Category Archives: Intersexualism

Maria Larsson (KD) rasar mot tvångssteriliseringar – mot ordvalet, alltså

”jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”

Citatet är från Maria Larsson på Kristdemokraternas riksting ikväll. Viceordförande för partiet, och dessutom biträdande socialminister. KD beslutade alldeles nyss om att inte avskaffa tvångssteriliseringarna, trots Caroline Szybers fina tal.

Nog är det talande att Maria Larsson blir upprörd över att man kallar det för tvångssterilisering, och att hon betonar att det är så otroligt frivilligt att ”byta kön”. Som om det bara är om man ligger i spännbälte eller har en pistol riktad mot sig som det kan kallas för tvång. Jag har redan dragit det förut, men vi kan ta det igen:

”En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”

Citatet är från 1951, ur Svenskt husmoderslexikon. Uppslagsordet ”Arvshygien” säger det mesta. Så frivilliga var alltså tvångssteriliseringar under efterkrigstiden, att man kohandlade med kvinnor som var gravida och desperata att få göra abort. Idag kallas sånt för oetiska påtryckningar, manipulation, känslomässig utpressning, maktmissbruk – och tvångssterilisering. Med rätta.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen något mer djupgående än en naiv fixering vid könskorrigeringars valfrihet. Jag tror att hon upprörs över ordvalet just för att det är svårt att vifta bort. Fundamentalistiska högerkristna har länge kunnat gotta sig åt att allt som har med HBTQ att göra – och i synnerhet allt som har med transpersoners rättigheter att göra – handlar om sexualitet. Att kalla tvångssteriliseringar av transpersoner för just tvångssteriliseringar är att effektivt tvätta bort stämpeln av sexorgier. Det är dessutom att påminna om att Transsexualism och Könsidentitetsstörning UNS är medicinska diagnoser; att det handlar om funktionsnedsättningar. Att det är allvar. Att folk faktiskt dör för att de inte får vård.

Det är helt enkelt lättare att komma undan med att ignorera människor som lider ifall man kan stämpla dem som perversa. Notera att det ofta finns en inbillad motsättning mellan de två synsätten: Funkisar förväntas vara asexuella. Det stämmer såklart inte, men i just det här fallet fungerar det förträffligt att en del högerspöken verkar tro på det.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen inte att man jämför olika historiskt sett utsatta grupper med varandra. Det hon upprörs över är att hon är tvungen att ta transpolitik på allvar. Själv upprörs jag över att Sveriges biträdande socialminister har så dåliga historiekunskaper. Däremot är jag inte direkt förvånad över att det finns såna som anser sig ha rätt att ha ”åsikter” om hur andra människors kroppar får se ut och inte.

Några grundläggande inlägg om tvångssterilisering

Tvångskastrering och tvångssterilisering: en grundkurs

Tvångssterilisering av könslomässiga skäl: en historisk tillbakablick

Sinnesslöas sexualitet och transpersoners könsorgan: 88 år av rädsla

Varför måste transsexuella kastreras?

Socialstyrelsen vill avskaffa tvångssteriliseringarna

Artiklar och länkar

Expressens ledare: Kör över Hägglund!

HBT-politiken tynger KD

KD behåller steriliseringskrav

Maria Hansson Nielsen (KD) om öppenhet

Av med snoppen, Göran Hägglund!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

KD: Frågan om tvångssteriliseringar bör skjutas på framtiden

Först hette det att det var en komplex fråga att försöka avskaffa tvångssteriliseringarna:

”Eftersom förslagen i betänkandet inbegriper en rad komplexa frågeställningar där konsekvenser av olika slag behöver belysas kan jag i dagsläget inte ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet.”

Göran Hägglund 21/11 2008

Detta svar gav socialministern ett år efter att remisstiden hade gått ut för det första lagförslaget om ändrad könstillhörighet. Lagförslaget som presenterades i mars 2007 var en katastrof, så det var i och för sig tur att de inte klubbade igenom det: Utredningen föreslog en skärpning från dagens steriliseringskrav till kastreringskrav. Men att förslaget blev så hårt kritiserat blev samtidigt en ursäkt för Hägglund att inte göra något alls.

I flera år hette det att det var en ”komplex frågeställning”. Sedan hette det att han väntade på utredningen som Socialstyrelsen själva tillsatt för att de tröttnat på att vänta:

”Jag har medvetet valt att avvakta med att lägga fram förslag på området i avvaktan på denna rapport och ser fram emot att ta del av Socialstyrelsens tankar och förslag på området.”

Göran Hägglund 17/6 2010

Till sist hette det att han väntade på remissvaren till den rapporten:

”Jag har erfarit att Socialstyrelsen avser att till Socialdepartementet överlämna de delar av styrelsens arbete som gäller lagstiftningsfrågor någon gång i början av sommaren. Jag kan därför inte nu ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet.”

Göran Hägglund 22/3 2011

Det är tre veckor sedan Socialstyrelsen presenterade sin färdiga rapport  för socialdepartementet. Ursäkterna börjar ta slut. Jag förstår att Göran Hägglund är stressad.

I våras lämnade tre kristdemokrater – Caroline Szyber, Erik Slottner och Magnus Kolsjö – in en motion till KDs riksting om att arbeta för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Motionen stöds av KD i Stockholms stad – men den kommer inte att tas upp på rikstinget. Partistyrelsen tycker nämligen att frågan ”bör skjutas på framtiden”, enligt Riksdag & Departement.

Jag har en känsla av att det inte kommer att bli någon ny könstillhörighetslag före nästa val, med mindre än att Göran Hägglund avgår först. För oavsett vad han personligen anser, så verkar han vara livrädd att stöta sig med fundamentalisterna bland partiets väljare.

Edit: Enligt Maria Hansson Nielsen (KD) kommer frågan visst att tas upp på rikstinget:

”Partistyrelsens svar gavs INNAN Socialstyrelsen överlämnade remissinstansernas svar till Regeringen. Nu har man det svaret man väntade på, så vi får se om Partistyrelsen kommer rekommendera att ja eller ett nej till motionen. Den fråga får svar på Rikstinget”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Thomas Beatie – invigningstalare på Stockholm Pride 2011!

Thomas Beatie. Invigningstalare. Stockholm Pride. I år.

OMG.

Han ska tala på invigningen tillsammans med Anna Mohr och Kjell Rindar, som är svenska aktivistveteraner. Förlåt att jag är lite kär just nu och inte kan ge de två sistnämnda den uppmärksamhet de förtjänar. Jag har skrivit 30 blogginlägg om Thomas Beatie, upptäckte jag just. Stalkervarning på mig, alltså.

Thomas Beatie är inte den första personen som fått juridisk status som man som blivit gravid och fött barn – men han är förmodligen den första som blivit världskänd på kuppen.

Mediacirkusen började med en debattartikel i HBTQ-tidningen The Advocate för drygt tre år sedan, och underrubriken var ”Är samhället redo för en gravid man?” Såhär i efterhand tror jag att svaret på den frågan är ”ja”. Men hursomhelst tror jag inte att vi hade kommit dit vi är idag om det inte vore för Beatie-effekten.

Plötsligt får transpersoner ta plats, och inte bara vara dekoration. Plötsligt börjar journalister ställa frågor om tvångssterilisering och juridiska kön och vara pålästa och intresserade, istället för att bara vilja höra om ”ett spännande, annorlunda livsöde” där den färdiga berättelsen mest speglar deras egna fördomar. Plötsligt vet folk i allmänhet att det finns transpersoner som föddes med fitta. Plötsligt vet många att det inte är självklart att vilja eller kunna göra alla tänkbara operationer för att man är transsexuell. Självklart är det inte bara Thomas Beaties förtjänst, men den uppmärksamhet han har fått utstå har betytt enormt mycket.

Naturligtvis hoppas jag även att Beaties närvaro kommer att leda till att  tvångssteriliseringarna som fortfarande pågår uppmärksammas ännu mer. Thomas Beatie passar klockrent för årets tema: Öppenhet. Är det någon som vet vad det betyder är det han.

För att citera Amanda Brihed:

”Pride har inte med min sexualitet eller identitet att göra. Det har med mina mänskliga rättigheter att göra. Bristen på dem. Att jag inte stillatigande tänker acceptera att tvingas in i någon annans unkna garderob. Att jag vägrar skämmas för något jag själv är stolt över. Att jag kräver samma möjligheter att leva ett normalt liv som du, din familj och dina vänner. För att jag drömmer om en familj jag inte är tillåten att bilda. För att jag drömmer om ett arbete och en inkomst. För att jag genom min blotta existens är så kontroversiell att jag tydligen idag tvingas leva med att mitt allra mest intima är offentlig handling och ägodel på grund av ett påhittat skandalvärde utsatt för en sjuklig och pervers inflation.

För att jag tror på alla människors lika värde och därmed alla människors lika rätt att synas, göra sin röst hörd och överhuvudtaget existera. Jag tänker inte gömmas undan i någon skamriden skuggvärld skapad av religiösa, konservativa debattörer som räds mitt själva varande och som hävdar att min rätt att existera, arbeta, ha rätt till en inkomst, familj, vård och en trygg tillvaro ska vara någon form av vänsterpropaganda. För att jag tillhör de individer i samhället som idag inte behandlas som människor, men som likafullt står raka i ryggen och hävdar ett okuvligt människovärde och vars ryggrad aldrig kommer att vika.”

***

PS. Intresserad av läsa mer om tvångssteriliseringar?

Grundkurs

Socialstyrelsens rapport släpptes, juni 2010

Socialstyrelsens förslag efter remissrundan, maj 2011

***

PS2. Intresserad av att kräkas ur dig ditt hat mot Pride?

För att gnälla på Pride i största allmänhet, är det ett absolut krav att du ska ha upplevt det du kritiserar själv. Om du tex. klagar på prideparaden, så räcker det inte att berätta vad du sett på bilder som någon annan tagit, eller vad du hört eller läst.

För att gnälla mer specifikt på Prides sexfixering, likriktning, stereotypisering etc, är det ett krav att du har besökt Pride House.

För att kräkas ur dig allmänt homofoba, transfoba, sexistiska, rasistiska (och så vidare) kommentarer – var god googla på ”Flashback forum” och skriv där istället. Jag tar mig friheten att radera sån skit.

För den som inte vill kräkas ur sig något hat, men tror att Pride bara är en sexorgie, rekommenderar jag följande inlägg:

De flesta i prideparaden ser inte ut som de gått vilse på väg till prideparaden

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

Socialstyrelsen vill slopa tvångssteriliseringar – kommer Göran Hägglund att lyssna?

1534 dagar har gått sedan rapporten om könstillhörighetslagen presenterades. Den från Socialdepartementet, som inte var något vidare, alltså: Som förespråkade att man införde tvångskastrering istället för tvångssterilisering, bland annat.

Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag

Utredningen från 2007: Snyggt lila omslag. Vidrigt innehåll.

För elva månader och en dag sedan presenterade Socialstyrelsen sin egen utredning. De hade lyssnat på vad olika organisationer och berörda privatpersoner tyckte, och la fram ett helt annat förslag än Socialdepartementet – bland annat föreslog de ett slut på tvångssteriliseringarna.

Sedan dess har Socialstyrelsens utredning varit ute på remiss, och nu är man färdig med remissrundan. Och detta är vad Socialstyrelsen föreslår (OBS! pdf):

  1. Att lagen bör ändras. Bland annat vill de slopa kraven på ”avsaknad av fortplantningsförmåga”, och de vill göra det möjligt för utländska medborgare bosatta i Sverige att ändra juridiskt kön. De föreslår även att man slopar formuleringen ”sedan ungdomen”*. Däremot vill de ha kvar artonårsgränsen för den rent juridiska ändringen.
  2. Att de ska göra fler utredningar i vissa frågor. Socialstyrelsen vill ta fram nationella vårdprogram och rekommendationer – även för behandling av personer som har fått diagnos för någon annan ”könsidentitetsstörning” än transsexualism. De vill inrätta regionala utrednings- och behandlingsteam, inriktade både mot minderåriga och mot myndiga. De vill ta fram informationsmaterial. Och så vidare.

Den här nyheten släppte de alltså idag, och i pressmeddelandet säger Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm:

”Detta är frågor som Socialstyrelsen prioriterar. Det blir en viktig uppgift för oss under 2011 och 2012 att genomföra de här förslagen. Det kan aldrig vara acceptabelt att vården och behandlingen påverkas av vem man är”

Det låter bra, även om det såklart hade varit ännu bättre om de slopat 18-årsgränsen för juridisk könskorrigering. Det är ett bra förslag i sin helhet, och jag hoppas att den här lagändringen blir av snart.

1534 dagar är 4 år, 2 månader och 12 dagar. Så länge har den första rapporten legat och samlat damm. Så länge har socialminister Göran Hägglund skruvat på sig och undvikit att svara på frågor.

Först höll han tyst, sedan hänvisade han till Socialstyrelsens utredning som var på gång, och sedan när den var klar hänvisade han till att den måste ut på remiss först. Det har varit väldigt svårt att få honom att säga något alls – men nu har han inga undanflykter längre.

Nu, när det inte går att gömma sig bakom en massa hummanden av typen ”det här måste utredas mer”, så hoppas jag innerligt att Göran Hägglund slutar fega och får tummen ur någon gång. Inte för att mitt förtroende för KD är särskilt stort, utan för att jag tror att det aldrig är för sent att bättra sig. Och för att jag – och många med mig – är desperata.

*) Det hände – kanske framförallt förr – att folk som var ”sekundärt transsexuella”, (dvs. som inte kommit på att de var transsexuella innan de blev vuxna) inte fick vård för att de inte ansågs lika solklara fall som de som känt på sig det sedan de var små.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Sjöhästar är onaturliga

Igårkväll satt mamma och tittade på Mitt i naturen, när de pratade om fiskar. Det ledde till följande tweets mellan mig och Mikusagi:

– halvlyssnar på tv-program om olika fiskar: ”de byter kön när de är 30 cm långa”. Fiskavund.

– Jag tittade på det! Var Mitt i naturen.

– Du! De pratade sjöhästar också ju. Jag har aldrig fattat varför det är så självklart att köna sjöhästar som man gör. Queert, men hur avgör man vad som är ägg/mjölke? Och varför tillåter cisnormen* en def. av manlighet som innebär barnafödande? Vet du det?

– Jag förstår inte vad kön är. Okej jag hajjar typ naturvetenskapens sätt att sortera människor, men djur? Alla djur är ju olika, som typ sjöhästen. Det är något med äggen men som sagt – vad är ett ägg?

Jag vill minnas att man definierar ägg i motsats till spermie eller mjölke som den större, mer energikrävande könscellen, som det inte finns lika många av. Däremot är det intressant att man verkar definiera ”hane” och ”hona” utifrån just vilka könsceller någon producerar. Det hade varit så lätt för heteronormativa forskare att hitta på att man just i sjöhästars fall skulle kalla de större könscellerna för mjölke, eftersom de kommer från den som penetrerar och sedan kan sjappa, och de mindre könscellerna för ägg, eftersom de kommer från den som blir penetrerad och sedan är gravid.

Det hade varit så enkelt att bestämma sig för att grundfunktionen hos en hane är att han inte kan vara gravid och föda barn, och att grundfunktionen hos en hona är att hon inte kan göra en hane på smällen. Om man som forskare verkligen hade velat bevara illusionen av att barnafödande är ett unikt kvinnligt privilegium, så hade man kunnat definiera de sjöhästar som blir gravida som honor och de som gör dem gravida som hannar. För vi vet ju vad Lars Göran Abelsson – ansvarig för det lagförslag som krävde tvångskastrering av transsexuella och intersexuella – sa i en intervju för två år sedan:

”Män föder inte barn. Det blir en felaktighet i det. Det är något onaturligt, det blir inget byte av kön (till man) om du har kvar en sådan funktion att du kan föda barn.”

Sjöhästar är alltså onaturliga.

*) Cisnormen= Normen som säger att alla är cispersoner (=inte transpersoner).

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vänsterpartiet om tvångssteriliseringar och ett tredje juridiskt kön

Bättre sent än aldrig – äntligen har jag fått svar från Vänsterpartiet på min enkät om HBT-frågor. Tydligen hade de aldrig fått mitt första mail, och när jag skickade en påminnelse bad de om att få återkomma efter semestrarna. Det kan alltså vara bra att tänka på att frågorna är ställda innan Socialstyrelsens rapport om transvården släpptes i slutet av juni, medan svaren är skrivna nyligen.

***

En snabb sammanfattning av Vänsterpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap och könstillhörighetslagen.

Könstillhörighetslagen: Mot steriliseringstvång, kastreringstvång, skilsmässotvång, artonårsgränsen och kravet på svenskt medborgarskap. För rätten att spara ägg/spermier. Vill utreda möjligheten till surrogatmödraskap.

Könsneutrala personnummer: Har inte tagit ställning.

Juridiska kön: Driver frågan om möjligheten att registreras som ett tredje juridiskt kön.

Viktigt för unga transpersoner: Vill avskaffa artonårsgränsen för könskorrigeringar, införa ett tredje juridiskt kön, och se till att all skolpersonal har HBT-kompetens.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Könstillhörighetslagen, möjligheten till fler vårdnadshavare och ett tredje juridiskt kön.

***

Vänsterpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Mest nöjda är vi med att vi äntligen fått en könsneutral äktenskapslag. Vänsterpartiet har drivit denna fråga länge. Mest missnöjda är vi med regeringens ovilja att ta tag i frågan om en ny lag om fastställelse av könstillhörighet.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är beklagligt att regeringen lagt utredningen i byrålådan när frågan är mycket viktigt för den grupp personer som vill ha sin könstillhörighet fastställd. Vänsterpartiet vill se en modernisering av lagen om fastställande av könstillhörighet. Vi vill bla ta bort kraven på att den sökande ska vara ogift samt steriliserad. Vi vill ta bort åldersgränsen för behandling samt kravet på svenskt medborgarskap.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej. Vi vill ändra lagen så att varken sterilitet eller kastrering krävs.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja. Vänsterpartiet driver även frågan om att utreda möjligheten att införa surrogatmoderskap.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej. Vi vill ändra lagen om fastställande av könstillhörighet så att personen som vill få sin könstillhörighet fastställd kan fortsätta att vara gift.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Partiet har ej ännu tagit ställning i frågan.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Vänsterpartiet driver frågan om att införa även ett tredje juridiskt kön.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Se ovan!

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Vi vill ta bort 18-års gränsen för behandling enligt lagen om fastställande av könstillhörighet (se vidare motionen nedan). Vi vill införa ett tredje juridiskt kön.

I övrigt måste attityder och fördomar gentemot transpersoner ändras på alla plan i samhället. När det handlar om unga personer måste insatser framörallt göras i skolan. Dessvärre brister HBT-kompetensen ofta hos lärare i grund- och gymnasieskolan. Vi vill att all personal inom utbildningsväsendet ska ha HBT-kompetens. Att personalen har nödvändig kompetens krävs för att  frågorna ska kunna tas upp på ett bra sätt i undervisningen.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

  • Modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet (se motionen nedan)
  • Uppmärksamma stjärnfamiljerna! Gör det möjligt för barn med flera sociala föräldrar att ha flera vårdnadshavare.
  • Inför ett tredje juridiskt kön.

För dig som vill veta mer:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Skriv på för unga transpersoners rätt att byta namn

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Pride-summering torsdag 29/7: Kristdemokrater och kuklösa bögar

Planen för torsdagen var egentligen att åka in redan till klockan elva, för att gå på KIMs presskonferens då de presenterade sin undersökning om var partierna står i transfrågor. Tyvärr vaknade jag med ryggskott, efter att ha släpat runt på Minous tunga dator hela onsdagen, så jag stod över det och åkte in först till det ordinarie programmet började vid tolv. Hursomhelst så var det omöjligt att missa huvuddragen i svaren, eftersom den första punkten jag gick på var en transpolitisk debatt arrangerad av just KIM.

Är det vår tur nu?

Det finns mycket att säga om den transpolitiska debatten. Moderaternas representant Gunvor Åkerblom började med att säga att enligt henne finns det bara två kön, och en stund senare bad hon om ursäkt för att hon var med på den tiden i RFSL då man bestämde sig för att införa begreppet transperson i svenskan, som om hon utgick ifrån att det var något negativt.

Paneldeltagare innan debatten

Gunvor Åkerblom (m), Barbro Westerholm (fp) och Jonas Göthner (f!)

Man diskuterade artonårsgränsen för könskorrigering, steriliseringskravet, rätten att ändra namn och personnummer i gamla betyg och arbetsintyg, hur transvården ska förbättras och ifall man ska tillsätta en särskild statlig utredning för att se över transpersoners livsvillkor i sin helhet. Svaren var ungefär desamma som står i enkäten (pdf), men några uttalanden stod ut: Barbro Westerholm (fp) lovade att

”Vi ska bli av med de sista tvångssteriliseringarna!”

och Jonas Göthner (f!) kontrade med:

”KD har ett veto i en borgerlig regering. Det här ska bort med regeringen!”

F! vill även avskaffa tvångskönandet i alla register där det inte är absolut nödvändigt, och de vill också att kön ska vara skyddade uppgifter och gå att ändra lättare. När det gäller könstillhörighetslagen och möjligheten att ändra gamla betyg så påpekade LiseLotte Olsson att Vänsterpartiet har motionerat om båda frågorna flera gånger, men inte fått igenom det, och ifrågasätter viljan till förändring i regeringen:

”Hade man velat förändra hade man kunnat göra det”

Paneldeltagare innan debatten

Börje Vestlund (s), Michael Anefur (kd), Ulf Holm (mp) och LiseLotte Olsson (v)

När publiken släpptes in i samtalet fick kristdemokraten Michael Anefur frågan om skillnaden mellan SD och KD, och det kom att dominera resten av debatten. Anefur svarade att ”skillnaden mellan oss och SD hoppas jag är uppenbar” och ”vi har lämnat det frireligiösa ursprunget”. Jonas Göthner (f!) kontrade med:

”Ska man välja mellan KS och SD, så välj KD – men välj inte KD!”

Det kom också frågor om vad man ska göra för att förändra samhället. Börje Westlund (s) föreslår att man ska lägga krutet på att stötta ideella rörelser snarare än politiska partier, och Göthner (f!) att man ska kräva HBT-kompetens av myndighetspersoner och tjänstemän som jobbar med människor, som poliser och vårdpersonal, och asyl. Barbro Westerholm (fp) tycker att det är ”allas ansvar att förändra attityder” och Gunvor Åkerblom (m) levererar att ”Vi ska vara snälla mot varandra”. Däremot vill hon inte se några särlösningar, som att specificera vilka grupper som ska omfattas av hets mot folkgrupp eller hatbrott, och inte heller att man ska införa ett tredje juridiskt kön. Detta till skillnad från både Ulf Holm (mp) och LiseLotte Olsson (v) som båda tycker att man måste ställa krav på konkreta åtgärder.

Med andra ord var det de olika partierna i ett nötskal som presenterades: De borgerliga pratar om ansvar och frihet, och de rödgröna pratar om strukturellt förtryck och ställer krav.

Makten över vardagen

Sedan var det dags för den mest spännande punkten egentligen: Kristdemokraterna. De ”kom för att lyssna och lära”, och nog lärde de sig ett och annat, även om de mest pratade om att det var okej att tycka att det var mer normalt att leva med en av ”motsatt” kön än en av samma kön, så länge man var ”öppensinnad” när man väl träffade någon som inte var normal. Okej, de använde kanske inte ordet ”normal”, men det var så de menade. De passade också på att berätta hur svårt det är att komma ut som kristdemokrat i HBT-sammanhang, eftersom HBT-personer har så mycket fördomar.

Kristdemokraternas panel på scen

KD-panelen när de konfronteras med frågan om varför inget hänt med könstillhörighetslagen på tre år

Mot slutet ställdes de i alla fall mot väggen angående varför inget har hänt med könstillhörighetslagen fast det är tre år sedan lagförslaget lades fram, och Michael Anefur skruvade på sig på samma sätt som någon timme tidigare då han fått frågan om SD. Han förklarade att ”innehållet i den är ju inte enkelt” och ”Det är tråkigt att det tar tid, men ni får inte mig att lämna den tråkigheten. Vi måste ha ett bra underlag och det måste få ta tid”.

Det jag lärde mig av att lyssna var framförallt att när högerkristna försöker vara HBT-vänliga menar de egentligen att de inte hatar bögar och flator. Homonormen lyste klar ända fram tills någon i publiken tog upp transvården. Innan dess använde de HBT som en synonym för homosexuella. De lyckades faktiskt med att vara hetero- och homonormativa på samma gång. Även om det är ett bra initiativ att KD kommer på Pride, så är det inget som imponerar.

Bög utan kuk

Torsdagen avslutades med något helt annat, nämligen ett panelsamtal om fittfödda killar som har sex med kukfödda killar. Jag var moderator, och i panelen satt Mina Gäredal, Tarald Stein och Niklas Hellgren. Mina och Tarald är väldigt lättpratade båda två, och jag ska erkänna att jag är imponerad över att Niklas alls fick en syl i vädret. Alla sa såna fantastiskt bra saker, och det kom också in många bra synpunkter från publiken.

Mina, Tarald, Niklas och Immanuel på scen

Mina, Tarald, Niklas och Immanuel. Foto: Maria A

Mina tog bland annat upp en fördel med att ha en kropp som inte ser ut som en kropp förväntas se ut: Det gör att man är så illa tvungen att prata med personer man har sex med, och det är egentligen något som alla som har sex med andra har nytta av. Man slipper också vara låst till normer om att sex ”ska” vara på ett viss sätt. Till exempel finns bilden av att heterosexuella har sex genom kukenifittansamlag, och att bögar har sex genom analsamlag. Den normen kan vara förvirrande och tung för till exempel de som kanske är bögar men inte är så intresserade av ”analsex”, men som transperson kan man ibland få normbrytarens privilegium att slippa sånt.

Tiden rann iväg och både jag och publiken hade många frågor kvar när volontärerna tecknade att vi måste bryta. Då hade vi redan dragit ett par minuter över tiden. Helt klart finns det ett behov av att prata om trans-sex.

Mer om Bög utan kuk på Stockholm Prides hemsida.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Pride-summering onsdag 28/7: ”In order to get rights as a sane person, I have to say I’m insane”

Att blogga mot normen

Onsdagen började med panelsamtalet Att blogga mot normen, som leddes av Hanna, och där jag, Amanda, och Lisa satt i panelen. Vi pratade om varför vi bloggar, om bloggen som ett verktyg för normkritik, om hur man hanterar troll och påhopp och sånt. Mer om det finns på Makthavare och Stockholm Pride.

DNs förstasida med mig och Fredrik på stor bild, och rubriken "Krav på stopp för tvångssterilisering"

Efter bloggpanelen fick jag äntligen se dagens DN, och det visade sig att Fredrik och jag var på förstasidan. Jag blev helt överväldigad, och resten av veckan fick jag höra det lite då och då att det var så bra att vi pratade om tvångssteriliseringar. Det kändes häftigt, mest för att frågan äntligen tas på allvar och får den uppmärksamhet den behöver för att man ska få till någon förändring.

Crip❤ trans = ?

Senare på eftermiddagen gick jag på ett panelsamtal om trans och funkis. Fej Skantz, Christine Bylund och Josephine Krieg pratade mycket om fördomar: Synen på synliga transpersoner och synen på personer med synliga funktionsnedsättningar har många likheter. Det ger status att passera som funktionell, respektive som man eller kvinna, och i båda fallen anses man vara ”modig” om man överhuvudtaget visar sig bland folk. Dessutom förväntas man liksom inte riktigt ha en sexualitet, och OM man uppenbarligen har en sexualitet så anses ens partners vara antingen fina människor som accepterar en ”trots” att man är som man är, eller så anses de vara perversa för att de tänder på kroppar som avviker från normen.

Fej, Christine och Josephine på scenen

En av de bästa sakerna jag tog med mig därifrån var ett citat av Fej:

”It’s more important to be normal than to be able to do what you want to do”

Alltså: Det är viktigare att verka normal, att framstå som så ”frisk” och ”vanlig” som möjligt, än att faktiskt göra det som ger en de bästa möjligheterna att leva ett bra liv. De exempel som kom upp var hur omgivningen byter attityd mot en person beroende på om hen använder rullstol eller till exempel rollator eller käpp. Det är nämligen högre handikappoäng i en rullstol, så då blir man lättare bemött som en rullstol och mer sällan som en individ – och detta ska alltså vägas mot att om man använder rullstol så kan man få mer kraft och möjligheter att faktiskt göra saker som man inte klarar om man försöker klara sig utan. När det gäller transpersoner kan det till exempel handla om att det är lättare att bli accepterad om man spelar en könsroll på ”rätt” sätt, oavsett om man är bekväm med den eller inte, eller genomgå sterilisering bara för att man förväntas göra det som en del av sin könskorrigering, även om man själv hade klarat sig utan det.

Ett annat bra citat var Josephine, apropå transvården som kräver att man får en psykiatrisk diagnos för att få kroppslig vård, eller i vissa fall bara för att få ändra juridiskt kön:

”In order to get rights as a sane person, I have to say I’m insane”

Det tog jag med mig i bakhuvudet när det sedan blev dags för min egen föreläsning:

Angår det dig vad jag har mellan benen?

Sist på onsdagen höll jag min föreläsning om tvångskastreringar och rädslan för gravida män, i ett av de mindre rummen på Pride House. Det blev tydligen så hårt tryck att de fick avvisa ganska många människor som inte fick plats. Jag hade lite otur med tekniken, eftersom det visade sig att jag inte kunde koppla ihop Minous dator med kanonen, så jag kunde inte visa bilderna jag hade tänkt. Trots det tyckte jag att det gick rätt bra, och jag hamnade på en liten bild och blev citerad i QX också:

”I transfrågor har de politiska vindarna börjat vända under de senaste åren. Den saken framgick i Pride House både på tisdagens panelsamtal om huruvida vi behöver ett tredje juridiskt kön, och onsdagens föreläsning ”Angår det dig vad jag har mellan benen?”. I den senare ställde föreläsaren Immanuel Brändemo den retoriska frågan: Var sitter könet? Frågan, fortsätter han, är faktiskt inte lika intressant som frågan: vem är det som bestämmer vilket kön man har?”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från ett snart tvångssteriliserat psykfall: Öppet brev till Marcus Birro – del II

När man talar om trollen står de på twitter. Jag råkar nämna Marcus Birro i förbifarten när jag länkar till det inlägg jag skrev riktat mot honom ifjol, och sedan får jag – genom Aspieliv – upp ögonen för att han återigen går runt och klagar på hur media uppmärksammar Pride och transpersoner, denna gång på twitter:

PRIDE har blivit en sorts medial, aggresiv religion. ”Den som inte är med, är emot.” Hägglund är landets modigaste politiker.

Jag kan iskallt räkna upp tiotalet grupperingar som har det svårare, tuffare, och ovärdigare än de transsexuella. Och som ingen talar för.

Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka. Där har ni tio stycken.

Så jag frågade:

”Om man är fattig, sjukskriven, handikappad och psykiskt sjuk pga omgivningens transfobi, är man immun mot ditt syndomtycke då?”

Jag räknar mig visserligen inte till fattiga längre; det har jag inte gjort sedan jag fick aktivitetsersättningen beviljad för fyra år sedan, eller egentligen inte sedan jag fick socialbidraget beviljat ungefär ett halvår innan dess. Att leva på luft och nåder från en manipulativ sambo är inte att rekommendera, så att äntligen få egna pengar var en enorm rikedom.

Jag är visserligen inte sjukskriven, men sjukpensionerad, och blir utförsäkrad om mindre än en månad då jag ska börja jobba efter sex års frånvaro. Jag har ett antal diagnoser som gör att jag kvalificerar som både handikappad och psykiskt sjuk – och faktiskt även som utvecklingsstörd. Aspergers syndrom sorterar som bekant under ”genomgripande utvecklingsstörningar” i ICD-10, trots att aspies i genomsnitt har högre IQ än befolkningen i stort.

Fast det är inte min transsexualism som har begåvat mig med Asperger – men däremot är det förmodligen till stor del transfobi som har försett mig med utbrändhet och social fobi. När jag kollapsade hösten 2004 var det två år efter att jag sökt till könsutredningen första gången. Jag hade vid den tidpunkten kunnat vara lika långt in i processen som jag är nu – dvs. nästan färdig – och därmed mått mycket bättre, och därmed kanske undvikit att gå in i väggen – om jag bara hade fått hjälp när jag bad om det. Men transfobin hos min första, andra och tredje terapeut, och hos min dåvarande sambo, och till viss del även hos mig själv, hindrade mig från att få den vård jag behövde. Det gjorde mig psykiskt sjuk, och mitt liv hängde på en spindeltråd i flera år; ett öde jag delar med många transpersoner (pdf).

Det här säger jag inte för att tycka synd om mig själv, eller för att jag vill bli tyckt synd om. Det finns i mina ögon inget mer destruktivt än att bli utsatt för syndomtycke, som jag anser vara en härskarteknik. Jag säger det för att slå hål på Marcus Birros retorik om att det skulle finnas någon slags motsättning. Det gör det inte, tvärtom. Birros barnen-i-afrika-argument är bland det mest ihåliga jag sett.

Mitt liv är väldigt bra numera, och det är inte alls synd om mig – eftersom jag får den vård jag behöver, för närvarande slipper omges av transfob vård- och omsorgspersonal, lyckades bryta mig ur de destruktiva relationer jag har haft, omger mig med stöttande, underbara människor, får heta de namn jag trivs med och slipper bli utsatt för hatbrott och diskriminering till vardags. Det följer också mallen för hur transpersoner mår: De som behöver en könskorrigering och faktiskt får göra en mår oftast mycket bättre efteråt.

Jag är ju inte rom, så det kan jag inte uttala mig om. Enligt somliga är jag en knarkare då jag tar min lagliga ADHD-medicin, förskriven enligt konstens alla regler, men det tycker jag inte räknas. Hora? Nej, riktigt så långt kom jag aldrig. Inte för att jag inte övervägde det på fullaste allvar, precis som många andra transpersoner som är desperata efter pengar, närhet och nya sätt att självskada på. Det var alltid något som kom i vägen. Jag hade väl tur, helt enkelt.

Frågan är om allt detta gör att jag är tillräckligt störd och eländig för att få ha en åsikt om transpolitik, eller om jag måste börja knarka och supa först – för någon frånskild far kan jag ju inte bli, eftersom staten än så länge kräver mina äggstockar på ett fat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ska transfober få gå på offentliga toaletter?

En gång i tiden påpekade jag att könsneutrala toaletter inte alls är någon skitsak, utan rentav nödvändigt. Det borde ingå i definitionen av tillgänglighet, och kan dessutom vara ett litet steg bland många för att förebygga hatbrott. Nu har det faktiskt hänt något. Carin Jämtin och Dag Larsson presenterar Socialdemokraternas HBT-politiska program för Stockholm:

”Om Socialdemokraterna vinner i Stockholms stad och län lovar vi att:

  • Införa ett borgarråd i Stockholms stad med särskilt ansvar för hbt-frågorna.
  • Satsa 1,5 miljoner kronor på RFSL Stockholms hbt-fritidsgård Egalia. Denna typ av verksamhet är viktig och behövs i Stockholm.
  • Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.

Vi vill också att:

  • Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.
  • Stockholms skolors sexualundervisning ska ha med ett tydligt hbt-perspektiv.
  • Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.
  • Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).
  • Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.
  • Förbättra bemötandet av regnbågsfamiljer inom mödra- och förlossningsvården.
  • Förbättra stödinsatserna till HIV-positiva och redan insjuknade i aids genom psykosociala stödinsatser.”

Och av detta är det alltså toaletterna som får uppmärksamheten. Transpersoners behov av att kunna gå på toa utan att bli ifrågasatta av andra toabesökare, utkörda av vakter och kanske i värsta fall utsatta för transfoba och homofoba hatbrott blir förlöjligade och ifrågasatta. Det är nämligen inte så enkelt som Jinge får det att låta som:

”Möjligen kan det vara jobbigt för en manlig transa att kliva in på damtoaletten när han är klädd som kvinna, men han får väl träna på saken. Kvinnor klädda som män får väl låtsas att göra ”det andra” på muggen så de kan stänga om sig. De får av lätt insedda skäl svårt att stå vid urinoar-rännan bland män utan att väcka viss uppmärksamhet.”

Det är inte så himla enkelt att veta vilket kön man blir läst som. Den som uppfattas som man och kliver in på damtoaletten riskerar att bli utkörd, kanske tillochmed hotas med anmälan. Den som uppfattas som kukfödd transperson och kliver in på herrtoaletten riskerar på sina håll att bli utsatt för transfobt våld. Och den som inte vet vad den uppfattas som av personer som inte känner henom – vilket kan växla från ett ögonblick till ett annat – får det jävligt jobbigt. Detta oavsett om man är kukfödd, fittfödd eller född med något mittemellan. Detta oavsett om man rent juridiskt är man eller kvinna, eller om ens könsidentitet är man, kvinna, både och, ingetdera, flytande, osäker eller något helt annat. Detta oavsett om man är transsexuell, f.d. transsexuell, intersexuell, transvestit, intergender, transgender, dragking, dragqueen, genderfuck, agender, bigender, postgender, eunuck, two-spirit, hijra, kathoey – eller helt enkelt bara en person som råkar se androgyn ut.

Chris Crocker om toalettapartheid på youtube

Men Jinge tycker i alla fall att transpersoner ska gå på den toalett som matchar ens sociala kön; det är det långt ifrån alla som håller med om, även om det ställer till problem för de som faktiskt inte passerar som varken man eller kvinna. En del tjatar envist på om kuk eller fitta, och när frågan kom upp på Qruiser – som kallas för HBT-community men vars forum till stor del är VM i homonormativitet – var det någon som hävdade att det var enkelt att avgöra vem som skulle gå på vilken toalett: Det är ju bara att kolla kromosomerna.

Nu orkade jag inte tjafsa, så jag frågade inte vilken toalett de som föds med XXY respektive XO (dvs. bara en X-kromosom) ska gå på. Jag frågade inte heller varför det är viktigt att jag – som har helskägg och XX-kromosomer – går på en damtoalett och inte på en könsneutral toalett. Istället nöjde jag mig med att konstatera vad som rimligtvis borde vara konsekvensen av ett sånt resonemang:

”De allra flesta människor vet inte vad de har för könskromosomer. Med andra ord borde de flesta människor inte få gå på offentliga toaletter.”

I praktiken är det nämligen så det kan se ut för transpersoner: Folk runtomkring oss har åsikter om vilken toalett vi borde använda, men deras åsikter går så ofta emot varandra att jag ibland får en känsla av att jag inte borde gå på toaletten alls. Men till skillnad från de flesta människor så vet jag vilka kromosomer jag har – och om transfober insisterar på att det är mina kromosomer som avgör vilken toalett jag ska använda, så får jag åtminstone gå på toaletten. Så jävla illa är det nämligen, att jag hellre traskar in med mitt helskägg på damtoaletten än inte kissar alls.

Jag skulle dessutom gissa att de flesta av de som säger sånt aldrig själva har gjort en kromosomodling. Det är antagligen mycket vanligare att transpersoner vet vilka kromosomer de har än icke-transpersoner, eftersom det för transsexuella ingår i deras könskorrigeringsutredning, och dessutom antar jag att de personer som har utretts för något intersexuellt syndrom också vet vad de har för kromosomer. De flesta andra människor har liksom sällan någon anledning att verkligen säkert ta reda på hur deras könskromosomer ser ut. Så då slipper jag i alla fall möta så många transfober på offentliga toaletter.

Läsvärt: Hanna Fridéns guide till könsneutrala toaletter. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tvångssteriliseringar och kristdemokratiska löspenisar

Idag är det partiledardebatt på Pride House, men Göran Hägglund kommer inte att vara där. Däremot har det faktiskt varit kristdemokrater på Pride igår. Först var det en transpolitisk paneldebatt med representanter för de olika riksdagspartierna plus F!, som KIM hade arrangerat, och sedan ett panelsamtal som Kristdemokraterna själva hade arrangerat, då de ”kom för att lyssna och lära”, som det stod i programmet.

Paneldeltagare sitter och väntar på att debatten ska börja

Några av deltagarna i den transpolitiska debatten: representanter för FP, F!, S, KD, MP och V.

Jag ska erkänna att jag tyckte lite synd om kristdemokraten i paneldebatten när han fick frågan ”Vad är skillnaden mellan KD och SD?”, men jag himlade med ögonen över deras panel, när de inledde med att diskutera om KD var ett ”homofientligt” parti och någon förklarade att det är okej att förvänta sig att alla äldre män som söker hemtjänst har en fru, bara man är öppensinnad den dagen man möter en gammal man som inte har det.

Dessutom blev jag less när de fick frågan om varför inget har hänt med könstillhörighetslagen på tre år med Hägglund som socialminister, och de svarade att det måste få ta tid och bla bla bla. ”Jag gillar att det finns de i HBT-världen som vågar vara öppna med sin kristdemokrati”, som jag sa till Mikusagi innan det började, men det uppväger liksom inte att det finns många tveksamheter runt partiets HBTQ-politik.

Fem paneldeltagare och moderator tittar på publiken och ser allvarliga ut.

KD-panelen när de får frågan om varför inget hänt med könstillhörighetslagen på tre år

Igår uppmärksammade dessutom Expressen att kristdemokraten Anneli Enochson skrivit på sin blogg, när hon kritiserade hatbrottslagen:

”Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap…och att alla Stockholms flaggstänger flaggar med RFSL flagga. Jag tycker INTE heller det är ok att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår.

Får man skriva så som jag gör nu i Sverige idag…eller är detta oxå hets mot folkgrupp, den homosexuella ? Förresten är homosexuella en folkgrupp??…tillhör jag isåfall då den hetersexuella folkgruppen som det är ok att hata eftersom vi inte omnämns i lagen om hets mot folkgrupp?

Ja, på Pride är det iallfall uppenbart…att min ”folkgrupp” den får man hata…och allra mest vi som vill sätta familjen främst och vill att äktenskapet är mellan EN man och EN kvinna!”

Kristdemokrater som vill att partiet ska framstå som mindre homofoba, bifoba och transfoba har helt klart mycket att göra. Men en liten, liten ljuspunkt är att Hägglund äntligen säger något om tvångssterilisering och de andra problemen med könstillhörighetslagen. DN har intervjuat honom:

”Är det så att alla [i alliansen] gör tummen upp [till Socialstyrelsens förslag] kan det leda till att vi gör en del lagändringar. Är det så att den får kritik och det kommer fram många olika synpunkter bör vi nog ta ett varv till med samtal och överväganden om vad som bör vara vägen framåt.”

Apropå just steriliseringstvånget:

”- Det är ett ingrepp mot den kroppsliga integriteten och någonting som måste omgärdas med ett tryggt och bra regelverk så att det fungerar gentemot gruppen, men också gentemot det omgivande samhället, säger han.

När Göran Hägglund ska beskriva det som talar mot att ta bort steriliseringskravet hänvisar han till att de som skrev den nuvarande lagen ansåg det olämpligt att en person ska kunna sätta barn till världen och tillhöra ett annat kön än det personen föddes till.”

Och apropå kravet att vara ogift för att ansöka om ändrad juridisk könstillhörighet:

”Det borde kunna gå att möta, säger han och hänsvisar till den nya lag som gör det möjligt för par av samma kön att vara gifta.”

Små, små steg framåt. Väldigt små, och mitt under en valrörelse där transfrågor helt otippat blivit en het potatis. Jag kan mycket väl förstå att det är svårt att komma ut som kristdemokrat i HBTQ-sammanhang, men det finns kanske en anledning till det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett tredje kön eller inga kön – och avsaknaden av nakna snippor på Sergels torg

I mars i år hotade Aftonbladets proffstroll Malin Wollin med att dansa naken från Kalmar till Stockholm och ställa sig på plattan och sjunga om sin snippa, eftersom hon blev så provocerad av tanken på att vissa personer inte vill vara folkbokförda som antingen män eller kvinnor. Vad jag vet var hon inte där idag – i alla fall var hon inte naken – men det var däremot en av de som orsakat Wollins utbrott: Josefin Brink är en av de vänsterpartister som drivit frågan om att införa möjligheten till ett tredje juridiskt kön.

Ja, om man ska vara petnoga, så vet jag inte om Brink var på plattan, men i alla fall i en föreläsningssal kanske tjugo meter därifrån. Hon satt i ett panelsamtal om just ett tredje juridiskt kön, tillsammans med Linus Hedlund från RFSL Ungdom, Jenny Ottosson från INIS, Lukas Romson från KIM och Ulrika Dahl, genusvetare. Moderator var Eddie Summanen.

Diskussionen kretsade mycket runt det rent praktiska: Om man har en möjlighet att få ett annat juridiskt kön än man eller kvinna, vilka skulle komma ifråga för det? Vuxna personer som själva identifierar sig som exempelvis nongender är en sak, men hur är det med minderåriga? Jenny Ottosson förklarade att för vissa av de barn som fötts med otydligt kön skulle det underlätta om föräldrar och vårdpersonal slapp ”välja” juridiskt kön åt dem, kanske flera gånger fram och tillbaka. Det gäller i synnerhet en diagnos som 5-alfa-reduktas-brist där det är hela 60% av de som vid födseln tilldelas ett kvinnligt juridiskt kön som sedan utvecklar en manlig könsidentitet och gör en könskorrigering.

Jenny Ottosson

Jenny Ottosson

Alla i panelen verkade vara överens om att ett tredje juridiskt kön, om det nu ska finnas, ska vara en rättighet, och inget som man ska tvinga på någon. Som Lukas Romson påpekade så får det inte bli någon slags judestjärna i passet, utan antingen en praktisk, tillfällig lösning för mycket små barn, eller något som bekräftar ens könsidentitet. Alla verkade också ganska överens om att det inte var ett verktyg för att förändra normer i första hand. Transfobi försvinner inte för att man får ett juridiskt kön som passar ens könsidentitet, men det kan betyda oerhört mycket för de individer det gäller.

Lukas Romson

Lukas Romson

Mot slutet gled samtalet in på om vi alls ska ha juridiska kön, och vad de är bra för. Både Josefin Brink och Ulrika Dahl nämnde diskriminering, alltså att det är svårare att bevisa systematisk könsdiskriminering utan juridiska kön, varpå Lukas kontrade med:

”Vi registrerar ingen annan diskrimineringsgrund. Varför har vi aldrig registrerat etnicitet, som man gör i USA?”

Debatten som egentligen skulle handla om ett tredje juridiskt kön kom alltså att handla om de juridiska könens existensberättigande, till viss del. När det var slut hade jag inte fått särskilt många frågetecken uträtade, utan snarare fler frågetecken – på ett positivt sätt. Diskussionen om ifall det ska finnas ett tredje juridiskt kön är inte över, men det är skönt att hålla den i ett forum där transfoba troll inte får hållas. Jag kan inte påstå att jag saknade en naken Malin Wollin på Sergels torg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Beelzebub och Immanuel – därför att vissa människor är mer värda ett namn än andra

Dags att summera måndagen, såhär i början på tisdagen. Namnlagsdebatten var väldigt bra. Ja, min egen del av det har jag förträngt, men de andra sa en massa bra saker. Amanda och Christine pratade om rättigheter och Eva Brylla, som är namnforskare, om namnens betydelse i historien.

Jag minns att många skrattade åt vilken godtycklighet man har tillämpat från myndiheternas sida: Det ansågs vara okej att heta Beelzebub, eftersom så få i Sverige idag vet vad Beelzebub betyder. Däremot krävdes det alltså en dom i Regeringsrätten för att tillåta att myndiga personer skulle få ta sig namn som ansågs vara ”könskonträra”. Jan-Olov Madeleine berättade hur Skatteverket hade argumenterat i hennes fall: De hävdade att eftersom Madeleine kommer av Magdalena som betyder ”kvinna från Magdala” så är det ett olämpligt namn på en juridisk man. Såhär i efterhand inser jag vilken intressant teologisk diskussion det hade kunnat bli ifall Skatteverket hade gjort motsvarande sak i mitt fall, och hävdat att eftersom Immanuel betyder ”Gud är med oss” så är det ett mansnamn. Det gjorde de såklart inte; de konstaterade bara att det var ett mansnamn.

Men det där är delvis över nu, för oss som är myndiga. Efternamn är visserligen fortfarande könsbundna – en juridisk man får inte ta sig ett dotter-namn – men för den som är vuxen är förnamn könsneutrala. Det gäller däremot inte minderåriga. En viss, modig ung transperson i publiken (som jag hoppas läser detta – all kärlek till dig) berättade att han hade fått problem med sitt namnbyte eftersom han var tvungen att ha föräldrarnas tillstånd för att få byta namn. Det kan göra det väldigt jobbigt om ens föräldrar inte är så stöttande, utan kanske tillochmed är transfoba.

Kampen om namnlagen är inte över. Det finns fortfarande hinder, och det pågår alltså en utredning om hur namnlagen ska se ut i framtiden. Samtidigt kommer nästa stora fråga: Tvångssteriliseringarna. Det som vi har slagits mot i åratal börjar äntligen leta sig in i mainstreammedia och storpolitiken, med Amanda i spetsen. Imorgon onsdag föreläser jag om just det, klockan 17:00 på Pride House (i Kulturhuset/Stadsteatern). Rubriken är den ständiga frågan: Angår det dig vad jag har mellan benen?

Dagen avslutades med trans-sex; alltså ett samtal om transpersoners sexualitet. Någon sa att transpersoners sexliv har hamnat i skymundan eftersom vi inte ens haft rätt till så grundläggande saker som namn, vård och familj. Jag tror det ligger väldigt mycket i det.

Stenåldersdildo – eller penisprotes?

Det händer att jag ångrar att jag inte blev arkeolog, som jag funderade på i gymnasiet innan jag kom på att det var lättare att bli historielärare (som jag i och för sig inte heller blev). Idag är en sån dag. Utgrävningsteamet vid Motala ström har bloggat om ett fynd, som sedan har fått internationell uppmärksamhet.

”Först trodde jag att det bara var ett bearbetat horn och skulle titta lite närmare på det. Men när jag höll upp den kunde jag inte hålla skrattet tillbaka. Och snart utbröt ett allmänt fnitter i hela sålltältet.”

Ett avlångt föremål, snidat i horn. Äldre stenålder. Tolv centimeter långt och två centimeter i diameter, med en tydlig knopp som liknar ett ollon. På den lilla bilden ser det ut som om just den änden är mer nött än den andra. Gissa varför det blir en sån uppståndelse?

Är det en stenåldersdildo, eller något slags redskap? Martin Rundqvist, en annan bloggande arkeolog, spekulerar:

”there are many non-dildoish uses for which it may have been intended. But without doubt anyone alive at the time of its making would have seen the penile similarities just as easily as we do today. If it is actually a pressure-flaker for fine flint knapping, then this would tell us something about how such work was conceptualised in terms of gender.”

Det blir ännu mer intressant när folk som kommenterar hans blogg fantiserar vidare. Signaturen Stefani påpekar:

”It looks like a strap-on dildo. There is a groove at the base which rope could be fastened to and then tied around the waist/hips/legs. The base is a bit curved which could provide clitoral stimulation to the wearer.”

Jag var tvungen att fundera en stund över hur det skulle kunna fungera. En spetsig ände ser inte alls ut som om den skulle kunna fungera, men så insåg jag att Stefani kanske tänkte sig att den inte skulle sitta som en modern strapon med platt bas, utan att den skulle sitta inkilad mellan blygdläpparna.

Tänk om det faktiskt var så den var tänkt att fungera. Det är svårt att avgöra, dels för att jag inte är arkeolog som sagt och dels för att jag bara har några få bilder att utgå ifrån, och det är säkert större chans att den har använts till något helt annat. Ändå är tanken såklart lockande: Vem har isåfall burit den? Och för vad? Om det skulle vara en strapon, hur stor är möjligheten att den har använts för det som idag kallas för tjejsex? Eller pegging? Hur stor är möjligheten att bäraren inte identifierat sig som tjej? Vad hade egentligen stenåldersmänniskor för uppfattning om könsidentitet och kroppsligt kön?

Hemgjord penisprotes, kondomerna med hårgelé är instoppade i tygfodralet

Hemgjord penisprotes, impotent version

Föremålet är ”bara” tolv centimeter långt, och om det är tänkt att sitta inkilat mellan blygdläpparna försvinner ännu några centimeter. Kanske är det inte en strapondildo. Kanske är det faktiskt en packer: En penisprotes för transkillar, från äldre stenålder.

Penisproteser för medicinskt bruk är nämligen mindre än strapons som är regelrätta sexleksaker, och den skulle kunna vara tänkt att fungera lite som någon av de ”dual”-proteserna som jag sett när jag jobbade med KIMs protesprojekt. Alltså: Det finns proteser som är tänkta att användas som byxutfyllnad, som är mjuka. Det finns proteser som är tänkta att användas vid sex, som liknar strapons, och är hårda. Och så finns det de som försöker kombinera de två, så att man ska kunna använda en och samma protes till vardags och till sex.

En modern variant går ut på att protesen i silikon innehåller en fjädermekanism som gör det möjlig att växla mellan slakt och erigerat läge; en annan innehåller en pump som blåser in luft i protesen så att man får stånd. Det allra enklaste om man absolut vill ha en och samma protes hela tiden borde antagligen vara att ha en som är relativt liten och hård, och som man helt enkelt kan vika ner längs kroppen eller något sådant när den inte behöver vara erigerad. Med andra ord: Om någon på stenåldern skulle tillverka en dual-penisprotes, så skulle den mycket väl kunna se ut ungefär som det föremål som de hittade.

Ja, jag vet: Det går egentligen emot alla mina principer att skriva det här, men det är min privata blogg och ingen akademisk uppsats. Jag har inga som helst belägg för något alls, och chansen att det faktiskt skulle stämma är nog minimal. Förmodligen är det inte en penisprotes använd av en transkille från stenåldern, men tanken är väldigt lockande.

För oavsett vad den där hornpinnen har för bakgrund, så har förmodligen penisavund funnits i alla tider – det har bara inte sett ut som Freud och hans fans tror.

Se bilderna här. DN, AB, Expressen, SvD, CBS, FOX News. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Monster i vår moderna tid

Hanna Fridén uppmärksammade i en artikel på Sex & Blandat att vissa forskare vill behandla flickor med adrenogenitalt syndrom – ett intersexuellt syndrom – för att förhindra att de blir lesbiska och manhaftiga. Adrenogenitalt syndrom innebär en medfödd rubbning i binjurebarkens funktion, och hos flickor kan det bland annat göra att deras yttre könsorgan inte ser ut som snippor förväntas se ut.

För att råda bot på detta finns det alltså de som förespråkar behandling med dexametason redan under fostertiden. Behandlingen botar alltså inte själva tillståndet, och biverkningarna av att behandla ofödda foster med dexametason är inte utredda, men det kan eventuellt förhindra att barnet föds med en förstorad klitoris – och enligt en viss forskare, Maria New, kan det också förhindra att flickan blir homosexuell eller får typiskt manliga intressen:

”Utmaningen här är att se vad vi kan göra för att få den kvinnliga bebisen att se ut som en normal kvinna som passar ihop med föräldrars presentation av deras barn som kvinna. Att hon eventuellt kan bli någons fru, ha en normal sexuell utveckling och bli mamma. Hon har allt som krävs för moderskap, så om vi kan ändra på henne kirurgiskt finns det inget som hindrar att hon ska genomgå en normal psykologisk utveckling som flicka.”

Ringer det några varningsklockor? Det borde det göra. Man är villig att utföra experiment på ofödda för att öka chansen att kunna klämma in dem i heteronormen när de blir äldre.

I samband med Hannas artikel skrev jag en krönika på Sex & Blandat om fördomar om intersexuella:

”I vissa städer i det antika Grekland ansågs vissa barn vara monster som drog en förbannelse över staden om de fick leva. Bebisar som till exempel fötts med ett mellanting mellan snopp och snippa blev avrättade så snabbt som möjligt, just därför.

I Europa under häxprocesserna och inkvisitionen hände det att personer blev torterade och avrättade för att deras kroppar var ”onaturliga”; de såg inte ut som kvinnor eller män förväntades se ut. De var födda så, javisst, men det var ingen ursäkt.

Visst låter det som en otäck saga? Visst skulle aldrig ett civiliserat samhälle av idag straffa människor för att deras kroppar stör könsordningen? Jodå.”

Man sätter kanske inte ut barn i skogen, eller bränner dem på bål, numera. Däremot försöker man till varje pris att förändra barnens kroppar; inte så mycket för att behandla funktionsnedsättningar som för att styra deras psykiska utveckling så att den följer heteronormen. Längre än så har vi alltså inte kommit.

Det är inte jag som har satt rubriken Monster i vår moderna tid, men jag tycker den passar ifall man tolkar den på rätt sätt. Problemet är inte personer med intersexuella syndrom. Det största problemet är antagligen inte ens de rent medicinska funktionsnedsättningar som vissa intersexuella syndrom kan föra med sig, utan som Jenny Ottosson sammanfattade det tidigare:

  • ”Tidiga könsoperationer hjälper inte alla nyfödda med DSD, även om det hjälper en del.
  • Ett tredje kön skulle hjälpa flera av oss.
  • Stigmatiseringen (socialt och psykologiskt) av att vara född med avvikande könsorgan är nog det som stjälper flertalet av oss.
  • Och okunskap är till förfång för oss alla.”

Där har vi de verkliga monstren: Normer, förutfattade meningar, skuld och skam.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Tvångssterilisering av könslomässiga skäl – en liten historisk tillbakablick

Idag är det historiestudier som gäller. Jag sitter och försöker uppdatera och förbättra min föreläsning Angår det dig vad jag har mellan benen? om kastreringstvång för transsexuella och intersexuella, som jag ska hålla på Pride på onsdag nästa vecka.

Första gången jag höll den var i höstas, och då hade socialminister Göran Hägglund fortfarande inte sagt ett pip om vad han tänkte göra åt lagförslaget från 2007. Andra gången var i maj i år, och då hade han åtminstone förklarat att det skulle bli en fråga för den nya regeringen, eftersom han inte tänkte ta itu med det innan valet. Nu senast sa han att han väntade på Socialstyrelsens rapport, men efter att den kom har han inte sagt något alls. Och inte kommer han på Pride heller.

Bokhög: Svenskt husmoderslexikon, Sex i folkhemmet och Steriliseringar i folkhemmet

Nåja; jag tänkte istället lägga en del fokus på tvångssteriliseringarnas historia, för att försöka förstå hur någon på 2000-talet kan skriva ett lagförslag som kräver att människor offrar sin fertilitet och sina könskörtlar på heteronormens altare.

Därför läser jag om den texten jag blev så upprörd över redan när jag läste den första gången, för kanske 12-13 år sedan: Ett siduppslag i Svenskt husmoderslexikon från 1951 som handlar om arvshygien. Detta är alltså ett uppslagsverk som är skrivet under den tid då svenska staten tvångssteriliserade människor av arvshygieniska, sociala och medicinska skäl, och artikeln är skriven av en ”f.d. professor i zoologi”.

Siduppslag om "Arvshygien" i Svenskt husmoderslexikon

Definitionen av begreppet är

”en strävan att förbättra en hel befolknings ärftliga beskaffenhet eller åtminstone förhindra en hotande försämring. Hit bör även åtgärder räknas, vilka utan att inverka på folkmaterialets framtida sammansättning har en liknande verkan i enskilda familjer genom att förebygga födandet av ärftligt sjuka eller undermåliga barn.”

Text i bok: "...har en liknande verkan i enskilda familjer genom att förebygga födandet av ärftligt sjuka eller undermåliga barn. Beträffande de vetenskapliga principer, som ligger till grund för arvshygienen, se art. Ärftlighet." Underrubrik: "Ett samhälleligt önskemål - god fruktsamhet bland både intellektuella och praktiska begåvningar". Löptexten fortsätter: "Man brukar skilja mellan negativ och positiv arvshygien. Den förra strävar att förhindra eller..."

Ur Svenskt husmoderslexikon 1951

Undermåliga barn. Det står så. Man beskriver också hur frivilliga steriliseringarna är:

”Sterilisering är i princip frivillig och fordrar således samtycke. Den som på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke (är ”rättsinkapabel” i denna lags mening) må dock steriliseras utan att ha samtyckt därtill; denna bestämmelse har praktisk betydelse huvudsakligen beträffande sinnesslöa. Fysiskt tvång må ej användas. Sterilisering av kvinnor på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel får företagas efter utlåtande av två läkare. I samtliga övriga fall ska tillstånd lämnas av Medicinalstyrelsen.”

Och hur de tänkte runt aborter:

”Abort får ske på grund av arvsrisk såväl från kvinnan själv som från det väntade barnets fader. Genom varje abort av arvshygieniska skäl förebygges födandet av ett med viss sannolikhet sjukt eller defekt barn. En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”

Den här sortens tvångssteriliseringar förbjöds 1975, och numera räknas det som brott mot mänskligheten. De som drabbades kan få ersättning från staten för de övergrepp de utsattes för. Med all rätt. Det är vidrigt. Men då, på den tiden, trodde folk att det var okej, och att det var frivilligt. Hur frivilligt det nu är att genomgå en sterilisering som krav för att få göra abort.

Det låter faktiskt väldigt likt det som Göran Hägglunds sakkunniga rådgivare Joakim Pettersson sa i en radiointervju i våras:

”Det ligger inget tvång för någon i att byta kön, om jag säger så.”

Nej, det är inget tvång att göra en könskorrigering, och det är, för många transsexuella, otroligt viktigt att faktiskt genomgå vissa ingrepp. Men det är lika mycket tvång som när man tvingade folk att välja mellan att få göra abort och att behålla sina äggledare oknipsade, och anledningen till varför man kräver det är ungefär densamma.

På 1940-50-60-talet var man rädd för att fattiga, funkisar, resande, romer och så vidare, skulle skaffa barn. Tre år innan tvångssteriliseringar på arvshygieniska grunder avskaffades såg man därför till att skriva in i den lag som skulle komma att styra könskorrigeringar än idag, att den som ansöker om ändrad könstillhörighet måste vara steriliserad. Man var rädd för gravida män. Trettiofem år senare la utredarna fram ett lagförslag i samma anda. Den här gången var det bara inte just gravida män som var den stora skräcken, utan ren allmän genuspanik.

Det är inte längre så mycket rädslan för fattiga kvinnors sexualitet som styr tvångssteriliseringarna, utan rädslan för de vars kroppar inte stämmer överens med bilden av hur kvinnor och män förväntas se ut. Det är rädslan för det okönade, det överkönade, det felkönade och det okönbara som fortfarande styr. Eller har styrt, rättare sagt. Socialstyrelsen går tvärtemot förslaget från 2007 i sin egen utredning som de la fram i juni i år, och det hänger på nästa regering och riksdag att få igenom en lag som inte andas unket 1950-tal.

***

Angår det dig vad jag har mellan benen?

Tid: 17:00-17:45, 28/7 2o1o.

Plats: Bandlerrummet, Kulturhuset/Stockholms Stadsteater, Stockholm.

Kostnad: Det billigaste alternativet för den som bara vill gå på saker på Pride House är att köpa ett dagspass för House för den dag man vill gå: 80 kr/dag. Festivalens dag- och veckopass gäller också.

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens ord: Internsexuell och vintersexuell

Stavningskontrollen i OpenOffice fascinerar mig ständigt. För ett halvår sedan inspirerade den mig till att utveckla en ny teori om hur olika människor ser på kön. Den här gången vet jag däremot inte riktigt.

Stavningsförslag till "mensblod": menyblod, mensskydd, näsblod, menstruera, mellanblond

Ordlistan vet alltså vad mensskydd är, men inte vad det används till. Själv vet jag inte vad menyblod är; kanske är det sånt som serveras på vampyrbarer.

Stavningsförslag för "intersexuella": internsexuella, vintersexuella, intertextuella, heterosexuella, interstitiella, interstellära

Men allra mest spännande är ändå förslagen för intersexuella. Alltså: Jag vet att det är många som blir förvirrade av det ordet och tror att det har något med sexualitet att göra, när det egentligen handlar om kroppsligt kön. I Sex & Blandats test var det bara 48% som visste vad ordet betydde, och det är ändå en mycket högre siffra än vad jag skulle ha gissat. Hursomhelst så måste jag säga att internsexuella och vintersexuella är helt underbara ord.

Internsexuell: Att anse att ens könsorgan, ens könskromosomer och de eventuella behandlingar man genomgått är en intern angelägenhet. Det angår en själv, och möjligen eventuella partners och vårdpersonal, men det är inget man måste redovisa inför varje människa man möter. Man har ingen plikt att svara på frågor eller visa könsorganen i undervisningssyfte för vem som helst som är nyfiken. Jag skulle gissa att de allra flesta människor är internsexuella; de flesta har bara aldrig hamnat i en sådan situation där de förväntas dela med sig av vissa detaljer.

Vintersexuell: Ett tillstånd som inträffar under vinterhalvåret i kallt klimat, då människor är så påklädda att de alla är androgyna i kroppsformen. Både bröstkurvor och breda axlar slätas ut av tjocka lager tyg, och frisyrer göms under mössor och händer i vantar. Könade företeelser som kjolar, klackskor, slipsar, smycken och smink syns sällan.

Vintersexualism påverkar människors syn på kroppar så till den grad att de glömmer bort att det finns könsorgan, och därmed kommer inte folk ihåg att ha sex. Det är därför Norrland är glesbefolkat, men det är också därför norrländska killar har rykte om sig att vara veka, känslosamma fjollor. För så måste det ju vara. Alla vet ju att om inte kvinnor visar brösten lite då och då förvandlas alla män till bögar, eller så ramlar kuken av.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kristdemokraternas HBT-politik: Mänskliga rättigheter, men inte förbud mot hets mot transpersoner

Från S till C, från F! till FP över MP. Hittills har jag fått svar från de flesta partierna om deras HBT-politik, och idag har turen kommit till KD. I rättvisans namn bör nämnas att de här svaren skrevs innan Socialstyrelsen släppte sin rapport om transvården.

Det här är också det sista av de partier som jag faktiskt fått något svar ifrån. Vänsterpartiet har inte hört av sig, trots påstötningar. Från Piratpartiets Rick Falkvinge fick jag en personlig ursäkt för att de inte svarat, men sedan hände inget. Moderaterna har svarat att alla som kan något har semester, så de vill återkomma i augusti. Så detta är allt jag har att komma med hittills.

Man ska alltså inte vara snabb att döma ut KD för deras svar – för de har tagit sig tiden att svara. De hade kunnat göra det enkelt för sig och strunta i det, precis som Göran Hägglund struntar i Pride, men de svarade åtminstone.

Nu ska jag jaga centerpartister för att få reda på vad de egentligen menar med att de vill tillåta ett tredje juridiskt kön ”under ett övergångsskede”, och sedan ska jag göra en liten sammanställning av resultatet såhär långt.

***

En snabb sammanfattning av Kristdemokraternas (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Inget svar.

Könstillhörighetslagen: Ser inte att kastreringstvång är ”att föredra” framför steriliseringstvång. Möjligheten att spara ägg/spermier bör analyseras ur ”ett barnperspektiv”. Föreslår att skilsmässokravet ändras till ett samtyckeskrav då partnern får ge sitt samtycke till ”förändringen i relationen”.

Surrogatmödraskap: Bör analyseras ur ”ett barnperspektiv”.

Könsneutrala personnummer: Vill inte förändra personnummersystemet.

Juridiska kön: För att det ska finnas juridiska kön, ochkan inte se att det finns förutsättningar av ett tredje kön”.

Viktigt för unga transpersoner: Bemötande och kunskap är viktigt.

Hets mot folkgrupp: Vill inte förändra lagen, dvs. tänker inte arbeta för att inkludera könsidentitet och könsuttryck.

Viktigast under de kommande fyra åren: Alla människors lika värde, och internationellt arbete för mänskliga rättigheter.

***

Kristdemokraternas svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Det är upp till andra att utvärdera regeringens politik.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som redovisades 2007. Könstillhörighetsutredningen hade en rad förslag varav en del rönte skarp kritik från remissinstanserna, bland annat avseende åldersgränser och krav på kastrering. Betänkandet bereds på Socialdepartementet.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Krav på kastrering är ett av de mer kontroversiella förslagen i könstillhörighetsutredningen. Många remissinstanser har riktat kritik mot förslaget då det är ett långtgående medicinskt ingrepp. Kristdemokraterna har inte i något formellt sammanhang diskuterat eller fattat beslut kring denna fråga, men det är tämligen svårt att se att kastrering skulle vara att föredra framför sterilisering.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Denna fråga behöver främst analyseras ur ett barnperspektiv. Flera remissinstanser pekade på att det fanns ett alltför begränsat forskningsunderlag i denna fråga för att kunna lägga ett förslag.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Se föregående fråga.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Ett förslag från könstillhörighetsutredningen var att man istället för krav på ogift skulle införa krav på samtycke, något som många remissinstanser var positiva till. Det verkar rimligt, eftersom den man är gift med bör få ett ord med i laget. Båda bör vara överens om ett ingrepp som kan innebära en sådan förändring i relationen. Partiet har inte tagit formell ställning till förslaget men ett avskaffande av ogifts-kravet kan betraktas som ett resultat av hur dagens lagstiftning i övrigt ser ut och en anpassning till dagens situation.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Vi har inte föreslagit någon förändring vad gäller personnummer.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Alla ska självklart vara lika inför lagen, men vi har inte för avsikt att ta bort möjligheten att undantagsvis  ha olika regler för män och kvinnor (exempelvis huruvida det ska vara frivilligt eller förenat med plikt för kvinnor att göra militärtjänst).

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Vi kan inte se att det finns förutsättningar av ett tredje kön.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Det är väldigt viktigt att jobba med bemötande och kunskap. Socialstyrelsen har gett en extern utredare i uppdrag att se på samhällets resurser i form av vård och stöd till transsexuella och intersexuella personer. I uppdraget ligger att lämna konkreta förslag på hur samhället ska kunna förbättra sina insatser till de berörda grupperna. Särskilt ska insatser inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten belysas.

Genom ungdomsmottagningen på Internet, umo.se, har det skapats en plats som gör att många som funderar kring sin sexualitet, sin hälsa och sina relationer har en plats att ställa frågor och diskutera med andra. Den webbplatsen tilldelades för övrigt RFSL:s ungdomspris 2008 för att den bidrar till information om unga hbt-personers rättigheter.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Vi har inte för avsikt att förändra nuvarande lagstiftning.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Insikten om alla människors lika värde är en av kristdemokraternas viktigaste frågor. Det är i sammanhanget också viktigt att driva frågor om mänskliga rättigheter internationellt, så att ingen kränks eller diskrimineras.

***

Om du vill veta mer

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

***

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Centerpartiet om transvården: ”hör inte hemma hos psykiatrin”

Så har turen kommit till Centerpartiet i min lilla enkät om HBT-politik. Det är värt att påpeka att till skillnad från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Folkpartiet, så fick jag inte in Centerns svar förrän i förra veckan. De har alltså skrivit ihop sitt svar efter att jag påmint dem, och efter att Socialstyrelsen presenterade sin rapport om transvården vid månadsskiftet.

***

En snabb sammanfattning av Centerpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap, inseminationslagar, arbete mot diskriminering och hatbrott.

Könstillhörighetslagen: Mot kastreringstvång, steriliseringstvång och skilsmässotvång. För rätten att spara ägg och spermier. Ansvaret för transvården bör flyttas från psykiatrin.

Surrogatmödraskap: Ja till att inplantera ägg i partner, inte tagit ställning till surrogatmödraskap i stort.

Könsneutrala personnummer: För könsbundna personnummer.

Juridiska kön: För att det ska finnas juridiska kön. Möjligheten att bli registrerad som något annat än man eller kvinna/ingetdera ska finnas ”under ett övergångsskede”.

Viktigt för unga transpersoner: Snabbare hantering i vården och mer stöd till både transpersoner och anhöriga.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Könstillhörighetslagen och antidiskrimineringsarbete.

***

Centerpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Centerpartiet är nöjda med att vi äntligen efter många år och turer fick en könsneutral äktenskapsbalk.  Missnöjda med att ensamstående kvinnor inte får inseminera, men det tänker vi fortsätta att driva under nästa mandatperiod. Det finns också en del kvar att göra när det gäller diskriminering och hatbrott. Här behövs kunskap av alla inblandade i samhället, skolan sjukvården polisen osv

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är en fråga som Centerpartiet sett positivt på om det skett förändringar på ”lagen om ändring av könstillhörighet” i linje med utredarens förslag. Vi vill ta bort kravet om sterilisering (passar inte in i ett modernt demokratiskt samhälle). Vi tycker också att sjukvården borde ta ett större ansvar. Frågan hör inte hemma hos psykiatrin.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej, vi vill inte att personen ska behöva kastrera eller sterilisera sig vid könsbyte.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja, men surrogatmödraskap har Centerpartiet ännu inte tagit ställning till.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej det kommer vi att arbeta för under nästa mandatperiod.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Ja.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Ja. I dagsläget har inte centerpartiet något annat förslag.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Ja under ett övergångsskede.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Förutom det som sagts snabbare hantering, då det inte är en psykisk sjukdom bör andra inom sjukvården äga frågan, kringhjälp inte bara för den unge transpersonen utan även för anhöriga.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Det ska ingå.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Steriliseringskravet och kravet att vara ogift, motverka hatbrott och diskriminering och annat som berörda personer upplever som hinder för att kunna leva det liv som är deras.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkpartiet om tvångskastrering och diskriminering

Min lilla serie blogginlägg om de olika partiernas inställning i HBTQ-frågor har legat nere ett tag på grund av sjukdom, och jag ber om ursäkt för det. Tidigare har jag redovisat svaren från S, MP och F!, och den här gången är det FP. Jag kan tillägga att jag fick in de här svaren i juni, alltså innan Folkpartiet gick ut och lovade att riva upp steriliseringstvånget, och innan Socialstyrelsen publicerade sin rapport om transvården.

***

En snabb sammanfattning av Folkpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap, diskrimineringslagar, utredning av namnlagen, internationell antidiskrimineringspolitik, arbete mot relationsvåld och hedersvåld.

Könstillhörighetslagen: Mot kastreringstvång, skilsmässotvång och krav på svenskt medborgarskap. ”Öppna för diskussion” om möjligheten att spara ägg/spermier.

Surrogatmödraskap: För assisterad befruktning med äggdonation, men inte renodlade surrogatmödraskap.

Könsneutrala personnummer: För könsbundna personnummer.

Juridiska kön: För att det ska finnas juridiska kön. Har inte tagit ställning till fler alternativ än de två tillgängliga; försiktigt negativa.

Viktigt för unga transpersoner: Vård och stöd, men det är ingen politisk fråga.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Antidiskrimineringspolitik inom EU, sex- och samlevnadsundervisning i skolan, kunskapen om hatbrott, FN-konvention om HBT-personers rättigheter, namnlagen, transvård och asylpolitik.

***

Folkpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Detta är vi nöjda med att vi har varit med och genomfört:

  • Att äktenskapsbalken nu är könsneutral.
  • Att en ny och sammanhållen diskrimineringslag där både sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck omfattas trädde i kraft 2009.
  • Att vi rott i land en grundlagsreform som innebär att det från 2011 blir förbjudet att införa lagar och regler som diskriminerar på grund av sexuell läggning. Folkpartiet vill att samma regel också ska omfatta könsidentitet, men detta är ett steg på vägen.
  • Att Alliansregeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning för en fullständig genomgång och översyn av namnlagen, där inte minst reglerna om förnamn ska ses över.
  • Att arbetet för att motverka diskriminering mot HBT-personer tas upp som en prioritering i regeringens skrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
  • Att Alliansregeringen under Nyamko Sabunis (FP) ledning har lagt fram en handlingsplan för att bekämpa våld inom relationer och hedersrelaterat våld där också våld mot HBT-personer inkluderas.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Lagen kräver exempelvis att den som skall genomgå fastställelse av ny könstillhörighet ska vara ogift, något som tvingar många transsexuella till familjesplittring. Ett annat krav som uppenbart saknar saklig grund är att patienten måste vara svensk medborgare. Folkpartiet anser att båda dessa krav måste slopas.

Folkpartiet menar att lagen ska reglera tillträde till könstillhörighetsutredningar och hur könstillhörighet ska fastställas. Men den ska inte innehålla några särskiljande krav eller detaljreglera hur sjukvården ska bedrivas, skilt från andra (generella) författningar inom sjukvårdsområdet. Krav på t.ex. vårdkvalitet, tillgänglighet etc. bör regleras inom ordinarie författningar för sjukvården.

Den statliga utredning som såg över lagstiftningen föreslog vissa saker som gick i rätt riktning, men lade också flera förslag som fått hård kritik. Ett sådant förslag är att transsexuella måste låta kastrera sig innan ny könstillhörighet beviljas. Folkpartiet är bestämt emot detta utredningsförslag. Tvångskastrering ska inte återinföras i Sverige, varken för transsexuella eller för några andra.

Det är förstås olyckligt att beredningen av betänkandet har dragit ut på tiden. Vi arbetar vidare för att lagförslag ska komma på riksdagens bord. Eventuellt kan man tänka sig en process i flera steg.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Se svaret på fråga 2. Vi är bestämt emot utredningsförslaget om krav på kastrering.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Vi är öppna för en diskussion om denna fråga.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Vi vill ha en utredning om möjligheterna till assisterad befruktning med både givarinsemination och äggdonation, vilket bland annat skulle bli aktuellt i den situation du beskriver. Det behöver inte betyda surrogatmödraskap, eftersom surrogatmödraskap betyder att den som föder barnet inte blir barnets juridiska förälder. Vi är inte för att ändra lagen så att surrogatmödraskap införs i Sverige, men det finns många barn i vårt land som kommit till världen efter surrogatmödraskap utomlands. Därför vill vi verka för en utredning om trygghet och skydd av barn som fötts efter surrogatmödraskap och om surrogatmödrarnas situation.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej, det är inte rimligt. Vi vill slopa det kravet.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Ja. För jämställdheten är det viktigt att t.ex. kunna göra statistiska jämförelser utifrån kön.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Ja. I lagstiftningen och i internationella konventioner som Sverige har förbundit sig att följa åberopas ofta medicinska, ekonomiska och sociala rättigheter utifrån kön, och det är därför viktigt att ha det kvar.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Frågan har inte diskuterats i Folkpartiet. Det skulle kunna skapa problem i internationella relationer.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Vård och stöd till unga transpersoner ska vara en lika stor självklarhet som till äldre. Men exakt vad den vården ska innehålla kan inte vi bedöma. Det är ingen uppgift för politiker, utan ska vara en medicinsk fråga.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

  • Erkänn samkönade par som familj när de flyttar inom EU.
  • Inför en ny, bred och sammanhållen diskrimineringslagstiftning på EU-nivå som omfattar såväl sexuell läggning som könsidentitet.
  • Förbättra skolans undervisning om sex och samlevnad, inklusive HBT-frågor.
  • Öka rättsväsendets kunskaper om hatbrott mot HBT-personer.
  • Arbeta för att skapa en FN-konvention om HBT-personers rättigheter.
  • Förtydliga namnlagen så att inte transpersoner kommer i kläm.
  • Bättre bemötande i vården av transsexuella. Tillgången till adekvat behandling ska garanteras av hälso- och sjukvården i hela landet.
  • Slå vakt om en human flyktingpolitik där människor som förföljs för sin kärlek eller könsidentitet har rätt till en fristad i Sverige.

***

För dig som vill veta mer

Om du inte riktigt har koll på de frågor som nämns i enkäten, så rekommenderar jag de här texterna:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Skriv på för unga transpersoners rätt att byta namn

Till minne av Mir Abbas (ett skräckexempel på svensk asylpolitik)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”Låt pappa få rätt att bli mamma”

”Ska en kvinna kunna bli far till sitt barn? Ja, absolut.

Bör samhället acceptera att män kan bli gravida? Definitivt.

Frågorna kan förvåna, men för det femtiotal personer som varje år ansöker om att få byta könstillhörighet handlar dessa frågor om värdighet och mänskliga rättigheter. Och egentligen angår de oss alla.”

För bara några år sedan fanns det nästan bara ett sätt att prata om transfrågor i mainstreammedia: Att berätta känslosamt om en spännande person med ett annorlunda liv; gärna i offerroll. Äntligen går det att diskutera politik istället. Vilken otrolig skillnad, och jag tror att det delvis är tack vare bloggosfären som drivit på utvecklingen, kritiserat och kommenterat och lärt ut och läxat upp. I dagens DN skriver Niclas Eriksson om transpersoners rättigheter, och avslutar med:

Frågor om könsidentitet kan verka smala. Men ingen av oss bör acceptera att omvärlden försöker bestämma på vilket sätt vi ska vara man eller kvinna. Vi äger själva vår identitet. Den principen har vi alla ett intresse av att försvara.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, och faktum är att det låter som om han har läst något av alla de triljoner inlägg som jag har skrivit om ämnet, och alla de andra bloggarna som har lyft frågan och tjatat. Vi har en transpolitisk bloggbävning på gång.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Från ”she-males” till könslomässig medvind

Minou ringde för en stund sedan, och var så glad och stolt över rapporten om transvård från Socialstyrelsen. ”Fast jag inte har varit med och gjort något”, som hen liksom ursäktade sig med. Jag fick rätta henom: När föreningen KIM skickade in sitt remissvar till lagförslaget i november 2007 så stod det visserligen bara mitt namn på bunten – i egenskap av sekreterare – men i själva verket var det ett lagarbete, och Minou var väldigt aktiv. Vi var en grupp transaktivister inom föreningen som diskuterade på nätet och IRL hur vi skulle skriva ett remissvar. Jag vet inte om någon av oss egentligen hade gjort något liknande tidigare, men vi fick till det ändå.

Det lagförslag som hade lagts fram 2007 var en skandal. Dåligt underbyggt och ärligt talat med en lika stor andel tankevurpor och faktafel som en genomsnittlig historiebok av Herman Lindqvist. Jag kan erkänna att jag svurit rätt mycket över vissa formuleringar i texten. Att en statlig utredning – utan att reflektera över ordvalet – kallar transsexuella kvinnor som inte behöver vaginarekonstruktion för ”she-males” – ett ord som många anser är nedsättande och som har sitt ursprung i mainstreamporrens bild av transkvinnor – säger ju ganska mycket om nivån. Och så var det kastreringstvånget då. Alla transföreningarna – KIM, RFSL, RFSL Ungdom, INIS, RFSU och FPE-S  – var kritiska till att kräva kastrering av personer som genomgår könskorrigering – med undantag av Patientföreningen Benjamin, som var helt eniga med utredarna på den punkten.

Detta var 2007. Åren gick. Inget hände på Socialdepartementet, men desto mer pågick i nätforum och på bloggar. Utredningen var väl så pinsam att ingen visste vad de skulle göra av den, så man tillsatte en utredning genom Socialstyrelsen istället. Igår var den alltså klar, och det märks att de har lyssnat på de som själva är berörda.

Det här är inte ett försök att ta åt mig själv eller något kollektiv äran för utredningen, utan ett försök att förklara. Det ligger tre års hårt arbete bakom den rapporten, från olika föreningar och privatpersoner och lösa nätverk. Nu när den är färdig är det i princip samma saker som Folkpartiets Erik Ullenhag, Barbro Westerholm och Agneta Berliner skriver på Aftonbladet debatt: De vill riva upp tvångssteriliseringarna. Socialstyrelsen har sagt att de inte vill kräva kastrering eller sterilisering, och politiker av olika färger (och nivåer, ska tilläggas) har gått ut och uttalat sig, med Amanda Brihed i spetsen.

Det råder plötsligt någon slags helt ofattbar konsensus där det enda motståndet är det som Göran Hägglund uttalade för någon vecka sedan. I den utredning som skrevs för tre år sedan hette det vi anser att det är rimligt att kräva att en person som har manlig könstillhörighet inte har kvinnliga könskörtlar och tvärtom”. Idag vill man slopa kravet på sterilisering helt. Motvind har vänts till medvind.

I den nya rapporten står det inte ”she-males”. Samma personer som för tre år sedan beskrevs som ”biologiska män som vill ha ett kvinnligt utseende med bröst och typiska kvinnliga anletsdrag men ha kvar sin manliga könstillhörighet och sina manliga könsorgan. Sådana personer betraktas inte som transsexuella och de varken vill eller skall kunna få genomgå könstillhörighetsändring.” kallas idag – om de vill ha vård, men inte annars – för ”personer med könsidentitetsstörningar”. Och de ska kunna få vård, om de behöver och vill ha den. Det är ett stort steg framåt.

Ja, Minou har anledning att vara stolt. Jag med. Det har vi alla som har varit med och drivit på i tre år, och vi är många. Det tog ett tag, och det är inte slut än, men vi är på god väg att få en lag som inte bryter mot mänskliga rättigheter. Det är trots allt precis det som könstillhörighetslagen borde handla om: Rätten att få vara hel som människa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Befrielsen är nära

Imorse vaknade jag med några rader i skallen:

Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
Dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Och en dag ska barnen säga:
”tack mödrar det gjorde ni bra.”
Ja en dag ska barnen säga:
”denna mänskliga värld vill vi ha.”

Befrielsen är nära på Spotify

Bortsett från att vissa delar av låttexten tydligt syftar på enbart kvinnor, så känns det som precis rätt låt idag. Igår presenterade Socialstyrelsen en rapport som många har väntat på, och som bland annat föreslår att man och tar bort ett av kriterierna för ändrad könstillhörighet:

”Fastställelse enligt första stycket meddelas endast om sökanden fyllt arton år och undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga.”

Man föreslår alltså att helt slopa kravet på att vara steril eller kastrerad för att få ett nytt juridiskt kön. Dessutom föreslår de att personer som inte är transsexuella enligt den traditionella tolkningen, till exempel personer som inte identifierar sig som man eller kvinna men som ändå behöver könskorrigerande behandling, ska kunna få vård, och att man ska ta bort kravet på att vara ogift. Man vill också göra det lättare att få vård, och att få information om vilken vård som finns. Dessutom vill de att det ska bli lättare att få till exempel börja i utredning och få stopphormoner som minderårig. Stopphormoner bromsar alltså puberteten, så man slipper utvecklas åt fel håll så att säga. Man vill också utreda möjligheten att ändra det juridiska könet som minderårig.

Vissa grupper inom transrörelsen har varnat för att om folk som inte behöver rekonstruera könsorganen tillåts att gå i utredning och kanske få hormoner och så, så kommer det att leda till att man förbjuder de som faktiskt behöver operationerna att göra dem. Uppenbarligen har det inte blivit som de förutspådde. Skrämselpropagandan var onödig. Socialstyrelsen fattar att folk behöver olika saker. Åt var och en efter dens behov.

Det är fantastiskt att äntligen ha ett lagförslag värt namnet, och jag tycker att alla som har bidragit till det ska känna sig stolta. Alla som har hört av sig till Socialstyrelsens utredare, som har bloggat och uppmärksammat frågan, som var med och dissade det gamla lagförslaget från 2007, som har varit en snigel på ögat på politiker och tjänstemän. Framförallt en person: Amanda Brihed. Jag önskar verkligen, verkligen att hon fick höra just de orden i sången från sina barn en gång i framtiden.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Att ångra ett könsbyte

I eftermiddags spelade jag in ett litet klipp om att ångra könsbyten. Det är inte på något sätt riktad mot någon särskild, allra minst mot Amanda Brihed, och det tror jag att hon förstår. Jag känner verkligen med henne, och med andra som sitter fast i helvetesvalet mellan att vara sig själva och att bilda familj, eller som har gjort ett val och fått ta konsekvenserna, hur omänskliga de än är. Man ska absolut ta det på allvar. Däremot vet jag att det tyvärr, bland folk som är dåligt insatta i vad transsexualism är, finns en hel del fördomar – och en av de vanligaste är att ”alla” som ”byter kön” senare ”ångrar sig”.

Ja, det händer att folk inser att de valde fel väg, och att läkarna ställer fel diagnos. En svensk avhandling visar att 3,8% av de som gjort en könskorrigering har ångrat sig och bytt könsroll än en gång. Utöver det tillkommer det en del personer som kanske är missnöjda med behandlingens resultat – och såklart, som för Amanda: Att ångra att man inte fick möjligheten att bli förälder. Att ångra att man följde lagen och inte hade råd och möjlighet att åka utomlands för att i smyg frysa ner ägg eller spermier. Det är inte detsamma som att ”ångra sitt könsbyte”. Det är att ångra att man utsattes för en omänsklig valsituation där det kanske i slutändan stod mellan att avsluta sitt liv och att avstå från att sätta nya liv till världen.

Med det sagt presenterar jag: Att ångra ett könsbyte.

Filmen på Youtube

Idag har Socialstyrelsen förhoppningsvis slagit spiken i kistan för tvångssteriliseringar. Jag är otroligt glad över det, och stolt över att veta att de den här gången lyssnade på vad de som är personligen berörda faktiskt själva har att säga. Och ja, jag är tacksam över att Sverige är på väg in i 2000-talet.

För egen del fick jag idag äntligen tummen ur och postade mitt personbevis som råkat bli kvar i väskan några dagar. Det är till min egna ansökan om frivillig tvångskastrering. För mig personligen är det nämligen något jag behöver göra; för andra är det något de inte behöver. Folk är helt enkelt väldigt olika.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Socialstyrelsen om tvångssteriliseringar på 2000-talet: ”En skam för Sverige”

Några ord om steriliserings- och kastreringstvånget för transsexuella, utifrån den rapport som Socialstyrelsen släppte idag:

”När vi har varit på studieresor i Holland och Belgien lyfter de på ögonbrynen när de för höra om den svenska lagstiftningen. Där uppmanas de som tar bort sina könskörtlar att frysa ner sina ägg och spermier. […] Det här är en skam för Sverige” (Karin Lindell, Socialstyrelsens utredare)

”Om Lindells alla förslag plockas upp av ansvariga lagstiftare och görs till verklighet kommer det att innebära en revolutionerande förbättring av verkligheten för transpersoner i Sverige i dag. Fortfarande skulle några åtgärder återstå, inte minst de som tillvaratar unga transpersoners rättigheter och möjligheter att uppnå bästa tänkbara hälsa – men vi skulle fortsättningsvis slippa att figurera i internationella transpolitiska sammanhang som ett skamligt exempel på ett land som grovt kränker mänskliga rättigheter.” (Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL; Kasper Svensson, vice förbundsordförande RFSL Ungdom, samt Maria Sundin, RFSL:s förbundsstyrelse och medlem WPATH, The World Professional Association for Transgender Health)

”Det finns inga skäl att villkora vård av transsexuella med påtvingad barnlöshet, varför jag förutsätter att lagrummet snarast ändras så att transsexuella har rätten att spara könsceller samt får lagskyddad möjlighet att adoptera som alla andra. En person upphör inte heller att vara förälder på grund av ett kirurgiskt ingrepp i underlivet, som tur är för väldigt många andra människor i samhället i dag. Jag tror detta är en fråga där vi kan finna enighet.” (Amanda Brihed som svar till Göran Hägglund)

”Jag tror att det är få svenskar som vet att tvångssterilisering lever kvar. Det här är ett mörkt kapitel i svensk historia och det måste upphöra.” (Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör)

”Nu är bollen tillbaka hos lagstiftaren. Det är väldigt viktigt att man tar bort kraven på tvångssterilisering och på att man ska vara ogift. Nu hoppas jag att Göran Hägglund tar emot förslagen och gör dem till verklighet” (Ulrika Westerlund, RFSL)

Men det allra bästa går inte att välja ut något citat ur, för det är för långt: Lyssna på intervjun med Sam, sexton år och transaktivist, Ulrika Westerlund från RFSL och Karin Lindell från Socialstyrelsen. Mer: Dagens Medicin, GPF!, HBT-sossen, Lisa Olsson, Rasmus (liberal), Per Pettersson, Svart Måndag, Jens O, Magnus Thörnblad. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,