Idag är det Transgender Day of Visibility: En dag för att synliggöra transpersoners livsvillkor. Till skillnad från den lite mer kända Transgender Day of Rememberance fokuserar TDOV snarare på livet och de som lever, än på död och sorg.
Vi kan börja med att synliggöra något som redan är offentligt, som ska ha sagts inför tv-kamerorna i Big Brother. En av deltagarna, ”Gurkan”, har tydligen uttalat en hel del grova saker riktat mot en annan, Vanessa Lopez, och det ska ha anspelat på att Vanessa har transsexuell bakgrund. Det har talats om att han ska ha dödshotat henne under livesändningarna på nätet:
””Anna” har reagerat på att han hotat bajsa i Vanessas säng om hon inte röstas ut, han skall ha sagt till andra deltagare att han tänker döda henne, slå ner henne eller skära henne om hon är kvar i programmet.” (Artikel i QX)
Tv4 tillbakavisar just dödshoten, men säger att han har betett sig olämpligt. Jag har inte själv sett Big Brother, och vet inte så mycket om vad som egentligen har sagts, men enligt QX-artikeln har Big Brothers livesändning och chatt blivit ett tillhåll där transfobin har flödat fritt.
Det är nu jag ska skriva något peppande och upplyftande. Eller i alla fall något synliggörande. Så jag försöker. Och OBS! Nu pratar jag INTE om Big Brother, vem som sagt eller gjort vad, utan rent allmänt.
Det är olagligt att hota någon till livet, såklart. Förtal riktat mot en specifik individ är också olagligt. Däremot är det lagligt att hetsa mot transpersoner. Lagen om hets mot folkgrupp inkluderar vissa specifika egenskaper:
”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter”
Är ”transpersoner” en folkgrupp? Är ”före detta transsexuella” det? Om någon skulle försöka driva det i domstol, så skulle de antagligen inte komma någonvart. Tyvärr. Det är olagligt att säga att homosexuella borde lynchas, men det är lagligt att säga samma sak om transpersoner – så länge det inte går att tolka som ett konkret hot.
Jag bryr mig inte om ”vad som egentligen hände”, vem som sagt eller gjort vad. Eftersom jag inte sett Big Brother vill jag inte kommentera programmet. Jag gissar att det forumet är lite som de stora tidningarnas kommentarsfält: en tävlan i vem som kan kräkas ur sig mest homofobi, transfobi, sexism, islamofobi, ableism och allmänt hat mot Mona Sahlin. Okej, Mona Sahlin är inte med i Big Brother, men ni förstår vad jag menar.
Men mediauppståndelsen sätter fingret på en öm punkt som den samtidigt blundar hej vilt för: Det är, år 2011, fullt lagligt att hetsa mot transpersoner. Oavsett om det sker på gatan, eller inlåst i ett hus framför tv-kameror.
Jag kan förstås bara tala för mig själv, men är det något som fått mig att fundera på att gå in i garderoben igen, så är det inte rädslan för att bli misshandlad, och inte heller rädslan för att folk ska snacka skit om mig. Inte bryr jag mig om att ungdomar på bussen vrålstirrar, pekar och viskar till varandra heller. Det jobbiga är snarare insikten om att ifall något skulle hända, så kan jag inte lita på att omgivningen reagerar, på att lagen skyddar mig, eller på att de stödresurser som finns har transkompetens.
Jag skulle ju inte skriva om hatbrott, utan om något positivt, hade jag tänkt. Men om man ska orka vara öppen offentligt som transperson måste man kunna hantera transfobi – och även sin egen rädsla, så att den inte tar över ens liv. För att synliggöra transcommunityt krävs det mycket mer än att synliggöra enskilda transpersoner. Man måste också synliggöra de normer som inskränker människors liv.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transfobi, transpersoner, Big Brother, Vanessa Lopez, media, tv4, hets mot folkgrupp, HBTQ, Transgender Day of Visibility, heteronormen, öppenhet, lagar
