Frågelåda om trans*, asexualitet och liknande

Filosofiska frågor

Om samhället var fritt från könsroller, skulle du verkligen behöva operera dig då?

Hur kan du veta att du är kille? Du har ju ingen snopp?

Hur kan en asexuell person kalla sig homosexuell? Har en asexuell någon läggning?

Hur lätt ska det vara att få göra en könskorrigering?

Praktiska frågor

Hur gör jag för att få vård?

Kan jag få vård fast jag är intergender?

Var köper man binders?

Hur gör jag för att byta namn till ett som passar min könsidentitet/mitt könsuttryck?

Ord och begrepp

Vad betyder HBTQ?

Vad betyder FtM och MtF? Vilka pronomen ska jag använda?

Vad är aspiequeer?

Vad är det för symbol du har i bakgrunden?

Vad betyder stealth?

Vad betyder passera? Vad betyder läsa?

Vad betyder cissexuell?

Vad betyder cissexism?

Personliga frågor

Ska du byta kön?

Har du opererat dig?

***

Om samhället var fritt från könsroller, skulle du verkligen behöva operera dig då?

Om samhället var fritt från könsroller, skulle du fortfararande ha en snopp eller snippa?

Hur kan du veta att du är kille? Du har ju ingen snopp?

Ställ frågan till en kukfödd kille som tvingats amputera sitt könsorgan. Ännu hellre: Tänk dig att du är kukfödd, identifierar dig som kille, men vaknar upp en dag och upptäcker att din snopp är borta men istället har du två jättebölder på överkroppen. Skulle du omedelbart dra slutsatsen att du var tjej och finna dig i det?

Läsarfråga från Li:
För mig är det svårt att förstå en kvinnas önskan att vara man i det fysiska begreppet “man”. Jag vill tro att en människas identitet inte sitter i könet utan att en kvinna, likaväl som en man, ska kunna hysa ett intresse för bilar, sport och dricka öl utan att någon höjer ögonbrynen. Jag tänker mig (men här har jag säkert fel) att identitetsförvirring när det kommer till könet inte skulle existera i ett helt jämställt samhälle. Om män kunde använda smink och klä upp sig som de ville utan att någon skulle reagera kanske könsbyten skulle vara onödiga. Eller är det så att man som kvinna verkligen kan känna att identiteten sitter i ens snippa, alternativt som man att den sitter i ens snopp?

Jag kan bara svara för mig själv. Jag personligen anser inte att jag är MINDRE man för att jag har fitta. Samtidigt har jag lite svårt för de som tror att jag är MER man än kukfödda killar, eftersom de då utgår ifrån att jag skulle ha VALT det. Jag kanske har fått kämpa på ett annat sätt för det, men jag har inte valt min identitet, lika lite som jag har valt mina medfödda könsorgan.

Samtidigt känner jag att jag behöver ändra på min kropp, för min skull. Det handlar inte om att få samhällets tillåtelse att vara mig själv, eftersom mina vänner och min familj redan ser mig som Immanuel. Jag är uppfostrad så jämställt det överhuvudtaget är möjligt i dagens samhälle.

En biologisk kvinna i Sverige idag ”kan” göra många saker som ansågs opassande, snudd på otänkbart, för, säg 70 år sedan. Hen får arbeta utanför hemmet, kan säga nej till barn och äktenskap om hen vill, och ja om hen vill. Hen får ingå partnerskap, plugga på universitetet och ta i stort sett vilket jobb hen vill: inklusive polis, biskop och hockeyproffs. Det finns lagar som ska skydda henom mot diskriminering i arbetslivet. Hen får ha kort hår, klä sig i skjorta och slips och långbyxor, gubbkeps och rock utan att någon mer än möjligen höjer på ögonbrynen. Det är tillochmed helt ok för fittfödda att låna pojkvännens boxerkallingar för att de är mer bekväma än trosor. Och fortfarande anses hen vara kvinna.

Ändå har inte behovet av könskorrigeringar nästintill utplånats, som det borde ha gjort om det enbart handlade om möjligheten till fria val. Bättre än så kan jag inte svara på det.

Om man är asexuell, vad är det då för slags upplevelse som avgör huruvida man är homo, hetero, bi, eller nåt annat? Finns lusten där, fysiskt eller psykiskt, fast man ändå inte vill leva ut den?

Det finns många olika sätt att vara asexuell på. En del är det hela livet, andra i perioder, och en del pendlar. En del har ingen lust, andra har lust men får inte ut något av att dela sitt sexliv med någon annan utan håller det helst för sig själv. Men att vara asexuell betyder sällan (även om det händer) att man är aEMOTIONELL. Man kan fortfarande ha ett behov av kärlek och närhet, och bli kär och allt sånt. Egentligen är man då inte till exempel homosexuell utan homoemotionell (och heteroemotionell, biemotionell, panemotionell…).

Själv kallar jag mig för semisexuell efter att ha insett att jag ibland är sexuell i kortare perioder. Jag undviker helst att säga att jag är homosexuell, just för att jag sällan är sexuell alls, utan föredrar att kalla mig bög eller homofil eller androfil (fast människa är bättre…).

Hur lätt borde det kunna vara att få ditt rätta kön (eller på annan svenska: “byta kön”)? Borde man få gå genom en utredning eller inte? Eller skall alla bara tro en för att man säger det? Eller är det ett mellanting? (och ja, jag kan inget om mellanting eller annat; jag växte upp i Arboga)

Kom ihåg, att detta är enbart mina tankar. Det betyder INTE att jag talar för alla transsexuella.

En bra utgångspunkt vore att Sverige började följa den internationella standarden för transvård, Standards of Care. Den har tagits fram av forskare och praktiserande läkare och sätter en internationell standard som de flesta länder som har ett system för könskorrigeringar följer någorlunda. Sverige gör det däremot inte.

Enligt SoC är tre månaders utredning lämpligt, och också tillräckligt i de flesta fall, för att avgöra att patienten verkligen är TS. I Sverige är det istället praxis att tvinga patienten att gå i minst ett år, utan några som helst undantag.

Enligt SoC ska utredningen vara ett stöd för patienten. Många som gått/går utredning i Sverige vittnar om att de inte upplever något stöd utan att utredningen snarare är ett ifrågasättande. Vissa berättar att de upplever sig provocerade av utredarna, eller att de inte vågar berätta hur dåligt de mår för att de är rädda att få avslag.

Dessutom ska, enligt SoC, SRS (underlivsoperation) vara en MÖJLIGHET som ska vara tillgänglig för de som behöver den. Det innebär inte, som svensk praxis är, att det ska vara ett KRAV.

Vidare tycker jag att det borde vara lättare att få tillgång till vård. Idag är det helt och hållet beroende vart man bor. Jag själv harvade runt i fem år för att mitt landsting brast i rutiner OCH dessutom hade personal som betedde sig rent kränkande. Det är alltså möjligt att personer som kommer till utredningen har kämpat för att få komma dit i många år. De kan ha blivit nedbrutna, men de kan också ha hittat en identitet och vara väldigt klara på vem de är. När de så kommer dit och redan vet vilka de är tvingas de ändå gå i utredning i ett år för att vårdgivarna ska vara säkra på att det inte är tillfälligt.

Det finns fler synpunkter, men det här är några av de viktigaste. Så: Om Sverige godkände internationell standard och tillät tre månadersutredningar, och hade en mer individualiserad vård där folk fick det de behövde och slapp tvingas in i en mall, då skulle vi ha en vård värd namnet.

Hur gör jag för att få vård?

En könskorrigering i landstingets regi börjar alltid med en utredning. Det är långt ifrån alla landsting som har ett eget utredningsteam, men de flesta landsting har avtal om att köpa vård från något av de landstingen. Team finns i Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping, Alingsås och Lund. Bor du till exempel som jag i Gävleborgs landsting har de ett avtal med Uppsala, så det är dit jag åker för min utredning.

Dessutom finns ett par enskilda utredare på olika platser, till exempel i Luleå och Karlstad, och en av utredarna i Lund jobbar ibland i Blekinge. Däremot har Kronobergs landsting uttryckligen dragit in alla ”inköp” av utredningar i andra landsting, så den som bor där kan behöva skriva sig i något annat landsting för att få vård.

Det första steget är därför att ta reda på hur det går till i ditt landsting, och vad det team du ska till kräver. Numera krävs det remiss för alla team, men det är inte alla som kräver att remissen ska ha skrivits av en psykiater. Det kan gå bra med en remiss från din husläkare om du inte har en egen psykiater. Det varierar, men hursomhelst måste du alltså träffa en läkare först. Det är det allra första steget.

Det finns en viss risk, framförallt för den som bor i ett landsting utan eget team, att hamna hos någon läkare eller psykolog som vill göra en egen utredning utan att vara kompetent. Risken med det är att det inte leder fram till någon diagnos alls, utan fungerar mer som terapi, och därför leder det inte heller till någon egentlig behandling. Jag blev själv tvungen att flytta från Dalarna för att få vård just därför. Som patient har man rätt att få träffa en specialist, och en allmänpraktiserande psykiater eller psykolog brukar inte ha rätt kompetens. Om det känns tveksamt eller oklart, ställ frågor; om det drar ut på tiden (en vanlig utredningstid är ett år; har du gått i flera år hos en enskild ”utredare” utan att få någon diagnos eller vård är det läge att dra öronen åt sig), ställ krav!

Kan man få någon hjälp från landstinget idag för att vara intergender? Som att få mastektomi och hysterektomi, och så?

Det är en bra fråga. Tekniskt sett finns det en enda diagnos som ger en rätt till könskorrigeringsvård för personer som inte har något intersexuellt tillstånd (dvs ett medfött ”avvikande” biologiskt kön), och det är Transsexualism. En del personer som är intergender passar in i den diagnosen och känner att de behöver vård. Däremot är det förmodligen svårt för den som kommer till utredningen och är öppen med att hen är intergender eller någon annan sorts icke-transsexuell transperson att få vård. Det finns nämligen inte så mycket forskning på hur man kan/ska/bör behandla de som inte passar in i mallen som transsexuell, och det kan också finnas fördomar hos läkare och psykologer som ytterligare sätter käppar i hjulet. Det är inte säkert att en person som är intergender mår bättre av att genomgå en könskorrigering, utan det är förmodligen högst individuellt, till skillnad från en som är tydligt transsexuell.

Det ska tilläggas att det har diskuterats på vårdkonferenser om hur man ska bemöta och behandla patienter som är intergender. Läkarna är alltså medvetna om att det finns ett behov av vård, men sedan är det mycket upp till läkaren om hen ska välja att behandla patienten.

Vad kan man då få för hjälp? Vad finns det för bakvägar in i vården?

Hormoner går att köpa på nätet. Det är inte bara olagligt, det är även livsfarligt eftersom du inte vet något om tillverkningen, och om du inte känner till dina hormonvärden till att börja med kan det vara skadligt även om det så är rena hormoner direkt från Apoteket. Tänk också på att du kan få oönskade biverkningar. Om du tar för mycket testosteron kommer kroppen att omvandla det till östrogen, till exempel, och om du tar östrogen på egen hand bör du tänka på att det ökar risken för blodproppar. Det är bara ett skäl av många till att verkligen veta vad du gör innan du ens funderar på att köpa hormoner illegalt. Läs mer på Dopingjouren.

Mastektomi, bröstkorgsrekonstruktion, går att få beviljad på landstingets bekostnad för den som har en stor byst och till exempel kan ange att hen har problem med ryggen. Det gäller dock bara de som har stora bröst, och det är värt att notera att det inte är riktigt detsamma som att skapa en manlig bröstkorg. De tar nämligen inte bort hela bröstet utan lämnar lite kvar, och de minskar inte heller bröstvårtor och vårtgårdar om man inte lyckas övertala kirurgen om det.

Det finns ett annat sätt att få mastektomi genom landstinget, och det kan tyckas drastiskt och osmakligt, men det bör nämnas. Den som har starka skäl att misstänka att hen bär på genen för ärftlig bröstcancer kan få genomgå mastektomi. Om flera personer i din närmaste biologiska släkt, till exempel både din mamma och din mormor, har eller har haft bröstcancer så kan du be om att få testas för det. De som visar sig bära på genen brukar erbjudas mastektomi i förebyggande syfte. I övrigt finns det naturligtvis privata vårdgivare att vända sig till, men då får man betala själv.

När det gäller operationer som gör människor sterila krävs tillstånd från Socialstyrelsens Rättsliga Råd, men alla som fyllt 25 år har rätt att genomgå sterilisering. Det är möjligt att det går att få en ”större” operation också, det är bara att höra sig för. Sök på ”steriliseringsrådgivning” på ditt landstings hemsida, eller prata med din gynekolog eller barnmorska.

Du som har erfarenhet, vet du vart man kan köpa binder och ungefär hur mkt kostar det?

För den som inte vet det är binder en slags undertröja som trycker in brösten så de inte syns så tydligt. Det finns ett par olika tillverkare, bland de populäraste bland svenska FtMs är T kingdom från Taiwan och Underworks från USA. De senare var lite dyrare fram tills dollarn rasade, nu är de billigare. Båda har flera olika modeller att välja mellan som kostar ett par hundralappar, inklusive frakt och med lite tur utan tullavgift.

Det finns också en sömmerska i Nederländerna (Danae Kurvers) som syr binders, men de är avsevärt dyrare. Dock är jag själv vääääldigt sugen på en av de simtopparna hon gör, dvs. en binder i baddräktsmaterial som ser ut som en vanlig surfdräkt. Finns med matchande badbyxor med ficka för packern.

Jag har själv handlat från T Kingdom och tycker det fungerar helt okej, och jag känner människor som handlat från Underworks som gett samma betyg. Kurvers är det däremot ingen jag vet som handlat från av de svenska FtMs jag känner, så jag vet ingenting om dem. Om du istället känner dig tryggast med att köpa från svenska företag importerar Hallongrottan ett par av de taiwanesiska modellerna. Hallongrottan finns både på nätet och IRL i Stockholm.

Hur gör jag för att byta namn till ett som passar min könsidentitet/mitt könsuttryck?

Det beror på: Vill du BYTA förnamn, eller till exempel lägga till ett eller flera, ändra stavning eller likande?

Om du vill byta ut samtliga förnamn är det Patent- och Registreringsverket du ska vända dig till. Likaså om du (eller till exempel dina föräldrar åt dig när du var liten) redan gjort en förnamnsändring en gång. PRV tar 1000 kronor i avgift för att ens ta emot din ansökan, alltså även om det inte går igenom.

Om du istället vill till exempel lägga till ett nytt förnamn, byta ut ett eller flera (men inte alla) av dina befintliga förnamn, ändra i stavningen etc. är det Skatteverket som har hand om ärendet, förutsatt att du inte redan gjort en förnamnsändring tidigare. Att ansöka hos Skatteverket är gratis, men kan alltså bara användas en gång.

Är det någon skillnad mellan de två? Nej, inte mer än den indelningen. De följer samma lagar och ska tolka lagarna på samma sätt. Skillnaden är rent administrativ.

Fram till september 2009 tolkade både Skatteverket och PRV namnlagen som att ”könskonträra” förnamn var ”olämpliga”. De brukade ge avslag på alla ansökningar där de ansåg att det valda namnet var ett ”mansnamn” om den sökande var juridisk kvinna, och tvärtom. I september 2009 klargjorde Regeringsrätten att vuxna människor ska få välja förnamn fritt utan att begränsas av ifall namnet räknas som ”mansnamn” eller ”kvinnonamn”. Sedan dess får man alltså heta till exempel Immanuel oavsett om man är folkbokförd som man eller kvinna. OBS! Detta gäller dock bara myndiga. För minderåriga kvarstår problemen. Läs mer om transungdomars rätt till namnändring här.

”Varför borde “HBT” läsas ut som “homosexuella, bisexuella och transpersoner” istället för t.ex. “homo-, bi- och transsexuella”? Det heter väl “transsexuell”, även enligt många trans(sexuella|personer)? Och vilken grupp är det som tycker det?”

Ja, det finns något som heter ”transsexuell”, men det är inte samma sak som begreppet ”transpersoner”. En transsexuell är en person som har en könsidentitet som inte stämmer med dess biologiska kön, och ofta söker de vård för att rätta till kroppen. Transpersoner är ett paraplybegrepp som innefattar bland annat transsexuella, intersexuella, transvestiter, transgender, intergender etc. Det är inte alla som gillar ordet transperson, i synnerhet inte alla TS och IS, så det är frivilligt att räkna sig till den kategorin.

Att utläsa ”HBT” som ”homo- bi- och transsexuella” är oerhört vanligt, men det är inte korrekt och osynliggör alla andra transpersoner än transsexuella. Det svenska ordet började användas i RFSLs tidning Kom Ut, och är en översättning av engelskans LGBT, där T står för ”Transgender”. Mer om HBT-begreppets historia finns att läsa på Wikipedia.

Det är vanligt att lägga till ett Q för Queer, eller för Questioning (ifrågasättande). Det kan dessutom läggas till A för Asexualitet, I för Intersexualism och ett till för Intergender, P för Polyamori osv. Själv använder jag helst HBTQ, annars blir det väldigt långt.

Vad betyder FtM och MtF? Vilket pronomen ska jag använda?

FtM betyder Female-to-Male, alltså kvinna-till-man. En FtM är alltså en transperson som föddes med tjejkropp. En FtM kan vara transsexuell och kallas då ibland för transkille eller transman, men kan också vara till exempel transvestit eller drag king. MtF betyder Male-to-Female och är alltså ”motsatsen”: född med killkropp och kallas ibland som transsexuell för transtjej eller transkvinna. Ofta används begreppen enbart om transsexuella specifikt, vilket är ett tecken på ts-normativitet.

En FtM TS vill oftast bli kallad för ”han” eller möjligen ”hen”; en MtF TS oftast ”hon” eller möjligen ”hen”. Personer ur andra transkategorier kan ha helt andra uppfattningar om vad de vill bli kallade; en del är helt nöjda med att bli kallade det pronomen som normen föreskriver baserat på deras utseende för dagen; en del bryr sig inte, medan det för andra är väldigt viktigt.

En kille kan bli väldigt sårad av att bli kallad ”tjej”, och tvärtom. Ordet ”hen” är i många sammanhang en ”säkerhetslina” för att undvika att såra någon, medan det för vissa, i synnerhet vissa transsexuella och f.d. transsexuella, kan uppfattas som stötande att inte bli ”fullt accepterade” som kvinnor eller män. Därför är det alltid bäst och enklast – om det är möjligt – att fråga personen själv vilket eller vilka pronomen de föredrar.

Tänk på att många som genomgått könskorrigering inte anser sig vara transsexuella längre: De upplever sig vara botade och är bara män och kvinnor. Möjligen kan en tillägga ”…med transsexuell bakgrund”, om det är relevant i sammanhanget.

Vad är aspiequeer?

”Aspiequeer” är ett begrepp som jag och mina vänner har hittat på för att kunna diskutera ett förhållande vi tyckte var intressant och viktigt. Det mesta som finns skrivet om det som finns i min blogg, men vi hade ett panelsamtal om det på Pride i somras också. Aspiequeer går (hittills) att sammanfatta i två punkter:

  • En del aspisar är könsblinda. De gör inte skillnad på om det är en kille eller tjej de pratar med och förväntar sig inte att en person ska bete sig eller se ut på ett visst sätt för att tillhöra ett visst kön. Många förutsätter inte heller att personer de träffar är heterosexuella, kanske som en följd av detta. Detta brukar beskrivas som en del av ”svårigheten att förstå sociala normer”.
  • Det finns en uppenbar ”samsjuklighet”: Många personer som är queera/transpersoner har också typiska problem för NPF (tex. impulskontroll, sociala svårigheter, koncentration, rastlöshet…). Hur det sambandet egentligen ser ut och hänger ihop är det ingen som egentligen vet. Det finns nämligen väldigt lite forskning på området. Men det är något vi försöker ta reda på mer om.

Vad är det för symbol du har i bakgrunden?

Det är en symbol jag kommit på själv, den står för ”aspiequeer”. Den lila figuren är en transsymbol (kombinerat man- och kvinnotecken, med en extra pinne som står för övriga kön), och den rosa kvadraten kommer från en aspie pride-symbol. Mer om det kan du läsa här.

Vad betyder stealth?

Stealth är engelska och betyder att en transsexuell eller f.d. transsexuell lever ”dolt”. Hen döljer alltså sin bakgrund för personer som inte känner till den. Stealth finns naturligtvis i olika grader. De flesta är öppna inför sina partners och närmaste vänner, en del är öppna till exempel på sitt jobb. Vissa enstaka har brutit med sitt tidigare liv för att möjliggöra stealthandet. En förutsättning är naturligtvis att en passerar tillräckligt bra.

Vad betyder passera? Vad betyder läsa?

Om en person passerar, till exempel som kvinna, betyder det att personer som inte känner henom på hens utseende, röst, beteende etc. tolkar henom som kvinna. Att läsa någon är att se på till exempel en transsexuell mans utseende, röst, beteende etc att han ”egentligen är kvinna”. Ordet är inte helt oproblematiskt, med andra ord, eftersom det förutsätter ett ”avslöjande”.

Vad betyder cissexuell?

Hej, du pratar ofta om trans och cissexuella som två motpoler (okej du nämner intergender mm också men ändå), jag tror att det kan vara lite av en gråskala när det gäller könsidentitet. Till exempel så trivs jag med mitt biologiska (kvinnliga) kön(utseende) och klär mig typiskt “kvinnligt” , men jag är ändå övertygad eller i alla fall tror starkt (helt säker kan jag ju inte vara) på att jag hade trivts lika bra som man om jag varit “kukfödd”. Därför kan jag inte riktigt identifiera mig med begreppet cissexuell, dvs jag är i första hand människa inte kvinna eller man. Jag kan väl ändå inte vara ensam om att känna så?

Nej, du är inte alls ensam! ) Jag vet att jag förenklar en hel del ibland, och ber om ursäkt för det. Att vara cissexuell betyder (för mig) att en VARKEN är transsexuell ELLER någon annan slags trans*/könsöverskridare. Det finns alltså ett stort gap däremellan där tex. intergender ryms.

Jag sätter ofta “cissexuell” som en motsats till transsexuell, hellre än “icketranssexuell”, just eftersom jag tycker att tex. en intergender kan ha samma sorts erfarenheter etc. som en transsexuell, när det gäller att inte passa in och så. Det är mer ett smyginkluderande ordval, kan en säga.

Vad betyder cissexism?

Cissexism är att nedvärdera den självupplevda könsidentiteten hos personer som inte är cissexuella. Alltså: Om någon säger ”men alltså, du ÄR ju tjej, egentligen, kan du inte fatta det?!” så är det en cissexistisk kommentar. Personen ifråga uttrycker att DERAS uppfattning om MIN könsidentitet är överordnad min egen upplevelse av vad jag är.

Ska du byta kön?

Nej, jag trivs utmärkt med att vara kille. Däremot behöver jag rätta till min kropp så den stämmer överrens med min inre bild. Alltså: Jag föddes med tjejkropp, men jag har aldrig varit tjej. Därför kan jag inte heller byta kön.

Har du opererat dig? Hur ser ditt könsorgan ut idag? Är det normalt? Liksom, kan du ha sex? Hur fungerar det?

Såvida det inte är ett urbota dåligt raggningsförsök är det totalt ovidkommande vad jag har i kalsongerna.

***

Vad vill just DU veta? Fråga på!

71 responses to “Frågelåda om trans*, asexualitet och liknande

  1. Mellanvärld

    Undrar hur värden skulle se ut, om alla kunde ”byta kön*” närhelst de ville.
    (* biologiskt kön vill säga)

  2. En mycket bra fråga. Jag fantiserar om det ibland. Det får nog bli ett inlägg om det imorgon, för nu är det hög tid att sova…

  3. Mellanvärld

    *väntar otåligt*

  4. Mellanvärld

    Är dessa joxiga sakerna klara än?

  5. Pingback: Internationella kvinnodagen måste vara för alla kvinnor « Per pladdrar på

  6. Hej!
    Undrar om du vet en bra packer? Som ser realistisk ut, böjbar samtidigt som man kan anv den som strap on( man kan ha på sig packern hela dagen men när man ska ex ha sex så funkar det riktigt bra med den oxå)??

  7. Det finns ett antal olika modeller för den som nöjer sig med en impotent variant, men just såna med dubbelfunktion är knepigare. De finns, men de är sällan bra. Tex. dessa:

    http://www.ftmprosthetics.com/dual.htm

    (nackdelar: Stor och tung, lossnar lätt vid minsta svett, känslig mekanik inuti gör att man riskerar ha sönder den om man böjer för hårt.)

    http://www.tyron2.net/index.html

    Har inte sett den sistnämnda själv, så jag vet mindre om den.

    Det finns också en svensk protesmakare som jobbar med penisproteser, men jag är osäker på hur långt han har kommit med dual-funktionen. De proteser man kan få genom vissa landsting är nämligen enbart impotenta, så om man vill ha en dual-funktion på hans proteser får man betala den helt själv, om han nu har kommit på hur man gör. Det var några år sedan jag pratade med honom senast:

    http://www.protesteknikinorr.se/index.html

  8. Kanske dags att uppdatera avsnittet om namnbyten nu när praxisen ändrats? ;)

  9. Oj, har jag inte gjort det? *skäms* :O

  10. Tjo!! :D
    Jag lever i en liten håla, där ingen kan vara annorlunda och jag har då inte vid något tillfälle i mitt liv fått veta någonting om olika sexualiteter, detta är synd tycker jag. Tycker det jag läser här är därför jättespännande att få veta om, men trots att jag försöker så kan jag inte räkna ut vad jag är. Finns det lätta svar på sånt? Jag vet vad jag känner, men jag vet inte vad jag ska ”kalla mig” för att beskriva.
    Beskriver mig lite nu, och drömmer lite om att du ska veta vad jag är, trots att det är overkligt och egoistiskt av mig att önska det. Jag är född tjej kroppsligt, mitt dopnamn är Emelie men det namn jag nu helst använder är Rennieh och ibland Ronnie (baserat på mitt efternamn), jag brukar inte skilja på vilka som är vukjet kön, ungefär som du beskriver då du förklarar aspiequeer, och det tog månader innan jag ens kom att tänka på vilket min närmaste vän är(hon var hon) Jag gillar tjejer, och endast tjejer. Detta är den enda gången jag bryr mig om vilket kön någon har, alla jag gillat hittils har varit tjejer. Men, när jag tänker på en tjej jag gillar och att kyssa henne, ”ser” jag mig som kille. Jag klär mig motvilligt som en tjej, det är högst oaccepterat annars, men vad jag egentligen vill är att se ut som och känna mig som en kille. Har fått en frågan om jag ”egentligen” är kille men ”gjort mig” till tjej, jag beter mig helt enkelt väldigt manligt men med bröst och hela köret, vilket förvirrar folk till att fråga. Men jag känner lite tvärt om vad folk tänker, jag vill vara kille, eller jag känner mig iaf som en. Har du en aning om vad jag är? Eller är det en såndär fråga man bara inte kan fråga?
    Vad är man om man gillar tjejer, ”är” tjej men känner sig som en kille? Lesbisk kvinna eller heterosexuell man??? Transsexuell hetero eller homosexuel transsexuell? Jag är högst förvirrad…

  11. En till fråga från Rennieh den okunniga, hur fungerar binders?

  12. Det är bara du som kan veta vad du har för könsidentitet. Ingen annan kan komma på det åt dig (även om jag vet att det kan kännas som att det vore lättare då). Men några saker kan att komma ihåg:

    1. Det finns fler än två kön. Det finns de som känner sig som både man och kvinna, eller ingetdera, eller som har en könsidentitet som växlar.

    2. Könsidentitet och läggning är olika saker. Att man t.ex. attraheras mest av tjejer säger inget om ens egen könsidentitet.

    3. Det är inte alla som kommer fram till att de har en könsidentitet öht, och det är inte alltid det är nödvändigt att ”veta” vad man har för könsidentitet för att kunna leva bra, även om det verkar vara viktigt för många.

    Ett bra tips: kolla in transformering.se

  13. Svårt att förklara, du kan ser hur de ser ut på http://www.t-kingdom.com/

  14. Ja, det skulle varit rejält mycket lättare då…
    Hm, tvåan vet jag ju egentligen, fast jag kom på att jag gillade tjejer genom att jag kom på att önskade att jag vore kille. Så jag har en tendens att tänka ihop dem två, även om jag vet att det är två saker som r helt oberoende av varandra. Det var en förvirrande minut när jag insåg det.
    Då kanske jag bara ska låta det bero, om det kanske kan funka ändå. För mig är det inte så viktigt tror jag inte, utom att jag är nyfiken på allt och vill kunna förklara för andra, mina närmaste vänner, hur jag känner och vem jag är. Utan att förvirra dem mer.
    Tusen tack för att du svarade, och hjälpte mig. Kollat lite på sidan du skrev, jag tror jag kommer kunna räkna ut vad jag är, tack:)
    Okej, får kolla! Hade ingen aning om för bara några dagar sen att det ens fanns binders. Har använt typ bandage någon gång istället. Massa ny helbra info!:D

  15. Alltså, jag menar inte att det är fel att fundera, ffa är det inte ett dugg konstigt att grubbla på könsidentitet. Och det kan vara till nytta för många. Men det är inte alltid man kan ”tänka fram” ett svar, bara för att man anstränger sig.

    Jag säger det utifrån att jag själv lät mig hindras i flera år för att jag krävde av mig själv att jag skulle ha en fast könsidentitet som man för att tillåta mig själv att kämpa för att få vård, leva som jag vill osv, och dessutom kräver jag att jag skulle kunna svara på ”varför” jag kände som jag gjorde. Sedan insåg jag att det viktiga inte var huruvida jag var kille eller könlös, eller om jag blivit såhär pga min bakgrund eller något annat. Det viktiga var vad jag behövde. För min del betydde det könskorrigering.

    Det är inte rätt väg för alla att göra könskorrigering, men just att fokusera på vad man behöver och inte kan vara ett bättre sätt att hantera grubblerierna.

  16. Jag grubblar alltid på allt och det går inte ens att sluta även om jag vill det. Så grubbla kommer jag alltid göra! Även om jag kanske inte kommer på ett svar, jag vill gärna veta, men jag måste ju inte. Det blir som det blir. Jo, du har ju rätt, det har du ju. Det viktiga är vad man behöver, så är det ng för nästan alla. Häftigt att du kunde komma på, och förstå vad du behövde och lyckades genomföra det!:) Jag hoppas att jag kommer komma på vad jag är, vad jag behöver, vad jag vill och att jag lyckas med det jag med. Men jag får se, världen är inte en önskeuppfyllande maskin och det är inte alltid man vet vad man önskar sig, den som lever får se. Jag är ju ännu bara barnet, 16 år, och framtiden är i framtiden och jag får se vad den bär med sig, Kille, tjej eller allt och inget. Jag tycker verkligen det är underbart häftigt att du lyckades komma på vad du faktiskt behövde, det är nog en av de svåraste saker man kan komma på. Jag ska försöka se det så, se vad jag behöver för att vara den jag vill och må bra. Jag ska försöka. Återigen, tack för tipsen. Det gör mig glad:)

  17. Jag hoppas att du också kommer på vad du behöver, vad som fungerar för dig :)

    Det är oftast genom att testa som man kommer på det. Att t.ex. testa vilka kläder man känner sig bekväm i. Att göra sånt som känns bra för en. Det är olika för olika personer. Jag var på väg att skriva en jättelång kommentar om detta, men det borde bli ett eget inlägg…

  18. Hoppas det jag med:)
    Ja, låter vettigt. Som när man räknar matte(är mattenörd) och testar olika uträkningar tills man hittar rätt. Fast med kläder och person. Jag har testat lite olika, men även när jag har på mig min goaste skjorta så känns det mysko. Fel kropp i halvrätt kläder känns det som då, liksom eftersom jag köpt den på herravdelningen men kroppen passar inte i kläderna. Därför är det svårt att få något att kännas rätt tycker jag. Jag växlar stil lite, testar, men inte så mycket. Är nog lite lat helt enkelt, men jag ska försöka testa lite mer, känna efter vad som känns bäst oxh bekvämt:) För mig är det okej med långa kommentarer, delar upp och läser bara så funkar det finfint, men inlägg låter också bra om det blir ett!

  19. Hej. Min kompis är en man som fötts i en kvinnas kropp. Han vill inte ha kvar sina kvinnliga bröst utan få en mer manlig bringa. Går det på högkostnadsskyddet? Eller blir det en dyr affär?

  20. Jag har hört av andra som gjort könsutredning att man under utredningen får frågor som rör ens sexfantasier, sexualitet, sexliv m.m. Så vitt jag hört handlar det om vilket/ vilka kön en attraheras av, har haft mest sex med, vilka sexfantasier man har, vilken roll i sexet man har osv. Stämmer det? Kan du ge exempel?
    Och måste man svara på dom eller kan man passa på dom? På vilket sätt skulle vem man har sex med vars relevant för utredningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s