenheterna är så olika. Intersexualism är egentligen bara ett samlingsbegrepp för ett antal olika tillstånd och medicinska diagnoser som har det gemensamt att ”personen är född med könsorganskaraktäristika av båda könen”, som Wikipedia uttrycker det. Det handlar om hormoner, om kromosomer och om äggstockar och testiklar – och om utseendet på de yttre könsorganen.

Jenny Ottosson, ordförande i stödföreningen INIS, sammanfattade det viktigaste om intersexualism såhär:

  • ”Tidiga könsoperationer hjälper inte alla nyfödda med DSD, även om det hjälper en del.
  • Ett tredje kön skulle hjälpa flera av oss.
  • Stigmatiseringen (socialt och psykologiskt) av att vara född med avvikande könsorgan är nog det som stjälper flertalet av oss.
  • Och okunskap är till förfång för oss alla.”

Jag tycker att det är en väldigt bra utgångspunkt: Det är för mig mer intressant att diskutera folks fördomar än att gå in på detaljer om symtom och diagnoser – och det är definitivt oetiskt att diskutera en specifik persons könsorgan.

Jag måste förresten passa på att protestera mot ordet ”hermafrodit”, som tyvärr är väldigt vanligt i engelska tidningsartiklar och liknande och därför hänger sig kvar i det svenska språket. Som i den här kommentaren som någon gett under Magnus Ahlkvists blogg:

”Det finns bara två kön. Man och kvinna. Det är en vetenskaplig, biologisk defination och inget öppet för tolkning. Det finns bara två normala, naturliga kön och antagligen inte ens några onaturliga kön!
Hermafrodit tex är inte ett kön, utan en missbildning, dom har två könsorgan men är bara ett kön biologiskt.”

Intersexuella har i och för sig ofta två könsorgan – men det har de flesta andra också. Om du har två testiklar eller två äggstockar, så har du två könsorgan. Däremot är det extremt ovanligt att ha både snopp och snippa på ett sånt sätt som jag antar att folk tänker sig det när de hör ”två könsorgan” – och det är dessutom är det desto vanligare att ha till exempel XXY eller X som könskromosomer.

Men så var det det där med ”hermafrodit”. Snälla, kan ni lära er att se skillnad på de här två bilderna, så vore det så oerhört mycket trevligare:

Vinbergssnäcka

Vinbergssnäcka: Snäcka: Hermafrodit

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=santhi+soundarajan&iid=4000446″ src=”8/5/b/d/15th_Asian_Games_25e6.jpg?adImageId=11200420&imageId=4000446″ width=”302″ height=”594″ /]
Santhi Soundarajan: Människa: Inte hermafrodit.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Definitionen av en man måste mutera med äggstockarna

Alla foster är flickor från början, händer det att folk säger. Det de menar är att alla foster har möjligheten att utveckla kvinnliga eller manliga drag, men för att det ska bli en pojke måste det till testosteron, och dessutom måste kroppen ha möjlighet att ta upp det ordentligt. Jag har alltid tyckt att det är en spännande tanke: Alla har vi förutsättningar för att få en snopp eller snippa, pung eller blygdläppar.

Däremot har jag aldrig hört någonting och skillnaderna och likheterna mellan äggstockar och testiklar – förrän nu. Ett forskarlag har upptäckt att en enda gen är det som styr om äggstockarna ska fortsätta fungera som äggstockar eller utvecklas till testiklar i möss. I vuxna djur alltså, inte i foster. Om man slår ut funktionen hos genen FOXL2 så kommer en annan gen att ta över och få äggstocken att utvecklas till en testikel och producera mer testosteron. De tillverkar inga spermier, men ändå.

Detta gäller som sagt var möss, och det finns inget som säger att det skulle vara lika enkelt på människor. Ändå är tanken fascinerande. Inte bara ur en rent praktisk synvinkel – tänk så behändigt om det gick att få ens egna äggstockar att producera de hormoner man behöver – utan även ur ett mer filosofiskt perspektiv.

Ett ”kvinnligt” yttre är förhandsvalet för foster; det som kroppen utvecklar ifall den inte styrs in i en annan inriktning. Ett ”kvinnligt” inre är däremot till viss del beroende av en enda gen, som om testiklar är ett slags förhandsval när det gäller inre könsorgan. Äggstockar och testiklar är så intimt förknippade med könstillhörighet att svenska lagstiftare vill definiera en man som en person som saknar äggstockar och en kvinna som en person som saknar testiklar, och kräva kastrering av alla som ansöker om ändrad könstillhörighet.

Att offra sina äggstockar eller testiklar på ett rostfritt fat i operationssalen har länge varit det yttersta beviset för att man verkligen är en man eller kvinna, att man har lidit av transsexualism och nu är botad och frisk. Den bilden har lyfts fram av läkare och journalister, ivrigt påhejade av en liten grupp före detta transsexuella med inflytande – men den tiden då det sågs som det enda möjliga är förhoppningsvis snart förbi. Människor har olika behov även om de har samma diagnos – och det här gör det uppenbarligen ännu viktigare att diskutera kastreringskravet.

Skillnaden mellan äggstockar och testiklar är en enda gen. Könsbarriären är inte tjockare än så.

Läs mer: Matt Kailey på The Examiner, Telegraph, Times, Science Daily, ABC Science, PinkNews, Rapporten som pdf. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Könsidentitetsstörning by proxy i Indien, USA, Sydafrika och Sverige

I Indien får eunucker, kanske mest kända som hijras, äntligen rösträtt. Visserligen har de redan haft rätten, i teorin, men de har varit tvungna att registrera sig i det kön de tillskrevs vid födseln, vilket i praktiken har lett till trakasserier och diskriminering. Efter att eunuckerna bojkottade valet i våras har man nu tänkt om och inför ett tredje kön i röstlängden. Man kan nu vara man, kvinna eller annat. Eftersom många eunucker upplever att de är varken män eller kvinnor, så är det en seger för deras rätt att vara sig själva.

Man kan jämföra det med den såkallade västvärlden, där det enbart finns två kön, och där man alltid måste ha ett otvetydigt kön, och bara ett enda. I den såkallade civilisationen där man bestämmer att könsorgan och identitet inte bara oftast följs åt, utan att de ALLTID måste göra det. I den påstått högt stående kulturen där läkarna bestämmer sig för att operera barn och beröva dem friska organ för att man tror sig värna deras eget bästa – ibland mot föräldrarnas uttryckliga vilja.

Via Amanda Brihed hittar jag det här klippet. Jag har hört talas om fallet förut. Det handlar om Patrick; ett barn i USA som fötts med en liten snopp, en testikel, en äggstock och en äggledare. Läkarna bestämmer att det måste vara en flicka, och adoptivmamman berättar om kampen för att överhuvudtaget få ta hem barnet från BB utan att låta dem operera könsorganen. Till slut gick hon med på att de skulle få ta ett vävnadsprov, för det fanns en risk att testikeln skulle utveckla cancer. Efteråt sa läkaren att de hade varit tvungna att ta bort testikeln, för de hade hittat en elakartad tumör i den. Mamman vägrade tro på dem, och fick till slut läsa journalen: På första sidan i rapporten står det att testikeln var helt frisk.

Läkarna hade alltså kastrerat Patrick enbart för att passa in i könsnormen. I Sverige håller man på att urholka barnens rättigheter att slippa den typen av onödiga ingrepp. Patricks fall är närmare till hands än man vill tro.

Semenyareportaget i Guardian

Jag tänker på hur Caster Semenya, efter alla anklagelser om ”könsfusk” gick ut och poserade i superfeminina kläder, och hur hon idag medverkar i ett fotoreportage i brittiska The Guardian där hon har utsläppt hår, en rosa tröja, en framtrollad byst och cykelbyxor som framhäver rundheten i hennes lår. Hon ler på varje bild, och av mustaschen från i somras syns inte ett spår. Stylad för att bevisa sin kvinnlighet, som en bög eller flata som anstränger sig för att spela heterosexuell. I den bransch hon jobbar i är kön viktigt, och hennes läkarjournaler anses vara av allmänt intresse.

Caster Semenya

Caster Semenya i somras. Foto: José Goulao under CC-licens http://www.flickr.com/photos/goulao/

Är det något jag har lärt mig under den här hösten så är det förmodligen att jag har underskattat den stockkonservativa synen på kön – med betoning på stock. Kuk eller inte kuk, som om det vore det enda, och som om det överhuvudtaget alltid är självklart att det går att avgöra. Jag förstår att för den som har könsidentitetsstörning by proxy är det oerhört stressande att möta någon man inte kan tvångsköna.

Störningen finns överallt, i alla kulturer. Den tar sig bara lite andra uttryck i Indien än i Sydafrika, i USA och i Sverige. Jag tror att det också kan vara en påminnelse för de som gärna tror att Sverige och västvärlden är bäst på allt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,