Självtest för asexuella ansiktsblinda bögar

Om du tittar på den här bilden, vad är det första du lägger märke till?

Jag gissar att ganska många ser personen på den stora affischen. Själv ser jag klockan på väggen på huset mittemot. Jag har alltid tyckt att den är så fin, och dessutom väldigt praktisk när man är på Pride House och behöver veta vad klockan är. Jag såg faktiskt inte annonsen alls förrän efter någon minut, då igår när jag och Fredrik och Julian satt och tittade ut genom fönstret på uppmaning av DNs fotograf.

Varför?

Är det för att jag omedelbart undermedvetet könade personen på bilden som tjej, och är så bögig att jag inte lägger märke till kvinnor? Med tanke på att jag har svårt att läsa personers kön överhuvudtaget, så tror jag inte det.

Är det för att jag är asexuell? Nej, jag borde väl åtminstone ha reagerat på ansiktet.

Men det är ju just det: Jag är ansiktsblind. Inte nog med att jag har svårt att känna igen folk – vilket är rätt knepigt på Pride då jag ofta får fråga folk om jag känner dem – jag har faktiskt dessutom svårt att liksom SE ansikten; att reagera på dem som ansikten, som en viss sorts enhet, på det sätt som jag har fått veta att ansiktsseende gör.

För mig är det mer relevant att veta vad klockan är, än att upptäcka vilka människor som finns i min omgivning – helt enkelt för att människor inte går att begripa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bilder, ansikten, bögar, HBTQ, asexualitet, ansiktsblindhet, NPF, Pride

Rädslan för gravida män – och en skäggig Immanuel i DN

I två dagar fick jag höra att min blogg är bra, att mitt skägg är häftigt och att jag är snygg. Sedan dök jag upp på DNs förstasida, och fick tillochmed höra ”Var det inte du som var i DN?” när jag stod i toakön på Pride House. Jag riskerar verkligen att bli en diva om ingen gör något, men alla troll – som annars brukar kunna ta ner mig på jorden – verkar ha tagit semester, som jag konstaterade på bloggpanelen i förmiddags.

Jag, Fredrik och Julian blev alltså intervjuade igår om tvångssterilisering av transsexuella, och det jag sa var ungefär det som jag sa när jag föreläste om just det ämnet idag:

”Folk blir nervösa av personer som inte stämmer överens med den könskategori de har. En man som kan bli gravid sätter fingret på vad som är manligt och kvinnligt.”

Jag vet inte om det verkligen var så jag sa, men det jag menade var i alla fall att det sätter fingret på folks fördomar om vad som är manligt och kvinnligt.

Läs gärna också om namnlagsdebatten. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, transpersoner, transsexualism, könskorrigering, vård, lagar, könstillhörighetslagen, Pride, DN, media, bilder, transfobi, genus, sexism, kön, gravida män, tvångssterilisering

Det angår folk vad jag har mellan benen

Bandlerrummet. Ett av de krångligaste rummen att hitta till på Pride House: det finns inte utskrivet på skyltarna vid rulltrapporna, så man måste fråga sig fram om man inte vet var det är. Ändå blev de tydligen tvungna att avvisa folk för att salen blev full när jag föreläste. Bandler är visserligen ett ganska litet rum, så det var väl kanske ändå bara 30 pers i publiken, men ändå. Folk ville höra mig prata tvångskastreringar och rädslan för gravida män.

Jag hade lite tekniska problem: Minous dator visade sig sakna det uttag som behövdes till projektorn, så jag kunde inte visa de bilder jag hade tänkt. Men man ska alltid se till att ha något att skylla på ju när man föreläser, ifall folk skulle vara missnöjda: lågt blodsocker, sömnbrist, glasögonbrist eller teknikstrul. Tackolov har jag alltid mitt allmänna miffoskap att falla tillbaka på ifall allt annat skulle klaffa.

Ett ego stort som DNs förstasida

Gissa vem som är på framsidan av DN idag? Gissa vem som har suttit i världens bästa bloggpanel? Jag har ett ego stort som Sahara. Snart är det dags för min föreläsning också.

Väldigt mycket stolthet, rätt mycket stördhet – men väldigt lite sex

Pride-onsdag. Jag börjar komma in i rutinerna nu. På dagens schema står tre punkter som jag tänkte gå på, utöver de jag deltar i.

12:00 Att blogga mot normen (Jag sitter med i panelen)

14:00 Crip <3 Trans = ? (Om funktionshinder och trans)

15:00 Bättre vård för trans- och intersexuella (Socialstyrelsens utredare presenterar sin rapport)

16:00 Transit (om maktförhållandet under en könsutredning)

17:00 Angår det dig vad jag har mellan benen? (Jag föreläser om tvångssterilisering)

Detta är alltså några av alla spännande saker som händer på Pride House idag. House ligger i Kulturhuset/Stadsteatern och har öppet måndag till fredag, och det här är alltså bara ett axplock ur programmet. Tidigare under veckan har jag suttit i ett panelsamtal om namnlagen, och dessutom sett fettaktivistisk performance, trans-sex-samtal, vårddebatt och tredjekönsdebatt, och ett vernissage där bland annat Mikusagi var med. Det var foton, serier, collage, dikter och broderade bonader om allt från att vara sig själv till djurindustrins systematiska slakt av tuppkycklingar.

Imorgon ska jag nog gå på den transpolitiska debatten med olika partier, och på kristdemokraternas punkt, då de ”kommer för att lyssna och lära”, och sedan på ett samtal om makt inom HBT-rörelsen, innan det är dags att leda panelsamtalet Bög utan kuk. På fredag tänkte jag eventuellt att försöka hinna med att gå på en föreläsning om likheter mellan funkisrörelsen och HBT-rörelsen innan Simon och jag kör igång Störd och stolt. Sedan vill jag gå på partiledardebatten, och avsluta med att lyssna på Tiina Rosenbergs brandtal.

Jag är övertygad om att de så kallade vanliga HBT-personer som rasar mot att pride är en ytlig sexfestival aldrig har satt sin fot på Pride House.

Testosteron orsakar navelskådande

Vissa saker är oändligt viktiga att blogga om, men kräver bildbevis för att någon som inte var med själv ska fatta hur det var. Jag var precis med om en sån händelse – men tappade bort bildbeviset.

På väg in i duschen gräver jag ur naveln, som jag brukar. Jag förväntar mig egentligen ingenting, utan det är bara för att lufta naveln. Jag vet att jag inte tillverkar något navelludd, eftersom man behöver en viss mängd navelhår för det. Eller i alla fall trodde jag mig veta det.

Under morgonens utgrävning hittade jag alltså min första sats egenproducerat navelludd. En liten korv, kanske 5×1 mm mörklila ludd. Jag blev så uppspelt att jag ville rusa iväg och hämta kameran, men besinnade mig. Istället la jag ifrån mig det lilla luddet på handfatskanten medan jag duschade. Sedan tog jag med mig det in på rummet igen och började krångla med kameran – men innan jag hade fått en enda bild var luddet borta. Det måste ha blåst bort av vinddraget.

Därför har jag inget bildbevis för min stora triumf. Helt ovetenskapligt utgår jag nämligen ifrån att navelludd beror på navelns hårighet, och det i sin tur är något som jag uppfattar som till viss del beroende av ens testosteronhalt. Med andra ord är det en bekräftelse på hur manlig min kropp börjar bli.

Det blev ingen bild, som sagt, men ni kan få se varifrån det fantastiska luddet kom.

Sömnkritiskt normande och bloggkritiskt sovande

Klockan är lite över midnatt, och jag borde sova. Om tolv timmar sitter jag med i Att blogga mot normen; ett panelsamtal om normkritiskt bloggande. Om sjutton timmar står jag och föreläser om kastreringstvång och rädslan för gravida män, i Angår det dig vad jag har mellan benen?

Det är därför det är viktigt att sova. Det är därför jag har svårt att somna. Min hjärna spelar upp olika katastrofscenarion på löpande band: teknikstrul, tics och totalt hjärnsläpp, till exempel. Det är ett tecken på att jag är väl förberedd, tror jag.