Maria Larsson (KD) rasar mot tvångssteriliseringar – mot ordvalet, alltså

”jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”

Citatet är från Maria Larsson på Kristdemokraternas riksting ikväll. Viceordförande för partiet, och dessutom biträdande socialminister. KD beslutade alldeles nyss om att inte avskaffa tvångssteriliseringarna, trots Caroline Szybers fina tal.

Nog är det talande att Maria Larsson blir upprörd över att man kallar det för tvångssterilisering, och att hon betonar att det är så otroligt frivilligt att ”byta kön”. Som om det bara är om man ligger i spännbälte eller har en pistol riktad mot sig som det kan kallas för tvång. Jag har redan dragit det förut, men vi kan ta det igen:

”En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”

Citatet är från 1951, ur Svenskt husmoderslexikon. Uppslagsordet ”Arvshygien” säger det mesta. Så frivilliga var alltså tvångssteriliseringar under efterkrigstiden, att man kohandlade med kvinnor som var gravida och desperata att få göra abort. Idag kallas sånt för oetiska påtryckningar, manipulation, känslomässig utpressning, maktmissbruk – och tvångssterilisering. Med rätta.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen något mer djupgående än en naiv fixering vid könskorrigeringars valfrihet. Jag tror att hon upprörs över ordvalet just för att det är svårt att vifta bort. Fundamentalistiska högerkristna har länge kunnat gotta sig åt att allt som har med HBTQ att göra – och i synnerhet allt som har med transpersoners rättigheter att göra – handlar om sexualitet. Att kalla tvångssteriliseringar av transpersoner för just tvångssteriliseringar är att effektivt tvätta bort stämpeln av sexorgier. Det är dessutom att påminna om att Transsexualism och Könsidentitetsstörning UNS är medicinska diagnoser; att det handlar om funktionsnedsättningar. Att det är allvar. Att folk faktiskt dör för att de inte får vård.

Det är helt enkelt lättare att komma undan med att ignorera människor som lider ifall man kan stämpla dem som perversa. Notera att det ofta finns en inbillad motsättning mellan de två synsätten: Funkisar förväntas vara asexuella. Det stämmer såklart inte, men i just det här fallet fungerar det förträffligt att en del högerspöken verkar tro på det.

Det Maria Larsson upprörs över är antagligen inte att man jämför olika historiskt sett utsatta grupper med varandra. Det hon upprörs över är att hon är tvungen att ta transpolitik på allvar. Själv upprörs jag över att Sveriges biträdande socialminister har så dåliga historiekunskaper. Däremot är jag inte direkt förvånad över att det finns såna som anser sig ha rätt att ha ”åsikter” om hur andra människors kroppar får se ut och inte.

Några grundläggande inlägg om tvångssterilisering

Tvångskastrering och tvångssterilisering: en grundkurs

Tvångssterilisering av könslomässiga skäl: en historisk tillbakablick

Sinnesslöas sexualitet och transpersoners könsorgan: 88 år av rädsla

Varför måste transsexuella kastreras?

Socialstyrelsen vill avskaffa tvångssteriliseringarna

Artiklar och länkar

Expressens ledare: Kör över Hägglund!

HBT-politiken tynger KD

KD behåller steriliseringskrav

Maria Hansson Nielsen (KD) om öppenhet

Av med snoppen, Göran Hägglund!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Maria Larsson, Kristdemokraterna, politik, tvångssterilisering, historia, HBTQ, språk, abort, transpersoner, könskorrigering

Ser han ut som en trosa?

Firar Dennis födelsedag en dag försent, på restaurang. Dennis mamma och mormor, och vännerna L och R är också där. Vi har ett fönsterbord, och Dennis mamma tittar efter två personer som går förbi på trottoaren. Hon säger att den ena av dem ”ser fransk ut”. Jag svarar:

- Snarare hipster, eller vad det heter.

- En hippie?

- Nej, hipster. Jag har fått höra att jag ser ut som en hipster flera gånger, så jag lärde mig det ordet. Som in-

”Som indie var på 90-talet, tror jag” skulle jag säga, men blev avbruten av L:

- Är inte hipster en trosa?

- Jo… Det är det ju. Men gud. Har jag tagit fel på ord alltså?

- Jamen, det är väl en trosa? En sån med låg midja? Heter det inte så?

- Ja, haha, du har rätt! Det är en trosa. Gud, nu har jag gjort bort mig tror jag.

- Ser han ut som en trosa?

*jag får ett fnittersammanbrott*

Och så lär jag mig, för sjuttioelfte gången, att inte använda ord som jag inte är helt säker på. Visserligen hade vi tydligen båda rätt om ordets betydelse – ‘hipster’ kan syfta både på en klädstil och på en trosmodell – men det krävdes inte mycket för att jag skulle bli övertygad om att jag precis gjort en freudiansk felsägning.

Faktiskt förvånar det mig såhär i efterhand att jag inte hade fel. Det hade varit väldigt typiskt mig att tro att jag för en gångs skull kunde ett inne-ord, när jag egentligen blandade ihop det med underkläder.

Läs även andra bloggares åsikter om hipster, ord, språk, kläder, humor

KD och den tvångssteriliserade transpolitiken

”Vad gäller motionen om tvångssterilisering vid könsbyte hänvisar partistyrelsen till en utredning som redan är färdig medan ytterligare en utredning gjordes ännu tidigare. Vi upplever att det finns tillräckligt med fakta på bordet för att ett beslut skall kunna tas och tycker inte att situationen blir hjälpt av att ställningstagandet skjuts upp på obestämd tid.

Vårt parti har vid flera tillfällen tagit beslut som lett till intensiv intern debatt. Dessa debatter har ibland varit upprivande men det är också modet att våga diskutera och ta ställning även när det inte varit lätt som format vårt parti och gjort oss till det vi idag är. Vi ser hellre att våra motioner röstas ner än att de får det vaga kanske som ett besvarande allt för ofta i realiteten innebär.”

Magnus Kolsjö, Erik Slottner, Daniel Sturesson, Caroline Szyber

Ja, det är fyra kristdemokrater som vill avskaffa tvångssteriliseringar. Ja, tydligen ska frågan tas upp på KDs riksting i Umeå, trots diverse missförstånd tidigare. Förvirringen runt vad som egentligen gäller är jag antagligen inte ensam om, men Caroline Szyber skriver:

”Att skriva ett positivit motiveringssvar från partistyrelsen till rikstinget men sedan skriva att motionen är besvarad gör att frågan inte ställs på sin spets. Partistyrelsens skrev sitt svar på vår motion till rikstinget innan den kom men de kommer ha haft flera veckor mellan att de skrev svaren och rikstinget så hoppas det skriver om sitt svar.”

Så ja, frågan om tvångssteriliseringar ska tas upp på rikstinget. Och ja, det lär bli spännande. Just för att det enda som synts utåt tidigare har varit vaga formuleringar från Göran Hägglund av typen ‘vänta och se’. Just för att transfrågor har fått stå i skymundan så länge att det inte finns lika mycket tradition att vara specifikt transfob som det är att vara specifikt homofob.

Märk väl att till exempel när Annelie Enochson (KD) ifjol skapade rabalder med sitt uttalande om löspenisar, så satte hon likhetstecken mellan Pride och homosexualitet:

”Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap och att alla Stockholms flaggstänger flaggar med RFSL flagga. Jag tycker INTE heller det är ok att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår.

Får man skriva så som jag gör nu i Sverige idag…eller är detta oxå hets mot folkgrupp, den homosexuella?*

Det skulle inte förvåna mig om det är på samma sätt hon resonerar runt partiets deltagande i Pride. Och det skulle inte förvåna mig om de fundamentalistiska krafterna i KD generellt gör samma associationer: Att HBTQ är lika med homosexorgier. Just därför har specifika transfrågor och queerfrågor snarare varit ickefrågor. Det ska bli väldigt intressant att höra vad som sägs i Umeå nästa helg.

Under tiden, ett bra citat från Expressens ledare som fångar situationen under rubriken ”Kör över Hägglund”:

”Oppositionen och tre av fyra allianspartier ställer sig bakom Socialstyrelsens rekommendationer om att skrota de gamla reglerna. Den senaste remissrundan är över och det är hög tid att agera. Nu låter det däremot annorlunda från KD-lägret. Partistyrelsen vill inte ta ställning i frågan. Ännu en gång ska den skjutas på framtiden, fördröjas och förhalas. ”Det är en mycket svår fråga”, sade Göran Hägglund till Ekot i tisdags. En svår fråga för KD mer än någon annan, tycks det.

Hoppet står till att den breda majoritet som faktiskt finns slutligen får till stånd en ändring. KD ska inte tillåtas blockera frågan med otydliga svar om att den är ”svår”.

Ännu kvarstår faktum att människor år 2011 tvångssteriliseras i Sverige. De betalar priset när ett marginaliserat parti klamrar sig fast vid en högst otidsenlig lag.”

Nu tror inte jag att det är Göran Hägglund som är det största problemet i KD, åsiktsmässigt. Jag har en känsla av att den ”svåra” och ”komplexa” frågan Hägglund pratar om egentligen är homofoba och transfoba strömningar inom partiet, som han i egenskap av partiledare inte kan uttala sig öppet om. Då är det tur att såna som Caroline Szyber finns, som vågar ta diskussionen ut i ljuset.

Jag har inga stora förhoppningar om några vettiga beslut på rikstinget. Transpolitiken har varit tvångssteriliserad** så länge. Men att tvinga fram en debatt om könstillhörighetslagen är, med kristdemokratiska mått, ett enormt framsteg.

*) Enochson har f.ö. missat att homosexualitet inte nämns i hetslagen. Det gör däremot begreppet ”sexuell läggning”, och såvitt jag vet är heterosexualitet en sexuell läggning.

**) Debatten om tvångssteriliseringar har länge varit lika obefintlig utanför transkretsar som den har varit infekterad inom. Den lilla klick f.d. transsexuella som aktivt motarbetat ett avskaffande av steriliseringstvånget har, genom att göra anspråk på att representera alla transsexuella och dessutom gå till personangrepp på meningsmotståndare, faktiskt tvångssteriliserat själva debatten.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Caroline Szyber, tvångssterilisering, HBTQ, könskorrigering, transpersoner, politik, könstillhörighetslagen

Aspie pride

Det är okej att veta allt. Och att inte göra det. Man måste inte be om ursäkt för att man kan svaret på frågan, eller för att man är intresserad av ett ämne.

Till vardags lägger jag massor av energi på att låtsas som om jag inte vet något. Det är det enklaste sättet att framstå som socialt kompetent: att uttrycka osäkerhet, att säga ”jag tror det kan vara så att…” istället för ”Det är så att…” Att förutsätta att alla andra vet allt som en själv vet plus mycket mer; det minskar risken att tråka ut folk med förklaringar till saker de redan kan. Stämpeln som besserwisser får man ju oavsett.

Men i två dygn har jag umgåtts med andra aspies. Jag måste inte tänka lika mycket på vad jag gör då, jämfört med hur det är att röra sig bland neurotyper. Att inte vara tvungen att hålla in tics. Inte skämmas över att jag ibland pratar för högt och för mycket. Inte behöva tänka ut en ursäkt till varför jag plötsligt vill vända ryggen åt folk och fota blommor medan andra pratar. Inte behöva förklara allt. Inte behöva känna mig dum om jag måste förklara allt.

Jag har tillochmed gjort något som jag inte kan minnas att jag gjort på minst tjugo år: jag har sjungit högt – trots att det funnits risk att någon hört. Trots att folk garanterat hört. En enda rad ur ”Uti vår hage” när vi tittade på örtagården vid klostret. Jag var dessutom nära att börja hålla en monolog om läkeväxter utan att skämmas ett dugg. Inte ens Dennis har hört mig sjunga. Det kanske säger något om hur jag upplevde Andets aspergerläger.

Från tisdag kväll till torsdag eftermiddag har jag umgåtts med andra aspies. Känslan på tåget hem är precis som efter pride: glad, inspirerad, peppad, trött – och desperat efter att skjuta upp post-pride-deppen som ofelbart slår till när jag kommer tillbaka till Normoland. Jag tänker försöka stanna i en rosa bubbla av aspie pride åtminstone veckan ut, även om min kropp har lämnat Vadstena.

Gråben, Hjulben och Koben på nya äventyr

För drygt ett halvår sedan låg Vadstena inbäddat i ett silkeslent snötäcke, och Vättern var täckt av ett blågrått dis. Det var så vackert att jag drog runt Dramaqueen i snön i flera timmar och fotade, trots att jag fortfarande var så öm och stel efter operationen i september att jag knappt kunde lyfta mobilen till ögonhöjd.

Nu är jag på väg till Vadstena igen; Andet arrangerar läger för vuxna aspies. Eftersom jag inte ska föreläsa har jag inte med mig en massa böcker och papper att släpa på – men Dramaqueen får följa med, fast hen bara är halvfull. Min fasta, rullande punkt i tillvaron. Väska, rullator, klädhängare, skrivbord och nallebjörn i ett. Klart hen ska med. Hen hade nog blivit sårad annars.

Ps. Rubriken: Japp, jag är kobent. Dramaqueen består av en kärra (Hjulben) och en löstagbar grå väska (Gråben).

KD: Frågan om tvångssteriliseringar bör skjutas på framtiden

Först hette det att det var en komplex fråga att försöka avskaffa tvångssteriliseringarna:

”Eftersom förslagen i betänkandet inbegriper en rad komplexa frågeställningar där konsekvenser av olika slag behöver belysas kan jag i dagsläget inte ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet.”

Göran Hägglund 21/11 2008

Detta svar gav socialministern ett år efter att remisstiden hade gått ut för det första lagförslaget om ändrad könstillhörighet. Lagförslaget som presenterades i mars 2007 var en katastrof, så det var i och för sig tur att de inte klubbade igenom det: Utredningen föreslog en skärpning från dagens steriliseringskrav till kastreringskrav. Men att förslaget blev så hårt kritiserat blev samtidigt en ursäkt för Hägglund att inte göra något alls.

I flera år hette det att det var en ”komplex frågeställning”. Sedan hette det att han väntade på utredningen som Socialstyrelsen själva tillsatt för att de tröttnat på att vänta:

”Jag har medvetet valt att avvakta med att lägga fram förslag på området i avvaktan på denna rapport och ser fram emot att ta del av Socialstyrelsens tankar och förslag på området.”

Göran Hägglund 17/6 2010

Till sist hette det att han väntade på remissvaren till den rapporten:

”Jag har erfarit att Socialstyrelsen avser att till Socialdepartementet överlämna de delar av styrelsens arbete som gäller lagstiftningsfrågor någon gång i början av sommaren. Jag kan därför inte nu ange någon närmare tidsplan för det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet.”

Göran Hägglund 22/3 2011

Det är tre veckor sedan Socialstyrelsen presenterade sin färdiga rapport  för socialdepartementet. Ursäkterna börjar ta slut. Jag förstår att Göran Hägglund är stressad.

I våras lämnade tre kristdemokrater – Caroline Szyber, Erik Slottner och Magnus Kolsjö – in en motion till KDs riksting om att arbeta för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Motionen stöds av KD i Stockholms stad – men den kommer inte att tas upp på rikstinget. Partistyrelsen tycker nämligen att frågan ”bör skjutas på framtiden”, enligt Riksdag & Departement.

Jag har en känsla av att det inte kommer att bli någon ny könstillhörighetslag före nästa val, med mindre än att Göran Hägglund avgår först. För oavsett vad han personligen anser, så verkar han vara livrädd att stöta sig med fundamentalisterna bland partiets väljare.

Edit: Enligt Maria Hansson Nielsen (KD) kommer frågan visst att tas upp på rikstinget:

”Partistyrelsens svar gavs INNAN Socialstyrelsen överlämnade remissinstansernas svar till Regeringen. Nu har man det svaret man väntade på, så vi får se om Partistyrelsen kommer rekommendera att ja eller ett nej till motionen. Den fråga får svar på Rikstinget”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, politik, transpersoner, transsexualism, könskorrigering, HBTQ, lagar, politik

Thomas Beatie – invigningstalare på Stockholm Pride 2011!

Thomas Beatie. Invigningstalare. Stockholm Pride. I år.

OMG.

Han ska tala på invigningen tillsammans med Anna Mohr och Kjell Rindar, som är svenska aktivistveteraner. Förlåt att jag är lite kär just nu och inte kan ge de två sistnämnda den uppmärksamhet de förtjänar. Jag har skrivit 30 blogginlägg om Thomas Beatie, upptäckte jag just. Stalkervarning på mig, alltså.

Thomas Beatie är inte den första personen som fått juridisk status som man som blivit gravid och fött barn – men han är förmodligen den första som blivit världskänd på kuppen.

Mediacirkusen började med en debattartikel i HBTQ-tidningen The Advocate för drygt tre år sedan, och underrubriken var ”Är samhället redo för en gravid man?” Såhär i efterhand tror jag att svaret på den frågan är ”ja”. Men hursomhelst tror jag inte att vi hade kommit dit vi är idag om det inte vore för Beatie-effekten.

Plötsligt får transpersoner ta plats, och inte bara vara dekoration. Plötsligt börjar journalister ställa frågor om tvångssterilisering och juridiska kön och vara pålästa och intresserade, istället för att bara vilja höra om ”ett spännande, annorlunda livsöde” där den färdiga berättelsen mest speglar deras egna fördomar. Plötsligt vet folk i allmänhet att det finns transpersoner som föddes med fitta. Plötsligt vet många att det inte är självklart att vilja eller kunna göra alla tänkbara operationer för att man är transsexuell. Självklart är det inte bara Thomas Beaties förtjänst, men den uppmärksamhet han har fått utstå har betytt enormt mycket.

Naturligtvis hoppas jag även att Beaties närvaro kommer att leda till att  tvångssteriliseringarna som fortfarande pågår uppmärksammas ännu mer. Thomas Beatie passar klockrent för årets tema: Öppenhet. Är det någon som vet vad det betyder är det han.

För att citera Amanda Brihed:

”Pride har inte med min sexualitet eller identitet att göra. Det har med mina mänskliga rättigheter att göra. Bristen på dem. Att jag inte stillatigande tänker acceptera att tvingas in i någon annans unkna garderob. Att jag vägrar skämmas för något jag själv är stolt över. Att jag kräver samma möjligheter att leva ett normalt liv som du, din familj och dina vänner. För att jag drömmer om en familj jag inte är tillåten att bilda. För att jag drömmer om ett arbete och en inkomst. För att jag genom min blotta existens är så kontroversiell att jag tydligen idag tvingas leva med att mitt allra mest intima är offentlig handling och ägodel på grund av ett påhittat skandalvärde utsatt för en sjuklig och pervers inflation.

För att jag tror på alla människors lika värde och därmed alla människors lika rätt att synas, göra sin röst hörd och överhuvudtaget existera. Jag tänker inte gömmas undan i någon skamriden skuggvärld skapad av religiösa, konservativa debattörer som räds mitt själva varande och som hävdar att min rätt att existera, arbeta, ha rätt till en inkomst, familj, vård och en trygg tillvaro ska vara någon form av vänsterpropaganda. För att jag tillhör de individer i samhället som idag inte behandlas som människor, men som likafullt står raka i ryggen och hävdar ett okuvligt människovärde och vars ryggrad aldrig kommer att vika.”

***

PS. Intresserad av läsa mer om tvångssteriliseringar?

Grundkurs

Socialstyrelsens rapport släpptes, juni 2010

Socialstyrelsens förslag efter remissrundan, maj 2011

***

PS2. Intresserad av att kräkas ur dig ditt hat mot Pride?

För att gnälla på Pride i största allmänhet, är det ett absolut krav att du ska ha upplevt det du kritiserar själv. Om du tex. klagar på prideparaden, så räcker det inte att berätta vad du sett på bilder som någon annan tagit, eller vad du hört eller läst.

För att gnälla mer specifikt på Prides sexfixering, likriktning, stereotypisering etc, är det ett krav att du har besökt Pride House.

För att kräkas ur dig allmänt homofoba, transfoba, sexistiska, rasistiska (och så vidare) kommentarer – var god googla på ”Flashback forum” och skriv där istället. Jag tar mig friheten att radera sån skit.

För den som inte vill kräkas ur sig något hat, men tror att Pride bara är en sexorgie, rekommenderar jag följande inlägg:

De flesta i prideparaden ser inte ut som de gått vilse på väg till prideparaden

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stockholm Pride, Thomas Beatie, HBTQ, transpersoner, könskorrigering, tvångssterilisering, politik, könstillhörighetslagen, mänskliga rättigheter, media

En outfit för att komma ut ur neurogarderoben

Ända sedan jag såg den för första gången har jag velat ha den: ADHD-tröjan. Idag blev drömmen verklighet.

Jag har drömt om den i åratal, men hindrats av brist på pengar och av att jag inte vetat hur man får tag på tröjan. Så när jag fick veta att man kan köpa den genom Attentions lokalavdelning i Västra Götaland slog jag till direkt. Ett välplanerat impulsköp som landade på min hallmatta idag. Lycka.

Androgynekologi

En dag i oktober 2006 går jag till hälsocentralen för en cellprovskontroll, och med mig därifrån får jag en lapp med ett telefonnummer jag inte tänker ringa: till Kvinnokliniken. Barnmorskan tyckte att jag borde göra något åt min vestibulit, men jag visste att de skulle skicka mig till kuratorn igen för att lära mig att vara kvinna, och jag stod inte ut med tanken. Detta var det som avgjorde att jag försökte söka till könsutredningen igen. Rädsla som drivkraft är inte att underskatta.

Senaste gynundersökningen var för 2½ år sedan; innan jag började med testosteron. I stort sett har alla gynundersökningar kretsat runt ångest över att bli könad som tjej, lika mycket som över att bli påmind om könsorganen, och för den delen: Ångest över hur ont det gör. Samma sak varje gång – tills idag alltså.

Ringer 1177, efter att ha förberett mig genom att lägga upp rösten så att jag passerar som tjej. Med 38½ graders feber är inte ens jag villig att köra standardföreläsningen om transkillars anatomi för sjukvårdsrådgivningen. Rösttricket fungerar: Jag blir vidarekopplad till en sköterska på hälsocentralen som jag träffat förut, och som fixar en akuttid utan knussel. Träffar en ung läkare som ber om ursäkt för att hon inte vet allt om könskorrigeringar. Wow. Läkare som är medvetna om sin egen okunskap och därtill vågar erkänna det – de växer inte på träd.

Det rullar på, och allt känns så självklart. Först när gynundersökningen är klar och jag möter en annan patient på väg ut från rummet, så förstår jag att jag inte har några problem med att vara öppen som transperson. Hen ser den hiskeliga gynstolen skymta över min axel och dröjer kvar med blicken på mig en extra sekund. Det är inget jag reflekterar över, förrän jag reagerar på att jag inte reagerar. Jag har glömt bort att noja mig över att bli tjejad. Kanske för att jag faktiskt passerar som icke-kvinna, kanske för att jag har blivit tryggare i mig själv. Förmodligen både och.

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, vård, gynundersökning, öppenhet, könsidentitet

Dagens ord: Solstingslighet

Solstingslig: Av solsting och stingslig.

Solstingslighet är en tillstånd som präglas av en rigid fixering vid att upprepa till synes meningslösa fraser om förträffligheten i (företrädesvis starkt) solsken och höga temperaturer.

Solstingslighet bör skiljas från allmän soldyrkan. Det sistnämnda tar sig framförallt uttryck i spontana och allmänna utrop av typen:

”Åh, äntligen kom värmen! Härligt!”

Detta är soldyrkan, och det är oskadligt. Solstingslighet, å andra sidan, utlöses av triggers i omgivningen, och de som kommer i vägen för en person under ett solstinglighetsanfall kan ta skada.

Ett fullständigt relevant utrop som:

- Min hjärna smälter, jag kan inte tänka. Släck soljäveln!

kan få svaret från den solstinglige:

- Nääää, det som är så trevligt med lite solsken. Kom så går vi ut och går i det fina vädret!

Andra situationer som kan uppstå är att den solstingsliga mer eller mindre läxar upp personer hen möter för att de är ”för tunnt klädda” eller för att de ”förstör ögonen om de har solglasögon när det är mulet”. Detta riktas framförallt mot okända och ytliga bekanta, vars kroppstermostat, syn och nervsystem den solstingslige anser sig veta mer om än vad personen själv gör – en variant av empatiska superkrafter.

För den oinvigde kan solstingslighetsyttringar verka som ett solklart etikettsbrott: Det är ett irrationellt, för att inte säga oempatiskt, beteende. Dock är det enligt svenska sociala koder helt accepterat – ja, tillochmed normaliserat.

Däremot anses det vara ett grovt etikettsbrott i Sverige att uttrycka missaktning mot solsken, eller mot temperaturer över +17°. Enda undantaget är om temperaturen överstiger +32°, men då måste skymfen föregås av ursäktande fraser. Till exempel:

”Egentligen är det synd att klaga på vädret, och jag är SÅ GLAD att sommaren är här, men det är lite trist att hela tiden få sendrag efter att ha druckit fem liter vatten för att hantera muntorrheten. Det är också lite smådrygt att få nässelutslag över hela kroppen av min egen svett, och att bränna sig fast man suttit påklädd i skuggan hela dagen. Och lite jobbigt det där med att hjärnan lägger av så man inte kan tänka. Plus att det inte är jättekul att få brännskador av att råka snudda vid fönsterglaset, fast persiennerna är nedfällda och allt. Men man ska inte klaga…”

Ett minst lika grovt etikettsbrott är att njuta av mörker och svalka. Att dyrka november är förmodligen tillochmed mer tabubelagt än att vara kvällstrött/morgonpigg – och det vill inte säga lite.

”Åh, vad jag har saknat att gå barfota i snö! Den är så mjuk och len mot huden”

och liknande glada utrop uppfattas ofta som antingen ironi eller som medveten provokation, och även detta kan utlösa ett akut solstinglighetsanfall. Av detta kan man dra slutsatsen att solstingslighet förmodligen är ett långvarigt tillstånd som inte begränsas till enbart sommaren, även om det är den tid på året då symtomen är som allra tydligast.

En obevisad teori är att solstingsliga ofta har brist på autistiska drag, då beteendet kan vara förvillande likt det allmänt förekommande ”väderpratandet” som ses hos många neurotyper i bland annat Sverige. Forskningen på solstinglighetens komorbiditet (samsjuklighet) är dock eftersatt.

Det finns ingen forskning på hur utbrett tillståndet är, men fallstudier har visat att solstingslighet är mycket vanligt. Då det framförallt är omgivningen som lider av solstingsligheten, och eftersom den för rehabiliteringen så nödvändiga sjukdomsinsikten oftast saknas hos patienten själv, är det svårbehandlat. Dock finns det enstaka fall där patienter botats från solstingslighet genom att få neurologisk mångfald förklarat för sig. Det kräver i så fall att personen är mottaglig och öppen för att förändra sitt synsätt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sol, sommar, fördomar, neuronormen, neuromångfald, väder, dagens ord, språk, NPF, Aspergers syndrom, autism, psykologi, perception

Min älskling, du är som en blåslagen tå

Immanuel kan konsten att förklara för sina vänner hur viktiga de är. Som jag precis skrev till en viss vän i Söderhamn:

”jag tänker på dig varje gång jag tappar något på min tå. Jag mosade tån med min väska på stationen i Söderhamn när jag bytte där för några veckor sedan. Och allt jag tappar landar på samma tå. Det påminner mig om dig.”

Jag behöver nog jobba på mitt sätt att uttrycka känslor. Jag menar ju inte att vänskap gör ont, eller att vännerna ”trampar på ömma tår”. Jag tänkte ju bara på att tåmosandet skedde i hans hemstad. Men saknaden efter vänner långt borta gör ont, i alla fall.