Tag Archives: QX

Transpersoner ska inte ha mänskliga rättigheter – för vi finns ju inte?

En ljus sommarkväll går du över torget. Det är fredag, och det hänger ett gäng skinnskallar borta vid busshållplatsen. De dricker öl och för oväsen. Plötsligt hör du någon ropa ”Fy fan, vad äckligt det är med transor!” Du känner att det är dig de pratar om, men försöker hålla dig lugn och låtsas som ingenting.

De börjar ropa värre saker: Att ”transor” inte borde få finnas. Du försöker gå så fort du kan, samtidigt som du inte vill att det ska synas att du känner dig träffad. Så hör du att någon av dem säger ”man borde göra något åt det”. Du börjar springa – men för sent. De kommer ifatt dig och knuffar ner dig på marken.

Men du har tur, för i samma sekund kommer en polisbil körande förbi. Gänget försvinner. Poliserna kliver ur bilen och frågar vad som hänt.

Misshandel? Ja.

Hatbrott? Nej.

Hets mot folkgrupp? Nej.

Fråga: Varför räknas inte transfoba hatbrott som hatbrott, och varför är inte könsidentitet och könsuttryck inräknade i lagen om hets mot folkgrupp?

Svar: För att en del personer tycker att det är viktigare att ta hänsyn till att vissa transsexuella och f.d. transsexuella inte vill riskera att bli förknippade med transvestiter. Jag, som är transsexuell, förväntas uppleva det som en större kränkning av att ordet ”transperson” alls existerar, än kränkningen i att vara lagligt villebråd.

Jag har försökt att hålla mig borta från diskussionen om transpersonsbegreppet för att den är oändligt tröttsam – och oändlig. Därför har jag försökt låta bli att lägga mig i debatten som blossat upp i QX – men nu kan jag inte låta bli.

Det började med att Börje Vestlund (S) kritiserade regeringens transpolitik. Transpersoner är inte inkluderade i lagstiftningen om hets mot folkgrupp, och transfoba hatbrott räknas inte som hatbrott i juridisk mening – och enligt regeringspartierna är det onödigt att göra några såna lagändringar. Som svar på tal skriver Gunvor Åkerblom (Öppna moderater) och Catrin Norrgård (HBT-liberaler) såhär:

”Begreppet transperson är dels alltför brett och vittomfattande för att inrymmas i en särlagstiftning, dels liksom begreppen rödnästa, storfotade eller pokerspelare alltför befängt för att ges ett eget lagstiftningsrum. Vi tror inte att transpersonerna själva är särskilt ledsna för att våra riksdagsmän i detta avseende tycks negligera dem. Denna grupp har sina rättigheter skyddade, inte för att de är transpersoner, utan snarare för att de är män, kvinnor, kristna, kineser, araber, bögar och/eller flator etc.”

Detta gjorde att de fick svar på tal av både representanter för RFSL, RFSL Ungdom och Transgender Europe, och från Lukas Romson – och såklart även från Vestlund igen.

Och i ett svar till dessa svar skriver Åkerblom detta:

”Flertalet transsexuella, liksom jag själv, kände före beslutet om en ny könsfastställelse viss tveksamhet för att inte säga avsmak inför begreppet eftersom ingen då ville definiera sig som transperson och definitivt inte efter beslutet – då blev man antingen man eller kvinna och tillika kanske homosexuell, vilket var stoltare än att bli inkluderad i något så brett och oidentifierbart som en ”person”, som dessutom var ”trans”. Så diskriminerande är jag!”

Det första svaret var förvirrande. Är de ute efter att avskaffa hatbrottslagen och hetslagen helt och hållet? Men nu förstår jag bättre vart de vill komma. Det är den eviga diskussionen om begreppet ”transpersoner” som det egentligen handlar om.

Jag är helt okej med att det finns till exempel transsexuella och f.d. transsexuella som inte identifierar sig som transpersoner – men jag har svårt att ha överseende med att en del av dem argumenterar på ett sånt sätt att de får det att låta som att deras åsikter är representativa för alla transsexuella. Det är en oerhört stor skillnad mellan att personligen inte identifiera sig som transperson, och att tycka att det är en rimlig uppoffring att tillåta hets mot transpersoner.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,

Könsbyte i Google Translate

Igår citerade jag ju Renee Martin, en brittisk bloggare som skrev en debattartikel i Guardian om cisprivilegier. Hon nämnde Sverige på ett ställe, som ett exempel på hur uppmärksamheten är snedvriden:

”the very same media that claimed to have an interest in finally delving into our immutable understanding of gender as strictly male or female paid little to no attention when Sweden proposed that castration become necessary for transmen seeking sex reassignment surgery”

Länken går till The Local, som skriver svenska nyheter på engelska. Jag skulle säga att The Local (som ändå är mainstreammedia i det avseendet) är bättre än till exempel QX (som säger sig vara en HBT-tidning) på transfrågor. Det fick mig hursomhelst att undra hur min blogg ser ut för den som inte läser svenska så bra utan använder Google Translate.

Jag har testat det förut; då fick de slaka penisproteserna stånd. Den här gången blev det nästan ännu roligare.

"To not see castration requirement for all pregnant women": Skärmdump från bloggen

Min blogg enligt Google Translate

Rubriken på gårdagens sista inlägg var ”Att inte se kastreringstvånget för alla gravida män”, men Google Translate förvandlade den till ”To not see castration compulsion to all pregnant women”. De gravida männen bytte helt plötsligt kön till kvinnor, för programmet räknade väl ut att det enligt heteronormen bara är kvinnor som blir gravida.

Det var sex-sju år sedan som min översättningslärare på högskolan sa att såna där automatiska program – han nämnde Babblefish eftersom Google Translate inte fanns då – inte kommer att kunna ersätta översättare av kött och blod. Hittills har han haft väldigt rätt. Ett översättningsprogram som byter kön på folk är inte så lyckat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mina testosteronnivåer är alldeles utmärkta, tackar som frågar

Dagens mest förvirrande kommentar, under inlägget om Patientföreningen Benjamin:

”Sluta bråka trollhare du tar för mycket testosteron.Lägg energin på att leva istället för att klassindela andra.Du kan inte ändra allas åsikter vad du än gör men du ,rfsl,kim och qx sprider så mycket fördomar att man ju måste ta avstånd från er alla!Jag var en gång stolt i pridetåget men nu vet jag att man är en jävla cirkusapa där ich alla säjer jaha det var ju det vi visste!”

Jag får höra det ibland, att jag sprider fördomar om transsexuella. Tyvärr är det sällan som någon förklarar vilka fördomar, och hur. De gånger jag har fått konkreta exempel har det handlat om

1. Att jag är instabil och har ett förflutet som självdestruktiv:

en labil transexuell tjej, som neurotiskt skadar sig själv”

2. Att jag har haft problem med att få komma till utredningen:

”Störde mig enormt på Immanuel som är transsexuell, jag skäms över att själv vara det då jag såg programmet. Jag har genomgått en könskorrigering och är inne på mitt tredje år, och allt är klart utom operationerna. Jag lever som man med sambo och barn, och hade själv inga problem med att komma igenom korrigeringen. Jag vill absolut inte förknippas med en massa människor som utpräglat spelar ut sin roll för att övertyga andra, då undrar jag vem de övertygar egentligen. Kan ni inte visa lite vanliga människor i programmet??”

3. Att jag är en fittfödd kille och inte en kukfödd tjej – och dessutom bög:

En bög är en man som gillar män. En riktig transsexuell är ingen man. Och nej, sexualiteten har ingenting med det att göra. Fast de flesta riktiga transsexuella är straighta.”*

4. Att jag lever öppet:

Personer som artikelförfattaren skadar riktiga transsexuella. Som är en i huvudsak tyst grupp.”

5. Att jag förmodligen är transvestit:

”The two people mentioned have not went through medical process’s, so therefore are not transsexual. Most likely they are transvestites, trying to use a law for transseuxal people.”

Och så har det såklart handlat om mina åsikter också (om begreppet HBT, om kastreringstvånget, om namnlagen…), men det verkar alltid vara mindre viktigt än att jag är en DÅRE: DÅlig REpresentant.

När jag började söka information om transsexualism hittade jag nästan bara hemsidor som jag inte alls kände igen mig i. Idag skriver jag den bloggen jag själv hade behövt läsa då. Till skillnad från de sidorna jag hittade då gör jag inte anspråk på att kunna beskriva ett enda sätt att vara transsexuell på.

Några klargöranden:

  1. Jag har aldrig utgett mig för att representera någon annan än mig själv i bloggen.
  2. Jag har aldrig påstått att jag är en ”typisk transsexuell” eller något sånt.
  3. Jag är inte RFSL. Jag är inte QX. Jag är inte Pridefestivalen. Jag sitter inte i KIMs styrelse längre; jag är inte ens medlem.
  4. Jag har aldrig försökt tvinga in någon i ett begrepp de inte gillar, som till exempel transpersoner eller HBT. Däremot är det inte jag som hävt ur mig ”jag ska strida mot RFSL tills jag dör” och såna saker, som vissa andra. Den sortens krigföring är ointressant och jag försöker hålla mig utanför så långt det går.
  5. Jag är inte ute efter att förbjuda människor att gå in i garderoben efter könskorrigeringen, att genomgå operationer eller att kalla sig själva för normala.
  6. Jag tycker att det är helt okej att folk vill ha kjol fast de identifierar sig som kvinnor, eller att folk gillar att spela hockey fast de identifierar sig som killar.
  7. Jag är inte ute efter att beröva folk deras könsidentitet.
  8. Jag är inte alla människor du någonsin mött som har missförstått vad transsexualism innebär, och jag är inte heller ansvarig för att folk ibland missförstår saker och ting.
  9. Jag tänker inte vara tyst bara för att en del inte fattar vad jag pratar om.
  10. Jag är urless på att folk bara säger att jag sprider fördomar utan att förklara varför.
  11. Mina testosteronnivåer är alldeles utmärkta, tackar som frågar.

*) Ok, det där berodde på att personen inte hade fattat att jag var fittfödd, utan rasade mot att jag som påstod mig vara man och bög kunde uttala mig om könskorrigeringar. Det är väldigt talande för hur osynliggjorda transkillar är.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Buck Angel – Mannen med fitta i

Inatt drömde jag om Buck Angel, och det är tack vare intervjun med honom i senaste numret av QX (pdf). Jag blir faktiskt mer och mer imponerad av QX, som för några år sedan var homonormativitetens högborg, men som nu mer och mer börjar ta åt sig av kritiken och skriva om bland annat transpersoner ibland.

Men nu var det Buck Angel och inte QX jag drömde om, och därför var det inte ett dugg porrigt och sexigt alls. Vi satt och pratade i timmar om allt möjligt. Det är så det brukar vara när jag drömmer om honom. Han är visserligen porrstjärna – the man with a pussy – men det jag beundrar honom för är hans attityd och öppenhet. Jag älskar att läsa intervjuer med honom, och har honom som förebild när det gäller att försöka sluta fred med min kropp. Det finns inte så många öppna transkillar som är kända, och det finns ännu färre som pratar öppet om sitt egen kropp och sitt sexliv.

De flesta transpersoner som lever öppet brukar försöka undvika ämnet när de får frågor om sina könsorgan, och jag är inget undantag. Jag berättar i bloggen precis så mycket som jag anser att jag kan dela med mig av, men det gör det inte okej för random cisperson att maila mig på Qruiser och fråga om vilken kukstorlek och form jag tänker mig passar bäst för aktivt analsex och om jag isåfall tänker operera mig till en sådan, eller om jag kanske vill vara… eh… (det är här folk kommer på det politiskt inkorrekta i att säga ”kvinnan i förhållandet” om en passiv kille som råkar vara född i tjejkropp).

Buck Angel som cowboy

Foto: Buck Angel

Buck Angel har antagligen fått ännu mer övning i att lära sig att sätta gränser, eftersom han är porrstjärna. När han föreläste på Yale hade han fått ta emot hot innan, men han åkte dit ändå. En porrskådis – och dessutom en person vars kropp inte passar in i de könsnormer som finns – väckte transfobin och sexfobin hos vissa konservativa människor. Han även fått ta en del skit från transsexuella som tycker att han ger alla transpersoner dåligt rykte:

”Jag representerar inte någon, jag representerar bara mig själv, säger han bestämt. Det har inget att göra med transsexuella, och jag ser mig heller inte som transsexuell. Att vara transsexuell innebär för mig att vara i transiton, och det är jag inte längre. Jag är en man och lever mitt liv som en man. Jag har passerat den övergången. Jag har gått från A till B, jag är klar nu.

– Det jag gör är för alla som känner att de inte passar i något fack, och alla som känner ett utanförskap. Man måste få leva sitt liv och få identifiera sig som man själv vill. Jag dömer ingen, och ingen ska döma mig.”

Varenda transperson som lever öppet och gått ut offentligt har antagligen blivit anklagad för att sprida fördomar, för att man inte är representativ för precis alla transpersoner i hela världen. Den biten har jag själv kämpat med en del, och därför tänker jag på Buck Angel varje gång jag går ner mig i skuldkänslor över att vara en DÅRE: En Dålig Representant, en Dålig Regnbågsperson. En sådan som folk får fördomar av att lyssna på och prata med.

Egentligen skapas de fördomarna i folks huvuden oavsett vad man gör, och frågan är om det är värt det att ständigt försöka vara representativ och nyanserad och föredömlig och duktig för att man vet att vad man än gör så kommer det att tolkas utifrån ditten eller datten. Risken är att man förlorar sig själv på köpet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

SD+HBTQ=sant?

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Nu går Sverigedemokraterna ut och säger sig vara ”ett parti för hbt-personer”. De har reagerat på debattartikeln av Åsa Regnér och Mats Wingborg, som kritiserar Sverigedemokraternas familjepolitik. Regnér och Wingborg tar upp att SDs syn på jämställdhet och lika rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck är extremast i Sverige, och det tycker alltså Jimmie Åkesson och Carina Herrstedt, ordförande och vice ordförande för Sverigedemokraterna är helt felaktigt:

”Trots alla stolligheter och direkta lögner i Regnérs och Wingborgs artikel, så vill vi ändå ge dem delvis rätt på en punkt. Vi tillstår och beklagar att det faktiskt ligger något i kritiken om att enskilda företrädare för vårt parti, vid enstaka tillfällen under de gångna åren, har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt om homosexuella som grupp. Att vissa av dessa uttalanden har fällts i affekt över att homosexuella intressegrupper (säkerligen i strid med de flesta homosexuellas önskemål och värderingar) i reklamkampanjer lyft fram barn i sexuella sammanhang kan möjligtvis vara en förklaring, men det är inte en ursäkt.

Vi vill därför ta tillfället i akt att uppriktigt be om ursäkt för dessa uttalanden. Samtidigt som vi också vill klargöra att inga former av nedsättande attityder gentemot hbt-personer har någon som helst förankring i våra program och policydokument. Omröstningar på bland annat gaysajten QX har indikerat att stödet för SD sannolikt är ännu starkare bland homosexuella än bland heterosexuella.”

Att ”lyfta fram barn i sexuella sammanhang” antar jag syftar på annonser med vanliga semesterbilder av barn och texter som ”Sara, åtta år, bisexuell. Vem stängde garderobsdörren?” eller något liknande, i en reklam för Stockholm Pride 2oo3. Jag har väldigt svårt att tro att samma bilder med en text som insinuerar heterosexualitet, till exempel ”Sara, åtta år, är kär i Stefan”, skulle väcka samma raseri över sexualiseringen av barn.

Inför EU-valet ifjol gjorde både RFSL och Bengt Held en undersökning av de olika kandidaterna, och båda kom fram till att SD var det minst HBT-vänliga partiet. Det är inte helt oväntat, med tanke på allt de är emot. Det vore mer intressant att fråga Sverigedemokraterna vilka HBTQ-frågor de faktiskt driver. Om de lyckas hålla sig ifrån att dra in invandring, islam eller ”svenska värderingar” i svaret så skulle jag bli väldigt överraskad.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”No more GAYgala – we want TRANSgala!”

Varje gång den här tiden på året blir det lite suck och stön från min sida när jag förvandlas till Den Jobbiga Gnälliga Bittra Transpersonen som spyr lite sedvanlig galla över QX Gaygala. I och för sig är jag väl alltid sån, men när det vankas homonormativt glitter tjurar jag alltid lite extra. I år har de till exempel plockat bort kategorin ”Årets kämpe”, som var den mest självklara kategorin för aktivister överhuvudtaget.

Vi skulle kunna kalla det en kupp: Att försöka nominera transpersoner och transaktivister för att bryta homonormativiteten. Idén är Lukas Romsons, som startade Facebookgruppen ”No more GAYgala – we want TRANSgala!”. Galan äger alltså rum i början av nästa år, men redan nu får man nominera sina kandidater. När väl nomineringarna är räknade väljer QX ut de som fått flest nomineringar, så det finns tre kandidater till varje kategori för folk att rösta på. Därför är det bra om det finns någon slags samordning under själva nomineringen.

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=Thomas+Hammarberg&iid=1169069″ src=”7/d/b/8/49.jpg?adImageId=7899724&imageId=1169069″ width=”378″ height=”512″ /]

Lukas föreslog Thomas Hammarberg som Årets hetero. Hammarberg är Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och mannen bakom en rapport som publicerades i somras med titeln ”Human Rights and Gender Identity”. Det finns egentligen en enda anledning till varför jag inte bloggat om den förut, och det är för att den kom strax före Pride så jag inte hann, men det är alltså ett otroligt viktigt dokument för att driva transfrågor. Till exempel står det som en av rekommendationerna:

”Abolish sterilisation and other compulsory medical treatment as a necessary legal requirement to recognise a person’s gender identity in laws regulating the process for name and sex change”

Hammarberg uppmanar alltså medlemsländerna att avskaffa eventuella krav på till exempel sterilisering i utbyte mot ett erkännande av könsidentiteten, och detta går stick i stäv med det lagförslag som ligger och väntar i Sverige.

Så: Thomas Hammarberg som Årets hetero känns självklart. Jag föreslår också Lukas Romson själv som Årets keep-up-the-good-work, eftersom han har kämpat för transpersoners rättigheter (och HBTQ-frågor i allmänhet) så länge att han är en institution i sig.

Övriga kategorier är jag inte helt klar med än, men gå gärna in i Facebookgruppen och ge era förslag. Det är verkligen på tiden att transpersoner och transaktivister syns även i HBTQ-världen.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,