Om mig
Hej!
Jag heter Immanuel, och jag är en helt vanlig kille på fjorton år. Eller också inte. Hursomhelst har jag helt vanliga hobbies som förutom att blogga innebär att umgås med mina vänner, läsa, tänka och skriva, städa och rasta kameran på skogspromenader. Jag går i skolan också; nu i höst ska jag börja skriva på en uppsats om manlighet som en psykisk störning.
Ja, jag är bög. Väldigt mycket bög, tillochmed. Jag är så mycket bög att jag jag ägnat fyra år av mitt liv åt högskolestudier där jag tvingat in så mycket genusperspektiv det bara går utan att läsa genusvetenskap. Sedan tog jag fem års paus, men nu är jag tillbaka. Jag är förmodligen världens äldsta fjortonåring.
Jag har bloggat ”publikt” sedan september 2006, med vissa uppehåll då och då. De flesta inlägg skrivna före mars 2008 är bortplockade, då de var alldeles för känsliga för att ligga kvar när jag bestämde mig för att inte längre vara anonym.
Uppvuxen i Östersund alias Helvetesstaden, och tillbringade sedan sju svåra år i Falun. Är sedan september 2007 bosatt i Sandviken och älskar livet fullt ut.
Det var den mer ytliga förklaringen till vem jag är. Om du vill veta mer om mig som person kan du läsa här.


RSS - Posts






Sötare än brunost? Gulle!
Og Sasha skal altså uttales ”SAH-shah”, ikke ”SasHA”.
Shurik er også et gulligt smeknamn for Alexander når jeg tenker på det.
Shurik? Hm… det är fint ^^
Mm.. uttales SHU-rik.
förstod det
HA! hvor ble det av din ”tjurig” kommentar?
den försvann nog, jag håller på och försöker byta tema och inget fungerar…
Åh nej. Hvilket påminner meg om at min norske blogg behøver en helrenovering.
Om jeg bare hadde ork og konsentrasjon til å gjøre det bra
*bjuder på ett piller*
Vilken jättefin beskrivning och jag måste säga att din resa rent kroppsligt märks på bild. Jag har sett några bilder av dig senaste tiden och jag blir så glad, för du är så glad på dessa bilder. Och inte minst, du är ju så himla snygg Immanuel. Klart att du är man, jag tvivlar inte en sekund.
Åh, tack
Mysko. Har ADD och Asperger syndrom. Kallar mig för ÄlveKatt på nätet. Tycker katter är vackra, så på nätet låtsas jag att jag är en sagokatt. Drömmer om en Akademisk bana inom Kognitionsvetenskapen som jag ska söka till i Umeå nästa år. Är 28 år. Har en sida på Deviant art. http://alvekatt.deviantart.com Det här är läskigt, eller är det bara jag som inbillar mig alla paralleller?
Oh, du underbara Trollhare!
Du skriver och beskriver på ett sätt som få! Och du är en sann överlevare! Det märks på ditt sätt att skriva. Nu fick jag ju veta av BA att du är snygg också, vilket jag iofs anade ändå – utan att ha en aning om hur du ser ut. Men jag utgår väl mest från din personlighet.
Nu fick jag förklaringen på namnet Trollhare också. Ja, du är allt lite överjordisk!
Jag tror du har förtrollat oss alla!
David: Hm… Det är visserligen vanligt bland aspiga nördar att både vara otherkin och hänga på deviantart, men att du vill plugga kognitionsvetenskap… Det skulle jag också vilja! Det är LITE läskigt
http://en.wikipedia.org/wiki/Otherkin
Marie: Tack
Du kanske saknar mitt SF-intresse… Men men. Det där med otherkin vetitusan. ÄlveKatt är eskapism (och kanske en fetish), inte en religion, för mig. Och jag är inte direkt HBT. (Förutom en och annan tvekönad utomjording i teckningsblocket…)
Det är en sak jag undrar, hur tusan lyckades du råplugga i sexton år med ADD? Jag kom ingenstans i skolan förrän jag fick centralstimulerande. (Folk tog för givet att jag var lat, så jag fick mina diagnoser som vuxen och på eget initiativ. Jag menar, de var ju överens om att intelligensen var det inget fel på, och då måste det ju vara lathet…)
Jag har Asperger också, och en TUNG luthersk ryggsäck. Jag lärde mig redan i tvåan att om jag ansträngde mig dubbelt så mycket som de andra så kunde jag nå nästan samma resultat. På högskolan däremot la jag snarare ner tredubbelt så mycket tid. Mina kursare pluggade kanske 30 timmar i veckan, medan jag la ner 100 timmar. Hyperfokusering är det som tog Michael Phelps (os-simmaren med ADHD) till åtta guld (eller hur många det nu var), och mig till bättre betyg…
Sedan har jag ett fotografiskt minne som spar mycket tid eftersom jag i princip kunde slå upp sidan där det där intressanta citatet stod på ett ögonblick; om jag mot all förmodan inte mindes de exakta orden så visste jag åtminstone på vilken sida det stod.
Hejsan!
Otroligt spännande blogg…
Måste läsa mer.
Kom indampande från DN
Tack!
Tack
Hej trollharen. Intressant att läsa om dig och din resa. Själv så började jag leta diagnoser för att hjälpa min dotter att slippa ”smart men lat” stämpeln som jag har haft genom hela min skoltid, när jag insåg att det nog är så att det finns några bokstäver man skulle kunna stämpla mitt psyke med också… Fotografiskt minne är rätt praktiskt. De stunder i skolan som jag faktiskt var närvarande så snappade jag upp tillräckligt mycket för att få lika bra (inte bättre) betyg som de flesta andra.
Fördelen med högskolestudier är att då läser man ett ämne i taget, lättare att hyperfokusera på en sak i taget, än på 15 olika som på gymnasiet. Så när jag väl hade samlat mig i några år, och kommit på att jag nog inte var helt värdelös, så gick högskolan som en dans!
Det sägs att ADHD är vanligare hos killar än hos tjejer, jag tror nog på mer diagnosticerat hos killarna. Vi är nog ganska många hypo-aktiv kvinnor som inte vet. Morsan har levt i 70 år utan att komma på hur hon ska hantera sitt liv.
Jag känner igen mycket av det du säger. Och visst är det så, kvinnor och flickor är underdiagnosticerade. Läs här:
http://trollhare.wordpress.com/2008/09/03/adhd-har-inget-kon/
Hejsan:)Har en utmaning som väntar dig på min blogg:)
Hej Hej
Halkade in här av en slump och har nu klickat runt här på din sida i en halvtimme. Vill bara säga att en diagnos bara är ett hjälpmedel(i mina ögon alltså). Har två grabbar med läs och skriv svårigheter som de ärvt från båda sidorna av släkterna. De kämpar på och deras tro (liksom din tro)på sig själva lyfter och för dom fram i livet. kommer att återvända till din sida ofta för du berör mej med det du skriver.
Tack Tack!
Japp, en diagnos är ett hjälpmedel. Det var en bra förklaring
Förlåt. Jag är ett sånt där troll vars ip-nummer kanske ryker, för jag läste inte ”om” innan, jag läste det senaste inlägget och det första. ”Om” brukar komma senare. Kanske för att jag vill göra en bedömning själv. Nu var det dags. Och då kom skammen krypandes på mej en aning. Däremot skulle det aldrig falla mej in att skriva en kommentar som inte har med inlägget att göra.
Det är lugnt
Troll är såna som skriver ”men vad fan din lata parasitjävel, kan du blogga kan du jobba!!!” och sånt
Har sett din blogg några gånger, men inte kommitmig för att läsa förrän nu. Har varit lite förvirrad över borderlinebrud till bög. Men fick min förklaring nu eller? 14 år som kille innan dess tjej? Kanske är trög men tolkade det så….Intressant läsning det jag läst om din resa…Men stort steg att ta antar jag…
ska läsa vidare
Oj, den formuleringen om ”borderlinebrud” har jag inte använt på flera år. Jag skulle säga att jag alltid har varit kille även om min kropp var en tjejs. Jag är 29 år, men är mitt uppe i puberteten och känner mig väldigt mycket som en fjortonåring.
Oki då fick jag svar på min fråga…
tack