Daily Archives: 27 mars, 12

Varför gör det så ont med hen?

Förskolor i Stockholm avråder personalen att använda hen. Ordet har beskyllts för att förvirra barn. Det sägs att hen är onödigt eftersom alla människor är antingen män eller kvinnor; som om intergenders inte finns. Och gång på gång sägs det att hen betyder höna, att det är pk-trams, att det inte löser alla problem (är det någon som påstått det?), och så vidare.*

När jag läser alla hen-hatande inlägg undrar jag vad de är ute efter. Jag förväntar mig att folk fattar att ordet hen INTE syftar till att utrota hon och han. Det folk upprörs över mest verkar vara just att deras upplevelse av att ordet inte behövs, inte delas av alla.

Bara en sån sak som att hen-debatten kommit att handla om genuspedagogik. De transpersoner som är män eller kvinnor används ibland som slagträn i debatten, men får sällan uttala sig. De transpersoner som varken är män eller kvinnor, eller som är både och, utesluts ur debatten. Vi får ibland höra att det inte handlar om oss, även när folk raljerar över vår (frånvaro av) könsidentitet. De som säger så utgår från att frågan om hen enbart berör barn, och att alla barn är cispersoner. Transpersoner är i deras ögon alltid vuxna (och kan förlöjligas hur mycket som helst).

De missar en sak: Vi har också varit barn, vi som föredrar att kallas hen. När jag var liten var jag oerhört förvirrad över hon och han, och förvånad över att folk trodde att det bara fanns pojkar och flickor. Att lista ut om jag skulle säga han eller hon var svårt, så jag pratade helst inte i tredje person alls. Om jag hade fått lära mig hen hade det problemet varit ur världen.

Är min berättelse representativ för alla barn? Förmodligen inte, men det är inte heller min poäng. Att säga att hen gör barnen ”förvirrade” spär på stigmatiseringen av de barn som inte följer könsnormerna. Det insinuerar att de barn som har familjemedlemmar och vänner som är transpersoner skulle ta skada av att umgås med dem. Och det är dessutom att förneka icke-binära transpersoner deras identitet, oavsett ålder.

När jag skrev Trollhare – ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob använde jag bara nio hen och två henom. Jag önskar att jag hade kunnat använda det mer, men boken är ju självbiografisk och eftersom jag faktiskt inte upptäckte ordet förrän vid 22 års ålder fick det bli så. Däremot hade jag aldrig kunnat skriva min bok helt utan hen. Om jag hade varit tvungen att kalla alla i boken för han eller hon hade jag gjort våld på själva berättelsen. Jag tänker inte i könande pronomen, så varför skulle jag anpassa mitt språk efter hen-hatare?

Frågan är inte ”behövs hen?” och inte ens ”kommer hen att slå igenom?” Frågan är ”varför blir folk upprörda över att andra använder hen?”

*) Jag hänvisar alla som argumenterar mot hen till henom-bloggen.

Exempel på hur praktiskt hen kan vara: ÖP använde rubriken ”Hen blev årets Gregorius” för att inte avslöja vem pristagaren var förrän man läste artikeln.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,