One day I could become the father of a son

Anledningen till varför jag inte bloggade så mycket igår: jag hade fullt upp med att uppleva. Nationalteatern, Patti Smith och Kim Wilde varvades med djupa samtal om allt från kastreringstvång för transsexuella till varför jag är singel (jag vill ha en kille som är lika störd som jag – men som jag inte kan få för mig att försöka “rädda”).

Höjdpunkten var naturligtvis The Ark. Det var inte så magiskt som jag hade tänkt mig – det var ännu bättre. Jag var nära att gråta när hela publiken sjöng med i Father of a son. För mig har den låten börjat leva sitt eget liv, och jag kan inte låta bli att tänka på tvångssteriliseringar när jag hör den.

Om Socialstyrelsens förslag, som de presenterade i onsdags, går igenom som de tänkt sig kommer transsexuella och intersexuella som inte behöver och inte vill bli kastrerade eller steriliserade att slippa det. Man ska dessutom få spara ägg och spermier. Jag skulle alltså få möjligheten att bli far, om jag ville. Nu vill jag inte det, men jag uppskattar att få välja själv.

Fred och Kärlek, det är vad jag känt ända sedan i onsdags. Inget passar bättre då än The Ark.