Föräldrar på besök. Pappa och jag går på restaurang, medan mamma traskar runt kvarteret för att lindra sin åksjuka efter resan. Eller som hon säger: för att ragga upp någon ung kille.
Pappa ser några gröna blad i pastasåsen som han petar åt sidan.
- Konstiga sallatsblad. Det är inte ruccola eller nåt annat vanligt.
- Det är spenat, väl?
- Nej, spenat brukar ju inte se sån ut. Den brukar vara mosig och inte se ut som sallat.
Detta kommer från en person med naturvetenskaplig utbildning och abnormt stort trädgårdsintresse, och som är uppvuxen på landet och som dessutom älskar att hänga på hippa caféer där han är tre gånger äldre än någon annan. Han har alltså missat att det numera finns moderniteter som bladspenat. Så jag kan inte låta bli att pika honom:
- Du vet att spenat inte växer i fyrkantiga block va?
Senare under kvällen erkänner han att han faktiskt har sett spenat växa i trädgårdar som barn, och tillochmed någon gång försökt odla det själv, men han visste inte att det gick att äta den i någon annan form än som djupfryst och hackad.
Så ser han fundersam ut en stund, och kläcker slutligen ur sig, som om han plötsligt kommit på något stort:
- Det var kanske därför jag inte tyckte det kom upp något när jag försökte odla spenat. Jag kollade efter djupfrysta fyrkantiga block.
Får jag säga att jag älskar din pappa, utan att du blir nervös? Ja, du fattar nog att jag menar hur han uttryckte sig?
Nu kom jag på vad det påminde om. Pettson och Findus som sår köttbullar.
Min pappa är underbar. Hans humor är inte av denna världen. Så ja, jag fattar vad du menar
Och han är nog smickrad över att bli liknad vid Pettson. Eller är det han som är Findus?