Varför gör det så ont med hen?

Förskolor i Stockholm avråder personalen att använda hen. Ordet har beskyllts för att förvirra barn. Det sägs att hen är onödigt eftersom alla människor är antingen män eller kvinnor; som om intergenders inte finns. Och gång på gång sägs det att hen betyder höna, att det är pk-trams, att det inte löser alla problem (är det någon som påstått det?), och så vidare.*

När jag läser alla hen-hatande inlägg undrar jag vad de är ute efter. Jag förväntar mig att folk fattar att ordet hen INTE syftar till att utrota hon och han. Det folk upprörs över mest verkar vara just att deras upplevelse av att ordet inte behövs, inte delas av alla.

Bara en sån sak som att hen-debatten kommit att handla om genuspedagogik. De transpersoner som är män eller kvinnor används ibland som slagträn i debatten, men får sällan uttala sig. De transpersoner som varken är män eller kvinnor, eller som är både och, utesluts ur debatten. Vi får ibland höra att det inte handlar om oss, även när folk raljerar över vår (frånvaro av) könsidentitet. De som säger så utgår från att frågan om hen enbart berör barn, och att alla barn är cispersoner. Transpersoner är i deras ögon alltid vuxna (och kan förlöjligas hur mycket som helst).

De missar en sak: Vi har också varit barn, vi som föredrar att kallas hen. När jag var liten var jag oerhört förvirrad över hon och han, och förvånad över att folk trodde att det bara fanns pojkar och flickor. Att lista ut om jag skulle säga han eller hon var svårt, så jag pratade helst inte i tredje person alls. Om jag hade fått lära mig hen hade det problemet varit ur världen.

Är min berättelse representativ för alla barn? Förmodligen inte, men det är inte heller min poäng. Att säga att hen gör barnen ”förvirrade” spär på stigmatiseringen av de barn som inte följer könsnormerna. Det insinuerar att de barn som har familjemedlemmar och vänner som är transpersoner skulle ta skada av att umgås med dem. Och det är dessutom att förneka icke-binära transpersoner deras identitet, oavsett ålder.

När jag skrev Trollhare – ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob använde jag bara nio hen och två henom. Jag önskar att jag hade kunnat använda det mer, men boken är ju självbiografisk och eftersom jag faktiskt inte upptäckte ordet förrän vid 22 års ålder fick det bli så. Däremot hade jag aldrig kunnat skriva min bok helt utan hen. Om jag hade varit tvungen att kalla alla i boken för han eller hon hade jag gjort våld på själva berättelsen. Jag tänker inte i könande pronomen, så varför skulle jag anpassa mitt språk efter hen-hatare?

Frågan är inte ”behövs hen?” och inte ens ”kommer hen att slå igenom?” Frågan är ”varför blir folk upprörda över att andra använder hen?”

*) Jag hänvisar alla som argumenterar mot hen till henom-bloggen.

Exempel på hur praktiskt hen kan vara: ÖP använde rubriken ”Hen blev årets Gregorius” för att inte avslöja vem pristagaren var förrän man läste artikeln.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

25 responses to “Varför gör det så ont med hen?

  1. Jag tycker att hen är ett bra ord att använda i många sammanhang. Till exempel använder jag det nu när jag talar om ”patienten” i allmänna ordalag – då är det hen. Jag tycker att det är ett bra tillskott till det svenska språket.

    Och för mig med finska som modersmål är det inte konstigt att använda könsneutralt pronomen – finskan har ju inte han/hon utan bara ”hän”. Och bevisligen finns det både pojkar och flickor, män och kvinnor i Finland också, utan att de har några större problem med sin könsidentitet.

    Att läsa en finsk bok går också alldeles utmärkt, trots att man inte alltid vet om ”hän” är en man eller en kvinna. Jag har läst massor av finska böcker utan att blivit det minsta könsförvirrad.

    Hen är ett bra tillskott till det svenska språket!

  2. Det bör ju vara upp till var och en att använda ord, men på hen-motståndarna låter det som om de ska tvingas och aldrig mer säga han/hon. Själv kan jag tycka att ordet är praktiskt då och då, exempelvis när jag inte känner till könet på personen (som ofödda barn), eller när jag pratar om de personer som inte vill bli benämnda med han/hon.

    Om ”hen” låter för likt höna, måste ”barn” vara för likt lada och ”jag” för likt slang för jaguar.

    Själv har jag växt upp med ett språk utan könsbestämda pronomen, finskan. Inte blev jag förvirrad för det, även om jag någon gång råkade säga fel med hon/han på svenska när jag började i svensk skola. Jag vet ju ändå vilken kön jag och andra i min bekantskapskrets har, trots att jag har använd pronomet hän mycket.

  3. Är dålig på att använda hen, men störs inte av att det används.
    Något jag däremot störde mig väldigt på var när jag läste tyska och substantiven skulle könsbestämmas. Vanvettigt och stämde sällan med min syn på olika saker.

  4. Dam i tofflor

    Konstigt att ingen klagar när man säger patienterna, konsumenterna, folket, grannnarna, brukarna, kunderna, barnen, ungdomarna, de gamla, invandrarna, svenskarna, ryssarna, lärarna osv och kallar dem för dem och de. Man vet ju inte vilket kön de har. ;-)

    Allt gott!

  5. Ähh vilka pedagoger, vet de inte att barn är smarta, mycket anpassningsbara och inte alls blir förvirrade vare gång de lär sig ett nytt ord oavsett vilket det är.
    Jag gillar inte ordet ”hen” men det är bara för att jag stör mig på hur det låter och ser ut, jag gillar h*n, det ser vackert ut, men det blir ju krångligt att säga, hade nog fördragit ”hin” då.
    Varför blev det just ”hen”?”
    I alla fall, jag är bara så med ord, en del bara funkar inte och har inte med dess betydelse att göra, men det var nog inte det det handlade om ändå eftersom jag inte blir upprörd. Jag bara halkade in på något annat.
    Ordet behövs!! Det går att använda vid graviditet med istället för den/det/fostret”.

    Jag vet inte varför man jag kan inte lämna kommentarer om jag inte fejar en mailadress, så den är fejk.

  6. Jag har börjat använda hen i situationer där jag inte vet könet. Det är väldigt praktiskt när det kommer till folks katter.

    Jag har en fråga till alla er som pratar finska här. Jag har hört att finskan böjer andra ord efter könet, vilket gör att könet ändå framgår när man talar. Eller är det bara ett falskt rykte?

  7. Den sjukaste invändningen är ändå att det skulle vara kränkande att kalla nån för ”höna”. I så fall är det väl precis lika kränkande att kalla ungar för ”lador”. Eller att engelsmän börjar prata om urin när dom ska pussas. Exemplen på ord som betyder en sak på ett språk och en annan sak på ett annat språk kan ju göras hur många som helst.

  8. Min dotter på 3,5 år har noll koll på skillnaden mellan han och hon och säger ofta fel (vilket storasyster är snabb med att rätta). Å ena sidan vill jag att hon lär sig språket ordentligt men å andra sidan känns det underbart befriande på nåt sätt.

    Jag gillar ordet hen. Tyvärr använder jag inte det så ofta men jag kanske skulle börja med det.

  9. @schizad; nej, det finns ingen böjning efter kön, eftersom språket saknar maskulinum och femininumformer. Verbet böjs dock efter pronomen, det är helt rätt, så bara genom att säga verbet vet man vilken person man menar.

    Verbet ”vara”
    Olen – jag är
    Olet – du är
    On – han/hon är – det är alltså samma böjning, oavsett man/kvinna
    Olemme – vi är
    Olette – ni är
    Ovat – de är

  10. Tack för svar! Finsk grammatik är helt klart högaktuellt i den här debatten, men min finska begränsas till perkele. ;) Ett väldigt intressant språk.

  11. Hej,

    jag bloggade precis om det här! Jag publicerar nästan aldrig bloggar jag skriver men det här var jag tvungen att få ut… Här:
    http://www.nothingseverfair.blogspot.se/2012/03/hen-och-vad-jag-vet-om-konsidentitet.html
    Herregud vad skönt att äntligen hitta en transperson som uttalar sig om det. Debatten har verkligen tagit ett jättemärkligt spår. Undrar om det finns någon möjlighet att t ex DN tar in en text från dig? Den här är väldigt fin. På SVT publicerades en text av RFSL Ungdoms ledare med ungefär samma poäng.

  12. (Får man förresten länka till egna bloggar bara sådär? Feel free att ta bort den annars! Jag skrev den mest för att jag inte hittat något vettigt alls om den aspekten av ”hen” innan jag läste denna blogg.)

  13. Jag förstår inte varför det inte har funnits ett ord som hen förut! Även om jag tror att jag inte kommer att använda ordet riktat mot en speciell person så ofta så är jag glad att man slipper ta omvägar som ”den personen” eller ”han/hon” när man pratar om folk i allmänhet.
    Om man nu ska prata om hur man säger han och hon på olika språk så kan jag lägga till att på kinesiska uttalas de likadant – ta – men har olika radikaler (den del av tecknet som visar betydelsen). 她= hon, 他=han

  14. Upptäcker att jag glömt att kommentera allt, hoppsan! :)

    Tristessa: Jag gissar att ”hen” ffa är inspirerat av finskans ”hän”.

    Suzanne: Jag vet inte, jag har inte tänkt så långt för egen del :)

    Kakan: Ja, jag försöker förstå hur svenska har fungerat utan ”hen”. Förr sa man ju ofta ”han” när man inte visste könet på den man talade om. Det är märkligt att det har tagit sån tid för ”hen” att slå igenom, faktiskt, med tanke på att det var på 60-talet som de började säga/skriva ”han eller hon” osv.

  15. Pingback: 00023 – När hen kom till byn « nysyner

  16. Pingback: När hen kom till byn » nysyner

  17. Jag gillar hen. Även om jag inte använder det i tal utan mest i skrift (på t ex forum). I tal blir det i så fall oftare ”barnet” eller liknande när jag umgås med vår 4åring och inte vill fastna i definitionsfållan om barn vi stöter på i olika sammanhang och inte vet könet på.

    Jag förbluffas över den extremt arga tonen jag ofta hör från motståndare till ordet. Och jag kan inte låta bli att dra paralleller till n-ordet. Ingen i dagens sverige som är delaktig i t ex en diskussion om ”n-”bollar är ju OVETANDE om att det FINNS många som upplever ordet som kränkande. Ändå framhärdar de; ”men JAG menar inget med det” eller ”det har alltid hetat så” eller ”finska pinnar och vitlök då?”.

    Det är för mig helt uppenbart att detta beror på att finns en totalt internaliserad rasism och en totalt internaliserad ….. ja, vad ska man kalla det *avsky-mot-icke-könstillhörighet*. För VAD är annars anledningen till att just ordet hen är så bespottat och att vi ska få fortsätta kalla svarta för n-ordet?

    Den jag lever med använde n-ordet när vi träffades. Hen (sic!) menade inget med det alls, var uppvuxen med den benämningen helt enkelt. Man (jag) kanske kan tycka att det var lite världsfrånvänt och okunnigt att helt ha missat n-debatten (själv fick jag lära mig att inte säga n-ordet redan kring 1975, av min gamla lågutbildade mormor som trots sin låga utbildning förstod hela ”grejen”). Men det härliga i kråksången är att när jag förklarade för min partner hur det kan upplevas, att det av många anses nedvärderande osv. så slutade hen helt enkelt att använda det! Man (jag) kan ju tycka att vilken normalintelligent människa som helst som verkligen ÄR icke-rasist skulle göra detsamma. Och varje normalintelligent människa som helst som tror på lika rättigheter för alla könen (man, kvinna, icke-definierat) skulle sluta MOTsätta sig ordet hen.

    Jag har aldrig sett _tillstymmelsevis_ lika många debatter om ord som e-mail, appar, human resources-avdelningar (personalavdelningar), guzz eller dylikt. Uppenbarligen är det mycket _viktigare_ att få fortsätta klassificera andra i TVÅ kön och allt däremellan finns inte och att få använda n-ordet för att man själv ”inte menar något illa med det”. Socialt inkompetent är min bedömning!

  18. Ja, jag tror det till mycket stor del handlar om transfobi. Jag tycker det är väldigt talande att ett av de vanligaste argumenten mot ”hen” är ”men JAG är kvinna/man!”, det tyder ju på att folk känner sig hotade av ”hen”. Märkligt nog är det få kvinnor som känner sig kränkta över att ordet ”han” finns, och få män som är kränkta över att ”hon” finns. Men ”hen” är tydligen farligt…

  19. hur kan det vara så hemskt med ett ord som dels gör det lättare för transpersoner och dels faktiskt också gör det lättare med syftningar osv… jag gör som flera andra här ovan och använder hen när jag pratar om någon som man inte vet könet på eller liknande. han eller hon blir för omständigt, precis som att hela tiden säga ”personen”, ”patienten” osv och jag vill inte kalla människor och djur för ”det/den”.
    barn lär sig rätt snabbt så förvirringen kommer inte sitta i för tid och evighet.

  20. I dag hade jag stor nytta av ordet hen i ett samtal, vilket var lite nytt för mig. Jag skulle berätta om en person som håller på med en könskorrigering (MtF) och som nu har gått ut med det och bett sina vänner kalla hen Anna istället för Anders. Närmare bestämt skulle jag berätta om något Anders sa för ett halvår sedan. ”Och då sa han …” började jag. ”Hon!” rättade kollegerna jag pratade med. ”Jamen då var han ju han” sa jag. ”Njaa” sa den ena kollegan, och hon hade ju rätt. Men samtidigt levde ju Anders som kille då, och kallade sig Anders, så ”hon” låg inte rätt i munnen. Jag övergick till ”hen” och kunde berätta vidare obehindrat :-)

  21. Jag hoppar in lite sent.
    Hen är onödigt eftersom det redan finns alternativa sätt att uttrycka sig. Sedan är det inte rasistiskt eller elakt att av misstag ta fel på kön på en person som inte är närvarande. Det är mänskligt.

    Hela idén med att staten hittar på ett ord och sedan påför förhållningsorder till befolkningen om att använda det är helt fel i min libertarianistiska livssyn. Top-down-design alltså; ”Vi har hittat på ordet ‘hen’, använd det!” Det fungerar bättre med bottom-up då det leder till naturlig språkutveckling, när behovet finns så kommer man att fylla det.

    Om man är antingen ovillig eller osäker på vilket kön man har ska man nog undersöka saken noggrant. Det är nämligen inte så mycket till argument bakom det här tramset med att man har ett kön i hjärnan och ett annat mellan benen. Känsloargument är subjektiva och kan inte jämställas med logiska.

  22. Staten har inte hittat på ordet ”hen”. Det har andra gjort och sedan har Språkrådet sagt ungefär ”ja, det är ett praktiskt ord”. Bottom-up, alltså. Om det är fel på folk som inte vill definiera sig ”hon” eller ”han” har inte med saken att göra. Vill man respektera och följa deras önskan så vill man ju det.

  23. Jag kan lova att initiativet *inte* kommer från Språkrådet. Jag diskuterade den här frågan med deras dåvarande chef för några år sedan. Han var inte särskilt positiv till könsneutrala pronomen som ”hen” och trodde inte att de användes i praktiken i någon större utsträckning. Jag svarade att ”hen” visst användes en hel del, på nätet. Då menade han att om man kunde visa det, genom att skicka in faktiska meningar där ”hen” användes, så skulle Språkrådet kanske ändra sina rekommendationer.

    Språkrådet har alltså ändrat åsikt i den här frågan efter att ha fått klart för sig att ”hen” *visst* faktiskt används. Mer bottom-up än så blir det knappast.

  24. Ja, jag skulle verkligen vilja se belägg för att ”hen” kommer från staten. Jag vill också veta varför det skulle vara ett onödigt ord. Det fyller en funktion i språket, och folk använder det. Men framförallt vill jag veta varför en del känner ett sånt stort behov av att ifrågasätta ett ords existens.

  25. @Anna: ungefär som min relation till ”z-ordet”. Jag har aldrig haft något emot romer men är uppvuxen med att man använde z-ordet om dem utan att ordet i sig var nedsättande. Sen fick jag på SMO (när vi läste om människors riskuppfattning ur ett MÅNGKULTURELLT perspektiv :) ) lära mig att z-ordet liksom n-ordet av många av de som det syftar på upplevs som nedsättande. Så sen dess använder jag sällan det utan kör med rom/romer utan att skämmas det minsta för att jag skulle vara PK/vänster/feminist/mångkulturkramare. ;)