Gästbok
Här skriver du sånt som inte passar in någon annanstans. Du får gärna ställa frågor, men se till att det inte redan finns svar någonstans på dem, jag orkar inte svara på samma saker hela tiden.
Du måste uppge din mailadress, men den publiceras inte. Däremot, om du vill nå mig mer ”privat” (nej, det betyder inte att jag är det minsta intresserad av att ha sex med dig) kan du skriva på Kontakta mig.
Föreslå bloggar som jag ska nominera till Stora Bloggpriset gör du här.
128 kommentarer
lämna en →
RSS - Posts
Har sagt det förut, men vill säga det igen – du är fantastisk!
Din sida gav mig tröst idag. Det behövde jag. Många tack.
Åh, så bra
Varsågod!
salve
trillade in pga av nån jefla anna anka länk. blev uppriktigt förvånad. det är typ en promille av alla bloggare som har tänkt igenom det dom skriver så jag läser aldrig bloggar men som sagt jag blev glatt överraskad. du skriver ‘pretty close to truth’
mkt bra. kuriosa – jag lämnade oxo östersund som ung men nåt helvete var jag aldrig med om. var fanns det? jag åker visserligen inte tillbaka heller om jag kan undvika men någrar yror har det trots allt blivit…
Åh, tack
*smickrad*
Jodå, det finns. Eller fanns iaf, då :/
Vad har hänt med sidan?
Designen är bytt
schnygg design! jag gillar den skarpt. ojoj vad jag gillar den. har låtit din blogg vila ett tag (det blir så mycket att läsa och ju mer man skjuter upp desto mer blir det) men det här blir kanske en ”nytändning”, om inte annat kan jag ju glo mig mätt på de blåbärsmjölkrosa kanintapeterna…
Hehehe, tack
Ja, jag vet att jag bloggar för mycket 
Ramlade in här och fann en mkt intressant och personlig blog, kul!
Tips: http://www.svd.se/kulturnoje/serier/artikel_2310167.svd
Underbart!
Hej. Läste ditt svar på Magdalena Ribbings vett och etikett-sida om folks matlådekommentarer och surfade till din sida – la den genast under favoriter =D
Lotta
Okej
Tack!
Av intresse? http://genderbitch.wordpress.com/2009/09/22/gender-101-perpendicular-force/
Åh… Intressant!
Kolla in den här personens spellista om queer topics:
http://www.youtube.com/view_play_list?p=E764A630E498EB0C
Argumenterar lika klart och tydligt som du, Trollhare.
Får jag kalla dig för Trollhare, eller föredrar du Immanuel?
Åh!
Vilket som går bra 
Jag gillar dig som och är mest van vid Trollhare.
Jag har ett jätteovanligt namn på riktigt – IRL. Det är varför jag inte väljer att skriva det här, eftersom jag skulle bli lätthittad och det är inte alltid kul.
Har du fått något otrevligt hem eller så, med tanke på att du är öppen med ditt namn?
Nej, jag har inte fått något otrevligt alls faktiskt. En del dryga mail, men inte mer än så
Trevligt då?
Idag hade jag möte med skolan, habiliteringen och boendestödet samtidigt. Jag har inte sovit på 24 timmar, och orkade igenom hela mötet utan en endaste gäspning. Me good.
MASSOR av trevligheter
Duktigt av dig
Good!
Tack!
Har du tittat på någon ZJemptv’s video(r)?
om man får komma med tips… skulle du inte kunna skriva ett inlägg om hur man hanterar obehagliga åsikter på internet (som ju som bekant uttrycks med mer emfas och mer agg än irl), rasistiska, antifeministiska och homofientliga tex. jag tänker mig iallafall att du har lärt dig genomskåda sådant, och själv blir jag så rädd och ledsen och tar åt mig varje gång. du brukar ju skriva en del guidande saker som är mycket användbara.
bara en tanke. gör det inte om du inte känner dig bekväm med det och sånt. kram.
Hm… Ja, kanske det. Fast hur menar du?
ja, hur menar jag… hur har du själv lärt dig att stå emot alla aggressivitet, utan att ta på dig offerrollen eller blotta strupen? eller, du kanske inte har lärt dig att hantera det. det verkar iallafall som att du kan med det rätt bra, ta lätt på det liksom. jag antar att det är för att du varit så utsatt, som du lärt dig att gå ifrån det destruktiva, rädda, och bli stark. har jag rätt?
Eh… Jag brukar väl vara väldigt bra på att just ta på mig offerrollen? Det tycker i alla fall jag. Jag har gett upp att försöka kasta av mig offerkoftan och istället broderat lite regnbågar och rosa kaniner på den så att den ser snyggare ut, bara.
Nu har jag skaffat mig en minidator med mobilt bredband så nu kan jag sitta hemma och surfa !
Yay!
Hej Immanuel. =)
Har ingen aning om hur långt detta kommer att bli men jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men jag har under en viss tid haft en känsla av att jag skulle kunna vara transsexuell. Dock började dessa föraningar träda fram ganska sent i mitt liv och jag har inte haft samma upplevelse som du har haft sedan barnsben. Tvärtemot dig så var jag en ganska livlig unge, min bästa vän var en pojke och mina intressen kunde vara allt från att klättra i träd till att leka med bilar. När jag bytte skola och började 3an tog min livsstil en kraftig vändning. Jag blev den tysta ”tjejen” som umgicks med sina tysta tjejkompisar och försökte hålla sig i bakgrunden. Detta höll i sig under några år tills jag i 6an någon gång fick ett ryck, rakade av mig håret och färgade det grönt. Från den stunden har jag mestadels klätt mig i ”döljande”, maskulina kläder och har många gånger blivit misstagen för att vara en ”riktig” kille. Vissa trodde att jag var min bästa väns pojkvän.
När jag började gymnasiet för 1.5 år sedan höll jag fortfarande fast i den klädstil jag hade i högstadiet. Enda skillnaden var mitt längre hår. Mitt hår är faktiskt det enda som avgör hur främlingar behandlar mig. Jag känner att jag börjar bli lite långrandig här så jag ska försöka komma fram till vad som stör mig, men det är så svårt för jag har så mycket jag skulle vilja berätta och jag vet inte riktigt i vilken ordning jag ska placera det på. Men i alla fall, nu till saken.
Jag har en pojkvän. Vi har hållit ihop i.. jag vet inte hur länge, inte alls länge, snart ett år tror jag. Jag brukar inte hålla koll på sånt. Vad jag vet är att jag ser mig själv i honom, vi kommer bra överens och jag tror att vi kan hålla ihop mycket längre än så – om det inte var för mitt problem. Sexet. Det går bra i vissa perioder. Jag fejkar fram lite kvinnlig gosighet och låter mig påsättas. Och det funkar. Det är inte så att jag ogillar sex. Tvärtemot, jag älskar det. Men till slut hinner jag ikapp mig själv. Jag bryter ihop och tänker för mig själv om och om igen att det är fel. Jag vill inte bli påsatt, jag vill påsätta. Jag vill ha kontrollen, jag vill.. ja, allt det där klassiskt manliga. Många gånger har jag drömt om sex med en tjej, inte lesbiskt sex, utan heterosexuellt sex med mig i min riktiga kropp.
Jag brukar följa med min pojkvän till hans kompisar och umgås. En av hans kompisar brukar jämt se mig som ”min pojkväns flickvän” och det gör förjävligt ont i mig. Jag vill inte vara ”min pojkväns flickvän”. Mest av allt vill jag bara vara Danne och en i gänget. Jag vet att det aldrig kommer att bli så, och det har jag märkt. Om jag råkar befinna mig bland en grupp pojkar märker jag att de inte riktigt vet hur de ska behandla mig. Ska de vara försiktigare, vågar de rapa? ”Ja, för fan!”, tänker jag. Fis allt ni vill, jag bryr mig inte. Jag är som vilken kille som helst. Det är så frustrerande att inte bli behandlad som man vill. Att inte kunna se ut som man vill. Mycket av detta och andra versioner av samma sak, att någon kallar mig tjej eller vad som helst, är stora anledningar till de kollapser jag får när jag känner mig nere.
Jag är en trummis också. Mitt mål är att bli duktig, att bli känd. Men jag vet inte riktigt om jag vill bli det. Många kommer tänka ”haha, en tjej som tror hon kan spela trummor” eller ”åh, vad bra hon är! Det bevisar verkligen att tjejer kan!”, men jag vet att det endast är på grund av vad jag har mellan benen, utan någon insikt i vad jag faktiskt spelar. Jag vill inte bli världens bästa kvinnliga trummis. Jag vill bli världens bästa trummis. Jag vill kämpa på lika villkor som alla andra. Hellre en medioker trummis än världens bästa kvinnliga trummis. Hellre okänd än känd för min fitta.
En sak till. När jag råkar vara ensam eller i en grupp med tjejer och någon råkar nämna något i stil med en mildare version av ”män är svin!” kan jag inte hjälpa mig själv utan jag tar åt mig så in i helvete. De skulle aldrig sagt något sådant om jag var med. -Jag-. Ursäkta alla svärord som kan ha uppkommit i texten, men detta är ett extremt känsligt ämne för mig. Bara min pojkvän nämner något i stil med ”men jag är kille, det är därför jag-” får mig att vilja banka huvudet i väggen. Jag är också kille, men du kan inte se, du tar det i varje fall inte på allvar. Och om jag var det skulle du inte vilja ha mig, för du är heterosexuell. Jag tror jag bestämde mig för några månader sedan att om det tar slut så ska jag raka av mig håret återigen och leva som kille på heltid. Problemet är att jag vill ha långt hår. Jag vill vara hårdrockare. Men folk skulle inte se mig som hårdrockare. Folk skulle tänka ”åh, en till tjej med långt hår, vad ovanligt”, så det är inte ens ett alternativ för mig.
Sådärja, det tog ett tag, men har jag skrivit av mig. Jag blev inspirerad när jag såg Fråga Olles dokumentär om dig. Den fick dessa känslor att återigen blossa upp. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Att du bor i samma stad som mig gjorde att jag tog åt mig lite extra. Tack. Jag vet inte vad jag är, kanske är jag bara en förvirrad tonåring som går igenom någon fas. Jag hoppas verkligen att det är så. Dock tror jag aldrig att jag kommer att kunna vara mig själv till fullo utan att ses som konstig i denna kropp. Hoppas du kan svara på det här. Det känns så fel att gå till en psykolog som inte alls vet hur det känns. Du har ett problem liknande mitt, tror jag i alla fall. Ha det trevligt, nu ska jag få lite sömn.
/Danne.
..åh, jag är för blyg för sånt här. Har suttit i en timme och försökt skicka kommentaren (eller snarare novellen). Men nu, nu gör jag det. Snart..
Tack för ditt inlägg. Jag sitter och läser och tänker att du är väldigt modig som vågar ta tag i det, och uttrycka dig i ord. Tyvärr har jag inga perfekta råd att ge, men jag känner igen SÅ mycket av det du beskriver från mig själv.
Men hm… Jag tror att jag mailar dig. Sånt här är svårt att diskutera ”offentligt”
hej, förlåt att jag lägger mig i, tänkte bara säga att jag också tycker att du är modig som skrev allt det här, plus att jag känner igen mig i en hel del saker (fast jag inte är ts). hoppas du hittar något du trivs med och mår bra i snart!
Ja
Håller med dean: jag känner också igen mig i mycket av det du skriver, och beundrar ditt mod.
Berättelser som din gör så mycket för andra människor som går i liknande tankar. Och kanske lika mycket för dem som aldrig tänkt något sånt själva; alla som utmanar det kön som omvärlden tillskriver dem bidrar ju till att tänja på gränserna och skapa mer frihet för alla att leva som de själva vill.
”Har suttit i en timme och försökt skicka kommentaren”
Jag vet precis hur det känns. Jag är glad att du fick iväg den till slut.
Aaaaaw, tack
Jag hoppas det iaf 
Alltså, nu var mitt svar egentligen riktat till Danne …
Fast att du, Immanuel, också är modig och full av vettighet, det är ju ett etablerat faktum.
Själv har jag just hittat till en kurator på RFSL, som verkar fantastisk. Kanske kan det vara något också för Danne och andra som är lika förvirrade som jag? Vill i alla fall tipsa om att det finns nån som förstår.
Hashaha, okej, det framgick inte riktigt
Men jag håller med 
Japp, kuratorer på RFSL är nog ett bra ”första steg” för många, om man bor i en stad där de finns.
F-n vad svårt jag har att bestämma mig för vilken länk jag ska lägga. Min WP eller AB;s
Nåja det var inte det jag skulle skriva utan mer föregå än att föregås..
Vill inte genera dig men kan inte låta bli. Du är bara så jävla fantastisk.
Du fick ett eget inlägg på min AB blogg
Åh…. Såg det nu. Tack
Så gulligt av dig 
Tänkte bara tipsa om en fin ny film jag såg nyligen: Mary and Max (http://en.wikipedia.org/wiki/Mary_and_Max).
En allmänt queer animerad film om vänskap, galenskap, liv, död, Aspergers syndrom och tusen andra saker.
Kramar åt alla fina varelser som hänger på den här fina bloggen!
Åh… Toni Collette också!
Den verkar bra 
Tack för tipset 
… för att inte tala om Philip Seymour Hoffman, en av de (relativt få) riktigt personliga skådisarna inom den amerikanska filmen (åtminstone den del av den amerikanska filmproduktionen som når Sverige, ska jag väl säga för att lätta på fördomsfullheten en smula ).
Ja, han med
*Älskade Flawless*
hej!
Jag ramlade på den här bloggen av en slump, när jag läste idioten Ströms grej i Expressen. Vilken fantastisk blogg du har! Nu har jag bokmärkat dig och lär återkomma ofta. Ta hand om dig.
Åh, tack
Detsamma 
Får man kalla dig ”transbög”?