Det har inte blivit så mycket fotande de senaste månaderna. Dels har jag inte haft så mycket energi, och dels har jag haft svårt att röra armarna så högt som man behöver för att hålla i kameran – som dessutom är väldigt tung. Men några bilder har jag lyckats få till; de har bara inte hittat in i bloggen förut.
Några timmar efter operationen
Det har gått över tio veckor sedan min bröstkorgsrekonstruktion, och mitt liv har förändrats enormt mycket under den här tiden. Nästan uteslutande till det bättre.
55 dagar efter operationen
För även om jag har haft ångest över att inte alltid kunna få i mig mat och vatten, över den infektion som jag fruktade och som sedan mycket riktigt visade sig, över riskerna för olika komplikationer, över smärtan, över isoleringen under den tid då jag inte kunde skriva och därmed var utestängd från 99% av hela mitt sociala liv, över frustrationen att inte kunna göra de saker som jag verkligen ville och behövde – även om jag har haft ångest, och även om jag ångrat en hel del av de saker jag gjort innan och efter operationen, så har jag inte för en sekund ångrat själva ingreppet.
Två dagar efter operationen
Nyopererad. Naiv. Jag kände mig stark, och mådde så himla bra – så jag gjorde kanske vissa saker som jag borde låtit bli.
Om det är något jag verkligen borde ha tänkt på när jag förberedde mig, så var det att se till så det fanns någon hos mig den första tiden efter operationen. Jag läste senare att man inte bör lämnas ensam de första 48 timmarna efter narkos, för då kan man fortfarande få komplikationer. Dessutom ska man vara försiktig med att använda armarna i början.
Själv blev jag utskriven dagen efter operationen. Jag hade visserligen sällskap av min boendestödjare på vägen hem, men sedan var jag ensam i tre dygn. Dålig idé, fast det fattade jag först någon vecka senare.
Femton dagar efter operationen
Två veckor efter operationen. Hade precis blivit av med bandage nummer två. Känner mig lättad, och trots att det i mina ögon såg väldigt märkligt ut, så blev jag lugnad av sköterskans ord om att det såg bra ut.
De små vita bandagen, och att tejpa på bröstvårtorna, var däremot en usel idé, visade det sig. Jag litade på distriktssköterskan som inte visste riktigt hur man skulle göra. Nu har jag lärt mig en ganska dyrköpt läxa.
Bandagen slet jag av dagen efter, men tejpen satt som berget i två veckor. Jag kunde ju inte hålla rent när det satt tejp rakt över såren, och huden blev blå ibland när tejpen stramade. Varken hygieniskt eller bra för läkningen. Infektionen kom som ett brev på posten.
44 dagar efter operationen
Sex veckor postop, drygt en vecka efter att äntligen ha blivit av med tejpen och några dagar efter att jag sluppit den eländiga svarta klumpen som satt på bröstvårtan. Nyss påbörjad andra antibiotikakur. Äntligen börjar det kännas som om kroppen får en chans att läka. Fortfarande väldigt stel, men inte alls som förut.
Men det jag såg mest på den här bilden var hur otroligt mager jag var (för att vara jag), och hur mina armmuskler gått och gömt sig.
73 dagar efter operationen
Och så nu. Bilden är tagen igår, drygt 10 veckor efter operationen. Jag har inte en trådstump kvar av stygnen; det är så gott som läkt. Några ställen spricker fortfarande lätt upp när jag duschar, men inte alls mycket och det verkar inte infekterat. Det enda jag egentligen har problem med nu är de där hundöronen i armhålorna. Utseendemässigt bryr jag mig inte, men det känns väldigt obehagligt när kläderna fastnar i de små utstickande hudflikarna.
För en månad sedan nådde jag knappt upp till tavlan. Ca 35cm högre upp nu.
Men jag ska inte klaga. Jag tycker själv att det ser väldigt bra ut, och det är bara när jag har collegetröja eller jacka på mig som jag har ont nuförtiden. Jag är rörlig och stark, och har bröstvårtorna kvar. Jag lever, och jag är väldigt nöjd med min kropp – bara det är rätt häftigt.
Läs även andra bloggares åsikter om könskorrigering, vård, operationer, transsexualism, bilder, bröst
