Idag är det historiestudier som gäller. Jag sitter och försöker uppdatera och förbättra min föreläsning Angår det dig vad jag har mellan benen? om kastreringstvång för transsexuella och intersexuella, som jag ska hålla på Pride på onsdag nästa vecka.
Första gången jag höll den var i höstas, och då hade socialminister Göran Hägglund fortfarande inte sagt ett pip om vad han tänkte göra åt lagförslaget från 2007. Andra gången var i maj i år, och då hade han åtminstone förklarat att det skulle bli en fråga för den nya regeringen, eftersom han inte tänkte ta itu med det innan valet. Nu senast sa han att han väntade på Socialstyrelsens rapport, men efter att den kom har han inte sagt något alls. Och inte kommer han på Pride heller.
Nåja; jag tänkte istället lägga en del fokus på tvångssteriliseringarnas historia, för att försöka förstå hur någon på 2000-talet kan skriva ett lagförslag som kräver att människor offrar sin fertilitet och sina könskörtlar på heteronormens altare.
Därför läser jag om den texten jag blev så upprörd över redan när jag läste den första gången, för kanske 12-13 år sedan: Ett siduppslag i Svenskt husmoderslexikon från 1951 som handlar om arvshygien. Detta är alltså ett uppslagsverk som är skrivet under den tid då svenska staten tvångssteriliserade människor av arvshygieniska, sociala och medicinska skäl, och artikeln är skriven av en ”f.d. professor i zoologi”.
Definitionen av begreppet är
”en strävan att förbättra en hel befolknings ärftliga beskaffenhet eller åtminstone förhindra en hotande försämring. Hit bör även åtgärder räknas, vilka utan att inverka på folkmaterialets framtida sammansättning har en liknande verkan i enskilda familjer genom att förebygga födandet av ärftligt sjuka eller undermåliga barn.”
Ur Svenskt Husmoderslexikon från 1951
Undermåliga barn. Det står så. Man beskriver också hur frivilliga steriliseringarna är:
”Sterilisering är i princip frivillig och fordrar således samtycke. Den som på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke (är ”rättsinkapabel” i denna lags mening) må dock steriliseras utan att ha samtyckt därtill; denna bestämmelse har praktisk betydelse huvudsakligen beträffande sinnesslöa. Fysiskt tvång må ej användas. Sterilisering av kvinnor på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel får företagas efter utlåtande av två läkare. I samtliga övriga fall ska tillstånd lämnas av Medicinalstyrelsen.”
Och hur de tänkte runt aborter:
”Abort får ske på grund av arvsrisk såväl från kvinnan själv som från det väntade barnets fader. Genom varje abort av arvshygieniska skäl förebygges födandet av ett med viss sannolikhet sjukt eller defekt barn. En särdeles viktig bestämmelse är, att havandeskap i allmänhet ej må avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, såvida hon icke därjämte steriliseras. Härigenom förebygges att hon för framtiden föder barn med samma arvsrisk som den vilken motiverade aborten. Dessutom kommer många steriliseringar till stånd av kvinnor, vilka är olämpliga som mödrar men som förmås att underkasta sig ingrepp endast på grund av sin önskan att få abort.”
Den här sortens tvångssteriliseringar förbjöds 1975, och numera räknas det som brott mot mänskligheten. De som drabbades kan få ersättning från staten för de övergrepp de utsattes för. Med all rätt. Det är vidrigt. Men då, på den tiden, trodde folk att det var okej, och att det var frivilligt. Hur frivilligt det nu är att genomgå en sterilisering som krav för att få göra abort.
Det låter faktiskt väldigt likt det som Göran Hägglunds sakkunniga rådgivare Joakim Pettersson sa i en radiointervju i våras:
”Det ligger inget tvång för någon i att byta kön, om jag säger så.”
Nej, det är inget tvång att göra en könskorrigering, och det är, för många transsexuella, otroligt viktigt att faktiskt genomgå vissa ingrepp. Men det är lika mycket tvång som när man tvingade folk att välja mellan att få göra abort och att behålla sina äggledare oknipsade, och anledningen till varför man kräver det är ungefär densamma.
På 1940-50-60-talet var man rädd för att fattiga, funkisar, resande, romer och så vidare, skulle skaffa barn. Tre år innan tvångssteriliseringar på arvshygieniska grunder avskaffades såg man därför till att skriva in i den lag som skulle komma att styra könskorrigeringar än idag, att den som ansöker om ändrad könstillhörighet måste vara steriliserad. Man var rädd för gravida män. Trettiofem år senare la utredarna fram ett lagförslag i samma anda. Den här gången var det bara inte just gravida män som var den stora skräcken, utan ren allmän genuspanik.
Det är inte längre så mycket rädslan för fattiga kvinnors sexualitet som styr tvångssteriliseringarna, utan rädslan för de vars kroppar inte stämmer överens med bilden av hur kvinnor och män förväntas se ut. Det är rädslan för det okönade, det överkönade, det felkönade och det okönbara som fortfarande styr. Eller har styrt, rättare sagt. Socialstyrelsen går tvärtemot förslaget från 2007 i sin egen utredning som de la fram i juni i år, och det hänger på nästa regering och riksdag att få igenom en lag som inte andas unket 1950-tal.
***
Angår det dig vad jag har mellan benen?
Tid: 17:00-17:45, 28/7 2o1o.
Plats: Bandlerrummet, Kulturhuset/Stockholms Stadsteater, Stockholm.
Kostnad: Det billigaste alternativet för den som bara vill gå på saker på Pride House är att köpa ett dagspass för House för den dag man vill gå: 80 kr/dag. Festivalens dag- och veckopass gäller också.
***
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om tvångssterilisering, kastrering, sterilisering, transsexualism, intersexualism, transpersoner, könskorrigering, vård, lagar, könstillhörighetslagen, HBTQ, Pride, Socialstyrelsen, bilder, historia, mänskliga rättigheter, lagar, genus, könsidentitet, transfobi, heteronormen, politik, Göran Hägglund, val
