Tala ur skägget!

Devins ord sätter fingret på det jag tänkte för bara en liten stund sedan:

Jag reagerar alltid likadant när jag läser hur du funderar huruvida du passerar som kille eller inte – jag tänker ”varför skulle han inte göra det? Han ÄR ju kille!”

Jag blir alltid så glad när jag får bekräftelse på att jag passerar. Så sent som idag var det en busschaufför som förklarade biljettsystemet först för mig och sedan för min mamma, som kommit för att möta mig. Föraren sa ”han” om mig, gång på gång. Utan att tveka.

Jag har inte vant mig; inte ett dugg. Det är fortfarande lika fantastiskt varje gång. Samtidigt minns jag tyvärr hur otroligt jobbigt det var att inte passera, att ständigt bli felkönad. Det var extremt ovanligt att folk ens verkade se att jag kunde vara någonting mittemellan: Det var som om alla tveklöst uppfattade mig som tjej tills de hux flux uppfattade mig som kille. Det var förmodligen skägget som gjorde den största skillnaden, för det var någon månad efter att jag slutat raka mig som jag började passera.

Jag måste vänja mig vid att passera som kille, och vid att bli sedd som kille även av personer som vet om att jag är transsexuell men som tidigare har haft svårt att se mig som kille fast de har försökt. Jag måste lära mig att sluta vara så himla rädd, när jag inte ens riktigt vet vad det är jag är rädd för – men jag måste också sluta ”skylla” på mitt skägg, som om min manlighet står och faller med den. Någon gång ska jag träna på att tala ur skägget, men just nu är det väldigt skönt att kunna gömma sig bakom det.

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, könsuttryck, skägg, rädsla, komplex

Ingen blodbrist – det hjälper mot hjärnbrist

Lycka är att kunna resa sig från stolen en het sommardag, känna att man är dyblöt i baken – och inte tänka ”Fan, har jag fått mens nu?” det första man gör.

Livet är oändligt mycket lättare nu, när jag inte behöver planera mitt liv efter något som jag aldrig visste när det skulle komma nästa gång.

Alliansen räddade minknäringen, del II

Jag har redan konstaterat att Alliansen ”räddade” minkfarmerna, så att det är tack vare de som minkar fortfarande plågas och dödas för sina pälsars skull. Idag går Lars Ohly och Jens Holm ut och lovar att Vänsterpartiet ska kämpa för att förbjuda pälsindustrin:

”Trots larmrapporterna har Erlandsson inte lyft ett finger för att förbättra för pälsdjuren. Man kan fråga sig varför. Vi kan bara tolka det som att vi har en jordbruksminister som sätter ett fåtal pälsfarmares profit framför livet på över en miljon minkar. Det är beklämmande. Länder som Storbritannien, Irland, Österrike och Kroatien har valt att förbjuda pälsdjursuppfödning, men Eskil Erlandsson låter verksamheten fortsätta i Sverige. Det är oacceptabelt. Erlandsson har haft all tid och all kunskap i världen för att förbättra för djuren, intresset har varit noll.

Eskil Erlandsson borde omedelbart lägga fram ett förslag på hur pälsdjursuppfödning kan förbjudas. Annars bör Erlandsson avgå.

I frågan om hur djur ska behandlas är skillnaden mellan blocken glasklar. Vi har en borgerlig regering som har använt sina fyra år vid makten till att försämra för djuren.

Vi kommer att införa en lång rad med reformer för djuren. Vi vill bland annat ha en djuretisk ombudsman, minska antalet djurförsök, kraftigt utöka djurskyddskontrollerna och förbjuda pälsdjursindustrin.”

Den sittande regeringen har raserat djurskyddet. Det var en av de frågor de gick till val på för fyra år sedan ju. Svenskt såkallat djurskydd sög redan innan 2006, så varför är folk förvånade? Varför är folk upprörda över att grisar plågas innan slakt och att minkar äter upp varandra i ren stress? Var det inte detta som alliansen lovade, när de gick till val på att lägga ner Djurskyddsmyndigheten?

Det var det folk röstade på för fyra år sedan, men det är också det folk röstar på varenda dag. Skinka. Pälskant på jackan. Djurtestat tvättmedel. Skinnskor. Att folk orkar vara förvånade förvånar mig fortfarande.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om djur, djurplågeri, Djurskyddsmyndigheten, djurrätt, minkar, päls, Vänsterpartiet, alliansen, val, politik

Alliansen räddade minknäringen – Djurrättsalliansen räddar minkarna. Vem får din röst?

Se gärna den här filmen från Djurrättsalliansen, om livet för minkarna på svenska pälsfarmar. OBS! Innehåller väldigt starka bilder. Läs gärna de reaktioner det gett, i DN, Svt, SvD, Aftonbladet och Expressen, från pälsnäringen och bland bloggar: Alltid rött alltid rätt, Jakob Lundgren, Emil Broberg, Jonas Sjöstedt, Svensson, och såklart även Djurens Rätt.

Läs sedan det här pressmeddelandet från Centerpartiet 2006:

”Allianspartierna räddar minknäringen

Det är glädjande att vi nu kan ge Sveriges pälsdjursuppfödare arbetsro och framtidstro. Samtidigt sänder vi en tydlig signal för att i samarbete med branschen satsa på mer forskning på djurskyddsområdet.

Den förra regeringens förslag var i praktiken ett näringsförbud för uppfödning av minkar för pälsproduktion. Allianspartierna har hela tiden varit mycket kritisk till s-regeringens sätt att hantera frågan, både ur ett djurskyddsperspektiv och ur ett företagarperspektiv. Bland annat togs det inte hänsyn till pälsdjursutredningens inriktning mot ökad forskning och utveckling tillsammans med näringen. Man lyssnade inte heller till lagrådets synpunkter.
- Vi vill istället ta till vara näringens vilja till metodutveckling av verksamheten, för att tillsammans medverka till ett ständigt förbättrat djurskydd.

Efterfrågan på päls är i högsta grad internationell. De svenska uppfödarna står sig väl i denna konkurrens, tack vare god pälskvalité till följd av god djurhållning. Utan att ge avkall på djurskyddet, är vi övertygade om att branschen har en framtid också i Sverige. Pälsdjursnäringen skall utvecklas inte avvecklas.”

Jag vet vilka som ”räddade” minknäringen, som de rödgröna försökte begränsa. Jag vet också vilka som la ner Djurskyddsmyndigheten och la över de såkallade djurskyddsfrågorna på Jordbruksverket igen. Det var en av alliansens valfrågor 2006: M, C och KD var alla eniga om att myndigheten måste läggas ner. FP fick ge sig.

Och jag vet vilka som idag kräver att pälsfarmerna stängs – det är inte samma partier:

”I en internationell jämförelse har Sverige halkat långt efter i den här frågan. Storbritannien, Österrike, Kroatien och Israel är några av de länder som förbjudit all uppfödning av djur för päls. Vi missade chansen att bli föregångsland redan vid förra riksdagsvalet. Ett lagförslag som skulle innebära slutet för pälsdjursuppfödningen togs fram 2005 av den dåvarande regeringen, men efter maktskiftet 2006 röstades förslaget ner i riksdagen.

Den borgerliga regeringen lade också ner Djurskyddsmyndigheten, som var på väg att införa hårdare regler för farmerna. Djurens intressen sattes alltså åt sidan och pälsfarmarna fick fortsätta att bryta mot djurskyddslagen.

Även den här gången hänger pälsdjurens framtid på utgången av höstens val. Om våra partier ges möjlighet kommer vi att förbjuda pälsdjursuppfödning.

Vad den sittande regeringen dock inte kan bortse ifrån är den statliga utredning om pälsdjursuppfödningen som gjordes under den förra regeringen. Dess slutsats var att om näringen inte kunde anpassas för att leva upp till djurskyddslagen inom en rimlig tid skulle den läggas ner. Tidsspannet som sattes var sju år – till år 2010.

Tiden har gått ut för farmerna och vi kräver att regeringen ställer näringen till svars. Antingen har minkars behov av att springa, klättra och simma upphört de senaste åren, eller så måste farmerna lägga ner.”

Undertecknat: Jens Holm (V), Jan Emanuel Johansson (S) och Helena Leander (MP).

Det är väldigt stor skillnad på Djurrättsalliansen och Alliansen. Den borgerliga såkallade djurskyddspolitiken är ett skämt. Jag vill då inte ”rädda” någon form av förtryck bara för att det går att tjäna pengar på det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om alliansen, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, val, politik, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, djur, djurrätt, djurskydd, päls, minkar, djurplågeri, Djurrättsalliansen, Djurskyddsmyndigheten