Category Archives: Trans* i media

Sverige ligger efter

World Pride i London, den sjunde juli år. Med slagord istället för schlager känns det mer som ett demonstrationståg än som den politikfattiga prideparad jag är van vid från Stockholm. En av åskådarna läser högt från mitt regnsuddiga plakat:

Forced sterilisation of trans people in..?

Hen böjer sig fram för att se bättre:

Sweden?! Really?! But I thought Sweden was such an easy-going country?

(Easy-going≈sorgfri, trygg, avslappnad)

Personer med banderoll 'Queer strike' och olika plakat. Säg till om du vill ha hjälp att läsa plakattexterna.

Queer Strike-gruppen efter prideparaden i London

På något sätt säger hens reaktion allt om bilden av Sverige. Landet som utnämnts till världens mest gayvänliga. Landet där transpersoner tvångssteriliseras i ännu ett år. Landet där en domstol dömer att ett våldtäktsförsök inte är ett våldtäktsförsök om offret saknar vagina. Landet där samma domare säger sig vara fördomsfri, eftersom hen träffat så många ”märkliga karaktärer och mänskliga avarter”.

Ja, Sverige ligger efter. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Transsexuella kvinnor kan inte våldtas, eller?

Triggervarning: våldtäkt, transfobi, sexism, misshandel, ableism

***

A går ut från porten där hennes f.d. pojkvän C bor. Därute väntar B, som börjar misshandla A. B tafsar A mellan benen och försöker slita av A byxorna. C blir vittne till överfallet och rusar till undsättning. B grips på platsen.

Låter det som ett våldtäktsförsök? Inte enligt Örebro tingsrätt. De dömde B för misshandel, men inte för våldtäktsförsök. Anledningen? A är (om jag förstår det rätt) transsexuell kvinna och har ingen fitta:

Det finns inget i målet som tyder på att Bs avsikt, hans ”brottsplan”, varit annan än att våldta målsäganden i hennes egenskap av kvinna…

När nu målsäganden varit en man har detta inneburit att Bs avsikter, så som tingsrätten uppfattat dem, aldrig skulle kunna leda till fullbordat brott. Försöket har därför, enligt tingsrättens bedömning, varit otjänligt. Åtalet för försök till våldtäkt kan därför inte bifallas.

Enligt Frihetssmedjan står det så i domen. Domaren Dan Sjöstedt sags ha gjort jämförelsen med mordförsök mot en redan avliden person; det räknas som ”otjänligt försök”. Om man försöker våldta en person i fittan och offret inte har någon fitta, så är det inte ett våldtäktsförsök. ”Kvinnor kan inte våldtas”, som Johan Hilton uttrycker det.

Vi kan göra en liknelse:

Säg att jag planerar att mörda person X. Jag får veta att hen är jätteallergisk mot jordnötter, och kan dö om hen får i sig det. Så jag överfaller X och försöker tvinga i henom jordnötter. Hen kämpar emot i panik, och jag blir avbruten och gripen. Under polisutredningen kommer det fram att X inte alls är allergisk mot jordnötter, utan mot hasselnötter. Ingen tvekar om att syftet med min tvångsmatning var att framkalla en anafylaktisk reaktion, men eftersom X inte är jordnötsallergiker borde det alltså inte räknas som mordförsök. Eller?

Ja, jag vet att exemplet låter osannolikt och krystat, men det gör även bortförklaringen att man inte kan försöka våldta någon om man inte vet hur personens könsorgan ser ut. Jag har suttit hela dagen och försökt komma på något att säga, men det är så äckligt att jag saknar ord. Jag hoppas verkligen att ”A” orkar gå vidare efter detta, och jag hoppas att hon överklagar. Såhär får det bara inte gå till.

Jag vill inte prata tvångssteriliseringar längre

Som ni kanske vet har regeringen äntligen klämt ur sig ett lagförslag till ny könstillhörighetslag, där de bland annat säger att konsekvenserna av avskaffandet av tvångssteriliseringarna måste utredas närmare. De oroar sig över att en gravid man inte har rätt till abort, till exempel (läs om varför det inte är ett hållbart argument). Därför vill regeringspartierna inte stoppa steriliseringstvånget förrän den första juli nästa år, trots att resten av lagen ska börja gälla från den första januari 2013. Nu har socialutskottet sagt ja till regeringens lagförslag, men S, V och MP har reserverat sig mot bland annat förhalandet av steriliseringstvångets avskaffande. Hursomhelst, detta lagförslag ska riksdagen rösta om.

Jag har inte bloggat om detta på ett tag, eftersom jag redan sagt allt så många gånger. Jag har förklarat. Jag har argumenterat. Tjatat. Kämpat i fem år. På sistone har jag insett att jag inte kan säga något mer, utan att upprepa vad jag redan sagt så många gånger. Därav tystnaden.

Men så kom jag på att det finns ett perspektiv jag försökt att undvika tidigare: det alltför personliga.

Frågor jag fått när jag försökt diskutera tvångssteriliseringar på en mer generell, opersonlig nivå:

Vad ska du med dina äggstockar till? Du sa förut att du ville kastreras, men nu har du ändrat dig, betyder inte det att alla transpersoner är veliga och inte vet vad de vill? Litar du inte på att läkarna vet vad som är bäst för dig? Hur kan du påstå att du är man om du vill kunna föda barn? Vadå, vill du inte ha barn – men varför bryr du dig i så fall?

Jag är så förbannat trött på att prata tvångssteriliseringar som om det vore en abstrakt, teoretisk fråga – men lika trött är jag på att varje gång ämnet kommer upp behöva höra frågor om mina könsorgan. Jag är så jäkla less på att inte anses vara myndig nog att bestämma över min egen kropp. Så arg på politiker som blundar och förhalar. Så bitter över de som tycker att jag borde vara tacksam över att alls få någon vård.

Så förtvivlad över den ständigt återkommande insikten att min kropp inte tillhör mig. Att människor ständigt tar sig friheten att ha en ”åsikt” om ifall tvångssteriliseringar är bra eller dåligt. Att människor tar sig friheten att diskutera huruvida jag har rätt att gå till badhuset. Att folk ser det som en viktig fråga att upplysa mig om vilket kön de anser att jag ”egentligen” har… Och så vidare.

Tvångssteriliseringarna är bara en av många frågor där transfobin gör sig påmind. En ständig påminnelse om att mina mänskliga rättigheter inte är självklara. Därför hatar jag att prata om tvångssteriliseringar. Och därför gör jag det, ändå.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Bygdeman får svar på tal om tvångssteriliseringar

Vi i KIM har samarbetat med RFSL och RFSU, och skrivit en replik på DN debatt till Marc Bygdemans gräsliga debattartikel om tvångssteriliseringar. Vi skriver bland annat:

Andra patienter i Sverige som blir sterila av sin behandling får hjälp att frysa ned könsceller. De flesta tycker nog det är självklart, unga människor utan barn ska inte ovanpå oron för sin sjukdom dessutom behöva inställa sig på en framtid helt utan möjlighet att skaffa biologiska barn. Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Detta är Bygdeman emot, med argumentet att han personligen inte anser att det är ”rimligt”.

Vi anser tvärtom att det är den nu rådande situationen som inte är rimlig. Vi har en lag som ställer tvingande krav på sterilisering för att människor ska kunna få ett ID-kort som stämmer med den könsroll de lever i. Det är inte fungerande. Inte i ett rättssamhälle, inte år 2012.

Nu ser jag dessutom att DN har tagit in en replik från Gunnar Kratz, professor i plastikkirurgi. Till skillnad från Bygdeman, som är pensionerad, så jobbar Kratz med transsexuella patienter. Han är en av de som har absolut störst erfarenhet i Sverige av transvård. Och Kratz skriver:

[Det är] motbjudande att ett demokratiskt land (det är väl i och för sig lika motbjudande i alla länder) har en lag som tvingar en viss grupp av medborgare till sterilisering. Även om jag är övertygad om att en förkrossande majoritet av de transsexuella aldrig skulle drömma om att behålla de organ som gett dem så mycket lidande så är själva principen förkastlig.

Kratz betonar framförallt hur viktigt det är att få spara könsceller och kunna bli biologisk förälder:

Själv har jag svårt att se vad som gör att en transsexuell människa inte skall ha samma rättigheter som andra människor i vårt land. Varför skall en liten grupp i samhället inte ha rätt att frysa ned sina könsceller och eventuellt använda dessa vid en befruktning? Jag tror att vi måste lyfta blicken lite och inse att det inte spelar någon roll på vilket sätt våra kromosomer blandas i livets början och att barnet blir lika underbart fast könscellerna från pappan kom från hans ägg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Tvångssterilisering på arkitekturmässiga grunder

”Den här personen har inte genomfört ett könsbyte. Det är inte relevant att kalla det för ett könsbyte. Det är en absurditet på något sätt.”

Så sa Marc Bygdeman för snart fyra år sedan, om den då höggravida Thomas Beatie. Jag skulle inte bry mig om vad Marc Bygdeman säger, om det inte vore för hans yrkesroll: han är professor emeritus i gynekologi och suppleant i Socialstyrelsens rättsliga råd. Om jag förstått det rätt sitter han inte med i gruppen som jobbar med könskorrigeringsärenden, men ändå.

Idag kommer Bygdeman med ännu ett lågvattenmärke: en förvirrad debattartikel om hur viktigt det är att tvångssterilisera.

”Enligt lagen om genetisk integritet (2006:351) skall läkaren i dessa fall pröva om det av medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandlingen äger rum och att det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.

Har man fått ändrad könstillhörighet (personnummer) med till exempel bara hormonbehandling, alltså utan könskorrigerande ingrepp, kan personen utan någon prövning sluta med denna behandling, bli fertil och med kvinnlig könstillhörighet bli far och med manlig könstillhörighet bli mor. Inte heller detta är enligt min mening rimligt.”

Alltså: det Marc Bygdeman rasar mot är att en transsexuell skulle kunna att skaffa barn utan att först få sin lämplighet som förälder utredd av en myndighet. Om en ciskvinna bestämmer sig för att sluta med p-piller för att försöka bli gravid är det ingen som kräver att hennes lämplighet som förälder måste utredas först, för att få sluta med p-piller. Om däremot en transman avbryter sin hormonbehandling för att försöka bli gravid, så blir det tydligen ett helt annat ljud i skällan.

Botten är nådd när Bygdeman tar till klassisk transfob skrämseltaktik:

”Det finns också en social aspekt. Det finns flera aktiviteter, till exempel badinrättningar, som är uppdelade efter kön. Eftersom könstillhörighet endast bestäms av personnummer kan en man utan kirurgisk korrigering men med kvinnligt personnummer begära att få tillträde till den kvinnliga avdelningen. Är det önskvärt?”

Jag tror att Marc Bygdeman menar en kukfödd kvinna när han säger ”en man utan kirurgisk korrigering…”, men vi kan vända på steken. Om det nu är så att en persons juridiska kön automatiskt ger en tillträde till ett visst omklädningsrum, och om skåphallar och duschrum är av gud och naturen givna och omöjliga att förändra – så utgår jag ifrån att Marc Bygdeman tycker att jag ska byta om på damernas. Jag är juridiskt sett kvinna, och jag har äggstockar. Att jag har helskägg, mörk röst och hår på min platta bröstkorg är väl en petitess i sammanhanget, eller hur?

Marc Bygdeman insinuerar att transkvinnor utsätter ciskvinnor för sexuella övergrepp genom sin blotta existens. Han kräver att transpersoner tar ansvar för samhällets fixering vid könsorgan, och för att många badhus är byggda så att det är svårt att byta om och duscha i avskildhet. Tvångssterilisering på arkitekturmässiga grunder, javisst!

Bra bloggat: Helena von Schantz.  även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Varför gör det så ont med hen?

Förskolor i Stockholm avråder personalen att använda hen. Ordet har beskyllts för att förvirra barn. Det sägs att hen är onödigt eftersom alla människor är antingen män eller kvinnor; som om intergenders inte finns. Och gång på gång sägs det att hen betyder höna, att det är pk-trams, att det inte löser alla problem (är det någon som påstått det?), och så vidare.*

När jag läser alla hen-hatande inlägg undrar jag vad de är ute efter. Jag förväntar mig att folk fattar att ordet hen INTE syftar till att utrota hon och han. Det folk upprörs över mest verkar vara just att deras upplevelse av att ordet inte behövs, inte delas av alla.

Bara en sån sak som att hen-debatten kommit att handla om genuspedagogik. De transpersoner som är män eller kvinnor används ibland som slagträn i debatten, men får sällan uttala sig. De transpersoner som varken är män eller kvinnor, eller som är både och, utesluts ur debatten. Vi får ibland höra att det inte handlar om oss, även när folk raljerar över vår (frånvaro av) könsidentitet. De som säger så utgår från att frågan om hen enbart berör barn, och att alla barn är cispersoner. Transpersoner är i deras ögon alltid vuxna (och kan förlöjligas hur mycket som helst).

De missar en sak: Vi har också varit barn, vi som föredrar att kallas hen. När jag var liten var jag oerhört förvirrad över hon och han, och förvånad över att folk trodde att det bara fanns pojkar och flickor. Att lista ut om jag skulle säga han eller hon var svårt, så jag pratade helst inte i tredje person alls. Om jag hade fått lära mig hen hade det problemet varit ur världen.

Är min berättelse representativ för alla barn? Förmodligen inte, men det är inte heller min poäng. Att säga att hen gör barnen ”förvirrade” spär på stigmatiseringen av de barn som inte följer könsnormerna. Det insinuerar att de barn som har familjemedlemmar och vänner som är transpersoner skulle ta skada av att umgås med dem. Och det är dessutom att förneka icke-binära transpersoner deras identitet, oavsett ålder.

När jag skrev Trollhare – ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob använde jag bara nio hen och två henom. Jag önskar att jag hade kunnat använda det mer, men boken är ju självbiografisk och eftersom jag faktiskt inte upptäckte ordet förrän vid 22 års ålder fick det bli så. Däremot hade jag aldrig kunnat skriva min bok helt utan hen. Om jag hade varit tvungen att kalla alla i boken för han eller hon hade jag gjort våld på själva berättelsen. Jag tänker inte i könande pronomen, så varför skulle jag anpassa mitt språk efter hen-hatare?

Frågan är inte ”behövs hen?” och inte ens ”kommer hen att slå igenom?” Frågan är ”varför blir folk upprörda över att andra använder hen?”

*) Jag hänvisar alla som argumenterar mot hen till henom-bloggen.

Exempel på hur praktiskt hen kan vara: ÖP använde rubriken ”Hen blev årets Gregorius” för att inte avslöja vem pristagaren var förrän man läste artikeln.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Det transfoba bedrägeriet

Vissa transfoba teman är ständigt återkommande i mainstreammedia; ”bedragaren” är ett av dem. De senaste dagarna har det skrivits om en fittfödd i England, Gemma Barker, ”som utgett sig för att vara olika killar så hon kunde dejta tjejer” (citat Aftonbladet). Till saken hör antagligen att några av tjejerna var 15 år (i England blir man byxmyndig vid 16), och Barker var 19, samt att hen använde sig av flera olika namn. Nu har hen dömts för sexuellt övergrepp och bedrägeri.

Aftonbladet har en slags ”faktaruta” under en av artiklarna, som sammanfattar den slentriantransfobi som mainstreammedia badar i:

”Andra kända kvinnor som lurats som män:

I amerikanska filmen Boys don’t cry spelar Hilary Swank Brandon Teena som föddes kvinna med levde som en man. Brandon flyttade till en liten stad i Nebraska, charmar unga flickor och umgås med killarna. Hans liv förstörs när hans bästa vän upptäcker Brandons hemlighet. Historien är baserad på en verklig händelse och Brandon mördas senare”

URSÄKTA?!

Brandon Teena var en transkille i USA som blev våldtagen av sina s.k. ”vänner” när de upptäckte att han var fittfödd. Han lyckades fly från platsen och försökte anmäla händelsen. Polisen som tog emot anmälan ställde kränkande frågor, slarvade bort bevismaterialet och avstod sedan från att arrestera de misstänkta just i brist på bevis. Därför kunde våldtäktsmännen söka upp Brandon Teena och mörda honom (och två andra personer, som han bodde med). Att kalla Brandon Teena för kvinna är fel i sig, men att dessutom påstå att han ”lurades” är att lägga skulden på honom själv.

Gemma Barker då, som utgett sig för att vara flera olika killar – vad har hen med Brandon Teena att göra? Jag har ingen aning om vilken könsidentitet Barker har, och jag säger inte att hen är transperson. Jag försöker varken förklara eller försvara hens beteende, och jag vet inte mer än vad som står i tidningarna om vad som faktiskt har hänt. Om hen hade varit en kukfödd kille som raggat på yngre tjejer under olika namn, hade hen blivit dömd i domstol? Kanske. Hade hen blivit uthängd och dömd i media i samma utsträckning? Knappast.

Brandon Teena blev inte mördad för att han ”lurade” någon, utan för att samhället är fullt av transfobi. Men det fysiska våldet är bara toppen på det transfoba isberget. Under ytan finns allt sånt som Aftonbladet visar så tydligt: Attityden att när ens könsuttryck inte matchar könsorganen är man är bedragare, per definition. Dubbelbestraffningen i att man förväntas leva dolt och öppet samtidigt: om man är öppen får man höra att man provocerar, och om man lever dolt är man en bedragare. Skuldbeläggandet av de som utsätts för hatbrott.

Det största bedrägeriet i det hela är inte Gemma Barkers beteende. Det är det samhälle som hela tiden kräver att unga transpersoner tar ansvar för omgivningens fördomar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

KD vill avskaffa tvångssteriliseringarna – men när?

KD vill avskaffa tvångssteriliseringar. Visst låter det nästan för bra för att vara sant? Jag vet att frågan har drivits på enormt bra de senaste åren: debattartiklar, blogginlägg, demonstrationer, och så RFSLs namninsamling förstås – 77169 personer skrev under namninsamlingen som lämnades in till regeringen i tisdags.

Det händer verkligen saker, men den stora stötestenen har hela tiden varit KD – och nu verkar det alltså som om det hindret är undanröjt. I debattartikeln i DN (undertecknad av Göran Hägglund, Maria Larsson och David Lega) står det:

Vi menar att även om det finns argument mot att tillåta att personer som genomgår könskorrigerande behandling blir föräldrar i sitt gamla kön, så är dessa skäl inte tillräckliga för att motivera ett fortsatt krav på sterilisering. Särskilt inte som barnkonventionens krav om att barn har rätt till vetskap om sitt ursprung och att omvårdas av sina föräldrar synes kunna uppfyllas i dessa fall. Därför är det vår uppfattning att kravet på sterilisering vid könsbyte bör avskaffas.

När jag såg detta inatt var min första tanke att jag drömde. Min andra tanke var att någon måste ha trollat DN Debatt och fått dem att ta in en fejkartikel. Det verkade för bra för att vara sant. Sedan somnade jag om, och kollade igen när jag vaknade: jodå, artikeln ligger kvar. Men nu ser jag också de märkliga formuleringarna i slutet. De betonar att de vill utreda alla konsekvenser noga, och avslutar med:

Vi kommer att fortsätta försöka föra barnens talan i denna typ av frågor, även om vi i vissa kretsar uppfattas som bromsklossar.

Med andra ord: KDs ledning har tagit ställning för att avskaffa steriliseringstvånget, men de säger INTE att de kommer att försöka skynda på en lagändring. De säger att man måste utreda de juridiska konsekvenserna mer (vilket de har haft gott om tid att göra de senaste fem åren), men de säger INTE hur lång tid det borde ta att göra de utredningarna.

Jodå, jag inser hur fantastiskt detta är. Jag fattar att det satt väldigt långt inne: det är bara drygt ett halvår sedan som det lät helt annorlunda från både Hägglund och Larsson. Detta är definitivt något att fira och vara glad över. Det enda jag invänder är: det är inte över. Inte än.

Kalla mig cynisk, men jag tror det först när jag ser det. Jag lovar att jag kommer fira mer ohämmat den dagen det faktiskt finns ett riksdagsbeslut på att steriliseringskravet är upphävt. Upp till bevis!

Läs RFSLs ordförande Ulrika Westerlunds kommentar i DN. Fler artiklar: Aftonbladet, Expressen, SR, SvD, Dagen, Humanisterna. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

”You will take your law off our bodies!”

Jag var inte på gårdagens demonstration mot tvångssteriliseringar. Tyvärr kunde jag inte åka till Stockholm, men jag önskar att jag hade varit med. Bland annat för att detta talet är något av det starkaste jag sett:

Warrens tal på youtube

Kort syntolkning av filmen:

Platsen är Mynttorget i Stockholm, där cirka 400 personer har samlats i en demonstration mot tvångssteriliseringar. Ett litet podium har rests några meter framför slottsmuren, så att talarna är vända mot riksdagshuset. På det podiet kliver Warren upp. Han tar mikrofonen och ber folk att upprepa det han ropar istället, så att alla hör. Sedan lägger han ifrån sig mikrofonen och börjar ropa ut sitt tal några ord i taget. Folkmassan ropar som ett eko.

Efter ungefär tjugo sekunder börjar Warren klä av sig kläderna: först jackan och tröjan, sedan skorna och byxorna. Till sist tar han även av sig kalsongerna. Allt detta samtidigt som han talar. I nästan en minut står Warren helt naken på podiet. Sedan tar han på sig kalsongerna igen, och avslutar talet. Folk applåderar, jublar och gråter, och Warren kliver ner från podiet.

Talet i text finns på Kom Uts blogg. Intervju med Warren på Gaymode.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Steriliseringskrav nödvändigt för att passa in i fördomarna om ”könsbyten”?

David Eberhard är ”specialist i psykiatri”, men det gör honom inte till expert på transsexualism. Jag måste bara få säga det, eftersom han uttalar sig som någon slags expert på Newsmill.

Eberhard har vissa poänger: jag uppskattar att han lyfter fram att det faktum att könskorrigeringar framförallt handlar om att förbättra den psykiska hälsan och minska självmordsrisken (även om han ifrågasätter dess effektivitet). Men samtidigt hävdar han att sterilisering måste vara en del av ett ”könsbyte”, för annars är det inget ”könsbyte”. Argumentet?

”En man som önskar bli kvinna kommer emellertid per automatik att bli steriliserad eftersom det inte lär vara särskilt kvinnligt att ha testiklar hängande framför sin nygjorda vagina. I det fallet finns alltså knappast möjligheten att genomgå behandling utan sterilisering.

Diskussionen gäller då kvinnor som blir män. Principiellt kan ju en kvinna få en artificiell penis och samtidigt ha kvar både livmoder, äggledare och äggstockar. Frågan är om man då har gjort ett könsbyte eller bara opererat dit en penis.

Jag har inga synpunkter på att man gör så, under förutsättning att det skulle minska lidande och risk för självmord i denna utsatta grupp. Vad man däremot ska ha klart för sig är att det i så fall ju inte är frågan om ett könsbyte utan ett könstillägg. Man har alltså två kön. Om man är transsexuell vill man dock inte vara både kvinna och man. Vill man det är man ju per definition inte transsexuell.”

Här gör Eberhard två av de absolut vanligaste tankevurporna runt transvård – tankevurpor som jag ser flera gånger om dagen:

  1. Han utgår ifrån att ”könsbyte” är en synonym till ”operation av könsorganen”. På sätt och vis stämmer det eftersom lagen och vården är uppbyggd på ett sådant sätt att man förväntas passa in i en viss mall och ha vissa behov, för att alls komma ifråga för en könsutredning. Problemet är – bland annat – att att han förutsätter att ändring av juridiskt kön och rekonstruktion av vagina/penis är samma sak. Faktum är att könstillhörighetslagen inte kräver att jag ska vilja skapa en penis för att räknas som man, och den kräver inte heller uttryckligen att jag ska vilja göra mig av med min livmoder – däremot kräver lagen att jag ska sakna fortplantningsförmåga.
  2. Han utgår ifrån att en människas ”riktiga” kön är något som ligger i biologin, antagligen syftar han på kromosomerna. Han utgår också från att en önskan att operera bort livmoder och äggstockar är en förutsättning för att vara en man, och därmed är de som inte vill kastreras inte heller transsexuella.

Jag har redan bloggat om olika anledningar individer kan ha för att genomgå eller avstå från kirurgi, men detta handlar uppenbarligen inte om människors rätt att själva besluta vad de behöver. Eller?

Jag citerar Standards of Care (pdf), de riktlinjer som ställts upp av WPATH (World Professional Association for Transgender Health) för att säkra kvaliteten i transvården:

”While many transsexual, transgender, and gender nonconforming individuals find comfort with their gender identity, role, and expression without surgery, for many others surgery is essential and medically necessary to alleviate their gender dysphoria” (s. 54, min fetstil)

Enligt WPATH finns det alltså inget som säger att man måste vilja genomgå någon operation för att vara transsexuell. Det finns inte heller någon formulering i diagnosmanualerna ICD-10, DSM-IV eller DSM-5 som kräver att man ska vara beredd att genomgå någon form av kastrering eller sterilisering för att få diagnosen Transsexualism/ Gender Identity Disorder/ Gender Dysphoria (även om diagnoskriterierna nämner kirurgiönskan och aversion mot de medfödda könsorganen som vanliga – men inte obligatoriska – symtom).

Så varför hänger jag upp mig på detta? David Eberhard säger ju inte att man borde förbjuda folk att ”vara man och kvinna samtidigt”. Inte heller säger han att man borde tvinga folk att opereras – så är definitioner hit och dit verkligen något att tjafsa om?

Ja.

Som transvården är uppbyggd idag i Sverige är det i stort sett omöjligt att få vård om man inte räknas som transsexuell. Att t.ex. få diagnosen ”Könsidentitetsstörning UNS” (UNS=utan närmare specifikation) kan innebära att man blir utan den behandling man behöver (t.ex. hormoner, kirurgi för att platta till bröstkorgen, eller epilering). Det betyder inte att ens behov nödvändigtvis är mindre skriande än behoven hos de som fått diagnosen Transsexualism. Det betyder ofta bara att man inte lever upp till utredarens bild av hur en ”riktig” transsexuell är – och därmed inte får tillgång till behandling.

I Socialstyrelsens utredning/lagförslag från ifjol försöker man komma ifrån fixeringen vid diagnosen, men traditionellt sett i Sverige har Transsexualism varit den enda diagnos som gett möjlighet till behandling. Det är inte oproblematiskt och riskfritt att hänga upp definitionen av transsexualism på frågan om individens vilja att bli kastrerad, även om man tycker det är okej att också ge vård till de som inte passar in i den mallen.

För övrigt är det fascinerande att begreppen ”könsbyte” och ”könskorrigering” och tillochmed ”ändrad juridisk könstillhörighet” så ofta tolkas som att det enbart handlar om ”operation av könsorganen”. Fixeringen vid att definiera andra utifrån sina egna uppfattningar om deras könsorgan är inte unikt för David Eberhard, även om jag önskar att en psykiater hade vett nog att undvika den klassiska fallgropen.

En sak till: Nej, jag är inte heller expert – men jag utger mig inte för att vara det heller. När en ”specialist i psykiatri” uttalar sig om transsexualism är det lätt att tro att han vet vad han pratar om. Risken finns att folk går på det och tar det för en objektiv sanning, istället för vad det är: åsikter – och en fixering vid könsorgan.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Håll tassarna borta från mina äggledare!

Vad finns det att säga som inte redan har hunnit sägas idag?

Det har redan sagts att hela alliansen sitter i knät på KD, som i sin tur sitter i knät på de mest konservativa grupperna inom partiet. Det har redan sagts att detta bevisar att KD är farligare än SD, eftersom KD har mer reell makt. Det har redan sagts att vissa mindre transfoba kristdemokrater skäms över sitt parti idag. Det har gråtits. Det har skrikits. Det har redan börjat planeras en demonstration i Stockholm på onsdag.

Men det har också sagts att ”Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt”. Det är väl lätt för Barbro Westerholm (FP) att säga så, tänker jag. Även om hon har kämpat på vår sida, så är de orden inte så mycket till tröst.

Jag pratar förstås om beskedet att regeringen inte vill avskaffa tvångssteriliseringar, utan vill utreda frågan ännu mer. Göran Hägglund säger:

”Det är viktigt att vi står fast vid försiktighets-principen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på”

Ursäkta?! Den nuvarande lagstiftningen på området är 40 år gammal. 2007 presenterades ett (förvisso uselt) lagförslag om att ändra könstillhörighetslagen. Han har haft fem år på sig att utreda vidare, och det finns ett utmärkt lagförslag färdigt från Socialstyrelsen sedan ifjol. Vad exakt är det som behöver utredas mer, som har varit omöjligt att utreda under de senaste fem åren?

Det är svårt att tro att det handlar om något annat än filibustrande, och det är svårt att tro att den bakomliggande orsaken skulle vara något annat än transfobi (samt viljan att hålla sig väl med andra transfoba makthavare).

Nej, jag är inte överraskad. Inte ett dugg. Bara förbannad. Och ikväll orkar jag inte vara så djuplodande och kallt analytisk som jag brukar, så jag säger bara: Håll tassarna borta från mina äggledare!

***

Läsvärt: QX, DN om RFSLs svar och om oppositionens svar, en bra artikel på Newsmill, Frihetssmedjan om C, Maria Hansson Nielsen (KD) i Expressen och i egen blogg. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen?

Själv ser jag cissexualism (att folk identifierar sig som män eller kvinnor utifrån vilka könsorgan de föddes med) som något ganska sorgligt. I mina ögon vittnar det snarare om en bundenhet till biologin och att vi lever i ett samhälle där man har så svårt att frigöra sig från det föreställda könet att man intalar sig att identiteten avgörs av ens kroppsdelar. Cissexualism är ur denna aspekt snarare ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller.

Stycket ovan är bara ett experiment. Det är inte mina åsikter, ifall ni tror det. Jag har bara citerat en text och bytt ut några ord. Låter den nedsättande? Lite förminskande kanske? Då fattar du kanske hur jag ser på den ursprungliga texten:

”För ärligt talat: hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen? Att med ett pseudokritiskt, queerfeministiskt språk beskriva transsexualism som frigörelsen från biologin? För om detta är höjden av emancipation, då kan jag inte låta bli att vara melankolisk.

Själv ser jag transsexualism som något ganska sorgligt. I mina ögon vittnar det snarare om en bundenhet till biologin och att vi lever i ett samhälle där man har så svårt att frigöra sig från det föreställda könet att man måste justera kroppen. Transsexualism är ur denna aspekt snarare ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller.”

Rasmus Landström recenserar i UNT Signe Bremers avhandling Kroppslinjer, och kan uppenbarligen inte låta bli att redogöra för sina egna föreställningar om transsexualism. Jag är ändå tacksam för tydligheten, eftersom det väldigt ofta inte är uttalat utan bara underförstått vad folk utgår ifrån.

Det hör till saken att Kroppslinjer inte handlar om könskorrigeringar som maktkritisk handling, utan snarare om hur berättelser om könskorrigeringar förhåller sig till makt: till normer, till vårdapparaten, till lagen, och så vidare. Ändå är det precis det som Landström hakar upp sig på: fördomen om att könskorrigeringar i första hand skulle vara något slags ställningstagande.

Jag har skrivit om det förr; problemet med att Den Transsexuella Berättelsen så ofta blir missförstådd:

”den tolkas som argument; som om man försöker övertyga någon om att det man gör är rätt. Som om man måste övertyga någon. Som om det är upp till andra att avgöra om de godkänner ens könsidentitet, om de accepterar ens beslut att leva som sig själv.”

Nej, jag säger inte att allt är Rasmus Landströms fel, såklart. Jag säger inte att det är något ovanligt att tolka Den Transsexuella Berättelsen som att transsexuella är passiva offer (som dessutom är lite dumma då de inte fattar att ifall samhället var fritt från könsroller så skulle de inte behöva förändra sina kroppar, typ) – tvärtom. Jag säger inte att det är något fel att som transsexuell själv försöka förklara hur man känner, och jag säger inte att det är fel av cissexuella att försöka förstå. Absolut inte.

Det jag säger är detta: att cissexuella väldigt ofta tolkar Den Transsexuella Berättelsen som om transsexualism är något som är upp till dem att ha en åsikt om. Jag säger att vissa cissexuella ibland tar för givet att deras hemmasnickrade teorier om transsexualism är mer relevanta än transsexuellas egna upplevelser. Framförallt säger jag att transsexuella alltför ofta tas ifrån tolkningsföreträdet för sina egna liv, just genom detta. Frågor om maktstrukturer i transvården och i samhället i stort reduceras till att handla om tillförlitligheten i transsexuellas egna upplevelser.

Landström frågar ”hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen?” Jag undrar: Hur radikalt är det egentligen att utgå ifrån att transsexualism ständigt måste ”försvaras”, som om det vore ett omstritt fenomen à la UFO/snömannen/varulvar? Har vi inte kommit längre än så?

***

Kommentar: Jag har skrivit ”cissexuella” och ”transsexuella” eftersom det råkar vara just könskorrigeringar det handlar om den här gången. Egentligen skulle det lika gärna kunna stå ”cispersoner” och ”transpersoner”, då samma härskarteknik förekommer gentemot alla slags transpersoner. Och ja, jag är medveten om att det händer att t.ex. vissa transsexuella gör liknande saker mot andra transpersoner.

Uppdatering: Läs även Lukas inlägg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Fars dag, men inte för alla

För ett år och tio dagar sedan träffade jag Socialstyrelsens rättsliga råd. Då fick jag veta att det inte fanns några hinder för att få ett nytt personnummer och ändrad könstillhörighet i folkbokföringen. De godkände min ansökan utan tvekan.

Ja, alltså: det fanns inga hinder – bortsett från att jag måste genomgå en operation för att bli steril först. Formellt sett var det enda som de beviljade då just det ingreppet; någon ändring i folkbokföringen blir inte av förrän rådet har sett läkarintyg på att jag ”saknar fortplantningsförmåga”. Det är också därför jag, såhär över ett år senare, fortfarande inte har fått igenom någon ändring i folkbokföringen. Det enda som står mellan mig och ett nytt personnummer är mina äggledare, som jag inte har något behov av att skära i.

Brevet från Rättsliga Rådet

Låter det tufft? Jag tillhör de som har haft tur: Tur för att jag överlevde sex år i psykiatrin innan jag fick börja i utredning, och inte gick under på vägen. Tur för att jag under de sex åren lärde mig en del om hur man handskas med psykpersonal, så att jag visste hur jag skulle göra när jag väl fick chansen. Tur för att jag inte vill ha barn; det är tur eftersom jag ändå inte får.

Imorgon är det fars dag, men för att låna ett uttryck av Amanda Brihed: fars dag är inte för alla. Det finns de som vill skaffa barn, men inte får. Imorgon är det också Uppsala Pride, och jag kommer att föreläsa där, om tvångssteriliseringar av transpersoner.

Hur man avskaffar tvångssteriliseringar i Sverige

Senast jag föreläste om det var i augusti, och det tog inte lång stund att fräscha upp manuset och uppdatera det. Det är nämligen inte så jättemycket som har hänt sedan i somras, mer än att det lämnats in tre motioner (från V, MP och S) som är under beredning.

Såna motioner har det kommit en del av under åren, men det har aldrig hänt något med dem. Nu blir det kanske äntligen ändring på det: alla riksdagspartier utom KD och SD är för att slopa steriliseringskravet, och förhoppningsvis kör de andra allianspartierna över KD så det blir något gjort. Jag hoppas föreläsningen imorgon blir sista chansen för mig att spy galla över den nuvarande könstillhörighetslagen – åtminstone att det är sista gången då jag talar om den i presens.

Läs mer om Uppsala Pride, och missa inte debattartikeln i UNT.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Kroppslinjer – ny avhandling om transvård och identitet

image

image

Det är inte varje dag man ser sina egna håriga ben på bild i en bok – men så är det inte heller varje dag någon disputerar på ämnet transvård ur ett etnologiskt perspektiv. Ja, alltså: jag har inte doktorerat, men Signe Bremer har det. Jag är bara citerad bloggare och hårig modell.

Jag är så glad för Signes skull – men ännu gladare över att det finns transforskning som inte bara handlar om hur otroligt konstiga transpersoner är. Jag har inte hunnit mer än bläddra i den splitternya avhandlingen, men jag vet redan att fokus ligger mer på normer och motståndsstrategier, än på att försöka förklara ”varför” transpersoner existerar.

”Kroppslinjer: kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering” är titeln. Grattis Signe!

Tillägg: Läs mer på Genusflödet och Fria Tidningen

Moderata könsbyten och mediala könsorgan

Moderaterna vill också avskaffa steriliseringskravet vid könskorrigeringar, meddelade man igår. Det vill säga: partiledningen föreslår det inför riksstämman i oktober. Därmed är det bara KD och SD som står i vägen för en ny lag, där man inte behöver genomgå några operationer för att få ändrad könstillhörighet, och där man får rätt att frysa ner ägg och spermier.

Ja, det är efterlängtat; det behöver jag väl knappast säga? Jag tycker också det är positivt att det skrivs mycket om det – att gammelmedia har fått upp ögonen för frågan, och att allmänheten får veta.

Med det sagt, så kunde jag inte låta bli att skratta när jag såg inslaget i Rapport:

”Moderaternas partiledning föreslår partistämman att personer som ska genomgå könskorrigerande kirurgi slipper kravet på sterilisering.”

Det hörs att orden – ”könskorrigerande kirurgi” – är väldigt svåra att uttala; en ansträngning för att använda korrekta termer, även om det känns ovant. Jag hoppas att det om några år är lika självklart att säga ”könskorrigering” som det fram tills nu har varit att säga ”könsbyte”.

Däremot förstår jag att formuleringen i tv-inslaget lär sätta myror i huvudet på folk, så därför skulle jag nog ha föreslagit att man sa ”genomgå juridisk könskorrigering” eller ”ändra juridisk könstillhörighet”, gärna med tillägget ”…eller som behöver genomgå könskorrigerande behandling”. Det är ju faktiskt det det handlar om.

Jo, jag vet: I mångas tankevärld är ”könsbyte” synonymt med en viss sorts operation. Det är inget jag klandrar någon individ för, eftersom idén om underlivskirurgi/synliga könsorgan som det ultimata ”beviset” på ens könstillhörighet, är så starkt rotad i många människors medvetande. Den fixeringen – att ta för givet att könsorgan och könsidentitet alltid hänger ihop – den tankekedjan måste brytas för att kunna se mångfalden: kvinnor som trivs med testiklar och kuk, män som föder barn, och personer som identifierar sig som varken man eller kvinna, men som behöver korrigera kroppen… Och så vidare.

Faktiskt, så är det egentligen det som lagändringen handlar om: Att sluta hänga upp sig på vad folk har för könsorgan. Det är förmodligen också just därför som lagändringen har blivit så motarbetad.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Thomas Beatie: ”It’s so bizarre having to ask for permission to have a child”

Igår var jag på bland annat Thomas Beaties tal, som var mindre av ett ”formellt tal” än på invigningen. Istället satt Thomas och hans fru Nancy i varsin fåtölj på scenen i Hörsalen på Kulturhuset, och pratade öppet och självutlämnande om sitt liv, med väldigt mycket humor och lika mycket allvar.

Bland annat förklarade Thomas att skillnaden mellan könen rent biologiskt är mindre än många tror. Thomas säger:

”We’re all female in one point. All men are transgender.”

Han berättade också om hur svårt det var att få hjälp med insemineringen: De första åtta läkarna som Thomas och Nancy gick till vägrade hjälpa dem. På en mottagning blev de hänvisade till en psykolog, men efter att de hade betalat tusentals dollar och väntat i månader, fick de veta att mottagningen inte ville ha dem där. På ett annat ställe fick de veta att deras ansökan skulle tas upp av en särskild ”etisk kommitté”, som sedan bordlade ärendet och förhalade processen.

”It’s so bizarre having to ask for permission to have a child.”

Den åttonde läkaren var själv transperson, och sa, enligt Thomas:

”Society will see your child as an abomination.”

Till slut fick de tag på en läkare som var villig att hjälpa dem. Thomas berättar att det var ett självklart beslut att han skulle bära barnet, och att han inte känner att det finns någon motsättning mellan att vara man och att vara gravid:

”I didn’t let pregnancy define me.”

Han drar en parallell till att en del tycker det är omanligt att ha rosa skjortor, men en man blir inte mindre man bara för att han tar på sig en rosa skjorta. På samma sätt är varken penisstorleken eller förmågan att föda barn något som avgör ens kön. Och, som Nancy säger, så var Thomas ”the perfect dad to carry a baby”.

Thomas and Nancy Beatie på scenen, Stockholm Pride 2011

Thomas och Nancy har en fantastiskt varm utstrålning, och de skämtar en del – till och med när de berättar om hur Thomas blev sjuk några veckor efter det första inseminationsförsöket. De var på en husvisning när Thomas fick något som verkade vara mens med kraftig mensvärk till, och Nancy tyckte att han skulle ”suck it up” och inte mensbloda ner de dyra sofforna. Det visade sig sedan att han var gravid, men att det var ett utomkvedshavandeskap och Thomas fick missfall – och för att rädda honom var de tvungna att operera bort ena äggledaren. Ett hårt slag för en person som kämpar för att bli gravid, såklart.

De berättar också om hur de blev dåligt bemötta av transcommunityt i USA, där många av de stora transorganisationerna inte ville ha med dem att göra, eftersom organisationerna tyckte att familjen Beaties öppenhet skulle skada transrörelsen som hela tiden strävat efter att leva stealth, leva ”normalt” och absolut inte göra något som kunde provocera heteronormen.

Det största stödet fick de istället från de konservativa grannarna i småstaden där de bor; från folk som redan kände dem som Thomas och Nancy och sedan insåg att transpersoner är människor som vem som helst. Den sortens bemötande de har fått i Sverige var en överraskning. Nancy säger:

”Everyone should be like this country – except the sterilization!”

Allt de ville med den där artikeln som startade det hela var att få veta hur det skulle fungera med samhällets byråkratiska system. De fick veta till exempel att på Susans födelseattest skulle Thomas listas som mor och Nancy som far, och trots att de är gifta räknades relationen som ett samkönat samboförhållande just i föräldraskapsfrågan. Det innebar bland att ifall Thomas skulle dö skulle Nancy inte få vårdnad om Susan – det skulle istället Thomas transfoba biologiska pappa få, trots att han inte har varit en del av Thomas liv på många år.

Det var den sortens byråkratibrottning som gjorde att de vände sig till HBTQ-världen för stöd, och inte för att bli kändisar. Mediadrevet var oväntat och kom som en chock för dem, och besvikelsen över att stora delar HBT-världen gav dem kalla handen är påtaglig. Ändå ångrar inte Thomas och Nancy att de lever öppet:

”Being open is part of our society evolving.”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

Thomas Beaties invigningstal på Stockholm Pride

Thomas Beatie at Stockholm Pride 2011 opening

Jag har inte så mycket att säga, men jag ler fortfarande. Så jag citerar Thomas Beaties fantastiska invigningstal igår:

”I hear that here in Sweden, one of the requirements for gender reassignment includes sterilisation.

– Booh!

Sterilisation doesn’t make a person grow the reproductive organs of the opposite sex; it only deprives the person of the basic right to reproduce. This issue needs to be talked about, exposed, and opened up for everyone to see.

That’s why I’m here. I hope to show your lawmakers the beautiful children this transgender man made with his wife – and I want everyone to see that the transgender citizens of Sweden need to also have the possibility of love. life and liberty restored to them.”

Jag stod längst fram, men det kändes som om hela Kungsan jublade. Det var magiskt.

Idag skriver Thomas Beatie en debattartikel i Aftonbladet om tvångssteriliseringar, översatt till svenska. Läs den.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Den ständigt gravida mannen

Idag börjar Pride, och jag tänkte tipsa om en intervju med Thomas Beatie. Han är invigningstalare i år ju. Jag tycker han ger väldigt bra svar även på mindre lyckade frågor, och jag gillar honom bara mer och mer. Han verkar vara en underbar människa.

Däremot kom jag på när jag såg klippet att rubrikerna oftast bara kallar honom ”den gravida mannen”.

Den gravida mannen – hör hans berättelse (Aftonbladet)

”Gravida mannen” talar på Pride (SVT)

Gravida mannen talar på Pride (DN)

Gravida mannen talar på Pride (SvD)

De tre sista länkarna är egentligen från en och samma TT-text, som även kablats ut i diverse lokaltidningar. Även om jag förstår varför det blivit så – han blev känd just när den första graviditeten pågick, och inte till exempel först efter förlossningen – så tycker jag det är fascinerande att man hakat upp sig på själva graviditeten. Det blir kanske ännu tydligare om man tittar på lite äldre rubriker:

Gravida mannen blev pappa igen

Att fortsätta vara gravid efter en förlossning är verkligen inte vanligt, vad jag vet, men Thomas Beatie är inte känd som ”mannen som fött barn”. Varken födandet eller föräldraskapet är i centrum, utan just graviditeten – och det är i ständig presens. Som om det vore en enda lång graviditet, och inte tre olika. Som om det var ett kroniskt tillstånd.

Jag fick en bild för mitt inre: När han är 80 år och yngsta barnet är vuxet för länge sedan, så kommer folk fortfarande kalla honom gravid. Eller så kommer ingen längre tycka att det är något anmärkningsvärt att en man föder barn. Jag hoppas på det senare.

Lästips: Manligheten sitter inte i anatomin. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Thomas Beatie, Buck Angel, transfett, queersyndrom – och tusen andra skäl att gå på Pride

Det börjar bli en årlig tradition att tipsa om programpunkter på Pride. I år gör jag det lätt för mig och skippar att skriva in alla tider, eftersom jag ändå ofta gör fel när det handlar om siffror. Därför är det bara att kolla in Stockholm Prides fullständiga schema om du hittar något intressant.

Det säger sig självt att de flesta av programpunkterna jag valt ut är specifikt om transfrågor och/eller funkis, men det finns såklart mycket mer. Och jag kan inte säga tillräckligt många gånger hur fantastiskt det är att

1. Thomas Beatie kommer.

2. Buck Angel kommer.

3. Stockholm Pride har slopat entréavgiften.

De dagar som saknas i listan härunder är måndagen och lördagen. Måndagen, för att det ”bara” är invigningen då som är intressant – men eftersom Thomas Beatie är invigningstalare så är det verkligen något jag inte tänker missa. Lördagen, för att det framförallt är paraden då. Listan fokuserar alltså på föreläsningar, seminarier, panelsamtal och workshops och gudinnorna vet vad.

Tisdag 2/8

Crip <3 Trans 2.0

Transpersonligt! – en skrivarworkshop för dig som är ung och trans

Den sällsamma resan och behovet av ett öppnare samhällslandskap för transpersoner (Amanda Brihed)

Hbtq i slutna miljöer

Vad har antimilitarism med queer att göra?

Proudly African & Transgender – Gabrielle Le Roux

Transpersoners möte med hälso- och sjukvården

Psykradikal samarbetsfront

(Jag sitter med i panelen)

Man måste ju ha någon under sig – ett samtal om diskriminering

Readings of the fat body

Man – En utredning

Onsdag 3/8

Transidentitet är inte en personlighetsstörning – sluta stigmatisera människors identitet!

Queersyndromet – Sexuell mångfald och Aspergers syndrom

(Jag sitter med i panelen)

The Buck Angel Experience

(Jag gråter över att jag missar BÅDA tillfällena att höra Buck Angel berätta om sitt liv. Båda gångerna sitter jag i paneldebatter på annat håll. Buck Angel är världens första och största ftm-porrstjärna: The man with a pussy.)

Psykradikalt erfarenhetsutbyte

International trans activism

Torsdag 4/8

Open the door to a trans inclusive society!

(Jag sitter med i panelen)

The Buck Angel Experience

Transfett

Tiina Rosenbergs brandtal

Thomas Beatie

Fredag 5/8

HBTQ och funkis

Hur hindrar vi tvångssteriliseringslagen från att fylla 40?

Vävdags – skapa och förnya asexuella nätverk

Transpersoners sexuella hälsa

Höjdpunkter i translitteraturen under 2000-talet

***

De panelsamtal som jag själv ska sitta med i är alltså dessa:

Psykradikal samarbetsfront, Tisdag 16:00-16:45

Queersyndromet – Sexuell mångfald och Aspergers syndrom, Onsdag 13:00-13:45

Open the door to a trans inclusive society! Torsdag 11:00-12:45

***

Lyssna förresten gärna på radioprogrammet jag var med i idag. Jag har inte riktigt vågat göra det själv än, men jag tror det gick rätt bra.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

Onormala tröjor (5 dagar kvar till Pride)

Det är fem dagar till Stockholm Pride drar igång, men själv har jag redan smygstartat. I helgen målade jag två tröjor, och imorgon ska jag prata i radio om könskorrigeringar, bland annat.T-shirt med texten "Onormal"

T-shirt med texten "My autism makes me a rock star"Tur att det är radio och inte tv, så jag inte behöver vela och älta vilken tröja jag ska välja.

Jag lovar att återkomma med mer tips, inspiration och uppdateringar om festivalen, som vanligt. Tills dess får ni nöja er med att läsa om fjolårets Pride – och slå gärna på Radio Gävleborg mellan 15:30 och 16:00 imorgon torsdag, så får ni höra mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Maria Larsson (KD) rasar mot tvångssteriliseringar – mot ordvalet, alltså

”jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”

Citatet är från Maria Larsson på Kristdemokraternas riksting ikväll. Viceordförande för partiet, och dessutom biträdande socialminister. KD beslutade alldeles nyss om att inte avskaffa tvångssteriliseringarna, trots Caroline Szybers fina tal.

Nog är det talande att Maria Larsson blir upprörd över att man kallar det för tvångssterilisering, och att hon betonar att det är så otroligt frivilligt att ”byta kön”. Som om det bara är om man ligger i spännbälte eller har en pistol riktad mot sig som det kan kallas för tvång. Jag har redan dragit det förut, men vi kan ta det igen:

”En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”

Citatet är från 1951, ur Svenskt husmoderslexikon. Uppslagsordet ”Arvshygien” säger det mesta. Så frivilliga var alltså tvångssteriliseringar under efterkrigstiden, att man kohandlade med kvinnor som var gravida och desperata att få göra abort. Idag kallas sånt för oetiska påtryckningar, manipulation, känslomässig utpressning, maktmissbruk – och tvångssterilisering. Med rätta.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen något mer djupgående än en naiv fixering vid könskorrigeringars valfrihet. Jag tror att hon upprörs över ordvalet just för att det är svårt att vifta bort. Fundamentalistiska högerkristna har länge kunnat gotta sig åt att allt som har med HBTQ att göra – och i synnerhet allt som har med transpersoners rättigheter att göra – handlar om sexualitet. Att kalla tvångssteriliseringar av transpersoner för just tvångssteriliseringar är att effektivt tvätta bort stämpeln av sexorgier. Det är dessutom att påminna om att Transsexualism och Könsidentitetsstörning UNS är medicinska diagnoser; att det handlar om funktionsnedsättningar. Att det är allvar. Att folk faktiskt dör för att de inte får vård.

Det är helt enkelt lättare att komma undan med att ignorera människor som lider ifall man kan stämpla dem som perversa. Notera att det ofta finns en inbillad motsättning mellan de två synsätten: Funkisar förväntas vara asexuella. Det stämmer såklart inte, men i just det här fallet fungerar det förträffligt att en del högerspöken verkar tro på det.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen inte att man jämför olika historiskt sett utsatta grupper med varandra. Det hon upprörs över är att hon är tvungen att ta transpolitik på allvar. Själv upprörs jag över att Sveriges biträdande socialminister har så dåliga historiekunskaper. Däremot är jag inte direkt förvånad över att det finns såna som anser sig ha rätt att ha ”åsikter” om hur andra människors kroppar får se ut och inte.

Några grundläggande inlägg om tvångssterilisering

Tvångskastrering och tvångssterilisering: en grundkurs

Tvångssterilisering av könslomässiga skäl: en historisk tillbakablick

Sinnesslöas sexualitet och transpersoners könsorgan: 88 år av rädsla

Varför måste transsexuella kastreras?

Socialstyrelsen vill avskaffa tvångssteriliseringarna

Artiklar och länkar

Expressens ledare: Kör över Hägglund!

HBT-politiken tynger KD

KD behåller steriliseringskrav

Maria Hansson Nielsen (KD) om öppenhet

Av med snoppen, Göran Hägglund!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

KD och den tvångssteriliserade transpolitiken

”Vad gäller motionen om tvångssterilisering vid könsbyte hänvisar partistyrelsen till en utredning som redan är färdig medan ytterligare en utredning gjordes ännu tidigare. Vi upplever att det finns tillräckligt med fakta på bordet för att ett beslut skall kunna tas och tycker inte att situationen blir hjälpt av att ställningstagandet skjuts upp på obestämd tid.

Vårt parti har vid flera tillfällen tagit beslut som lett till intensiv intern debatt. Dessa debatter har ibland varit upprivande men det är också modet att våga diskutera och ta ställning även när det inte varit lätt som format vårt parti och gjort oss till det vi idag är. Vi ser hellre att våra motioner röstas ner än att de får det vaga kanske som ett besvarande allt för ofta i realiteten innebär.”

Magnus Kolsjö, Erik Slottner, Daniel Sturesson, Caroline Szyber

Ja, det är fyra kristdemokrater som vill avskaffa tvångssteriliseringar. Ja, tydligen ska frågan tas upp på KDs riksting i Umeå, trots diverse missförstånd tidigare. Förvirringen runt vad som egentligen gäller är jag antagligen inte ensam om, men Caroline Szyber skriver:

”Att skriva ett positivit motiveringssvar från partistyrelsen till rikstinget men sedan skriva att motionen är besvarad gör att frågan inte ställs på sin spets. Partistyrelsens skrev sitt svar på vår motion till rikstinget innan den kom men de kommer ha haft flera veckor mellan att de skrev svaren och rikstinget så hoppas det skriver om sitt svar.”

Så ja, frågan om tvångssteriliseringar ska tas upp på rikstinget. Och ja, det lär bli spännande. Just för att det enda som synts utåt tidigare har varit vaga formuleringar från Göran Hägglund av typen ‘vänta och se’. Just för att transfrågor har fått stå i skymundan så länge att det inte finns lika mycket tradition att vara specifikt transfob som det är att vara specifikt homofob.

Märk väl att till exempel när Annelie Enochson (KD) ifjol skapade rabalder med sitt uttalande om löspenisar, så satte hon likhetstecken mellan Pride och homosexualitet:

”Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap och att alla Stockholms flaggstänger flaggar med RFSL flagga. Jag tycker INTE heller det är ok att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår.

Får man skriva så som jag gör nu i Sverige idag…eller är detta oxå hets mot folkgrupp, den homosexuella?*

Det skulle inte förvåna mig om det är på samma sätt hon resonerar runt partiets deltagande i Pride. Och det skulle inte förvåna mig om de fundamentalistiska krafterna i KD generellt gör samma associationer: Att HBTQ är lika med homosexorgier. Just därför har specifika transfrågor och queerfrågor snarare varit ickefrågor. Det ska bli väldigt intressant att höra vad som sägs i Umeå nästa helg.

Under tiden, ett bra citat från Expressens ledare som fångar situationen under rubriken ”Kör över Hägglund”:

”Oppositionen och tre av fyra allianspartier ställer sig bakom Socialstyrelsens rekommendationer om att skrota de gamla reglerna. Den senaste remissrundan är över och det är hög tid att agera. Nu låter det däremot annorlunda från KD-lägret. Partistyrelsen vill inte ta ställning i frågan. Ännu en gång ska den skjutas på framtiden, fördröjas och förhalas. ”Det är en mycket svår fråga”, sade Göran Hägglund till Ekot i tisdags. En svår fråga för KD mer än någon annan, tycks det.

Hoppet står till att den breda majoritet som faktiskt finns slutligen får till stånd en ändring. KD ska inte tillåtas blockera frågan med otydliga svar om att den är ”svår”.

Ännu kvarstår faktum att människor år 2011 tvångssteriliseras i Sverige. De betalar priset när ett marginaliserat parti klamrar sig fast vid en högst otidsenlig lag.”

Nu tror inte jag att det är Göran Hägglund som är det största problemet i KD, åsiktsmässigt. Jag har en känsla av att den ”svåra” och ”komplexa” frågan Hägglund pratar om egentligen är homofoba och transfoba strömningar inom partiet, som han i egenskap av partiledare inte kan uttala sig öppet om. Då är det tur att såna som Caroline Szyber finns, som vågar ta diskussionen ut i ljuset.

Jag har inga stora förhoppningar om några vettiga beslut på rikstinget. Transpolitiken har varit tvångssteriliserad** så länge. Men att tvinga fram en debatt om könstillhörighetslagen är, med kristdemokratiska mått, ett enormt framsteg.

*) Enochson har f.ö. missat att homosexualitet inte nämns i hetslagen. Det gör däremot begreppet ”sexuell läggning”, och såvitt jag vet är heterosexualitet en sexuell läggning.

**) Debatten om tvångssteriliseringar har länge varit lika obefintlig utanför transkretsar som den har varit infekterad inom. Den lilla klick f.d. transsexuella som aktivt motarbetat ett avskaffande av steriliseringstvånget har, genom att göra anspråk på att representera alla transsexuella och dessutom gå till personangrepp på meningsmotståndare, faktiskt tvångssteriliserat själva debatten.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

KD: Frågan om tvångssteriliseringar bör skjutas på framtiden

Först hette det att det var en komplex fråga att försöka avskaffa tvångssteriliseringarna:

”Eftersom förslagen i betänkandet inbegriper en rad komplexa frågeställningar där konsekvenser av olika slag behöver belysas kan jag i dagsläget inte ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet.”

Göran Hägglund 21/11 2008

Detta svar gav socialministern ett år efter att remisstiden hade gått ut för det första lagförslaget om ändrad könstillhörighet. Lagförslaget som presenterades i mars 2007 var en katastrof, så det var i och för sig tur att de inte klubbade igenom det: Utredningen föreslog en skärpning från dagens steriliseringskrav till kastreringskrav. Men att förslaget blev så hårt kritiserat blev samtidigt en ursäkt för Hägglund att inte göra något alls.

I flera år hette det att det var en ”komplex frågeställning”. Sedan hette det att han väntade på utredningen som Socialstyrelsen själva tillsatt för att de tröttnat på att vänta:

”Jag har medvetet valt att avvakta med att lägga fram förslag på området i avvaktan på denna rapport och ser fram emot att ta del av Socialstyrelsens tankar och förslag på området.”

Göran Hägglund 17/6 2010

Till sist hette det att han väntade på remissvaren till den rapporten:

”Jag har erfarit att Socialstyrelsen avser att till Socialdepartementet överlämna de delar av styrelsens arbete som gäller lagstiftningsfrågor någon gång i början av sommaren. Jag kan därför inte nu ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet.”

Göran Hägglund 22/3 2011

Det är tre veckor sedan Socialstyrelsen presenterade sin färdiga rapport  för socialdepartementet. Ursäkterna börjar ta slut. Jag förstår att Göran Hägglund är stressad.

I våras lämnade tre kristdemokrater – Caroline Szyber, Erik Slottner och Magnus Kolsjö – in en motion till KDs riksting om att arbeta för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Motionen stöds av KD i Stockholms stad – men den kommer inte att tas upp på rikstinget. Partistyrelsen tycker nämligen att frågan ”bör skjutas på framtiden”, enligt Riksdag & Departement.

Jag har en känsla av att det inte kommer att bli någon ny könstillhörighetslag före nästa val, med mindre än att Göran Hägglund avgår först. För oavsett vad han personligen anser, så verkar han vara livrädd att stöta sig med fundamentalisterna bland partiets väljare.

Edit: Enligt Maria Hansson Nielsen (KD) kommer frågan visst att tas upp på rikstinget:

”Partistyrelsens svar gavs INNAN Socialstyrelsen överlämnade remissinstansernas svar till Regeringen. Nu har man det svaret man väntade på, så vi får se om Partistyrelsen kommer rekommendera att ja eller ett nej till motionen. Den fråga får svar på Rikstinget”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Thomas Beatie – invigningstalare på Stockholm Pride 2011!

Thomas Beatie. Invigningstalare. Stockholm Pride. I år.

OMG.

Han ska tala på invigningen tillsammans med Anna Mohr och Kjell Rindar, som är svenska aktivistveteraner. Förlåt att jag är lite kär just nu och inte kan ge de två sistnämnda den uppmärksamhet de förtjänar. Jag har skrivit 30 blogginlägg om Thomas Beatie, upptäckte jag just. Stalkervarning på mig, alltså.

Thomas Beatie är inte den första personen som fått juridisk status som man som blivit gravid och fött barn – men han är förmodligen den första som blivit världskänd på kuppen.

Mediacirkusen började med en debattartikel i HBTQ-tidningen The Advocate för drygt tre år sedan, och underrubriken var ”Är samhället redo för en gravid man?” Såhär i efterhand tror jag att svaret på den frågan är ”ja”. Men hursomhelst tror jag inte att vi hade kommit dit vi är idag om det inte vore för Beatie-effekten.

Plötsligt får transpersoner ta plats, och inte bara vara dekoration. Plötsligt börjar journalister ställa frågor om tvångssterilisering och juridiska kön och vara pålästa och intresserade, istället för att bara vilja höra om ”ett spännande, annorlunda livsöde” där den färdiga berättelsen mest speglar deras egna fördomar. Plötsligt vet folk i allmänhet att det finns transpersoner som föddes med fitta. Plötsligt vet många att det inte är självklart att vilja eller kunna göra alla tänkbara operationer för att man är transsexuell. Självklart är det inte bara Thomas Beaties förtjänst, men den uppmärksamhet han har fått utstå har betytt enormt mycket.

Naturligtvis hoppas jag även att Beaties närvaro kommer att leda till att  tvångssteriliseringarna som fortfarande pågår uppmärksammas ännu mer. Thomas Beatie passar klockrent för årets tema: Öppenhet. Är det någon som vet vad det betyder är det han.

För att citera Amanda Brihed:

”Pride har inte med min sexualitet eller identitet att göra. Det har med mina mänskliga rättigheter att göra. Bristen på dem. Att jag inte stillatigande tänker acceptera att tvingas in i någon annans unkna garderob. Att jag vägrar skämmas för något jag själv är stolt över. Att jag kräver samma möjligheter att leva ett normalt liv som du, din familj och dina vänner. För att jag drömmer om en familj jag inte är tillåten att bilda. För att jag drömmer om ett arbete och en inkomst. För att jag genom min blotta existens är så kontroversiell att jag tydligen idag tvingas leva med att mitt allra mest intima är offentlig handling och ägodel på grund av ett påhittat skandalvärde utsatt för en sjuklig och pervers inflation.

För att jag tror på alla människors lika värde och därmed alla människors lika rätt att synas, göra sin röst hörd och överhuvudtaget existera. Jag tänker inte gömmas undan i någon skamriden skuggvärld skapad av religiösa, konservativa debattörer som räds mitt själva varande och som hävdar att min rätt att existera, arbeta, ha rätt till en inkomst, familj, vård och en trygg tillvaro ska vara någon form av vänsterpropaganda. För att jag tillhör de individer i samhället som idag inte behandlas som människor, men som likafullt står raka i ryggen och hävdar ett okuvligt människovärde och vars ryggrad aldrig kommer att vika.”

***

PS. Intresserad av läsa mer om tvångssteriliseringar?

Grundkurs

Socialstyrelsens rapport släpptes, juni 2010

Socialstyrelsens förslag efter remissrundan, maj 2011

***

PS2. Intresserad av att kräkas ur dig ditt hat mot Pride?

För att gnälla på Pride i största allmänhet, är det ett absolut krav att du ska ha upplevt det du kritiserar själv. Om du tex. klagar på prideparaden, så räcker det inte att berätta vad du sett på bilder som någon annan tagit, eller vad du hört eller läst.

För att gnälla mer specifikt på Prides sexfixering, likriktning, stereotypisering etc, är det ett krav att du har besökt Pride House.

För att kräkas ur dig allmänt homofoba, transfoba, sexistiska, rasistiska (och så vidare) kommentarer – var god googla på ”Flashback forum” och skriv där istället. Jag tar mig friheten att radera sån skit.

För den som inte vill kräkas ur sig något hat, men tror att Pride bara är en sexorgie, rekommenderar jag följande inlägg:

De flesta i prideparaden ser inte ut som de gått vilse på väg till prideparaden

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

Far ror. Mor är rar. Google tvångskönar dig.

Hur översätter man det lilla ordet ”sin” till engelska om man inte vet vilket kön personen har? Som i meningen ”Trollhare är nöjd med sin kropp” alltså?

Man kan till exempel säga ”hir” eller ”zir” eller – förmodligen det som känns lättast för många – ”their”. Men Google translate har en annan idé:

Google translate översätter "Trollhare är nöjd med sin kropp" som "The Magic Hare is happy with her ​​body"

”Trollhare är nöjd med sin kropp” översätts som ”The Magic Hare is happy with her body”.

Her. Hennes.

Om man uttrycker att man är nöjd med sin kropp är man antagligen av honkön, enligt google.

Vi kan ju jämföra med en annan mening:

Google translate översätter "Trollhare är nöjd med sin bil" som "The Magic Hare is happy with his car"”The Magic Hare is happy with his car”. Om man är nöjd med sin bil är man förmodligen av hankön, tänker google.

Jag leker en stund med översättningsfunktionen, och kommer fram till att ”docka” är kvinnligt och ”actiondocka” är manligt. ”Röv” är kvinnligt, ”sexpack” är manligt – men ”sexliv” är könsneutralt:Google översätter "Trollhare är nöjd med sitt sexliv" som "The Magic Hare are satisfied with their sex lives"

Man förväntas antagligen ha ett sexliv tillsammans med någon annan.

Jag testar vidare, och upptäcker den enorma orättvisan:

Google översätter "Trollhare är nöjd med sin flickvän" som "The Magic Hare is happy with his girlfriend"

Google översätter "Trollhare är nöjd med sin pojkvän" som "The Magic Hare is happy with their boyfriend"

Om jag är nöjd med min flickvän, då heter det ”his girlfriend”, men om jag är nöjd med min pojkvän, så heter det ”their boyfriend”.

Alltså: Om jag har en flickvän jag är nöjd med måste jag vara kille. Tjejer och personer med andra kön kan ju inte ha flickvänner – eller i vart fall inte vara nöjda med dem. Däremot kan vem som helst ha en pojkvän att vara nöjd med.

Jag vet att det går att ändra på sidan; att det är lätt att klicka på orden för att se alternativa översättningar. Men detta är alltså Googles förstahandsval av pronomen.

Och nej, jag tror inte att Google är onda skurkar (i varje fall inte på grund av detta). Jag tror däremot att det säger en del om hur folk i allmänhet använder orden: att ”kropp” oftast används om kvinnor, och ”bil” oftast som ägda eller körda av män.

Credd till Dbrock som upptäckte det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,