Det här är inte min överkropp. Den är mycket plattare än clementiner. Däremot är det ungefär så stor skillnad mellan bröstvårtorna; den vänstra verkar läka hyfsat, men inte höger.
Det är orsaken till min tystnad; min energi har gått åt till att ha ont, och min tid till att byta kompresser, tejpa om kompresser så de sitter bättre, kontrollera att kompresserna sitter som de ska, springa iväg för att tejpa om när de inte gör det – och fortfarande ibland till att torka upp rinnande var.
Det är också orsaken till varför jag har en akuttid på mottagningen i Linköping idag onsdag. Nya sköterskan på nya hälsocentralen funderade på om det är på grund av nekrosen som såret inte läker, och föreslog att jag skulle fråga Linköping och kanske åka dit. Det var i fredags, och igår måndag fick jag svar: de tycker att jag ska komma in.
Vad det är som är fel, hur allvarligt det är eller vad man kan göra har jag ärligt talat ingen aning om. Jag är inte akut dålig däremot, jag har bara inte blivit bättre. Och jag börjar bli frusterad.
Onsdag. Sex veckor sedan jag åkte ner till Linköping för operationen. Det var en solig brittsommardag. Vi åt falafel, för jag sa att om jag dör på operationsbordet ska det ha varit min sista måltid. Kanske är det dags att äta falafel igen?
Oj, jag hoppas verkligen att du får hjälp och kan läka och må bra! Håller tummarna för dig!
För några veckor sedan låg jag i liknande tankar i denguefeber. Hoppas verkligen att du också kryar och läker ihop!
Tack
Pingback: 2010: Mer skägg, mindre bröst. 2011: Ja till livet | trollhare