Daily Archives: 26 september, 09

Sexchocken som kom av sig

De kallar det skandal, men det är den märkligaste skandal jag någonsin sett isåfall. Inte på grund av det som anses vara skandal, utan på grund av avsaknaden av skandal.

Borgmästaren Eric Brewer i East Cleveland i USA har, mitt under sin valkampanj för att bli omvald, blivit utpekad som könsöverskridare. Bilder som sägs föreställa honom i kvinnokläder, peruk och smink har spritts i media; några där personen på bilden poserar i bara underkläder, och andra som sägs vara för vågade för att publiceras, men också rätt påklädda bilder. Själv vägrar han att varken erkänna eller avvisa att det är han på bilderna, men han skämtar om det och säger att man måste ha en sexskandal för att komma till en högre nivå, och syftar på att han tydligen tänker satsa på att bli guvernör.

Det är alltså inte det faktum att en manlig borgmästare kan ha haft bilder på sig själv iklädd kvinnokläder i sin dator som är det märkliga, och inte heller att det kommer upp i en valspurt. Det märkliga är att det är så tyst. Tidning efter tidning skriver om det, naturligtvis, och det är en del av de som kommenterar som tycker att det är skitkul uppenbarligen, men det är förhållandevis få av de där riktigt grova påhoppen som brukar vara standard i alla dåligt modererade forum, och det är ovanligt många inlägg som försvarar honom och påpekar att det är politiken som är det viktiga och inte vad han gör på sin fritid. Det mest häpnadsväckande är att jag inte hittar en enda sånt där klassisk ‘åh fy faaan vad äckligt jävla transa’-kommentar, som jag liksom vant mig vid.

Själv har jag svårt att se likheten mellan bilderna, ska jag erkänna. Något säger mig att det inte är samma person; frågan är ens om det är samma person på alla bilderna. Egentligen spelar det ingen roll för mig såklart, men det får mig att undra om publiceringen nästan inte skulle kunna vara ett rent genidrag för att hålla fokus borta från något som är illa på riktigt. Kanske Brewer har rätt i det han säger: En sexskandal är bra för ens kändisskap. Om den värsta hemlighet ens fiender kan gräva fram om en är att man bär spetstrosor ibland, så är man förmodligen väldigt oskuldsfull.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Brandväggen som blockerade blodsockerhöjning

Slår på datorn som vanligt på morgonen, och märker att något strular. Brandväggen vägrar fungera, efter att jag uppdaterat den för några dagar sedan, eller om det är efter strömavbrottet natten till igår. Avinstallera. Starta om. Försöka installera om, men datorn säger att det redan finns en gammal version. Avinstallera och ta bort allt som verkar ha något med programmet att göra. Söker igenom systemet efter filer och raderar. Startar om. Försöker igen. Kollar med antiviruset, spywareprogrammet och windowsbrandväggen att de inte står i vägen. Startar om. Försöker igen. Laddar ner programmet igen, för säkerhets skull, ifall det blev något fel första gången. Startar om. Försöker igen.

Ger upp och slår på windowsbrandväggen för att komma ut på nätet en stund, men först måste jag uppdatera den eftersom den varit avaktiverad i månader. Tanken är att gå ut och leta efter en ny brandvägg, och jag hittar en, och laddar ner. Installerar, startar om och ställer in enligt konstens alla regler. Det fungerar i någon timme, sedan slutar Firefox att ta emot signaler. Det går inte att öppna någon ny sida, och efter att jag stängt ner programmet går det inte att öppna alls.

Jag letar i instruktionerna och försöker komma på vad jag gjort fel, och hur man isåfall ställer tillbaka det. Uppkopplingen är det inget fel på, och programmen påstår alla själva att de fungerar perfekt. Jag tjorvar och har mig – tills jag kommer på att jag har uppdateringar till själva datorn att göra. Medan datorn harvar runt går jag till affären för att få ur mig aggressionerna. Klockan har hunnit bli närmare sex, och jag har varit uppe i åtta timmar utan att få i mig mer frukost än ett äpple jag tuggade i mig i förbifarten.

Det ingår nämligen i mina morgonrutiner att göra frukost medan datorn värmer upp. Min gamla dator tog minst en kvart på sig att bli redo, så jag kunde lika gärna gå ut i köket och fixa något att äta. Det blev en väldigt bra vana som sitter kvar nu när jag har en snabbare dator. Hade det inte varit för de vanorna hade jag haft väldigt svårt att få i mig mat; det är så jag bygger mina rutiner. Medicinen kommer jag ihåg eftersom jag alltid har dosett och vattenglas vid datorn, men mat är det sämre ställt med.

Och så, när jag äntligen gjort varma mackor i ugnen, belönar datorn mig med att fungera. Efter åtta timmar har jag äntligen både mat och uppkoppling, och jag märker plötsligt hur trött jag är.

Sens moralen är att det är jättebra att försöka minnas saker man har lätt att glömma genom att förknippa dem med sånt man vet att man inte glömmer – så länge det fungerar som planerat. När det inte går som man har tänkt så blir det kaos, däremot. Inget system är felsäkert, och det är ju ändå bättre att faktiskt få i sig frukost de allra flesta dagar än att inte få det alls.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

”Sluta prata med dig själv. Nu får du sk

"Sluta prata med dig själv. Nu får du skärpa dig" sa jag till slut, efter att ha irrat runt i affären en bra stund och mumlat halvhögt för mig själv.
Efter en hel dag av datorkrångel har jag visst problem med att sluta spamma omgivningen verbalt. Brandväggen i datorn är hyperaktiv och släpper inte igenom något, men min egen brandvägg verkar släppa igenom all utgående trafik. Inte jättebra.

Bara två av hundra svenskar klarar sig från folksjukdomen – är du drabbad?

Dagens guldkorn från DN:

”Snart är ingen människa frisk – bara otillräckligt undersökt.”

Snart? Ingen människa är frisk. Det är därför Försäkringskassan skiter i hur sjuk du är. Vi är alla psykiskt störda, men en del beteenden och symtom är så vanliga att de tas för normala, även när de ställer till besvär.

Dessutom lider 98% av Sveriges befolkning av laktostolerans. Deras kroppar producerar även i vuxen ålder stora mängder laktas, som gör att de kan bryta ner laktos; mjölksocker. Detta är något som är ovanligt, globalt sett, och det finns en tydlig koppling mellan laktostolerans och överkonsumtion av komjölksprodukter – med alla risker det innebär. Laktosintoleranta är däremot inte i riskzonen på samma sätt eftersom deras kroppar säger ifrån i tid. Men det är alltså bara två procent av alla svenskar som har något slags skydd mot detta, och det märks.

Så nej, jag har svårt att tro att det finns friska människor. Det handlar bara om hur man definierar sjukdom.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

Concerta – tålamod i en liten ask

Hur mycket datorkrångel jag orkar med innan jag slår näven i tangentbordet: Två timmar.

Innan Concerta skulle den tiden ha varit ungefär tre minuter.

Efter Concerta men innan spruta testosteron nummer två skulle den däremot ha varit ungefär tre timmar.

Jag har blivit lite mer rastlös och lite mer lättstressad, men inte så mycket. Det räcker långt med att svära åt programmen: ”Men för i helvete, NEJ! Jag vill inte uppdatera iTunes!” och ”så fan heller att jag tänker installera det där nu, så håll käften!”, så jag har fortfarande inte bitit i någonting. Att bita i mobilen, datormusen, pennan, handdatorn eller handen när de krånglade var mitt sätt att få ur mig frustrationen när inget gjorde som jag ville.

Men det var B.C: Before Concerta. ADHD-medicinen har gjort mycket. Rastlös är jag fortfarande, men inte på samma sätt. Jag har mer tålamod och mer lugn, eftersom jag faktiskt inte stressar upp mig sådär alldeles. Min hjärna fungerar bättre, så jag upptäcker att jag klarar av att lösa problemen. Jag har fast mark under fötterna och tålamod i en liten ask. Det hjälper, även i puberteten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Windows Vista matchar min egen hjärna. V

Windows Vista matchar min egen hjärna. Vi är lite tröga, och har båda problem med att skydda oss från skadliga program utifrån. Min mentala brandvägg är trasig.

Hur man inte öppnar en dörr

När en dörr stängs öppnas en annan, säger de. Mitt problem är att jag ser massor av dörrar, men ingen som står på glänt. Så jag går fram till dörrarna, en efter en, och känner på dem. Alla är låsta, och jag har ingen nyckel.

Paniken är nära, och jag rycker och sliter i ett av handtagen, men det sitter som berget. Jag försöker knuffa upp dörren med hela min tyngd. Jag försöker sparka upp den. Inget hjälper. Jag sätter mig på huk framför dörren och gråter en stund, och ber till den att öppna sig, men dörren fortsätter vara låst.

Så jag reser mig upp och ser mig om efter något att använda för att slå sönder dörren. Och det är först då, när jag håller en dörr i mina uppsträckta händer och är redo att stöta den mot dörren jag har framför mig, som jag inser att jag står i ett öppet landskap med bara ett antal dörrar utspridda lite varstans.

Frågan är inte hur man tar sig genom dörren, utan hur man kommer framåt. Det är bara så lätt hänt att glömma det.

***

Förklaring: Jag har haft problem med stress på sistone, och när jag försökte lösa dem blev jag bara ännu mer stressad. Det krävdes ett mindre psykbryt i två dygn för att jag till slut skulle se att det fanns fler lösningar, som dessutom kunde ta mig längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,