Dröm, natten till igår:
Jag var ute och reste som vanligt; föreläsning i någon stad, och övernattning på vandrarhem innan jag drog vidare. På mitt vandrarhemsrum fanns en märklig bricka på golvet, alldeles vid fotändan av sängen. På brickan låg något som jag först trodde var en massa salta bumlingar – men så upptäckte jag att de små kloten rullade runt, och hackades sönder inifrån.
Ut kom små fåglar; klotrunda, eller nästan bredare än de var höga. Jag undrade om såna fåglar verkligen kan flyga. Då såg jag att det stod en vuxen kivifågel bredvid mig, och förstod att det nog måste vara samma art. Varken den vuxna fågeln eller ungarna var särskilt bekymrade över min närvaro, och de lät mig sova ifred.
På morgonen skulle jag städa ur rummet, men upptäckte att det kliade märkligt i armarna. Det kändes som en svärm av fruktflugor, men jag såg inget. Jag gick ut och frågade receptionisten om det fanns loppor i rummet, och hen tittade bara skräckslaget på mig innan hen stammade fram att det nog var något jag haft med mig själv i så fall. En annan gäst som skulle checka ut, sa att det nog var något mikroskopiskt.
Jag gick tillbaka till rummet och fortsatte packa ihop mina saker. När jag skulle stänga av min laptop som stod på det lilla bordet, så såg jag en stor kockkniv komma gåendes över bordsytan. Änden på skaftet hoppade fram över bordet; knivspetsen rakt upp, och eggen riktad mot mig. Innan jag hann reagera hade kniven klättrat upp på min arm och börjat vandra uppför den. Jag skrek och försökte vifta av mig kniven, men det gick inte. Jag sprang därifrån, och rusade genom hela korridoren – men kniven flög efter mig.
När jag stannade igen landade kniven mitt på bröstkorgen, lika graciöst som om den varit en fågel, och började vandra neråt, över magen. Först då förstod jag vad den var ute efter: Det mikroskopiska som orsakade kliandet, och som drog till sig kniven som en magnet, var mina äggceller. Det var de som konspirerade mot mig.
***
Jag vaknade kallsvettig igår morse, precis när jag hade förstått att det var mina egna äggceller som attackerade mig. I ett och ett halvt dygn har jag undrat vad i hela friden mitt undermedvetna försöker säga. Jag fattar fortfarande inte allt, men jag har i alla fall insett att jag nog faktiskt har lite mer kroppsdysfori kvar än vad jag har trott. Det är inte särskilt allvarligt däremot; inte alls som förut.
Jag förstår också att drömmen har någon slags koppling till min egen komplicerade inställning till sterilisering. Jag tycker inte att jag har någon direkt användning för äggstockarna, och kanske skulle jag redan ha ett manligt personnummer vid det här laget, ifall jag hade gått med på sterilisering. Samtidigt ser jag ingen anledning att genomgå några operationer som inte är absolut nödvändiga. Förut var jag helt inställd på att ta bort dem, när mina förutsättningar var lite annorlunda – men även då var jag rabiat motståndare till att man ställer det som ett krav.
Frågan är vad kivifågeln symboliserar? En fågel som inte kan flyga – till skillnad från mina äggceller. Min första tolkning var att äggcellerna tänkte döda mig. Nu undrar jag om de kanske bara ville operera ut sig själva från min kropp.
Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, vård, transpersoner, drömmar, tvångssterilisering, psykologi
