Vänsterpartiet om tvångssteriliseringar och ett tredje juridiskt kön

Bättre sent än aldrig – äntligen har jag fått svar från Vänsterpartiet på min enkät om HBT-frågor. Tydligen hade de aldrig fått mitt första mail, och när jag skickade en påminnelse bad de om att få återkomma efter semestrarna. Det kan alltså vara bra att tänka på att frågorna är ställda innan Socialstyrelsens rapport om transvården släpptes i slutet av juni, medan svaren är skrivna nyligen.

***

En snabb sammanfattning av Vänsterpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap och könstillhörighetslagen.

Könstillhörighetslagen: Mot steriliseringstvång, kastreringstvång, skilsmässotvång, artonårsgränsen och kravet på svenskt medborgarskap. För rätten att spara ägg/spermier. Vill utreda möjligheten till surrogatmödraskap.

Könsneutrala personnummer: Har inte tagit ställning.

Juridiska kön: Driver frågan om möjligheten att registreras som ett tredje juridiskt kön.

Viktigt för unga transpersoner: Vill avskaffa artonårsgränsen för könskorrigeringar, införa ett tredje juridiskt kön, och se till att all skolpersonal har HBT-kompetens.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Könstillhörighetslagen, möjligheten till fler vårdnadshavare och ett tredje juridiskt kön.

***

Vänsterpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Mest nöjda är vi med att vi äntligen fått en könsneutral äktenskapslag. Vänsterpartiet har drivit denna fråga länge. Mest missnöjda är vi med regeringens ovilja att ta tag i frågan om en ny lag om fastställelse av könstillhörighet.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är beklagligt att regeringen lagt utredningen i byrålådan när frågan är mycket viktigt för den grupp personer som vill ha sin könstillhörighet fastställd. Vänsterpartiet vill se en modernisering av lagen om fastställande av könstillhörighet. Vi vill bla ta bort kraven på att den sökande ska vara ogift samt steriliserad. Vi vill ta bort åldersgränsen för behandling samt kravet på svenskt medborgarskap.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej. Vi vill ändra lagen så att varken sterilitet eller kastrering krävs.

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja. Vänsterpartiet driver även frågan om att utreda möjligheten att införa surrogatmoderskap.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej. Vi vill ändra lagen om fastställande av könstillhörighet så att personen som vill få sin könstillhörighet fastställd kan fortsätta att vara gift.

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Partiet har ej ännu tagit ställning i frågan.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Vänsterpartiet driver frågan om att införa även ett tredje juridiskt kön.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Se ovan!

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Vi vill ta bort 18-års gränsen för behandling enligt lagen om fastställande av könstillhörighet (se vidare motionen nedan). Vi vill införa ett tredje juridiskt kön.

I övrigt måste attityder och fördomar gentemot transpersoner ändras på alla plan i samhället. När det handlar om unga personer måste insatser framörallt göras i skolan. Dessvärre brister HBT-kompetensen ofta hos lärare i grund- och gymnasieskolan. Vi vill att all personal inom utbildningsväsendet ska ha HBT-kompetens. Att personalen har nödvändig kompetens krävs för att  frågorna ska kunna tas upp på ett bra sätt i undervisningen.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

• Modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet (se motionen nedan)
• Uppmärksamma stjärnfamiljerna! Gör det möjligt för barn med flera sociala föräldrar att ha flera vårdnadshavare.
• Inför ett tredje juridiskt kön.

För dig som vill veta mer:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Skriv på för unga transpersoners rätt att byta namn

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Vänsterpartiet, politik, val, transpersoner, transsexualism, könskorrigering, vård, tvångssteriliseringar, HBTQ, tredje könet, kön, genus, stjärnfamiljer

Transsexualsim

Regn. Blåst. Vita gäss på sjön. Perfekt badväder, alltså. Mitt enda sällskap på den kilometerlånga sandstranden var några enstaka fåglar, så jag behövde inte tänka på mina kroppskomplex.

Jag har inte badat i havet på många år, och det var lika skönt som jag minns det. Att sitta på huk i vattnet och låta vågorna vagga en fram och tillbaka är det bästa som finns.

När jag badar har jag badbyxor och ett linne i hudfärgad trikå. Nästa sommar kan jag tillochmed skippa linnet. Underbart.

Köttindustrin borde lära av minkfarmarna

Igårkväll åkte jag förbi en minkfarm. Det gör jag varje gång jag kommer hit, och varje gång ryser jag lite när jag ser de långa raderna med låga takåsar: Burar med minkar. Farmen är delvis skymd från vägen av en stor verkstadsbyggnad och ett högt plank, men den som har sett tillräckligt många bilder från minkfarmer fattar ändå snabbt vad det är där bakom.

Se bilderna från Djurrättsalliansens avslöjande här

Några minuter innan minkfarmen kör bussen förbi en kycklingfabrik. Inte en kycklingfarm alltså, utan ett slakteri. Även den ligger bakom ett högt staket med övervakningskameror, men där upphör likheterna. Medan pälsfarmen ser ut som om den helst vill krypa ner i marken och gömma sig, står slakteriet som en jättebyggnad med stora skyltar som förkunnar precis vad det är för ställe man kommit till. Staketet är ett vanligt gallerstaket, om än med taggtråd på toppen.

Kycklingfabriken har en liten servering och fabriksförsäljning av ”fågelprodukter”, och ligger granne med en camping. Innan bussen svischade förbi såg jag en lastbil inne på fabriksområdet, med sidodörrarna öppna så raderna av pyttesmå burar syntes. Tomma. Djuren var redan inne i anläggningen, antingen redan döda eller i väntan på döden.

Halländsk idyll, och skilda världar. För medan pälsfarmare vet att deras verksamhet är ifrågasatt och har opinionen mot sig, så är köttfarmare trygga och säkra på att det de gör anses vara samhällsnyttigt. Det är lätt att vara pälsmotståndare, men så fort man antyder att det inte är nödvändigt att äta kött och dricka komjölk så börjar folk genast värja sig. Då är man rabiat.

Strax före jul slog Djurrättsalliansens avslöjande om svenska grisfarmer ner som en bomb. Folk blev arga, ledsna, upprörda – men köpte skinka ändå. Den här gången är chansen att något händer större, och det är inte bara för att det är perfekt timing innan valet. Det är inte heller för att folk bryr sig mer om minkar än om grisar, men för att det är lättare att vara upprörd över något som inte kräver att man rannsakar sig själv.

Pälsnäringen är den perfekta fienden. Jag hoppas på ett förbud mot pälsindustrin, och på att det bara är början. Jag längtar till den dag då kycklingfabriken också ses som en suspekt verksamhet – och tills de också lägger ner.

Mitt första och andra inlägg om minkkampanjen. Dagens mediaskörd: Erlandssons löften, DN-ledare, Expressen-ledare, Djurrättsalliansen vill inte anmäla, minkfarmare försvarar sig, äktheten i bilderna. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om djur, djurrätt, minkar, päls, Djurrättsalliansen, djurplågeri, djurskydd, val, politik, media, kött, mat, veganism, psykologi