Hemresan var perfekt uttänkt: ett och samma tåg hela vägen. Inga byten. Jo, tjena. Klart det perfekta tåget var inställt.
Först buss från Linköping till Norrköping – jag som hatar att åka buss – och sedan fick vi springa för att hinna med tåget – två gånger. Att springa när man är nyopererad förmodligen det sämsta man kan göra. Just nu har jag jävligt ont och är på ett sjuhelsikes uselt humör.
Ja, jävla SJ alltså. Mitt tåg till Mariestad var två satans timmar försenat, och de sa ju inte ”Tåget kommer om ett par timmar”, utan de sa ”Tåget kommer om 10 min”, ”…20 min” ”…15 min” osv tills två timmar hade gått.
Det tåget var dessutom fullt av mormoner som hade på sig svarta byxor, diskret mönstrad skjorta, slips och en svart namnbricka -de såg alltså ut nästan exakt som tågpersonalen. Detta ledde till pinsamheter då jag t ex frågade fel person om biljetter och sånt.
Det var fyra stycken brittiska scouter också, de hade inte fått sittplatser (eller så plankade de), så de satt vid utrymmet mellan vagnarna och var hemskt snälla.
Välkommen hem i alla fall, även om man kanske inte kan säga det när man inte är du, men – det är skönt att ”ha dig hemma” igen!
Vila mycket.
Underlig fråga kanske, men hur känns bolltäcket ovanpå nyopererad bröstkorg?
Måste du konstruera en tryckavlastare att ha mellan dig och det?
Det lär väl annars agera eget tryckförband men betydligt knöligare än sjukhusets!
Skönt att du är hemma. Grattis. Nu blir det nya dagar!
Nu är du iaf hemma och får vila ut.
Det är förresten den dumma högerns fel att det bara strular. Avreglerad järnväg har inte fungerat bra i nåt land hittills, varför tror dom det ska funka i Sverige?
Pingback: Post-op, pre-depp, pro-happiness « trollhare
Pingback: Saker jag gjort efter operationen – och inte « trollhare