”jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”
Citatet är från Maria Larsson på Kristdemokraternas riksting ikväll. Viceordförande för partiet, och dessutom biträdande socialminister. KD beslutade alldeles nyss om att inte avskaffa tvångssteriliseringarna, trots Caroline Szybers fina tal.
Nog är det talande att Maria Larsson blir upprörd över att man kallar det för tvångssterilisering, och att hon betonar att det är så otroligt frivilligt att ”byta kön”. Som om det bara är om man ligger i spännbälte eller har en pistol riktad mot sig som det kan kallas för tvång. Jag har redan dragit det förut, men vi kan ta det igen:
”En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”
Citatet är från 1951, ur Svenskt husmoderslexikon. Uppslagsordet ”Arvshygien” säger det mesta. Så frivilliga var alltså tvångssteriliseringar under efterkrigstiden, att man kohandlade med kvinnor som var gravida och desperata att få göra abort. Idag kallas sånt för oetiska påtryckningar, manipulation, känslomässig utpressning, maktmissbruk – och tvångssterilisering. Med rätta.
Det Maria Larsson upprörs över är antagligen något mer djupgående än en naiv fixering vid könskorrigeringars valfrihet. Jag tror att hon upprörs över ordvalet just för att det är svårt att vifta bort. Fundamentalistiska högerkristna har länge kunnat gotta sig åt att allt som har med HBTQ att göra – och i synnerhet allt som har med transpersoners rättigheter att göra – handlar om sexualitet. Att kalla tvångssteriliseringar av transpersoner för just tvångssteriliseringar är att effektivt tvätta bort stämpeln av sexorgier. Det är dessutom att påminna om att Transsexualism och Könsidentitetsstörning UNS är medicinska diagnoser; att det handlar om funktionsnedsättningar. Att det är allvar. Att folk faktiskt dör för att de inte får vård.
Det är helt enkelt lättare att komma undan med att ignorera människor som lider ifall man kan stämpla dem som perversa. Notera att det ofta finns en inbillad motsättning mellan de två synsätten: Funkisar förväntas vara asexuella. Det stämmer såklart inte, men i just det här fallet fungerar det förträffligt att en del högerspöken verkar tro på det.
Det Maria Larsson upprörs över är antagligen inte att man jämför olika historiskt sett utsatta grupper med varandra. Det hon upprörs över är att hon är tvungen att ta transpolitik på allvar. Själv upprörs jag över att Sveriges biträdande socialminister har så dåliga historiekunskaper. Däremot är jag inte direkt förvånad över att det finns såna som anser sig ha rätt att ha ”åsikter” om hur andra människors kroppar får se ut och inte.
Några grundläggande inlägg om tvångssterilisering
Tvångskastrering och tvångssterilisering: en grundkurs
Tvångssterilisering av könslomässiga skäl: en historisk tillbakablick
Sinnesslöas sexualitet och transpersoners könsorgan: 88 år av rädsla
Varför måste transsexuella kastreras?
Socialstyrelsen vill avskaffa tvångssteriliseringarna
Artiklar och länkar
Expressens ledare: Kör över Hägglund!
KD behåller steriliseringskrav
Maria Hansson Nielsen (KD) om öppenhet
Av med snoppen, Göran Hägglund!
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Maria Larsson, Kristdemokraterna, politik, tvångssterilisering, historia, HBTQ, språk, abort, transpersoner, könskorrigering
