Hemresan var perfekt uttänkt: ett och samma tåg hela vägen. Inga byten. Jo, tjena. Klart det perfekta tåget var inställt.
Först buss från Linköping till Norrköping – jag som hatar att åka buss – och sedan fick vi springa för att hinna med tåget – två gånger. Att springa när man är nyopererad förmodligen det sämsta man kan göra. Just nu har jag jävligt ont och är på ett sjuhelsikes uselt humör.










