Daily Archives: 17 april, 10

Tvångskastrering och tvångssterilisering, en grundkurs

Jag har bloggat ett antal inlägg där jag har argumenterat mot steriliserings- och kastreringstvång som krav för att få ändrad juridisk könstillhörighet för transsexuella och intersexuella. En diskussion som uppstod på twitter fick mig att inse att det är svårt att få överblick över läget. Det går inte att sammanfatta på de 140 tecken man får använda i en tweet, men det borde gå lättare i ett blogginlägg, eller flera. Så jag försöker. Vi kan börja med att presentera de två lagarna det handlar om.

Den lag som reglerar könskorrigeringar heter idag Lagen om fastställande om könstillhörighet i vissa fall (1972:119), och är alltså från 1972. Sverige var först i världen med att lagstifta om könskorrigeringar, och med den tidens mått mätt var det väldigt radikalt och progressivt. Men tiderna förändras, och eftersom det har hänt ganska mycket sedan 1972 bestämde man sig för att göra en utredning. Resultatet blev ett nytt lagförslag som presenteras i Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag (SOU 2007:16). Den lagen är alltså inte införd än, så ändringarna man föreslår gäller inte för närvarande. Förslaget presenterades och skickades ut på remiss under våren 2007, och många remissinstanser var väldigt kritiska. Remisstiden gick ut i november 2007. Efter det kunde man ha väntat sig att den skulle antingen tas upp för omröstning i riksdagen eller att man skulle försöka ändra i förslaget, men trots att förslaget presenterades för tre år sedan har ingenting hänt.

Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag

Vi har alltså en lag som gäller idag, och en som inte gäller men som kanske kan komma att gälla i framtiden. Det jag framförallt tänkte ta upp är det mest kontroversiella, nämligen kravet på sterilitet/kastrering, men jag måste nämna en sak först: Det är viktigt att komma ihåg att kraven inte är utformade som ett tvång, utan som ett regelverk för hur den juridiska biten av en könskorrigering ska gå till. I praktiken är det däremot så att om man inte lever upp till de kraven så kan man inte heller få fastställelse. I förlängningen kan det dessutom vara svårt att få övrig vård – hormonbehandling, och till exempel bröstborttagning för killar – om man är öppen i sina kontakter med utredaren att man inte är intresserad av sterilisering. Det är allt eller inget som gäller.

Vi börjar med den lagen som gäller:

”Fastställelse enligt första stycket meddelas endast om sökanden fyllt arton år och undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” (1972:119 1§)

Sterilisering är alltså när man skär av äggledare/sädesledare så att inga ägg/spermier kan transporteras vidare; ett relativt enkelt ingrepp som på kukfödda sker under lokalbedövning och på fittfödda under narkos.

Sterilisering: Man skär av äggledare mellan äggstockar och livmoder, respektive sädesledare ovanför testiklarna i pungen

Sterilisering

Formuleringen ”av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” är väldigt viktig i sammanhanget. Det betyder att det inte är ett obligatoriskt krav för precis alla att genomgå en operation. Till exempel behöver personer som är födda sterila på grund av något intersexuellt syndrom inte genomgå något ingrepp, och likaså antar jag att en fittfödd person som har gått igenom klimakteriet borde räknas till de som saknar fortplantningsförmåga. Detta är alltså ett av de krav som ställs idag på den som ansöker om ändrad juridisk könstillhörighet, och (om jag har förstått det rätt) så kan en kukfödd person som har stått under hormonbehandling under en längre tid anses vara steril. En fittfödd person med utvecklad livmoder och äggstockar måste däremot genomgå någon slags operation för att bli steril.

Detta ska jämföras med det lagförslag som eventuellt kan bli verklighet:

”För att en person skall kunna få sin juridiska könstillhörighet ändrad krävs att han eller hon har fått sina könskörtlar borttagna.” (SOU 2007:16 2§)

Könskörtlarna är alltså själva äggstockarna eller testiklarna. Vips är vi inne på något mycket mer komplicerat än bara avsaknad av fortplantningsförmåga:

  • Kastrering är ett större ingrepp jämfört med sterilisering.
  • Det finns inga undantag.

För att få ett juridiskt manligt kön måste man sakna äggstockar, och för att få ett kvinnligt juridiskt kön måste man sakna testiklar. Det spelar ingen roll om man kan producera ägg eller spermier, utan det är själva organen som måste bort. Det innebär till exempel att ett om en person med kvinnlig könsidentitet som har något intersexuellt syndrom, till exempel CAIS (Complete Androgen Insensitivity Syndrome, fullständig androgenokänslighet, dvs. att kroppen inte kan tillgodogöra sig manliga könshormoner) har outvecklade testiklar och är steril, så måste hon ändå genomgå en operation för att ta bort testiklarna. Detta oavsett om hon egentligen behöver operationen för sin fysiska och psykiska hälsa. Det är alltså inte upp till behandlande läkare och patienten själv (och när det gäller barn även föräldrarna) att avgöra vad som är bäst för den enskilda personen, utan det är något som lagen kräver.

Det betyder också att en transsexuell kvinna som är steril efter många års hormonbehandling ändå måste operera bort testiklarna, och det betyder att en transsexuell man som har genomgått klimakteriet ändå måste operera bort äggstockarna. För många transsexuella är det precis det de behöver, men det betyder inte att det är så för alla.

Kastreringskravet handlar inte om fertilitet och fortplantning. Det handlar om… ja, vad? I nästa inlägg ska jag försöka förklara argumenten från båda sidor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Projekt Sanitär Lägenhet – det som aldrig tar slut

Igår hade jag ett långt samtal med min boendestödjare S om olika strategier för hushållsarbete. Vi är båda överens om att jag måste snabba på Projekt Sanitär Lägenhet, och framförallt göra det mer effektivt. Som det är nu finns det liksom enstaka öar av mindre röriga områden, men de flesta ytor är fortfarande belamrade med saker. Samtidigt har jag gott om tomma skåp och lådor, men när jag inte vet var allt ska vara så fastnar jag i det eviga tänkandet och planerandet.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt – och sagt – att jag önskar att jag hade tagit bilder av min lägenhet i Falun. Då hade folk som såg min röra av idag fattat att jag kommit oerhört långt. Jag har gjort mig av med massor av saker, och jag har till exempel inte längre någon rumsavdelare i vardagsrummet byggd av sex stora flyttkartonger. Jag tar mig fram till alla delar i varje rum, utan att vara tvungen att hoppa över saker. Det finns gångstråk även i de mest överbelamrade delarna av lägenheten – utom i hallen förstås, där min ouppackade väska sedan i påskas ligger precis framför hallmattan. Jag jobbar på, städar och står i, och ändå verkar det inte gå framåt annat än med myrsteg.

En gång i tiden hade jag verkligen jättesvårt att skiljas från mina saker; idag har jag mest svårt att få ordning på de saker jag faktiskt vill spara. Jag känner mig ganska frisk från det tvångsmässiga samlandet, men ändå finns problemen kvar. Jag har aldrig lärt mig att hålla ordning, på det sätt man förväntas göra det. Jag har aldrig lärt mig att göra saker lagom, utan måste alltid överdriva. Därför blir jag aldrig klar.

En positiv sak är att jag åtminstone slutat skjuta upp saker ”tills jag har en städad lägenhet”. Jag unnar mig faktiskt att göra sånt som är roligt också, och inte bara städa så fort jag har energi över. Kanske är det ett recept som kommer att fungera i slutänden – om inte annat så blir livet så mycket lättare om jag tillåter mig att göra något annat också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Immanuel med jättesnabeln

På sistone har jag haft en smygande känsla av att mitt ansikte har förändrats. Inte bara för att jag har fått finnar och skägg alltså, utan för att jag har fått ändrade former. Jag märkte det själv första gången när jag såg bilderna jag tog under skogspromenaden för snart en månad sedan, men då skyllde jag det på att jag fått lite färg på näsan, men inte på resten av ansiktet. I påskas fick jag kommentaren från Dr Kotte:

”O harregudrun, jag kände knappt igen dig! Det har hänt något med ditt ansikte och nu menar jag inte minen eller regnet, utan i fettfördelning… Vilken haka du har fått!”

Det var första bekräftelsen på att jag faktiskt har en lite annan ansiktsform idag. Kanske låter det konstigt, men testosteron kan få brosket att växa. Men för att bevisa det var jag tvungen att leta fram några gamla bilder, och ta några nya.

Immanuel i maj 2009, framifrån

Maj 2009, innan testosteron

Immanuel i april 2010, framifrån
April 2010, 9½ månad på testosteron

För nästan ett år sedan hade jag helt klart en annan ansiktsform. Framförallt tycker jag att min näsa har vuxit. Den har blivit snyggare, eftersom den känns mindre platt och fyrkantig nu. Eftersom jag har tappat en del fett har jag dessutom blivit mindre rund och bullig i ansiktet, och det i kombination med skäggstubben gör att min haka syns lite bättre.

Immanuel i juni 2009, i profil

Juni 2009, innan testosteron

Immanuel april 2010, sett i profil

April 2010, 9½ månad på testosteron

En annan stor skillnad som jag har märkt nu när jag tittar tillbaka på mina äldre bilder, är att jag har blivit bättre på att le – och jag tycker att det syns även när jag inte ler att jag faktiskt mår bättre. Många av mina bildserier då som nu börjar med några bilder där jag har glömt att ta på mig ”masken”; jag gör den min jag brukar göra när jag är ensam och inte behöver förställa mig. De bilderna är fortfarande ganska buttra, i och med att mungiporna alltid hänger, men jag har märkt att jag har förändrats runt ögonen. Även om jag inte visar med en min att jag mår bra, så syns det i ögonen att jag gör det numera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,