Frivillig tvångssterilisering beviljad

Rättsliga rådet ställde ungefär samma frågor som läkaren: om min familj stöttar mig (ja), om jag har en partner (nej), vilket kön den partnern isåfall skulle ha (”eh… Kille”), hur länge jag känt såhär, och hur jag uppfattar sambandet mellan Asperger och transsexualism. Mest om Asperger och näst mest om läggningen. Det är tydligen viktigt att slå fast att jag är bög. Nåja, jag protesterar inte.

Efter någon minut tyckte de att de hört tillräckligt, så jag skulle vänta utanför på beslut. Jag hann knappt sätta mig innan jag blev inropad igen.

”Självklart” var ett av orden. Ett självklart ja till att få en juridisk könskorrigering – på villkor att jag blir steriliserad, eller snarare kastrerad. Lättnad, snarare än glädje.

Förhoppningsvis har vi snart en ny lag utan såna krav, om några år. Annars tror jag vi får ockupera Socialstyrelsens trapp. Det har ju fungerat förut.

Socialstyrelsens trapphus

I kanske tio minuter pratade jag med läkaren jag aldrig träffat förut, och fick svara på frågor medan han bläddrade i mina papper. Det är inget ovanligt – bortsett från att det inte är någon läkarmottagning jag sitter på, utan Socialstyrelsen.

Rättsliga rådets sammanträde börjar klockan två. Sedan ska de kalla in mig efter en stund och kanske ställa lite frågor, och efter det fattar de beslut. Nu sitter jag i väntrummet igen, bredvid det trapphus som generaldirektören lovat att vi aldrig kommer behöva ockupera. Vi får väl se.

Hur jag mår? Lite orolig för att jag inte är tillräckligt nervös, men annars rätt bra.

Älska livet

Stockholm är vackert idag. Löven är knallgula och minst hälften sitter kvar på träden. Det gör de inte i Sandviken.

Nere vid vattnet ska jag precis sätta mig på en bänk när jag upptäcker vad som står på den:

”Älska livet”

Japp, det gör jag.

I väntan på vadå?

Dålig idé 1: att försöka tejpa om kompresser som sitter snett inne på herrtoan på Stockholms central. Inget handfat, ingen spegel – om man inte ställer sig och gör det ute bland alla andra, vill säga. Och riktigt så öppen och ogenerad är jag inte.

Dålig idé 2: att försöka äta sushi med pinnar när man nyss knappt ens kunde använda en gaffel.

Jag har inte återhämtat mig från den första operationen än, men ändå ska jag till Rättsliga Rådet och prata om nästa. Om det nu blir någon.

Jag har ingen aning om vad som kommer hända, men känner mig ändå märkligt lugn.

Tolv timmar till Rättsliga Rådet

Det har varit väldigt mycket navelskådande på sistone – eller i alla fall har jag tittat väldigt mycket på de kroppsdelar som tidigare hängde i navelhöjd. Det märks nog i allt jag gör att jag dels mår bättre och dels är väldigt fixerad vid min bröstkorg.

Men en sak som är lite större än mina ärr, är det som händer om tolv timmar. I eftermiddag ska jag till Rättsliga Rådet. De ska besluta om jag får göra den juridiska könskorrigeringen.

Har jag anledning att vara nervös? Ja, faktiskt. Mer än så vill jag inte berätta innan jag har varit där, men det känns inte alls självklart att de kommer att godkänna mig. Vi får se hur det går. Jag gör mitt bästa för att förtränga att det är nu det gäller.