”Oskar – som gillar rosa kläder, balett och nagellack – har utsatts för mobbning under en längre tid. Han har fått höra att han är bög och att han är en flicka. Han har dessutom berättat för sina föräldrar att han blivit puttad, neddragen från en klätterställning och att han inte fått vara med och leka.
Förra veckan blev måttet rågat för föräldrarna. Oskar fick en matkniv i nacken av en jämnårig pojke. Kniven var trubbig, men det hade gått hål i huden och blivit ett märke.”
Detta kallar Oskars skola för en ”liten incident”, och tyckte inte det var så anmärkningsvärt att de behövde informera föräldrarna om händelsen.
EN SEXÅRING BLIR KNIVHUGGEN SOM ETT LED I LÅNGVARIG TRANSFOB/HOMOFOB MOBBING.
Hur kan man kalla det för ”liten incident”? För att det var en trubbig kniv? Ungefär som en skenavrättning inte är en riktig avrättning och därmed inte tortyr? Eller vadå?
Jag har mina aningar. Jag gissar att skolan tycker att Oskar har sig själv att skylla:
”en lärare ska ha sagt till mamman att Oskar får vara beredd på att bli mobbad om han har rosa kläder på sig”
Nej, det är såklart inte Oskars fel. På samma sätt som en kvinna i slöja inte ber om att bli spottad på, eller en tonårstjej i kort kjol inte ber om att bli våldtagen, så ber inte en sexåring – oavsett kroppsligt eller mentalt kön – om att få en kniv i nacken för att hen gillar balett, rosa och nagellack.
Oskar berättade om kniven för sina föräldrar själv. Oskar har antagligen tur, som har sån tillit till sina föräldrar och vågar berätta sånt – och som har föräldrar som stöttar och orkar slåss. Oskar har bytt skola, och den gamla skolan är anmäld till Skolinspektionen.
Men Oskar är inte ensam. Tyvärr. Det händer hela tiden att barn som bryter mot könsnormerna blir mobbade – och att de vuxna blundar eller tillochmed deltar aktivt i mobbningen. Det som gör Oskars fall unikt är möjligen att både Oskar och föräldrarna vågar prata om det och orkar kämpa.
Immanuel i balettkjol
Jag vet inte om Oskar känner sig som en pojke, en flicka, både och, ingetdera eller något annat; om Oskar vill bli kallad ”han”, ”hon”eller ”hen”. Men jag tillhör ju de självutnämnda fjollor som haft privilegiet att födas i fel kropp. Eftersom jag uppfostrades som flicka ansågs det ”normalt” att gilla rosa (att jag avskydde att dansa balett var en annan sak…). Jag gillar fortfarande rosa, och lever numera som man – men som 30-åring är jag bättre rustad att hantera blickar och kommentarer än en sexåring, som är helt utlämnad till vuxenvärlden.
Ibland önskar jag att personer som aldrig har fått kämpa för sitt könsuttryck eller sin könsidentitet kunde prova på det, om så bara för en vecka. Den lärare som sa att Oskar fick vara beredd på att bli mobbad förtjänar att möta sig själv iklädd ”det motsatta könets kläder” i en mörk gränd. För de flesta andra, som kanske bara är allmänt okunniga, skulle det nog räcka att bara få se hur krångligt och tröttsamt det kan vara när folk förväntar sig saker till höger och vänster.
Relaterat: Förskolepersonal hotas för genuspedagogik. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transfobi, HBTQ, kön, genus, könsuttryck, könsidentitet, mobbing, barn, skolan, homofobi
