Tag Archives: diskriminering

ICA-Jerry, synd-om-syndrom och sjukskrivningar pga. svårartad motivationsbrist

Inte för att skryta, men jag har världens bästa jobb. Efter fyra månader är jag fortfarande nyförälskad. Jag tänkte på det nyss, när jag stod och sorterade undan fjolårets jobbpapper och hittade kartan från Lidköping. Jag blev rentav nostalgisk: Min första föreläsning för Andet, i oktober.

Jag minns att jag inte kunde sluta stirra på träden utanför vandrarhemsfönstret, för det var så vackert. Jag hade dessutom knappt varit utanför dörren sedan operationen en månad tidigare, och hade glömt hur intensivt livet kunde kännas.

Immanuel framför fönstret med höstträd i bakgrunden

Lidköping

Det har varit tufft att börja jobba, visserligen, men det är så man utvecklas ju. Jag lär mig hela tiden att utmana mina rädslor: När jag var i Söderhamn och satte upp affischer inför nästa vecka, så kom jag tillochmed på mig själv med att be människor om hjälp helt spontant – utan att ens tänka på det.

Jag har haft tur, det vet jag. När jag fyllde 30 i höstas hade jag kunnat bli utförsäkrad, som så många andra med Asperger och ADHD som inte längre kan få sjukersättning. Jag visste att även om jag skulle kunna jobba, så skulle jag behöva ha en helt otrolig tur för att faktiskt hitta ett jobb där jag fick chansen – ett jobb där det inte är talang för att sitta med i fikarummet och skvallra på rasterna som räknas som den viktigaste kompetens en medarbetare kan ha.

Det fanns ett sånt jobb, som passade mig helt otroligt bra: Som föreläsare. Men alla med Asperger och ADHD kan inte ha mitt jobb. Vi kan inte alla resa runt och utbilda neurotyper i hur de ska bete sig. Så vad ska man göra? Det går trögt att få fram vettiga alternativ. Jag läser i DN att Samhall har någon slags skamstämpel, att arbetsgivare inte velat tala högt om deras samarbete:

– För bara några år sedan ville många inte lyftas fram i våra årsredovisningar, säger Lars Lööw.

Lars Lööw konstaterar att Icas Jerry­-reklam betytt oerhört mycket för att stärka bilden av funktionsnedsatta i arbetslivet.

–  Men så länge Jerry bara är praktikant så har Ica bara tagit ett steg. När Jerry blir anställd på riktigt blir det något annat.”

Alla aspergare kan inte jobba som föreläsare, och vi kan inte vara en klonad armé av ICA-Jerry heller – i synnerhet som de flesta med neuropsykiatriska diagnoser har lite av det omvända problemet: Där en person med Downs möter fördomar för att det syns på henom att hen inte är normalstörd, så möter en person med Asperger fördomar för att det oftast INTE syns*. Inte heller är vi sådär gulliga så att folk kan lägga huvudet på sned och säga ”aaaw” och känna sig goda.

Det finns två stora problem med dagens sjukförsäkringspolitik: Det ena är att man försöker pressa ut människor som faktiskt inte kan jobba i arbete, och det är såklart katastrofalt. Men det andra är att man missar flera viktiga anledningar till varför folk inte kan jobba: En urholkad sjukvård där folk blir sjukare och sjukare av att vänta på behandling, och en arbetsmarknad dränkt i diskriminering.

En del – fast långt ifrån alla – av de som verkligen inte kan jobba idag skulle förmodligen kunna göra det om arbetsmarknaden var tillgänglig. De flesta av dem heter inte ICA-Jerry. Att säga att det bara är visa framfötterna och anstränga sig hårdare, är att framställa samhällets svagheter som en personlig brist – men inte får man bli sjukskriven på grund av motivationsbrist, hur handikappande det än är.

*) Jag vet att det kan vara annorlunda för de som fått diagnosen tidigt och blivit överbeskyddade, men bland de som är i 30-årsåldern och äldre är det snarare vanligt att inte ha fått särskilt mycket stöd alls – vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,

Glada nyheter för lesbiska och icke-lesbiska

Glad nyhet nr. 1: Landstinget i Västernorrland slutar diskriminera tjejpar som vill skaffa barn. Efter RFSUs debattartikel i SvD, där de bland annat pekar ut Västernorrland och några till landsting som tar ut extra avgifter för assisterad befruktning för tjejpar jämfört med olikkönade par, så backar landstinget och tar bort avgifterna.

Glad nyhet nr. 2: När Allehanda skriver om två tjejer i Örnsköldsvik som väntar barn ihop, så skriver de inte att de är ”ett lesbiskt par” bara sådär på rutin. Det blir lätt så, precis som två killar som är ihop lätt blir ”bögar” och alla sorters transpersoner blir ”transsexuella” eller ”transor” – oavsett hur de definierar sig. Men nu skriver de alltså:

”Therese har tidigare levt i en heterosexuell relation och har två barn. Hon är bisexuell. Maria är lesbisk. Kontentan är att de inte är något lesbiskt par. De är ett samkönat par. Bara begreppet i sig sprider viss förvirring inom landstinget.

– Vi var de första som vår barnmorska stött på. Vi får väl föregå med gott exempel, konstaterar Therese.”

Jag är trött på att läsa homonormativa reportage – till exempel i den såkallade HBT-tidningen QX som hade ett fotokollage från prideparaden som föreställde ”kvinnor” (fast flera av personerna på bilderna inte alls definierar sig så) – och på att höra politiker prata om hur samhället diskriminerar ”homosexuella par” för deras ”sexualitet”, när de egentligen menar att samhället diskriminerar samkönade par för deras kön.

Därför blir jag minst lika glad över att journalister på små lokaltidningar fixar att skriva rätt i åtminstone en artikel, som över att landstinget slutar diskriminera.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Pride-summering tisdag 27/7: Tvångssteriliseringar, omvänd köttmaktsordning och juridiska kön

Vård på lika villkor?

Tisdagen inleddes med ett panelsamtal om vårdfrågor, som DO arrangerade. I panelen satt representanter för Socialstyrelsen, Folkpartiet i Stockholms läns landsting, RFSL, Kommunal och DO, och samtalet kretsade framförallt runt tre frågor: Könskorrigeringar, assisterad befruktning och HBT-kompetens.

Man tog upp att det framförallt behövs satsas på stöd vid psykisk ohälsa: Suicidprevention (självmordsförebyggande arbete) måste ha ett HBT-perspektiv, påpekade någon. Från publiken hördes röster som bland annat tog upp att transpersoner – oavsett om de behöver/får könsutredning eller inte – ofta är väldigt utlämnade. Varken öppenpsykiatrin eller ungdomsmottagningarna brukar ha någon transkompetens. Panelen pratade om fördelar och nackdelar med att lägga ansvaret på specialiserade transvårdsteam respektive att HBT-utbilda öppenvården, men någon egentlig slutsats kom de aldrig fram till.

Några bra citat (med reservation för eventuella fel; jag antecknade för hand samtidigt som jag lyssnade):

”Så länge lagen kräver att transsexuella måste steriliseras eller kastreras, så anser jag att vi inte uppfyller kraven för mänskliga rättigheter.” Linda Almqvist, Socialstyrelsen.

Om vilken roll HBT-personer som patienter tvingas spela när de möter HBT-inkompetent vårdpersonal:

”Man ska inte vara patient; man ska vara folkbildare.” Christine Gilljam, DO.

Om hur olika landsting uppfinner regler som diskriminerar tjejpar som söker assisterad befruktning, till exempel genom att införa olika taxor för olikkönade respektive samkönade par:

”Det finns en fantastisk kreativitet i att kringgå svensk lagstiftning.” Christine Gilljam, DO.

Om farorna med att landstingen ofta enbart har ett avtal om att utreda för och behandla diagnosen F640: Transsexualism, vilket gör att de som får en annan diagnos (F648 eller F649) men behöver könskorrigering i praktiken inte får den vård de behöver:

”Då ger vi vård på diagnoskoder och inte på symtom, och det är ju livsfarligt.” Linda Almqvist, Socialstyrelsen.

Om att steriliseringstvånget i 1972 års lagstiftning motiverades med att en man som födde barn skulle skapa ”oreda i släktskapsförhållandena”:

”Släktforskarnas intressen går naturligtvis före mänskliga rättigheter.” Ulrika Westerlund, RFSL.

Tusen bilder tusen ord

Pride House håller till på Kulturhuset, och i huset bredvid, på Lava, hade de vernissage för Tusen bilder tusen ord på tisdagseftermiddagen. Utställningen är gjord av RFSL Ungdom och det var allt från dikter om killar i klänning till handbroderade bonader med ”Not gay as in happy, but queer as in fuck off” till collage om Nour El-Refai till serier om det systematiska mördandet av tuppkycklingar. De två sistnämnda var Mikusagis verk.

Bilderna är från min flickr-sida.

Stockholm Pride 2010

Utställningens namn på trottoaren utanför entrén

Stockholm Pride 2010

Mikusagi förklarar sin kärlek till Nour El-Refai

Stockholm Pride 2010

Jag älskar att de varnar när godiset på vernissagen innehåller gelatin. Omvänd köttmaktsordning FTW!

Stockholm Pride 2010

En stolt konstnär

Juridiska kön – om ett tredje juridiskt kön

Paneldebatten om juridiska kön har jag redan bloggat om här. Jag hann bara med två housepunkter på tisdagen, men det gjorde inget. Jag var istället väldigt social och träffade massor med människor, och såg den fina konstutställningen – och blev intervjuad av DN.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Smoking can damage your tvåkönsnorm, del III

När Constance McMillen ville ta med sig sin flickvän på skolbalen sa skolledningen i Itawamba, Mississippi, nej. Två tjejer får inte gå med varandra. Inte heller fick hon ha smoking på sig; alla tjejer måste ha balklänning. När hon protesterade svarade skolan med att ställa in balen helt, så att alla andra elever blev förbannade på Constance.

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=Constance+McMillen&iid=8556687″ src=”http://view2.picapp.com/pictures.photo/image/8556687/teenager-constance/teenager-constance.jpg?size=500&imageId=8556687″ width=”500″ height=”717″ /]
Constance McMillen

Hon anmälde skolan, och de dömdes för diskriminering i mars i år. Däremot hade skolan inga planer på att genomföra balen, då en grupp föräldrar och elever hade planerat en privat bal istället, som Constance var välkommen på. Det kom sju elever till den balen; två av dem var Constance och hennes date. Alla andra gick på en annan fest som Constance inte var inbjuden till. Två av de andra eleverna på balen hade inlärningssvårigheter, och som Constance sa:

”They had the time of their lives. That’s the one good thing that come out of this, [these kids] didn’t have to worry about people making fun of them [at their prom].”

Det var alltså en liten fest, övervakad av skolans rektor och föräldrar, där de utmobbade eleverna på skolan hölls borta från den stora balen.

Nu har skolan gått med på att betala Constance 35 000 dollar i skadestånd – samtidigt som de hävdar att de inte har gjort något fel. Däremot har de lovat att anta en antidiskrimineringsplan som inkluderar sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

För ja, könsidentitet och könsuttryck spelar in, även om varken Constance McMillen och hennes date är transpersoner. Det var inte Constances läggning som stack i ögonen på skolan, utan det faktum att det var två tjejer – och två tjejer i smoking, dessutom. Det var därför de var så farliga att de var tvungna att hållas isolerade från den stora balen. Förhoppningsvis har skolan lärt sig en läxa, så att det aldrig händer igen.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

Centerpartiet om transvården: ”hör inte hemma hos psykiatrin”

Så har turen kommit till Centerpartiet i min lilla enkät om HBT-politik. Det är värt att påpeka att till skillnad från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Folkpartiet, så fick jag inte in Centerns svar förrän i förra veckan. De har alltså skrivit ihop sitt svar efter att jag påmint dem, och efter att Socialstyrelsen presenterade sin rapport om transvården vid månadsskiftet.

***

En snabb sammanfattning av Centerpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap, inseminationslagar, arbete mot diskriminering och hatbrott.

Könstillhörighetslagen: Mot kastreringstvång, steriliseringstvång och skilsmässotvång. För rätten att spara ägg och spermier. Ansvaret för transvården bör flyttas från psykiatrin.

Surrogatmödraskap: Ja till att inplantera ägg i partner, inte tagit ställning till surrogatmödraskap i stort.

Könsneutrala personnummer: För könsbundna personnummer.

Juridiska kön: För att det ska finnas juridiska kön. Möjligheten att bli registrerad som något annat än man eller kvinna/ingetdera ska finnas ”under ett övergångsskede”.

Viktigt för unga transpersoner: Snabbare hantering i vården och mer stöd till både transpersoner och anhöriga.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Könstillhörighetslagen och antidiskrimineringsarbete.

***

Centerpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Centerpartiet är nöjda med att vi äntligen efter många år och turer fick en könsneutral äktenskapsbalk.  Missnöjda med att ensamstående kvinnor inte får inseminera, men det tänker vi fortsätta att driva under nästa mandatperiod. Det finns också en del kvar att göra när det gäller diskriminering och hatbrott. Här behövs kunskap av alla inblandade i samhället, skolan sjukvården polisen osv

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är en fråga som Centerpartiet sett positivt på om det skett förändringar på ”lagen om ändring av könstillhörighet” i linje med utredarens förslag. Vi vill ta bort kravet om sterilisering (passar inte in i ett modernt demokratiskt samhälle). Vi tycker också att sjukvården borde ta ett större ansvar. Frågan hör inte hemma hos psykiatrin.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej, vi vill inte att personen ska behöva kastrera eller sterilisera sig vid könsbyte.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja, men surrogatmödraskap har Centerpartiet ännu inte tagit ställning till.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej det kommer vi att arbeta för under nästa mandatperiod.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Ja.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Ja. I dagsläget har inte centerpartiet något annat förslag.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Ja under ett övergångsskede.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Förutom det som sagts snabbare hantering, då det inte är en psykisk sjukdom bör andra inom sjukvården äga frågan, kringhjälp inte bara för den unge transpersonen utan även för anhöriga.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Det ska ingå.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Steriliseringskravet och kravet att vara ogift, motverka hatbrott och diskriminering och annat som berörda personer upplever som hinder för att kunna leva det liv som är deras.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feminististiska pengabål och Barnen-i-Afrika-rörelsen

I en vecka har halsbölden hindrat mig från att blogga, bland annat för att min hjärna förvandlats till snor och slem. Men nog om det; under veckan som gått har jag alltså hållit mig någorlunda uppdaterad om allt som hänt men inte fått ur mig något. Det finns ett antal saker jag önskar att jag hade kunnat blogga om, innan det hade antingen tjatats sönder eller fallit i glömska.

Feministiskt initiativ brände bokstavligt talat 100 000 kronor i Almedalen, och Gudrun Schyman blev bespottad som om hon begått något slags brott. Folk blir upprörda över att man bränner upp så mycket pengar, men inte över att den summan motsvarar EN MINUTS lönediskriminering. Det är lättare att kräva att pengarna skulle ha gått till svältande barn eller vadsomhelst, eller att rent allmänt spy galla.

Tänk på barnen i Afrika. Tänk på de fattiga. De gamla. De unga. Och så vidare. De krav som ställs på F!, att de ska ägna sig åt välgörenhet och inte politik, är klassiska. Det har varit kvinnors ansvar att värna samhällets moral sedan åtminstone 1800-talet. Kvinnor ska tänka på barnen i Afrika. Kvinnor ska ägna sig åt välgörenhet, jobba gratis och ställa upp. Sedan får de skylla sig själva för att de får mindre i lön, eftersom de har valt det självmant. Jag misstänker starkt att det är precis det som Barnen-i-Afrika-rörelsen vill uppnå.

Bra bloggat: Veronica Svärd, Mikusagi. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,

Folkpartiet om tvångskastrering och diskriminering

Min lilla serie blogginlägg om de olika partiernas inställning i HBTQ-frågor har legat nere ett tag på grund av sjukdom, och jag ber om ursäkt för det. Tidigare har jag redovisat svaren från S, MP och F!, och den här gången är det FP. Jag kan tillägga att jag fick in de här svaren i juni, alltså innan Folkpartiet gick ut och lovade att riva upp steriliseringstvånget, och innan Socialstyrelsen publicerade sin rapport om transvården.

***

En snabb sammanfattning av Folkpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap, diskrimineringslagar, utredning av namnlagen, internationell antidiskrimineringspolitik, arbete mot relationsvåld och hedersvåld.

Könstillhörighetslagen: Mot kastreringstvång, skilsmässotvång och krav på svenskt medborgarskap. ”Öppna för diskussion” om möjligheten att spara ägg/spermier.

Surrogatmödraskap: För assisterad befruktning med äggdonation, men inte renodlade surrogatmödraskap.

Könsneutrala personnummer: För könsbundna personnummer.

Juridiska kön: För att det ska finnas juridiska kön. Har inte tagit ställning till fler alternativ än de två tillgängliga; försiktigt negativa.

Viktigt för unga transpersoner: Vård och stöd, men det är ingen politisk fråga.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Antidiskrimineringspolitik inom EU, sex- och samlevnadsundervisning i skolan, kunskapen om hatbrott, FN-konvention om HBT-personers rättigheter, namnlagen, transvård och asylpolitik.

***

Folkpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Detta är vi nöjda med att vi har varit med och genomfört:

  • Att äktenskapsbalken nu är könsneutral.
  • Att en ny och sammanhållen diskrimineringslag där både sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck omfattas trädde i kraft 2009.
  • Att vi rott i land en grundlagsreform som innebär att det från 2011 blir förbjudet att införa lagar och regler som diskriminerar på grund av sexuell läggning. Folkpartiet vill att samma regel också ska omfatta könsidentitet, men detta är ett steg på vägen.
  • Att Alliansregeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning för en fullständig genomgång och översyn av namnlagen, där inte minst reglerna om förnamn ska ses över.
  • Att arbetet för att motverka diskriminering mot HBT-personer tas upp som en prioritering i regeringens skrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
  • Att Alliansregeringen under Nyamko Sabunis (FP) ledning har lagt fram en handlingsplan för att bekämpa våld inom relationer och hedersrelaterat våld där också våld mot HBT-personer inkluderas.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Lagen kräver exempelvis att den som skall genomgå fastställelse av ny könstillhörighet ska vara ogift, något som tvingar många transsexuella till familjesplittring. Ett annat krav som uppenbart saknar saklig grund är att patienten måste vara svensk medborgare. Folkpartiet anser att båda dessa krav måste slopas.

Folkpartiet menar att lagen ska reglera tillträde till könstillhörighetsutredningar och hur könstillhörighet ska fastställas. Men den ska inte innehålla några särskiljande krav eller detaljreglera hur sjukvården ska bedrivas, skilt från andra (generella) författningar inom sjukvårdsområdet. Krav på t.ex. vårdkvalitet, tillgänglighet etc. bör regleras inom ordinarie författningar för sjukvården.

Den statliga utredning som såg över lagstiftningen föreslog vissa saker som gick i rätt riktning, men lade också flera förslag som fått hård kritik. Ett sådant förslag är att transsexuella måste låta kastrera sig innan ny könstillhörighet beviljas. Folkpartiet är bestämt emot detta utredningsförslag. Tvångskastrering ska inte återinföras i Sverige, varken för transsexuella eller för några andra.

Det är förstås olyckligt att beredningen av betänkandet har dragit ut på tiden. Vi arbetar vidare för att lagförslag ska komma på riksdagens bord. Eventuellt kan man tänka sig en process i flera steg.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Se svaret på fråga 2. Vi är bestämt emot utredningsförslaget om krav på kastrering.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Vi är öppna för en diskussion om denna fråga.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Vi vill ha en utredning om möjligheterna till assisterad befruktning med både givarinsemination och äggdonation, vilket bland annat skulle bli aktuellt i den situation du beskriver. Det behöver inte betyda surrogatmödraskap, eftersom surrogatmödraskap betyder att den som föder barnet inte blir barnets juridiska förälder. Vi är inte för att ändra lagen så att surrogatmödraskap införs i Sverige, men det finns många barn i vårt land som kommit till världen efter surrogatmödraskap utomlands. Därför vill vi verka för en utredning om trygghet och skydd av barn som fötts efter surrogatmödraskap och om surrogatmödrarnas situation.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej, det är inte rimligt. Vi vill slopa det kravet.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Ja. För jämställdheten är det viktigt att t.ex. kunna göra statistiska jämförelser utifrån kön.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Ja. I lagstiftningen och i internationella konventioner som Sverige har förbundit sig att följa åberopas ofta medicinska, ekonomiska och sociala rättigheter utifrån kön, och det är därför viktigt att ha det kvar.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Frågan har inte diskuterats i Folkpartiet. Det skulle kunna skapa problem i internationella relationer.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Vård och stöd till unga transpersoner ska vara en lika stor självklarhet som till äldre. Men exakt vad den vården ska innehålla kan inte vi bedöma. Det är ingen uppgift för politiker, utan ska vara en medicinsk fråga.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

  • Erkänn samkönade par som familj när de flyttar inom EU.
  • Inför en ny, bred och sammanhållen diskrimineringslagstiftning på EU-nivå som omfattar såväl sexuell läggning som könsidentitet.
  • Förbättra skolans undervisning om sex och samlevnad, inklusive HBT-frågor.
  • Öka rättsväsendets kunskaper om hatbrott mot HBT-personer.
  • Arbeta för att skapa en FN-konvention om HBT-personers rättigheter.
  • Förtydliga namnlagen så att inte transpersoner kommer i kläm.
  • Bättre bemötande i vården av transsexuella. Tillgången till adekvat behandling ska garanteras av hälso- och sjukvården i hela landet.
  • Slå vakt om en human flyktingpolitik där människor som förföljs för sin kärlek eller könsidentitet har rätt till en fristad i Sverige.

***

För dig som vill veta mer

Om du inte riktigt har koll på de frågor som nämns i enkäten, så rekommenderar jag de här texterna:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Skriv på för unga transpersoners rätt att byta namn

Till minne av Mir Abbas (ett skräckexempel på svensk asylpolitik)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Googles bögbidrag krossar diskriminering av heterosexuella

Man kan säga mycket om Google som företag, men de verkar i alla fall veta att behandla sina anställda schysst. Det senaste är att de diskriminerar heterosexuella, i alla fall enligt troll som inte kan läsa innantill. Kanske inte så konstigt. NY Times pratar om ”gay and lesbian workers”, och Daily Mail om ”gay staff”. Aftonbladet förkunnar:

”Google höjer lönen – för homosexuella”

Med såna formuleringar är det lätt att få för sig att det handlar om läggning, och om omotiverad särbehandling. Det de egentligen syftar på är att Google vill kompensera de extra utgifter som sambos har i förhållande till gifta par. Enligt Googles officiella blogg följer man nämligen HRCs standard, som förklarar:

”Your eligible dependents include:

  • Your legal spouse
  • Your same- or different-sex partner. To be eligible to enroll in the plans, your partner must meet the criteria outlined under Domestic Partner Eligibility.
  • Your unmarried children (or step children in your custody) up to the age of 25 who depend on you for support (this includes your partner’s children
  • Any dependent child who is incapable of self-support because of a physical or mental disability”

På många håll i USA är sjukförsäkring för en anställds äkta make en skattefri förmån, men om ett sambopar får samma förmån så måste de skatta för det. Och det gäller oavsett kön, och framförallt oavsett läggning – och om jag förstått det rätt så är det precis så lönetillägget är tänkt att fungera. Det är visserligen begränsat till en partner per anställd, men ändå.

Nej, Google delar inte ut bögbidrag. De kräver inte att få veta vem du legat med, bara vem du lever med. De krossar äktenskapets särställning, oavsett kön och läggning. Ännu bättre, skulle jag säga.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Feministiskt initiativ: Familjepolitik bortom kärnfamiljsnormen

Börjar ni bli trötta på partipolitik? Det är inte jag, inte riktigt än – så jag fortsätter min valundersökning. Jag har tidigare tagit upp Socialdemokraternas och Miljöpartiets åsikter, och nu har turen kommit till Feministiskt initiativ. Frågorna handlar om HBTQ-politik, men kanske framförallt om transpolitik.

***

En snabb sammanfattning av Feministiskt initiativs (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Inkluderingen av könsidentitet och könsuttryck i diskrimineringslagen, tillämpningen av namnlagen, könsneutrala äktenskap. Arbetet för transpersoners rättigheter går för långsamt, och diskriminering i vårdavgifter för inseminering, Skolverkets arbete och asylpolitiken har inte blivit bättre.

Könstillhörighetslagen: Mot kastreringstvång, steriliseringstvång och skilsmässotvång som krav för ändrat juridiskt kön. Behandling efter behov, inte efter stereotyper. Positiva till att transsexuella ska få spara ägg/spermier.

Surrogatmödraskap: Positiva till möjligheten att skaffa barn genom värdmödraskap, reglerat och icke-kommersiellt.

Könsneutrala personnummer: Könskodade personnummer är onödiga, och det måste finnas utrymme för fler alternativ än man och kvinna.

Juridiska kön: Har inte tagit ställning till juridiska köns existensberättigande. Så länge juridiska kön finns bör människor själva få bestämma sin könstillhörighet, och då räcker inte de två kategorierna som finns idag till.

Viktigt för unga transpersoner: Namnlagen. Obligatorisk antidiskrimineringsutbildning för skol- och vårdpersonal. Mer transkompetens och bättre information till unga transpersoner om transvården, samt kortare utredningstider. Möjligheten att få vård även utan att passa in i tvåkönsmodellen. Trygga mötesplatser för transpersoner, och stopp för diskriminering på offentliga platser (som toaletter).

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck ska inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Utöver de tidigare uppräknade: En familjepolitik för att göra insemination mer tillgängligt, möjligheten för ett barn till fler vårdnadshavare, och en samlevnadsbalk som täcker alla samlevnadsformer. Uppehållstillstånd till papperslösa och asylsökande. Jämlik vård oavsett medborgarskap. Hormonbehandling ska följa internationell standard. HBT-certifiering av all vård, och ungdomsgårdar och äldreboenden för HBT-personer.

***

Feministiskt initiativs svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Det bästa måste vara att könsöverskridande identitet och könsuttryck inkluderats i diskrimineringslagstiftningen. Den lagen har en stor symbolisk tyngd och har gett transfrågor en starkare position. Det är lite problematiskt formulerat att det kallas just ”könsöverskridande” eftersom det befäster tanken om att det bara finns två kön och att dessa ska se ut och vara på ett visst sätt. Men att inkludera transpersoner i diskrimineringslagstiftningen är bra. En annan viktig sak som gjorts är att Folkhälsoinstitutet utrett transpersoners (o)hälsa och lagt förslag på en rad åtgärder för att förbättra transpersoners hälsa genom att öka kunskapen inom skolan och vården.

Tillämpningen av namnlagen har äntligen ändrats så att vuxna människor kan byta namn till så kallat ”könskonträra namn”. Att kön inte ska påverka vilka namn du får ha har Fi haft som krav från starten och det var något som media hånade oss för och nu fått stå i skamvrån för. Deras ambition att smutskasta Fi gav effekten att transpersoner alltför ofta trakasserades på löpsedlar. Det som är kvar nu på det området är att ändra så att namnlagen blir helt könsneutral, man ska inte behöva vänta tills man fyllt 18 för att ändra sitt namn.

Ändringen till en könsneutral äktenskapslagstiftning är också en bra förändring. Fi:s krav på en samlevnadsbalk som täcker alla samlevnadsformer kvarstår, men vi ser detta som ett steg på vägen. Nästa steg är att ersätta äktenskapsbalken och sambolagen med en ny samlevnadsbalk där de personer, två eller flera, som har ett gemensamt boende, gemensam ekonomi och olika former av gemensamt ägande ska, om de så önskar, kunna ingå juridisk/ekonomisk samlevnad. De får då samma lagliga stöd som äktenskapsbalken ger idag. Den ekonomiska och juridiska sidan av samlevnaden bör dessutom frikopplas från religiösa ceremonier.

Det som vi är missnöjda med: Vi är missnöjda med att det trots allt går långsamt med förändringar för transpersoners rättigheter. Vi är missnöjda att det fortfarande finns en olikhet i kostnad för insemination för heterosexuella par och lesbiska par i några landsting. Vi är missnöjda med Skolverkets uppföljning av skolornas arbete för allas likas värde. Vi är mycket missnöjda med utvisning av asylsökande till länder där vi vet att hbt-personer förföljs och mördas.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det?

Det är tragiskt och respektlöst att riksdagen har negligerat väl kända och nödvändiga förändringar för att skapa bra livsvillkor. Det lagda förslaget är dessutom extremt problematiskt ur flera aspekter. Utredningen har inte haft en dialog med transpersoner utan har utgått från egna heteronormativa problemformuleringar. Det innehåller en rad motstridiga argument och hårda krav, som kravet på kastrering för att få byta juridiskt kön.

Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför?

Förändringarna måste utgå från transpersoners och transorganisationers egna problemformuleringar och lösningar. Kraven på ett särskilt civilstånd och krav på sterilisering eller kastrering för att få förändra sin kropp och sin juridiska tillhörighet måste skrotas. Behandling och vård måste utgå från individuella önskemål och behov istället för stereotyper.

Hur driver ni frågan?

F! lovar att i riksdagen driva rätten till sin kropp och sin identitet. Människors livsvillkor är det viktigaste arbetet för riksdagen att säkerställa.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Varje individ ska själv kunna ta beslut om sin kropp. Ingen ska tvingas till kastrering eller sterilisering. Den som önskar måste få behålla sina könskörtlar och detta ska inte vara ett hinder för att ändra sitt juridiska kön. Kraven på sterilisering och kastrering är uttryck för en stereotyp uppfattning av människors kroppar. Alla transpersoner varken kan eller vill genomgå några operationer, och det borde vara upp till var och en att bestämma vad som är rätt och ändå slippa leva i ett juridiskt ingenmansland.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp?

Ja. För de människor som har en stark känsla för det biologiska arvet ska det vara en möjlighet.

Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja. Värdmödraskap får inte kommersialiseras men vi kan tänka oss att ett reglerat och icke kommersiellt värdmödraskap – som innebär att värdmamman endast får ersättning för kostnader och inkomstbortfall – kan vara ett bra alternativ. Annars finns risken att ekonomiskt utsatta kvinnor tvingas in i detta av ekonomiska skäl. Vi ser gärna att frågan utreds utifrån ett tydligt intersektionellt maktperspektiv som beaktar alla inblandade parters intressen.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej, det är helt orimligt. Civilstånd har inget samband med könsidentitet. Vi kan aldrig stödja en patriarkal ordning att en partner kan ha en påverkande roll om en annans liv. Nuvarande lags avsikt är dessutom upphävd genom införandet av könsneutrala äktenskap.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Nej. Kön kan ibland vara relevant att registrera för att kunna visa på strukturell ojämlikhet mellan olika kön, men i dessa fall måste även andra alternativ än ”kvinna” och ”man” finnas, och det är inte nödvändigt att ha med detta i personnumret.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Vi har inte tagit ställning i denna fråga ännu. Men så länge det finns så måste det bli lättare för människor att själva bestämma över sin juridiska könstillhörighet själva, och det är helt uppenbart att de kategorier som används idag inte räcker till för det.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Absolut. Så länge staten registrerar kön måste det finnas alternativ som passar fler än de som lever upp till det binära könssystemet. Det måste vara individens egna könsidentitet som avgör.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

  • Namnlagen måste ändras och bli könsneutral. Sedan 2009 är praxis förändrat så att vuxna människor får byta till så kallat ”könskonträra” namn, men en minderårig person har fortfarande inte denna rättighet.
  • Det är viktigt med informationsinsatser kring diskrimineringslagstiftningen och obligatorisk utbildning i antidiskrimineringsperspektiv för personal inom skola, hälso- och sjukvård. Transkompetens hos vårdpersonal är superviktigt ur en folkhälsoaspekt, med tanke på alla transpersoner som undviker att söka vård på grund av inkompetent bemötande.
  • Det måste bli lättare för unga att få information om möjligheterna som finns att få hormonbehandling och påbörja en utredning.
  • Utredningstiden för den som vill korrigera sitt kön ska inte vara så utdragen som den ofta är idag utan måste genomföras inom en rimlig tidsperiod och med tillfredsställande information genom hela processen för att undvika oro, stress och den grova maktobalans som ofta uppstår mellan utredare och patient.
  • Utredningarna måste präglas av ett genusperspektiv och vara till för att tillgodose patientens behov och inte för att ytterligare befästa en binär tvåkönsmodell som tvingar in människor i roller som ”riktiga män” eller ”riktiga kvinnor”.
  • Det måste finnas trygga mötesplatser och sammanhang för unga transpersoner att träffa andra med liknande erfarenheter.
  • Offentliga utrymmen i samhället ska inte få diskriminera transpersoner. Till exempel så ska inte toaletter och omklädningsrum vara könsuppdelade.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja, självklart ska alla grupper som utsätts för hets, våld eller trakasserier på grund av ett normbrytande liv mot heteronormen inkl. könsidentiteter och könsuttryck skyddas extra genom att inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp. Samtidigt måste vi diskutera och problematisera vad Sveriges straffsystem egentligen leder till. Den så kallade kriminalvården erbjuder knappast vård. Därför kan en feministisk politik aldrig stirra sig blind på strängare straff för de som begår brott, eftersom vi inte tror att människor förändras till det bättre genom att själva utsättas för straff och kränkningar.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Av svaren på tidigare frågor finns det flera viktiga frågor att driva. Feministiskt initiativ kommer att driva alla dessa frågor, och:

  • Vi vill driva en familjepolitik som är anpassad efter många olika familjekonstellationers behov och inte bara efter kärnfamiljen. Där ingår bland annat kraven på att underlätta möjligheterna för insemination, att möjliggöra flera vårdnadshavare för ett barn, och att införa en samlevnadsbalk som täcker alla samlevnadsformer.
  • Vi vill att Sverige på en gång ger uppehållstillstånd till alla papperslösa och asylsökande som befinner sig i Sverige, eftersom Migrationsverkets bedömningar är så bristfälliga att människor riskerar att utvisas till länder där de riskerar sina liv.
  • Vi vill att all vård, inklusive transvården, ska vara en rättighet och möjlighet på jämlika villkor oavsett om du är asylsökande, papperslös eller svensk medborgare.
  • Vi vill att Sverige ska följa de internationella överenskommelserna om hormonbehandling. [förklaring: Jag utgår ifrån att man syftar på att WPATHs Standards of Care föreslår tre månaders utredning som minimum innan hormoner. I Sverige är det mycket ovanligt att få hormoner med mindre än ungefär ett års utredning]
  • På kommunal och landstingsnivå vill vi att hälsan för hbt-personer uppmärksammas och att all vård hbt-certifieras.
  • Vi vill att ungdomsgårdar och äldreboenden införs för hbt-personer.

***

För dig som vill veta mer

Om du inte riktigt har koll på de frågor som nämns i enkäten, så rekommenderar jag de här texterna:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Skriv på för unga transpersoners rätt att byta namn

Hon hen han (Ungdomsstyrelsens rapport om unga HBT-personer)

Till minne av Mir Abbas (ett skräckexempel på svensk asylpolitik)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Miljöpartiet: Minst en transkompetent ungdomsmottagning i varje landsting

Det är ju valår i år, och jag har gjort min egen lilla enkät där jag har frågat partierna var de står i HBTQ-frågor, med betoning på transpolitik. I torsdags presenterade jag svaren från Socialdemokraterna, och nästa parti är Miljöpartiet. Svaren är skrivna av Zaida Catalan.

***

En snabb sammanfattning av Miljöpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap. Inte tillräckligt mycket fokus på diskriminering, hatbrott och asylfrågor.

Könstillhörighetslagen: Mot steriliserings- och kastreringskrav. Mot artonårsgränsen för könskorrigering. Mot krav på skilsmässa som villkor för ändrad könstillhörighet.

Surrogatmödraskap: Positiva till möjligheten och vill utreda frågan.

Könsneutrala personnummer: Könsbundna personnummer är onödiga.

Juridiska kön: Om det är möjligt att genomföra utan större svårigheter kommer MP att arbeta för att avskaffa juridiska kön. Samtidigt är man för möjligheten att få ett annat juridiskt kön än man eller kvinna.

Viktigt för unga transpersoner: Slopad artonårsgräns, transinklusiva antidiskrimineringsplaner i skolor, och transkompetent skolhälsovård. Minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning i varje landsting ska ha transkompetens. Korta vårdköerna och prioritera utredningarna.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Hatbrott, diskriminering och könstillhörighetslagen.

***

Miljöpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest  nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Riksdagens initiativ, bl.a. via ett lagförslag från de rödgröna partierna, och beslut om att rösta igenom en könsneutral äktenskapsbalk och att vi ändrat diskrimineringsgrunderna så att även könsidentitet eller könsuttryck finns med som grund för diskriminering är de viktigaste förändringarna denna mandatperiod.

Det finns tyvärr mycket kvar att göra, t.ex. att arbetsgivare ska vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder mot alla typer av diskriminering, dvs. också hbt-diskriminering, vilket inte finns med i dag. Flera reformer inom transområdet är också eftersträvansvärt.

Något som vi alltmer uppmärksammar är de hatbrott som riktas mot hbtq-personer. Dels handlar det om att förebygga men också att se till att polisen och rättsväsendet har de kunskaper som krävs för att klara upp fall och få personer som utför hatbrotten fällda samt ge stöd till de offer som råkar ut för brotten. Här finns mycket mer att göra, även om det inte handlar om rena lagstiftningsfrågor.

Ett annat område gäller asylmottagningen och de personer som flyr sitt hemland p.g.a. sin sexuella läggning (då det i vissa länder är t.o.m. dödsstraff på homosexualitet) och i vilken mån Sverige ska kunna vara en fristad för dessa. I dag är det så att Sverige avvisar flera som söker uppehållstillstånd och vi verkar därför för att Migrationsverkets praxis ska skärpas så att det blir tydligt att personer som p.g.a. sin sexuella läggning riskerar förföljelse, hot etc, om de skickas tillbaka ska få uppehållstillstånd i Sverige.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är ytterst olyckligt att regeringen lagt frågan i byrålådan. Vi hade velat se en snabb regeländring i linje med utredningens förslag. Dock ser Miljöpartiet gärna att åldersgränsen på 18 år sänks samt att kravet på sterilisering tas bort och inte omvandlas till krav på borttagande av könsskörtlar. Om det inte finns medicinska skäl måste individen själv få avgöra om den vill genomgå ett sådant ingrepp.

Vi driver frågan om en lagändring, främst genom att vi siktar på att få en ny regering i höst med S, MP och V, eftersom en rödgrön regering skulle verka för en lagändring i enlighet med våra önskemål.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej, vi vill inte att personen ska behöva kastrera eller sterilisera sig vid könskorrigering (se svar ovan).

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja, det ska personen i fråga kunna göra.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja, det ska vara möjligt. Miljöpartiet vill i positiv anda utreda frågan om surrogatmödrasskap, vilket vi bl.a. lagt förslag i riksdagen om.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej, det är inte rimligt och vi vill därför ändra detta (se svar ovan).

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Nej, det är onödigt.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Om det är möjligt att fasa ut, utan svårigheter, kommer vi att arbeta för detta.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Ja, om personen i fråga anger detta.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Förutom en slopad 18-årsgräns är några av de viktigaste frågorna att alla skolor ska ha antidiskrimineringsplaner där transpersoner är inkluderade, att elevvårdande personal på skolor har grundläggande transkompetens och att bygga en stark skolhälsovård och säkra dess transkompetens. I varje landsting behöver det finnas minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning med specialkompetens för unga transpersoner. Prioritera snabba vårdkedjor och utredningar av unga transpersoner.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja, det ska ingå.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Arbetet mot hatbrott måste intensifieras. Lagstiftningen mot diskriminering måste skärpas. Vi vill ändra av lagen kring könstillhörighet, utan krav på sterilisering och utan 18-årsgräns.

***

Om du vill veta mer om de olika frågorna så rekommenderar jag de här länkarna:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Hon hen han (ungdomsstyrelsens rapport om unga HBT-personers situation)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

EUs transpolitik: Ett stort steg för transsexuella, men ett litet steg för transpersoner

I förra veckan publicerade Europaparlamentet en rapport som föreslår hur man ska förbättra arbetet för jämställdhet inom EU – och i det räknar man in transfrågor. Eller rättare sagt: Frågor som rör könsidentitet och transsexuella som genomgår könskorrigering.

Rapporten är en sammanställning av de senaste fyra årens jämställdhetsarbete,och man föreslår nya mål. Europaparlamentets HBT-grupp sammanfattar just transperspektivet såhär:

”In particular, the report:

  • acknowledges discrimination and multiple discrimination on grounds of sexual orientation and/or gender identity;
  • calls on EU authorities to include lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) organisations in future work on gender equality;
  • stresses that gender reassignment procedures should be made accessible, including through public health insurance schemes; and
  • requires that future EU actions in the field of gender equality explicitly cover issues linked to gender identity and gender reassignment.”

Fantastiska framsteg för transsexuellas rättigheter alltså. Frågan är varför man har fått med sexuell läggning och könsidentitet, men inte könsuttryck. Om man läser originaltexten står det till exempel såhär:

”Adds that the new EU gender equality strategy and accompanying institutional mechanisms should explicitly cover gender identity and address combating discrimination arising from gender reassignment

Däremot står det inte ett ord om ”gender expression”, men väl om ”transgender”:

”Demands that specific measures be taken by the Council, the Commission and the EU Member States to improve the position of especially vulnerable groups, such as […] a campaign to raise awareness of discrimination against transgender people and improve their access to legal remedies”

Transgender på engelska är* som det svenska begreppet transpersoner: Ett samlingsbegrepp som kan syfta på alla möjliga olika transidentiteter, som transsexuella, transvestiter, intersexuella, intergender och så vidare. I praktiken är det däremot vanligt att man använder det när man egentligen framförallt menar transsexuella. För precis som det finns en heteronorm i samhället i stort som förutsätter att folk är heterosexuella om de inte visar tecken på något annat, och precis som det finns en homonorm i HBT-världen som förutsätter att man är homosexuell (och inte bisexuell och/eller transperson) – så finns det en ts-norm i transvärlden.

Till exempel så nämner de i texten att man måste ta itu med diskriminering i samband med könskorrigering. Antagligen syftar de på till exempel personer som får sparken från sitt jobb när de kommer ut som transsexuella, eller som blir nekade jobb de egentligen är kvalificerade för på grund av att deras gamla meriter avslöjar att de har gjort en könskorrigering, och så vidare.

Vi kan ta ett exempel:

För drygt ett år sedan var jag i London och skulle handla kläder på Primark, men blev stoppad när jag skulle gå in i provrummet. Det spelade ingen roll vad jag sa, hur jag identifierade mig eller en så enkel sak som att de kläder jag skulle prova var från herravdelningen: Eftersom jag enligt expediten var en ”lady” så måste jag åka ner till bottenvåningen till damernas provrum. Det slutade med att hennes chef höll med henne, och hon började skratta åt mig.

Om det fanns en lag som förbjöd diskriminering på grund av ”könsidentitet i samband med könskorrigering” så skulle jag kunna använda den för att anmäla affären, eftersom jag var diagnosticerat transsexuell och bara hade några veckor kvar tills jag skulle börja med hormoner. Men säg att jag inte var transsexuell, eller att jag inte hade fått diagnosen än. Säg att jag kanske var osäker på min könsidentitet, eller säg att jag var intergender, eller säg att jag var en kvinnlig transvestit, eller bara en kvinna som råkade gilla att ha kläder som inte orsakade klaustrofobi… Ja, vad som helst utom just transsexuell. Med en lag som inte förbjuder diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck rent generellt, utan enbart i samband med könskorrigeringar, så hade det alltså varit helt lagligt att säga åt mig att jag inte får prova kläder i ett visst provrum utan måste åka nerför rulltrappan och ställa mig i en ny kö, och sedan hånskratta åt mig.

Vi kan ta ännu ett exempel:

När jag ansökte om att få lägga till Trollhare Jesus Immanuel hos Skatteverket första gången hade jag inte börjat i utredning än, och hade ingen diagnos. På den tiden var man tvungen att ha diagnosen transsexualism och kunna visa intyg från sin utredare för att få ta sig ett ”könskonträrt” namn. Två och ett halvt år senare, när jag faktiskt fick ändringen inskriven i folkbokföringen, så hade jag redan en diagnos sedan ett år tillbaka, men jag hade valt att inte utnyttja den för att få ändringen gjord. Det kändes så fel att jag skulle få göra den ändringen bara för att jag hade en viss diagnos, medan andra inte fick det.

Visst är det jättebra att man tar upp transpolitik i EU, men man får inte glömma bort att transfrågor handlar om mer än könskorrigeringar, och att det inte bara är transsexuella som kan råka ut för transfobi. Rapporten som sådan är ett stort steg för transsexuella, men ett litet steg för transpersoner.

*) Ordet transgender har två betydelser: Den andra, mer specifika betydelsen, är en transidentitet som ligger mellan transsexuell och transvestit.

Läs rapporten i sin helhet här. Cred: Lukas. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Söndagspredikan från en transsexuell böghäxa, f.d. kristen

Mitt inlägg om Pingstkyrkan och HBTQ fick visst ett eget liv i kommentarsfältet. Det började med att Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund försvarade rätten att diskriminera HBTQ-personer:

”Det handlar inte om diskriminering utan om rätten och möjligheten för en organisation på ideologisk grund att stå för sin uppfattning.

Annars är det mycket som måste klassas som diskriminerande. En övertygad moderat tillåts knappast bli medlem i SSU, lika litet som MUF välkomnar den som vill arbeta för ett socialistiskt Sverige som styrelsemedlem i den lokala föreningen.”

Dvärghundspossen och jag började prata om just den formuleringen:

– Det påminner mej om ett ”argument” som en klasskompis hade (för länge, länge sen, när lilla dpossen gick i gymnasiet) för att homos inte skulle få gifta sej i kyrkan: Muslimer får inte heller gifta sej i svenska kyrkan! Nä just det, för homo är ju en RELIGION, eller hur var det nu?

– Varför vurmar inte de som älskar sin religionsfrihet framför allt annat så mycket för Pride då?

– Ska kanske tillägga förresten att denna kille var ateist, men väldigt konservativ. Så på nåt mystiskt sätt blev det väl ändå viktigt för honom då att markera mot homos i kyrkan. Men ja absolut, om nu HBT är en egen religion (vilket ju även Dagen verkar tycka?) så borde ju Pride vara en viktig del av religionsfriheten.

– Ja, jag tycker att om HBT är en religion så är pridefestivalen en religiös högtid, och paraden kan man jämföra med tex. processioner. Överlag så har jag svårt att fatta att en del inte ser de uppenbara likheterna mellan halvnakna män som släpar kors och går i klänning (som kallas andra ord, för att det inte ska låta för omanligt) å ena sidan, och halvnakna män som smiskar varandra på ett lastbilsflak eller dragar å andra sidan…

Och sedan kom Susannas kommentar:

Den dagen jag blir religiös vill jag att det går till såhär: jag kommer in i nåt slags glittrigt HBT-tempel och säger – ”jag bekänner mig härmed till HBT-domen, jag vill döpas i H-ets, B-ets och det heliga T-ets namn”.

Efter det blev diskussionen mer seriös, men jag tycker att Sandlunds uttalande är väldigt typiskt, och det förstärks bara av hennes eget försvarstal i sin blogg:

”En annons för en organisation som bejakar och uppmuntrar utlevd homosexualitet skulle, bedömer jag, vara stötande för stora delar av Dagens läsekrets som har en annan uppfattning i den frågan.”

Det är alltså en ”fråga” som man kan ha en ”uppfattning” om, ifall det är lämpligt med ”utlevd homosexualitet”. Personer inom vissa religiösa grupper utgår ofta från att det finns ett motsatsförhållande mellan att vara ”kristen” och att vara ”homosexuell”. Inte bara en ideologisk konflikt alltså, utan att den som inte anser sig behöva bli ”botad” inte kan vara ”kristen”, och att det därmed inte kan finnas några egentliga HBT-personer som också är ”kristna”. Ett standardargument som kommer då och då är ‘Varför ska de homosexuella få gifta i kyrkan när de inte tror på Gud?’. Ett annat är ‘Varför vill HBT-personer gå i kyrkan när de inte är kristna?’. Definitionen av att tro på Gud/Guds ord/bibeln/att vara kristen/whatever är alltså att anse att homosexualitet, bisexualitet och könsöverskridande är synd, och om man är HBT-person så förutsätts man vilja bli botad. Allt annat är att inte vara kristen, enligt det synsättet.

Det värsta är ändå just att man inom vissa frikyrkor ofta talar om det som om homofobi vore det viktigaste, det mest fundamentala i kristendomen. Att det skulle vara det som definierar kristendom, och kristna. Den sortens retorik har jag mött många gånger när jag var ung och naiv och umgicks med pingstvänner. På den tiden var jag kristen själv, och tog illa vid mig av att de villkorade min tro på det sättet. Min definition av kristendom var att tro på en treenighet som bestod av Gud, Jesus och den heliga ande – inte att tro på en treenighet av homofobi, bifobi och transfobi.

Idag är jag inte kristen längre, av helt andra skäl. Det har inget med homofobi att göra, utan för att jag insåg att jag var tvungen att bryta mot första budordet. Jag tror på fler än en gud, så då kan jag varken vara kristen eller jude. Däremot ska jag inte sticka under stol med att det är skönt att slippa få min tro kidnappad av extremister.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Passkontor i USA ska sluta titta på könsorgan

Från och med idag behöver medborgare i USA som ansöker om ett pass med ändrat juridiskt kön i inte ha genomgått någon könskorrigerande operation.

Alla delstater har sina egna regler när det gäller till exempel födelsebevis; enligt Wikipedia vägrar till exempel Idaho, Ohio och Tennessee att skriva ut födelsebevis med det nya könet eller ändra det gamla intyget, medan Texas kräver ett domstolsbeslut och vissa stater, som Missouri, har inte ens prövat frågan. Den som har försökt att följa med i diskussionerna på amerikanska transforum vet att det är en djungel. Fler än en gång har jag hört talas om personer som kunnat ändra till exempel sitt körkort men inte sitt födelsebevis, eller som det paret i Tennesse som fick sitt äktenskap tvångsupplöst.

Men det gäller alltså födelsebevis. Pass är en annan sak, och nu finns det alltså en lag på federal nivå som gör det möjligt att få ut ett nytt pass utan att ha genomgått någon könskorrigerande operation. Däremot måste man ha genomgått ”appropriate clinical treatment for gender transition”*, och det finns också en möjlighet att få ett tillfälligt pass utfärdat om man har läkarintyg på att man är under utredning. Och så lägger de till, i det officiella pressmeddelandet:

”As with all passport applicants, passport issuing officers at embassies and consulates abroad and domestic passport agencies and centers will only ask appropriate questions to obtain information necessary to determine citizenship and identity.”

Med andra ord så ska man slippa få frågor om sitt underliv när man ansöker om ett nytt pass, antar jag att de menar. Det är ett väldigt stort steg de tar, när de går ifrån kravet på att kunna bevisa vilka operationer man har genomgått. I USA är ju könskorrigerande behandling i väldigt stor utsträckning en klassfråga, eftersom det bara är de som har råd att bekosta behandlingen själva som kan få dem – och detta samtidigt som transpersoner systematiskt blir diskriminerade på arbetsmarknaden och inte så sällan hamnar utanför alla skyddsnät. Att då kräva att man ska ha genomgått dyra operationer är ett omöjligt krav att uppnå för den som knappt har råd att leva. Anledningen till varför man håller fast vid såna krav handlar ofta om att man inte vill stöta sig med extremt konservativa krafter som hellre värnar sina könsgränser än de människor som lever i gränslandet.

Det kan verka som ett litet steg, och som ett ganska meningslöst steg för de fattiga transpersoner som ändå aldrig kommer att resa utomlands, men det är ett steg i rätt riktning – om inte annat så för att man faktiskt går ifrån den ständiga fixeringen vid vad folk har mellan benen.

*) Jag antar att det betyder att det till exempel räcker med diagnos, hormonbehandling och Real Life Experience. I Sverige kan man däremot bara få ut ett pass, körkort eller annat id-kort med ändrat juridiskt kön om man är dokumenterat steril och har blivit godkänd av Socialstyrelsens rättsliga råd.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

IDAHOT – om rätten att välja (bort) Hello Kitty

Idag är det inte bara Norges nationaldag, utan IDAHOT: International Day Against Homophobia And Transphobia. Det var just den här dagen för tjugo år sedan som WHO tog bort Homosexualitet från diagnosmanualen ICD-10. Därmed blev bögar och flator friskförklarade av FN. Transpersoner är fortfarande sjuka, däremot. I Sverige räknas numera bara transsexuella som sjuka, eftersom vi behöver en diagnos för att få behandling, men enligt WHO är även transvestism, könsidentitetsstörning hos barn, fetischism och fetischistisk transvestism störningar som kategoriseras under ”Disorders of adult personality and behaviour”.

Hursomhelst så är det alltså en viktig dag. Jag läser dagen till ära om könsroller i skolan, där ett barn säger ”Jag har aldrig sett en kille i Hello Kitty-tröja” och slår huvudet på spiken. En person som uppfattas som tjej har ett större handlingsutrymme när det gäller till exempel sitt utseende, jämfört med killar. En person som uppfattas som kille har ett större handlingsutrymme när det gäller till exempel att inte bli bedömd utifrån sitt utseende.

[picapp align=”none” wrap=”false” link=”term=hello+kitty&iid=1839325″ src=”8/e/2/e/Hello_Kitty_Items_75c8.jpg?adImageId=12887130&imageId=1839325″ width=”500″ height=”317″ /]
Hello Kitty – för barn, eller bara för vissa barn?

Vad har detta med homofobi och transfobi att göra? Allt. Allt är möjligt, men allt hänger på att folk slåss för det de tror på.

Det har gått 20 år sedan homosexualitet blev friskförklarat av FN, och här sitter vi idag med könsneutrala äktenskap och adoptionslagar. Ändå får en transsexuell person vare sig skaffa barn* eller vara gift för att få igenom sin juridiska könskorrigering. DO har samlat några exempel på diskriminering av transpersoner: En person som ville gifta sig borgerligt ville bli tilltalad som hen, men blev nekad. En annan person blev trakasserad av lärare och elever för att han som kille bar smink i skolan. En tredje person blev inte serverad på en bar för att hen var transvestit.

En pojke i Hello Kitty-tröja är inte nödvändigtvis transperson. Om han däremot blir mobbad för att han har den tröjan, så är det transfobi. Man måste inte vara transperson för att bli utsatt för transfobi, lika lite som man måste vara homosexuell för att bli utsatt för homofob diskriminering. Ens könsidentitet, ens transidentitet eller ens sexuella läggning är inget som står skrivet i pannan. Allt handlar om hur man uppfattas för stunden.

Barn ska ha rätt att ha Hello Kitty-tröjor om de vill, och slippa ifall de inte vill – oavsett vad folk i omgivningen eller de själva uppfattar att de har för kön. Det är precis så enkelt. Transfobi och homofobi rör alla människor. Allt är möjligt, men allt hänger på att folk slåss för det de tror på.

*) Man får skaffa barn innan man söker vård, men som lagen ser ut idag är det omöjligt att bli biologisk förälder på laglig väg efter att man har gått på hormoner ett tag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , , ,

Niclas Wahlgren och Laila Bagge säljer – det gör duktighet också

Om jag skulle låta mig bli upprörd av att TV4 bygger ett lyxhus åt Niclas Wahlgren och Laila Bagge, när det finns så många människor som inte har tak över huvudet, och även massor av människor som är väldigt trångbodda, och människor som behöver en mer tillgänglig bostad – så heter det att jag är avundsjuk, enligt en del av kommentarerna.

Nu vet jag inte om jag skulle jubla över ett program i kommersiell tv som byggde tillgängliga bostäder – risken är stor att det skulle bli som Extreme Home Makeover, där man väljer ut de familjer som blir bra tv, visar upp en massa dyra lösningar som de flesta ändå inte har råd med, och tar udden av alla möjligheter till samhällskritik. Man får inte ett drägligt boende för att man har rätt till det – men om man är tillräckligt tv-mässig så kan man få ett jättefint hus. Det krävs bara att man har rätt story att sälja, och har man inte det är man illa ute.

Det var några år sedan jag såg Extreme Home Makeover, men om det inte har förändrats radikalt så vet jag vad det går ut på. De utvalda som får sina hem renoverade ska helst vara en kärnfamilj ur medelklassen med funktionella föräldrar som vigt sitt liv åt någon kristen välgörenhetsorganisation och som har många barn, varav minst ett med en synlig funktionsnedsättning. Barnet måste vara sött och litet och komma med lillgamla kommentarer, alternativt inte prata alls. Det får gärna finnas med en gammal mor- eller farförälder med i bilden, och familjen ska ha ägnat sitt liv åt att hjälpa utsatta människor samtidigt som de inte har några som helst problem annat än att huset håller på att förfalla.

Inga psykiska problem, ingen skilsmässa, inget missbruk, ingen långtidssjukskrivning. Helst inget kontroversiellt, som en ensamstående förälder, en regnbågsfamilj, psykiska funktionsnedsättningar, ateism eller ett engagemang som är det minsta samhällskritiskt. En singelmamma som blir diskriminerad på arbetsmarknaden och utstött ur samhället för att hon öppet stöttar sin tonåring som blir mobbad i skolan för att hen är transperson, samtidigt som hon tar hand om sitt yngsta barn som föddes med fetalt alkoholsyndrom och samtidigt som hon brottas med sin egen bipolära sjukdom och jagas av kronofogden för att hon tog dyra lån under ett maniskt skov, skulle inte ha en chans. Bara människor som är moraliskt oantastliga får ta del av välgörenheten.

En svensk version av programmet skulle antagligen skippa religionskravet, men i övrigt skulle det vara på ungefär samma nivå. Så nej, jag skulle inte vilja se ett sånt program. Inte i TV4, de skulle jag inte lita på. Det program som jag hellre skulle vilja se kunde möjligen produceras av UR och nå ut till en mycket mindre grupp – för det skulle inte sälja på duktighet.

Inspirerat av Smulgubbe och Victoria, men också av artiklarna om kostnader för personlig assistans, och om SJs pinsamheter. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Constance och Ceara – Smoking can damage your tvåkönsnorm II

För tio dagar sedan bloggade jag om Constance McMillen i Fulton, Mississippi, som stämde sin skola för att hon inte fick ta med sin flickvän på avslutningsbalen, och inte heller bära smoking. Nu har hon fått rätt i domstol: Det var diskriminering att porta ett samkönat par. Däremot kommer inte balen att bli av. Skolan kontrade nämligen med att ställa in balen, och sedan planerade några elever och föräldrar en privat bal på samma dag som den officiella balen skulle ha hållits. Därför tvingar inte rätten skolan att återinföra balen, men de har däremot alltså gett henne rätt.

Media har framförallt fokuserat på det faktum att de var ett ”lesbiskt par”, men jag ser det som minst lika intressant att domen även gällde förbudet att bära smoking. I höstas var det nämligen en tjej i en annan skola i en annan stad i samma delstat – Ceara Sturgis i Jackson, Mississippivars foto blev bortplockat från årsboken eftersom hon hade just smoking på bilden.

Det handlar om sexuell läggning, javisst – men lika mycket om könsuttryck. En kvinna i ”manskläder” är mer accepterad än en man i ”kvinnokläder” på de flesta håll, men när det gäller just högtidliga tillfällen verkar det vara mer noga även med det. Jag är glad att Constance McMillen fick rätt – och jag tycker att skolan borde skämmas för hur de har hanterat det hela.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Genusvetenskap inför rätta?

Pingstkyrkliga tidningen Världen Idag missar aldrig en chans att svartmåla genusvetenskapen. Nu senast berättar de om Carl Festin i Östersund, som ifjol blev ombedd att sluta som ledare för pappagrupper efter att han ifrågasatt en genusutbildning som landstinget skickat honom på:

”Vi fick veta att det ur samhällets synvinkel inte finns något kön vid födseln, och att man sedan kommer in i en maktstruktur där männen är överordnade kvinnorna. När jag frågade vilka vetenskapliga belägg det finns för att beskriva relationen mellan könen just så, hänvisades jag till en litteraturlista och till att detta var bestämt av riksdagen.”

Mot slutet kursen blev Festin inkallad till ett möte med kursledare, pappagruppernas samordnare och en utbildningsansvarig överläkare:

”Han fick veta att hans kritik mot genusvetenskapen och könsmaktsordningen var olämplig, och att han ”utövat könsmakt” under en föreläsning, då han rest sig för att fylla på sin kaffekopp från en kaffevagn.
– Det var tydligen en markering av att jag inte brydde mig om kursled­aren. Men jag dricker hejdlöst med kaffe, så för mig var det inget särskilt. Under pappagrupps­mötena brukade alla gå och fylla på kaffe i ett, utan att det ses som maktutövande.”

Nu har jag ingen aning om vad som hände utöver det Festin berättar för Världen Idag, men jag kan tänka mig att antifeministerna går i spinn. Det här var alltså förra vintern, och Festin anmälde händelsen till DO som utredde fallet i ett halvår innan de la ner det. Det hindrar inte Carl Festin från att driva det vidare:

”Jag menar att jag blev tystad, och att jag inte kunde uttrycka mina åsikt­er eller ifrågasätta genusvetenskapen utan att det kostade mig jobbet, säger Carl Festin, som nu vill få utländska bedömare att avgöra om genus är en politisk rörelse eller faktisk vetenskap.
– Är det en politisk rörelse är jag således avsatt på grund av att jag motsatt mig att bedriva politisk agitation inom landstingets regi och berättigad till ett rejält skadestånd.”

Eftersom genusvetenskap har beskyllts för än det ena än det andra vore det verkligen skönt att få det klart en gång för alla att genusvetenskap är precis vad det låter som: Vetenskap. Därmed inte sagt att allt som heter något med ”genus” är genusvetenskap. Man ifrågasätter inte historia som vetenskap för att Herman Lindqvist leker historiker, och man ifrågasätter inte läkarutbildningens vetenskaplighet för att man kan köpa bluff-bantning-lycka-sex-och-dessutom-en-bra-matsmältning-piller på nätet.

Det vore onekligen väldigt intressant att få följa en sådan rättegång. Jag hoppas nästan att Carl Festin menar allvar, för jag är ganska säker på vilken sida som skulle vinna.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Benny – med rätt att vara pappa

Veronica är tre och halv månad gammal, och hennes pappa har äntligen fått veta att han kan vara föräldraledig. Redan en månad innan Veronica föddes bloggade jag om henne, eller rättare sagt om föräldrarna Benny Holmström och Bernadetta Losy. Benny fick i november veta av Eskilstuna kommuns arbetsmarknads- och familjenämnd att hans ”begränsade möjligheter att på egen hand vara föräldraledig bedöms inte negativt påverka det kommande barnets behov av trygga och goda förhållanden”. Kort sagt: En rullstolsburen pappa anses inte vara lika viktig för barnet som en gående mamma.

Benny visste att han inte skulle klara av att ta hand om barnet helt själv, att han behöver en stödperson som hjälpte till med de saker han inte klarar. Som rullstolsburen kan han inte göra precis allt som en baby behöver hjälp med, till exempel att köra barnvagn. Kommunen ifrågasatte inte hans hjälpbehov; det var inte därför de nekade stödpersonen. Det de beslutade var helt enkelt att Benny inte var viktig för barnet.

För att han var man, och därmed andra klassens förälder? För att han var rullstolsburen, och därmed andra klassens medborgare? Förmodligen både och.

Örjan Brinkman från Handikappförbunden kallade det för ”skandal”. F.d. JämO – tillika sossarnas talesperson i jämställdhetsfrågor – Claes Borgström hävdade att det var diskriminering både ifråga om kön och funktionshinder. Hillevi Engström, med samma post hos Moderaterna, sa att det ”rimmar illa med barnets bästa”. Alla tävlade om att fördöma beslutet. Ja, utom en och annan nätollare som var övertygad om att hen visste precis hur precis varenda rullstolsburen fungerar och tänker, alltså.

Och så fick kommunen till slut bakläxa:

”Förvaltningsrätten bifaller överklagandet på så sätt att Benny Holmström beviljas bistånd i form av stödperson under föräldraledigheten uppgående till det behov han har för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå.”

Det är alltså en skälig levnadsnivå att få vara föräldraledig när man har fått barn. Tack för det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Scientologisk definition av mänskliga rättigheter: Att inte få vård

Peter U Larsson är scientolog, medlem i ”Kommittén för mänskliga rättigheter” (KMR, scientologernas frontorganisation) och har två favoritämnen att blogga om: Det ena är ECT-behandling, det som brukar kallas ”elchocker”, och det andra är den såkallade ”ADHD-industrin”.

KMR driver ståndpunkten att psykiatrin alltid förstör människor som i grunden är friska och aldrig någonsin hjälper någon till ett bättre liv, och att all behandling som sker inom psykiatrin är verkningslös, onödig och farlig. Visst finns det skäl att vara kritisk till vissa behandlingsmetoder under vissa omständigheter, men det gäller all vård och är inget specifikt för psykiatrin. Ingen skulle komma på tanken att avskaffa vården för kroppsliga sjukdomar helt och hållet, bara för att den inte fungerar perfekt.

Jag har skrivit fem inlägg om Peter U Larssons kampanj mot psykiatrin, och totalt 30 inlägg om scientologernas antipsykiatriska propaganda. Bara en enda gång har han faktiskt svarat, åtminstone under sitt riktiga namn. Det var för två år sedan, men igår hände det igen: Jag har fått en kommentar från Peter U Larsson, efter att jag nämnt hans retorik som ett varnande exempel på hur man inte ska göra när man diskuterar psykiatrin och ECT-behandlingar. Och vilken kommentar sedan:

”Jisses!

Jag protesterar mot elchocker sedan över tio år tillbaka pga att jag personligen känner folk som har blivit skadade av dem. Mängder av människor har också kontaktat mig och berättat om sina skador efter ECT. Dessa vittnesmål har djupt berört mig och jag känner att det är deras talan jag för. Hundratals timmar har jag lagt ner på att stödja och hjälpa dessa människor.

Jag har fått artiklar publicerade i alla stora svenska tidningar. Mina hemsidor har tusentals besökare varje dag. Har varit i kontakt med regering, riksdag och Socialstyrelsen ang. problemet med ECT. Möte med dem finns nu inplanerade.

Ingen av er vet vem jag är. Ni vet heller inte vad KMR eller Scientologi är. Vad bryr ni er om de som har fått skador av ECT? Vad är era syften?

Ni kanske tror att ni vet en väldig massa. Ibland krävs det emellertid att man själv tittar efter och tänker självständigt. Åsikter, fördomar och skvaller är inte alltid pålitliga. Det krävs att man bryter grupptrycket och själv tänker och tittar efter. Det krävs en del mod!

Jag tycker heller inte om våld, tortyr, krig, mobbing, diskriminering eller droger. Det måste innebära att ni älskar dessa saker, eller? Innebär detta att ni handlar inte i judiska affärer? Ni kanske inte sitter bredvid en arab eller färgad på bussen.

Smutskastning och diskriminering kommer in när argumenten och förståndet tryter. Mänskliga rättigheter är grunden i varje samhälle och mänsklig relation.

Välkomna att skriva till mig så kan vi debattera elchockerna!

Hälsn,
Peter”

Av den här kommentaren kan jag sluta mig till att Peter U Larsson sätter likhetstecken mellan kampen för att avskaffa psykiatrin och mänskliga rättigheter. Om man vill diskutera fördelar OCH nackdelar med ECT-behandling så kan man inte räkna med något stöd, utan det är enbart de som är kritiska till all form av psykiatrisk behandling som räknas. Om man inte ensidigt fördömer ECT, utan hävdar att det finns personer som blir hjälpta av behandlingen, så sviker man personer som fått biverkningar och skador. Om man inte är med honom, så är man mot honom.

Halva kommentaren handlar om hur god Peter U Larsson är som engagerar sig i frågan, och vilken hög trovärdighet han har som debattör. Den andra halvan är en märklig röra av personangrepp, som bara är där för att dra uppmärksamheten från sakfrågan, som Mellanvärld påpekade.

Om någon undrar: Ja, han har rätt.

Jag älskar våld (i form av min spikmatta), tortyr (det är därför jag brukade skada mig själv innan jag fick vård), krig (det är därför jag går runt och citerar Gandhi: ”There’s no road leading to peace. Peace is the road”), mobbing (det är därför jag bloggar) diskriminering (det är därför jag tröttnade på att vara heterosexuell och blev transperson och bög) och droger (det är därför jag är nykterist).

Jag har aldrig handlat i en affär som jag uppfattat som judisk, eftersom jag inte riktigt vet hur man känner igen en. Antagligen borde jag fråga min bror Simon om det. Som jude och teolog borde han kunna berätta för mig hur jag känner igen en judisk affär när jag ser en. Rikkie föreslog att det kanske är en affär med kindlockar och kippa. Någon sådan affär har jag aldrig sett.

På bussen sitter jag helst inte bredvid någon alls, men det är tack vare psykiatrin – trots alla brister, misstag, stolpskott till läkare, missförstånd, felbedömningar, bortslarvade papper och biverkningar av mediciner – som jag kan åka buss. Vore det inte för psykiatrin så vore jag död idag.

Att få den vård man behöver är en mänsklig rättighet. För en del är det ECT, för andra är det andra behandlingsmetoder. Jag tycker att Peter U Larssons svar till mig återigen bevisar hur mycket han är beredd att egentligen diskutera psykiatrin objektivt och sakligt: Inte alls.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Partierna diskriminerar väljare

I förrgår skrev jag ”Tänk om politikerna kunde förstå att personer med psykiska problem är väljare de med”. Då handlade det om debatten om psykiatrin, men nu är det minst lika mycket om tillgänglighet överhuvudtaget.

SvD berättar om ett test där Funka Nu har undersökt de olika partiernas hemsidor ur tillgänglighetssynpunkt, och ingen hemsida är riktigt bra. Miljöpartiet, Sossarna och Centern har i alla fall förbättrat lite sedan förra valet, medan Vänsterpartiet och Moderaterna är sämst. Det är inte jättesvårt att lista ut vart åtminstone några av problemen ligger. Vänsterpartiets hemsida med bilder

Vänsterpartiets hemsida är lite rörig men fungerar någorlunda med bildvisning påslagen, men när jag slår av bildvisningen så ser jag direkt var det brister. Länkarna till olika sidor i marginalen är bilder, och deras alternativa text är kryptisk: ”nyrodgronrund” och ”nyvnetrund”, till exempel. Det ska man alltså lista ut att det står för ”Rödgrönt samarbete för framtiden” och ”V-net intranät beta”, precis som man ska förstå att ”nybloggrund” står för ”Titta in på Lasses bildblogg”.

Vänsterpartiets hemsida utan bilder

När jag däremot försökte göra om experimentet med Moderaternas hemsida fick jag det inte att fungera alls. Jag blockerade bilderna och förbjöd sidan att köra script, eftersom det vad jag förstått ger en fingervisning om hur sidan fungerar i en skärmläsare.

Moderaternas hemsida utan bilder och script

Sidan blev väldigt naken. En stor del av texten och länkarna var inbakade i animationer, som försvann när jag förbjöd sidan att köra script.

Jag är fullt medveten om att den sida som jag själv bloggar på är väldigt otillgänglig. Min vän Marie berättade att hennes skärmläsare hackar och hoppar när hon går in på WordPress, och dessutom har jag världens sämsta ordning på länkarna. Det förra har jag mailat till WordPress om, men inte fått något svar, och det senare jobbar jag på att förbättra. Tyvärr är min blogg som min hjärna, och därför ser den ut som den gör. Det känns dumt av mig och sitta och ta andra i örat när min egen blogg är otillgänglig, men jag är i alla fall inte ett politiskt parti utan en privatperson med begränsade resurser både ekonomiskt och begåvningsmässigt.

Tillgänglighet handlar om mer än att bygga bort trappsteg och bredda dörrar. Problem med en hemsida borde verkligen räknas som ”enkelt avhjälpta hinder”, och såna ska vara bortbyggda i den fysiska miljön i år. Det är de såklart inte på långa vägar, och därför anmäler folk otillgänglighet som diskriminering. Frågan är om det inte borde vara möjligt att göra detsamma när det gäller hemsidor.

Läs mer om tillgänglighet här.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skolkande skolor och politikers välgörenhetsprojekt

En undersökning visar att runt 1500 skolpliktiga elever i kommunala skolor, och 150 i friskolor, skolkade i en månad eller mer under förra läsåret. Över 1000 av dem var borta i mer än två månader, och 600 skolkade hela vårterminen. Sju av tio tonårstjejer är stressade av skolarbetet och betygshetsen, medan killarna som istället reagerar med att slappa och skolka tappas bort. Ingen vinner.

Är jag förvånad? Nej, tyvärr inte.

Föräldrar till sju elever som går på Minervaskolan i Umeå uppger att de har blivit trakasserade av personalen, som om skolledningen verkligen vill att de ska ta sina barn från skolan. Skolinspektionen slog ifjol fast att Minervaskolan ”inte levt upp till författningens krav när det gäller att ge särskilt stöd, och efter en anmälan 2005 om att skolan hade förbjudit elever att bära slöja förklarade Skolverket att Minervaskolan inte hade ”uppfyllt författningarnas krav avseende rätten till särskilt stöd och arbetet med att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling”.

Ett föräldrapar anmälde skolan till Skolverket för att skolan inte gett tillräckligt med stöd åt deras barn med ADHD, och när det blev känt fick de själva en anmälan till Socialtjänsten på sig. Socialtjänsten i Umeå har lagt ner tre undersökningar där Minervaskolan har anmält föräldrar; anmälningar som antagligen alltså helt och hållet är någon slags bestraffning för att de vågar säga emot. Margareta Rönngren, socialdemokratisk ordförande i för- och grundskolenämnden, säger att hon ”skulle aldrig acceptera det i den kommunala skolan. Jag anser att alla människor ska mötas med respekt”. Tyvärr är det inget som hon har någon makt över, eftersom Minervaskolan är en friskola, och såna har lättare att komma undan med diskriminering.

Är jag förvånad? Nej, tyvärr inte.

Ulf Jenssen, 20 år, har ADHD och en lätt utvecklingsstörning. Han var familjehemsplacerad men bodde i ett kallt, trasigt och nedskitat uthus på gården hos Stefan Möller, moderat politiker i Staffanstorp. Möller är ordförande i Socialnämnden – samma nämnd som först nekade Ulf en plats på ett LSS-boende, och sedan beviljade familjehemsplaceringen.

Ulfs läkare, psykolog och goda man försökte hjälpa honom, och kommunen gav honom en boendestödjare som skulle hjälpa honom att få det mer drägligt, men det var först när Ulf vände sig till media som något hände. Enligt Ulf fick han veta att han hade en kvart på sig att flytta ut. Enligt Stefan har Ulf missförstått: Ja, han skulle flytta ut, men det var en kvart tills det kom en person som skulle prata med honom om det. Nu har Stefan Möller lämnat sina uppdrag, och Socialstyrelsen granskar fallet. Stefan Möller fick totalt 300 000 kr för att låta Ulf Jenssen bo i uthuset; ungefär 11 000 i månaden. Ulf har nu äntligen blivit beviljad en plats på ett LSS-boende, som han först bad om.

Är jag förvånad? Nej, tyvärr inte.

Varför är jag inte förvånad? För att jag ser sambandet.

”Jag har inte gjort detta för pengar utan för att hjälpa Ulf” säger Stefan Möller. En sorts välgörenhet man gärna klarar sig utan.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I USA och Malawi skyddar man hellre normer än människor

Varje gång jag läser om religiösa friskolor saknar jag vissa perspektiv. Hur är det egentligen att gå i en religiös friskola, och veta att man inte hör hemma där? Hur är det att vara ateist i en skola med morgonbön, och hur är det att vara HBT-person i en skola där heteronormen är det enda tillåtna?

Jag läser om en tjej i USA som går i en kommunal skola, men inte är så hjälpt av det ändå. Constance McMillen går ut high school i vår, och frågade rektorn om det var okej att gå på balen med sin flickvän. Svaret var ”nej”. Två tjejer får inte komma som ett par, och tjejer får inte ha smoking – och dessutom skulle de bli utkastade ifall någon av de andra eleverna på balen klagade på deras närvaro. McMillen stämde skolan, som kontrade med att ställa in hela balen.

Intervju på Youtube

Officiellt sett heter det att balen är inställd på grund av att den tagit för mycket uppmärksamhet från skolarbetet, men alla vet att det beror på stämningen. Därför får McMillen ta en del skit från andra elever, som om det vore hennes fel att hon blir diskriminerad. Det hela är ett typexempel på ett sånt tillfälle där skolan pressar fram homofobi snarare än motarbetar den.

På samma sätt, fast ännu mer extremt, är det i Malawi. Två personer som räknas som män blev arresterade i vintras för att ha ingått äktenskap med varandra. Om jag förstått det rätt identifierar sig Tiwonge Chimbalanga som kvinna, medan Steven Monjez identifierar sig som man. Båda är dock juridiskt sett män, och därför räknas deras förhållande som ”homosexuellt” – och det är olagligt i Malawi. Den 22 mars ska de ställas inför rätta för ”brott mot naturen” och ”osedligt beteende mellan män”, och genom QX får jag tips om en brevkampanj för att visa sitt stöd för paret.

Detta samma dag som jag läser i DN om två män i Stockholm som blir intervjuade i en artikelserie om de ekonomiska skillnaderna mellan samboskap och äktenskap. Det är inte som en del av ”oj, titta, bögar”, utan snarare en del av ”titta, här är två personer som provat både att vara sambo och att vara gifta”. Punkt.

Jag vill gärna tro att Sverige ligger längre fram än USA, och jag vet att när det gäller äktenskap så har Sverige definitivt kommit längre än Malawi. Det är långt borta, men det berör mig ändå. Så jag går med i Facebookgruppen till stöd för Constance McMillen, och jag förbereder ett brev för att försöka påverka Malawi. Gör det du med.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Internationella kvinnodagen handlar inte om kvinnor

Imorgon smäller det. Imorgon är det internationella kvinnodagen, och dagen till ära deltar jag i en bloggstafett. Imorgon är den dag på året då det diskuteras jämställdhet och genus överallt, det släpps nya rapporter som visar hur dåligt och hur bra det är i Sverige och i resten av världen, och det skrivs i tidningar och i bloggar, mest hejarop och en del burop. Det är så det brukar vara. En dag om året.

Jag är alltid tveksam till hur jag egentligen känner. Borde jag låta internationella kvinnodagen vara ifred, och vara en dag då man pratar om det förtryck som faktiskt drabbar just kvinnor, eller borde jag kidnappa dagen, göra den till min egen och tolka den utifrån vad som faktiskt är relevant för mig?

Jag är inte kvinna. Jag har nog aldrig haft en kvinnlig könsidentitet, även om det fortfarande står så i folkbokföringen. Jag har aldrig levt i ett förhållande som jag har definierat som heterosexuellt – vad nu det betyder – även om det är vad andra kallat dem. Jag har aldrig blivit kallad för hora ansikte mot ansikte, även om jag har fått det inristat i mitt skåp i gymnasiet. Jag har aldrig blivit gravid, även om jag många gånger har varit livrädd för att så var fallet och en gång tagit dagen-efter-piller. Jag har aldrig gjort en abort, och jag har aldrig fött barn. Jag har aldrig blivit diskriminerad på arbetsplatsen som kvinna, eftersom jag knappt haft ett enda jobb i hela mitt tjugonioåriga liv. Jag har aldrig förväntats ta huvudansvaret för barnen jag inte har, även om jag förväntats ta huvudansvaret för min dåvarande sambo och ta över där hans mamma slutade dadda honom. Jag har aldrig varit en ensamstående mamma. Jag har aldrig tagit betalt för sex. Jag har aldrig varit rädd när jag är ute sent på kvällen. Jag har aldrig känt mig som något annat än en barbiedocka i klänning. Jag har aldrig levt i lesbiska kretsar och har ingen aning om hur tjejer fungerar i grupp. Jag har aldrig blivit bemött med rådet att bita ihop och ta det som en man, utan tvärtom har mina psykiska problem förklarats med att jag har svårt att acceptera min kvinnlighet och min heterosexualitet.

Däremot har jag äggstockar, fast de håller på att sluta fungera nu. Jag har XX-kromosomer och fortfarande kvar ett av mina tjejnamn juridiskt. Jag har erfarenhet av att bli tvingad att ha syslöjd i högstadiet fast det var tänkt att vi skulle få välja, bara för att det var så få som ville ha syslöjd att vår klassföreståndare bestämde att ”killarna” skulle få förtur till träslöjden. Jag har tagit cellprov från livmodertappen, jag har producerat bröstmjölk, jag har haft mens och bröst som hängde ner till naveln. Jag har burit pushupbehåar i storlek 80F. Det gör mig inte till kvinna.

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter med att rada upp saker som inte gör mig till kvinna, men som gör att jag är feminist.

Det faktum att jag inte är betrodd att bestämma själv över min kropp och min reproduktion är en sån sak: Lagen som den ser ut idag kräver att jag saknar fortplantningsförmåga, medan den lag som kanske går igenom kräver att jag genomgår en kastrering. Mina äggstockar i utbyte mot ett manligt personnummer.

Det faktum att jag inte heller får gifta mig, med mindre att jag isåfall måste skilja mig inom ett år är också en sån sak. Visst är könsneutrala äktenskap införda i Sverige, men man måste fortfarande vara ogift för att få fastställelse av könstillhörighet.

Det faktum att personangrepp är mer eller mindre rutin så fort man diskuterar transpolitik, är också en sån sak. Det är så otroligt enkelt att manifestera sin icke-acceptans genom att konsekvent använda fel namn och pronomen om en person, fast man vet att det inte uppskattas, och komma med ”sanningar” om vad kön egentligen ”är”. På samma sätt som någon som uppfattas som kvinna effektivt sätts på plats genom att säga att hon är ful, sätts en transperson på plats med att hen inte är ”trovärdig” som man eller kvinna. Som om det är relevant i sammanhanget.

Det faktum att vad transpersoner gör med sina liv och sina kroppar görs till en allmän angelägenhet som människor anser sig ha rätt att ha åsikter om fast de inte vet ett dugg, är också en sån sak. Det tog många år innan könsöverskridande omfattades av lagarna mot diskriminering och hatbrott, och lagen om hets mot folkgrupp omfattar fortfarande inte transpersoner.

Allt det här är såna saker som feminister har fått höra i evigheter och slagits för, fast oftast ur andra perspektiv. Jag vet att det finns radikalfeminister som är transfober, och jag vet att det finns kanske framförallt en del transsexuella som verkligen avskyr all feminism eftersom de mött just de transfoba radikalfeministerna. Det de glömmer är att radikalfeminism är en så liten gruppering att de absolut inte är representativa för feminismer i stort, och att utan feminism så skulle transpersoner fortfarande vara kvar i mitten av 1800-talet.

Mina könsorgan gör mig inte till feminist, och inte heller min könsidentitet, men däremot det faktum att jag ständigt är på kollisionskurs med könsnormerna. Internationella kvinnodagen handlar i mina ögon inte om kvinnor, utan om människor av alla möjliga olika kön.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Regnbågens åtta färger – ta tillbaka magin och könsorganismen!

Hur många färger har prideflaggan, den med regnbågsfärger? De flesta skulle säga sex, antar jag. Det är den version som är den vanligaste numera, men en gång i tiden hade den faktiskt åtta. Enligt Wikipedia hade den ursprungliga flaggan från 1978 åtta ränder:

  • hot pink: sexuality
  • red: life
  • orange: healing
  • yellow: sunlight
  • green: nature
  • turquoise: magic/art
  • indigo: serenity/harmony
  • violet: spirit

När man skulle sy upp fler flaggor hade man svårt att få tag på knallrosa tyg, så man slopade den rosa randen. Sedan tog man även bort den turkosa, eftersom det var mer praktiskt att ha ett jämnt antal ränder när flaggan skulle hängas från en lyktstolpe; annars syntes inte den mellersta randen från andra sidan. Det var alltså sexualiteten som försvann först, och sedan magin och konsten.

Efter att jag läste det så har jag alltid försökt att göra regnbågsmönstret med åtta färger. Jag vill ha in magin i min regnbåge, och sexualiteten – eller asexualiteten – med. Idag gjorde jag till exempel ett slags handtag till min mobil så att jag lätt får upp den ur fickan, och åtta träpärlor blev precis lagom längd.

Mobiltelefonsnodd med träpärlor i rosa, rött, orange, gult, grönt,  turkost, blått och lila

Jag tycker att det på något sätt känns typiskt att sexualiteten försvann på grund av för hög efterfrågan, medan magin fick ge upp sin plats för rationaliteten. Jag tänker också på i vilket sammanhang det skedde; efter mordet på Harvey Milk, då efterfrågan på flaggorna tog fart. Jag tänker på att i filmen Milk syntes en enda kvinna, och de enda synliga transpersonerna var väldigt få och en del av en folkmassa. Filmen var full av byxbögar. Hade filmen handlat om Stonewall hade den antagligen gett en liknande bild. Transpersoner har slagits och tagit skit på ett sätt som många byxbögar (och för den delen säkert även en del kjolflator) aldrig gjort, men ändå förblivit osynliga.

När en person i kvinnokläder mördades i Puerto Rico för att hen hade kuk kallar amerikansk gaymedia det för ”homofobi”, och håller en minnesstund på samma dag som Transgender Day of Rememberance – utan att någonsin nämna att det snarare är transfobi än homofobi som ligger bakom, och utan att fråga transgrupper om de vill samarbeta. Resultatet: Hatbrott mot transpersoner osynliggörs.

I Sverige blir en kille diskriminerad av en busschaufför som tvingade honom av bussen, med motiveringen att hans ”trosor” syntes, fast han inte alls hade några trosor utan bara kalsonger. Det kallas för homofobi, där med. Utan att ha någon aning om exakt vad som hände och hur personen var klädd eller så, så gissar jag att det kanske snarare hade något att göra med att busschauffören reagerade på att klädseln eller beteendet var ”för” feminint, snarare än att det handlade om sexuell läggning. Det är isåfall transfobi, snarare än homofobi. Man behöver inte vara transperson för att bli utsatt för transfobi, men eftersom händelsen inträffade våren 2008 var det fortfarande lagligt att diskriminera personer med könsöverskridande identitet eller uttryck.

Transfobin måste döpas om till homofobi för att bli mer begriplig, och förut för att överhuvudtaget kunna kallas för diskriminering. Transmedvetenheten är ganska osynlig även inom den såkallade HBT-världen. Idag skriver Lars Gårdfeldt, präst och bög, om Jonas Gardell och om hur bögar får vara jesusexperter nuförtiden – och tolkar Siwerts Öholms berömda melodifestivalraseri som enbart homofobi, fast det antagligen var lika delar homofobi och transfobi. Om inte Mark Levengood hade haft en bröllopsklänning på sig, hade känslorna svallat så högt då? H och B tar steg framåt. T hänger fortfarande på efterkälken.

Medan jag trädde pärlorna på snodden funderade jag över hur jag egentligen hanterar magin. För mig är magi religion, och den är så nära sammanlänkad med min bild vad det innebär att vara transperson att det vore omöjligt att skilja dem åt. Jag har väldigt stor respekt för ateister, och det händer att jag önskar att jag kunde vara en av dem, men jag har lärt mig att jag inte kan det. Lika lite som jag kan styra min längtan efter att känna mig hemma i min kropp, lika lite kan jag styra mina sinnen – och förmågan att känna närvaro är ett sinne.

För mig har regnbågen åtta färger. Den rosa pärlan står kanske inte för sexualitet i mina ögon, utan för könsorganism, och den turkosa för magi. Jag vill inte vara utan någon av dem.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tackolov att jag inte är muslim, för då skulle jag antas kränka någon mest hela tiden

För över ett år sedan skrev jag ett inlägg som fick en del att gå i taket. Jag bloggade om beröringsnormer, och varför en del människor blir kränkta av att man inte tar dem i hand. Den gången var det utifrån att Carl Hamilton hade blivit förbannad på tre kvinnliga programledare som skulle intervjua honom. Tjejerna ville inte ta honom i hand, och förklarade det med att det ingick i deras religion. Den här gången är det en man som blivit av med sin ersättning, som sedan fått rätt tack vare DO. Han gick på en anställningsintervju och vägrade ta den kvinnliga representanten i hand, och därför drogs ersättningen in.

Nu har mannen alltså vunnit, och folk väljer sida. Får man vägra att ta folk i hand på grund av religion? Vilken kränkning är störst: Att få ersättningen indragen eller att inte få skaka hand? Betyder det att religion har företräde framför till exempel kön när det gäller att avgöra vem som är kränkt? Och så vidare. Det intressanta är att folk verkar ha missat en ganska viktig poäng:

”Företaget återrapporterade inte till Arbetsförmedlingen. Att han skulle ha vägrat att ta någon i hand fick de veta bakvägen genom bekanta, det är en liten ort. Sedan drog Arbetsförmedlingen sina egna slutsatser om att han hade sumpat sin praktikplats genom det här, säger hon.

När DO kontaktade företaget förklarade de att mannen saknade kompetens och inte hade fått någon praktikplats – oavsett handskakning.

Det handlar alltså inte om den kvinnliga representantens upplevelse av att vara kränkt, utan om att Arbetsförmedlingen dragit slutsatsen att det måste ha varit den uteblivna handskakningen som han inte fick praktikplatsen. De utgick alltså ifrån att det de fick höra på avvägar – att han inte tagit henne i hand – varit en kränkning, och att det var anledningen. Jämför med att en arbetsförmedlare får veta att en tjej på en anställningsintervju på en frireligiös förskola nämnde sin fru; vore det också skäl att misstänka att hon inte ansträngt sig för att få jobbet?

Jag tycker det är väldigt talande att alla verkar ha missat den lilla detaljen med vem som egentligen är kränkt. Arbetsförmedlingen utgår alltså ifrån att personer måste bli kränkta av att inte få skaka hand. Folk som läser slarvigt utgår ifrån att domen betyder att det är rätt att diskriminera kvinnor.

För egen del tycker att det är obehagligt att skaka hand och gör det bara om jag känner mig tvingad, eftersom jag är känslig för beröring. Tackolov att jag inte är muslim, för då skulle jag antas kränka någon mest hela tiden.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,