Socialstyrelsen om tvångssteriliseringar på 2000-talet: ”En skam för Sverige”

Några ord om steriliserings- och kastreringstvånget för transsexuella, utifrån den rapport som Socialstyrelsen släppte idag:

”När vi har varit på studieresor i Holland och Belgien lyfter de på ögonbrynen när de för höra om den svenska lagstiftningen. Där uppmanas de som tar bort sina könskörtlar att frysa ner sina ägg och spermier. [...] Det här är en skam för Sverige” (Karin Lindell, Socialstyrelsens utredare)

”Om Lindells alla förslag plockas upp av ansvariga lagstiftare och görs till verklighet kommer det att innebära en revolutionerande förbättring av verkligheten för transpersoner i Sverige i dag. Fortfarande skulle några åtgärder återstå, inte minst de som tillvaratar unga transpersoners rättigheter och möjligheter att uppnå bästa tänkbara hälsa – men vi skulle fortsättningsvis slippa att figurera i internationella transpolitiska sammanhang som ett skamligt exempel på ett land som grovt kränker mänskliga rättigheter.” (Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL; Kasper Svensson, vice förbundsordförande RFSL Ungdom, samt Maria Sundin, RFSL:s förbundsstyrelse och medlem WPATH, The World Professional Association for Transgender Health)

”Det finns inga skäl att villkora vård av transsexuella med påtvingad barnlöshet, varför jag förutsätter att lagrummet snarast ändras så att transsexuella har rätten att spara könsceller samt får lagskyddad möjlighet att adoptera som alla andra. En person upphör inte heller att vara förälder på grund av ett kirurgiskt ingrepp i underlivet, som tur är för väldigt många andra människor i samhället i dag. Jag tror detta är en fråga där vi kan finna enighet.” (Amanda Brihed som svar till Göran Hägglund)

”Jag tror att det är få svenskar som vet att tvångssterilisering lever kvar. Det här är ett mörkt kapitel i svensk historia och det måste upphöra.” (Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör)

”Nu är bollen tillbaka hos lagstiftaren. Det är väldigt viktigt att man tar bort kraven på tvångssterilisering och på att man ska vara ogift. Nu hoppas jag att Göran Hägglund tar emot förslagen och gör dem till verklighet” (Ulrika Westerlund, RFSL)

Men det allra bästa går inte att välja ut något citat ur, för det är för långt: Lyssna på intervjun med Sam, sexton år och transaktivist, Ulrika Westerlund från RFSL och Karin Lindell från Socialstyrelsen. Mer: Dagens Medicin, GP,  F!, HBT-sossen, Lisa Olsson, Rasmus (liberal), Per Pettersson, Svart Måndag, Jens O, Magnus Thörnblad. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, transsexualism, transpersoner, könskorrigering, Socialstyrelsen, Amanda Brihed, Göran Hägglund, RFSL, RFSL Ungdom, WPATH, sterilisering, kastrering, lagar, politik

”Jag umgås inte med normala människor. De är för konstiga för mig”

Brottstycken ur ett högljutt och förvirrat telefonsamtal med Erika, där jag höll en lång monolog om neuronormativitet:

”Du pratar inte alls konstigt, men normal är du inte. Jag umgås inte med normala människor. De är för konstiga för mig, och inte konstiga på ett bra sätt.”

”Alltså, jag står här vid grönsakerna och plockar tomater och vi pratar magsjuka och IBS. Det här är inte internet. Jag kan inte säga saker IRL som jag skulle skriva om på nätet. Jag måste tänka på det.”

”Jag har gjort konstiga saker tidigare, som jag har nojat mig över länge. Och då menar jag KONSTIGA konstiga. Inte olagliga, inte oetiska, men… du fattar, om tillochmed JAG kallar det för konstigt, och inte som en komplimang, så är det konstigt på riktigt. För jag är ju inte normal någonstans, som tur är.”

”Det är som det där testet som ingår i Aspergerutredningen, jag vet inte om du fick göra det du med? Det där papperet med olika situationer som man skulle bedöma om det var ett ”normalt beteende”, och senare skrev de in i min journal att jag visar ”tolerans för avvikande beteende”. Som en del av min diagnos. Mina sociala svårigheter bedöms alltså utifrån att jag inte kan döma människor. För hur skulle jag kunna avgöra om personen ifråga gör fel? Om de hade frågat om JAG skulle bete mig som personerna i exemplen så skulle jag såklart svara nej hela tiden, men jag skulle inte egentligen kunna säga vad som är rätt beteende. Det är väl just därför jag har svårt att förstå folk: jag dömer inte.”

Halva Willys måste ha hört mitt svamlande, men det bjuder jag på.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om normer, Aspergers syndrom, autism, sociala svårigheter, relationer, psykologi, vänner, internet, IRL, NPF, diagnoser, neuronormen

Socialstyrelsen presenterar: En transvård för 2000-talet

En gång i tiden, när svenska staten fortfarande tvångssteriliserade personer för att de var fattiga, hade många barn eller många syskon, för att de ansågs vara ”sinnesslöa” eller ”sinnessjuka” eller hade epilepsi, så tillsatte man en utredning. En utredning som ledde fram till att man 1972 fick en lag som hette Lag om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Präglad av den tid den skrevs i var man mycket oroliga att transsexuella skulle få för sig att skaffa barn, och därför krävdes att personen har ”undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” för att få byta kön rent juridiskt.

Trettiofem år senare presenterades ett nytt lagförslag, som var tänkt att modernisera den gamla lagen. Tyvärr visade det sig att det nya förslaget – SOU 2007:16 – innehöll en del detaljer som faktiskt var ett steg bakåt i utvecklingen, i synnerhet vad gällde personer med intersexuella syndrom, och dessutom var argumenten dåligt underbyggda. Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag föll mellan stolarna. Ingen visste riktigt hur man skulle gå vidare med en så dålig utredning. Efter tre års tystnad lyckades Amanda Brihed få ur socialminister Göran Hägglund att han inväntar Socialstyrelsens utredning av vården.

Idag, den 30 juni 2010, är den utredningen delvis färdig. På Socialstyrelsens hemsida kan man ladda ner den pinfärska rapporten Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar: Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd. Det är en enorm skillnad, skulle jag säga. Om SOU 2007: 16 innebar ett steg framåt och två tillbaka, så har man här tagit flera ordentliga kliv framåt. Man har pratat med de olika intresseorganisationerna, men man har också bett om, och fått in, synpunkter från privatpersoner. Den här gången har utredarna faktiskt lyssnat på vad de som själva är berörda har att säga, och det märks:

Socialstyrelsens förslag angående transvård

• Socialstyrelsen bör utarbeta informationsmaterial om vart man kan vända sig om man behöver hjälp, hur utredningen går till, vilken vård man kan få och vilka villkor som gäller för att få ny juridisk fastställelse.
• Socialstyrelsen bör ta initiativ till samråd med Sveriges kommuner och landsting (SKL) i syfte att undersöka förutsättningarna att få till stånd tre till fem regionala utrednings- och behandlingsteam för vuxna med könsidentitetsstörningar.
• Socialstyrelsen bör ta initiativ till samråd med SKL i syfte att undersöka förutsättningarna att få till stånd ett till två regionala utrednings- och behandlingsteam för och ungdomar.
• Till varje regionalt utredningsteam bestående av psykiater, psykolog och socionom bör knytas endokrinologer, logopeder, foniatriker, hudläkare, gynekologer med ett specifikt uppdrag att ge behandling till personer med transsexualism och andra könsidentitetsstörningar.
• Varje landsting bör utse en allmänpsykiatriker och barnpsykiatriker som har insikt om och kunskap om denna patientgrupp. Dessa psykiatriker bör ha regelbunden kontakt och samråd med utrednings- och behandlingsteamet. Till dessa psykiatriker bör personer med könsidentitetsstörningar i första hand kunna vända sig till.
• Förutsättningarna för att könskorrigerande operationer av könsorganen och stämbandsoperationer ska definieras som rikssjukvård bör utredas.
• Socialstyrelsen bör ta fram kunskapsöversikter för utredning och behandling av transsexualism och andra könsidentitetsstörningar. Det gäller särskilt innehållet i psykologundersökningarna och sättet som Real life perioden ska genomföras på.
• Socialstyrelsen bör i samarbete med professionen ta fram ett nationellt vårdprogram/rekommendationer för vården av personer som lider av transsexualism och andra könsidentitetsstörningar.
• Diagnoskoden transsexualism ska inte vara avgörande för om en person ska få behandling. Behandling ska kunna ges även till personer som har ospecificerad könsidentitetsstörning och inte vill genomgå en fullständig könskorrigering. Vid bedömningen ska överväganden göras utifrån patientens medicinska och psykosociala förutsättningar att genomgå behandlingen och hur behandlingen påverkar patientens livskvalitet.
• Socialstyrelsen bör i samråd med professionen sammanställa aktuell kunskap som kan ge vägledning på vilka indikationer och under vilka förutsättningar som hormonbehandling ska ges. De medicinska och psykosociala riskerna med att ge behandling och inte ge behandling ska särskilt uppmärksammas.
• Det finns ett stort behov av att ett kvalitetsregister byggs upp inom området utredning och vård av transsexuella och för personer med könsidentitetsstörningar. Det finns vidare ett stort behov av ett kunskapscentrum för att säkra forskning och kvalitetsutveckling samt säkerställa kunskapsspridning om könsidentitetsstörningar.
• Statistik från Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen utgör ett viktigt underlag för forskning och kvalitetssäkring.

Socialstyrelsens förslag angående ändrad könstillhörighet

• Kravet på att vara ogift ska tas bort. En persons kön har inte längre betydelse för möjligheten att ingå äktenskap. Det synes också vara olämpligt att införa ett i förväg uttryckligt samtyckeskrav från partnern.
• Utländska medborgare ska kunna beviljas en ändrad könstillhörighet. Bosättningsbegreppet ska vara det styrande i den mening som framläggs i utredningen Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag (SOU 2007:16).
• Kravet på att den som ansöker om ändrad könstillhörighet ska vara steriliserad eller på annat sätt sakna fortplantningsförmåga ska tas bort. Det ska vara tillåtet att frysa ner könsceller på samma villkor som ges andra patientgrupper.
• Det bör utredas huruvida personer under 18 år ska kunna få sin juridiska könstillhörighet ändrad. Förutsättningarna för insättande av så kallade stopphormoner samt könskonträra hormoner bör övervägas skyndsamt för att minska risken för psykisk ohälsa.
• Rättsliga rådet ska ge tillstånd till ingrepp i könsorganen såsom exempelvis sterilisering i de fall tillstånd krävs, borttagande av könskörtlar samt till operationer i könsorganen i syfte att göra dem mer lika det motsatta könets. Beslut om fastställelse av ändrad könstillhörighet bör inte fattas av Rättsliga rådet.
• Beslut om fastställelse av ändrad könstillhörighet bör flyttas till avdelningen för regler och tillstånd vid Socialstyrelsen. På så sätt sker det en uppdelning mellan medicinska beslut och administrativa beslut.
• Utredningen anser att det finns ett stort behov av samverkan mellan många olika myndigheter för att skapa ändamålsenliga rutiner. Detta för att exempelvis underlätta registreringen av nytt personnummer och att klarlägga de regler som gäller för att få sin identitet ändrad i till exempel examensbevis och slutbetyg.

Många av de här förslagen känns väldigt bra och jag får överlag ett väldigt positivt intryck av utredningen. Man vill till exempel att personer som inte är transsexuella i rent medicinsk mening ska kunna få behandling om de behöver det. Men det finns en sak som är värd att understryka, som Jenny Ottoson var snabb att påpeka:

Den här utredningen tar inte upp vården av personer med intersexuella syndrom, trots att de omfattas av samma lag.

Personer som fötts med oklart biologiskt kön och personer som fötts med ”klart” biologiskt kön men med behov av att göra en könskorrigering räknas alltså ihop, rent juridiskt – men den här utredningen gör tydligt att de inte går in på intersexuella syndrom:

”Utredningen har inte kunnat utreda vården av intersexuella. Under utredningsarbetet har det blivit tydligt att transsexuella och intersexuella är två olika målgrupper med olika medicinska och sociala behov som inte bör sammanblandas. Vård- och stödinsatser för intersexuella personer bör därför utredas separat.” (s. 17)

Jag hoppas att det innebär att man börjar en sådan utredning så snart som möjligt, och att den också kommer fram till bra resultat. Det börjar bli bråttom, men samtidigt är det såklart viktigast att resultatet blir bra. Därför hoppas jag också att de politiker av olika färger som har väntat in den här utredningen kommer ihåg att det här egentligen bara är en halv utredning. Personer med intersexuella syndrom är dels ingen homogen grupp, och dels har många behov som skiljer sig från de behov som personer som ”bara” är transsexuella har.

Jag har bara skummat igenom texten än så länge, men mitt spontana intryck är att de kommer med väldigt bra förslag. När jag läste lagförslaget från 2007 kändes det som om jag förflyttats 35 år tillbaka i tiden, men nu kanske vi äntligen får en könstillhörighetslag som passar för 2000-talet.

Direktlänk till rapporten som pdf. DN, UNT, SvD. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, transsexualism, intersexualism, transpersoner, könskorrigering, könsidentitet, könsorgan, kastrering, sterilisering, operationer, vård, Socialstyrelsen, lagar, SOU 2007:16, könstillhörighetslagen, könsbyte, utredningar

Besprutad i rumpan – andra sommaren

Klockan har passerat midnatt. Det betyder att det är den 30 juni: Ett helt år har gått sedan jag som en blyg prepubertal tonårsgrabb la mig på britsen och fick min första testosteronspruta. Idag är jag inte längre prepubertal – jag skulle tillochmed säga att den allra mest pubertala perioden är över. De där allra värsta stormarna klarade jag av under hösten och vintern.

Det har hänt väldigt mycket under det här året som gått, och det går inte att sammanfatta i ett enda inlägg. Förmodligen kommer jag att skriva ett antal inlägg om det jag har upplevt och insett hittills, men vi kan börja med det allra enklaste: Bilderna och siffrorna.

Jämförelse mellan innan och efter ett år på testosteron: 30/6 2009 och 2010

De brukar varna för att man kan gå upp mycket i vikt när man börjar med testosteron, eftersom det kan göra att man får en enorm aptit. Jag hade problem med att överhuvudtaget känna hunger innan jag började, som en biverkning av Concerta, så för mig var det bara positivt. När jag började medicinera min ADHD med Concerta i januari ifjol rasade kilona, och det fortsatte även ett bra tag efter att jag börjat med testosteron. Nu ligger jag ganska stadigt runt 70 kilo, vilket känns helt perfekt.

Midjemåttets förhållande till höftmåttet låter kanske meningslöst att mäta, men det säger något om hur fettet i kroppen är fördelat. Testosteron får ofta fett som sitter på höfterna att hoppa upp till midjan istället. Dessutom omvandlas en del av fettet till muskler. Jag har inte direkt börjat motionera mer regelbundet med flit, men ändå har jag mycket tydligare muskler än förut. Mina överarmar har inte varit såhär snygga sedan den tiden då jag simmade tre dagar i veckan, om jag får säga det själv.

Den allra största skillnaden av de man kan mäta med måttband är ändå bröstkorgen. Måttet under brösten – ungefär där man mäter sitt behåmått – är detsamma som för ett år sedan, men övermåttet – där jag skulle vilja att mina bröstvårtor satt – har krympt med nästan 12 cm. På köpet har mina bröstvårtor hamnat säkert nästan en decimeter högre upp. Det är inte längre någon risk att jag snubblar på dem om jag går utan binder, även om jag fortfarande lyckas slå dem gula och blå i dörrposter lite då och då eftersom min inre bild är att jag inte har några jättebölder på överkroppen.

Det här var den ytliga förklaringen till hur mitt första år på testosteron har varit. Det finns massor att säga om så mycket mer: hur min röst låter idag, varför min fjollighet växer i takt med skägget, hur jag hanterar förlusten av de kvinnliga privilegierna, vilken strategi jag har utvecklat för att relatera till så kallade manliga erfarenheter, hur jag har lärt mig att gråta som en man och var jag har gömt min bitterhet. Sedan finns det såklart en del tankar om hur min sexualitet har förändrats, hur avsaknaden av mens har gjort att min tidsuppfattning har ställts på ända och hur testosteronet har gjort att jag kan se min nakna kropp i spegeln utan att må illa. Vi får se vilka tankar som låter sig formuleras till ord.

Det är lite som en födelsedag idag: Min pubertet firar ettårsjubileum. Den leve: hurra, hurra, hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om transsexualism, könskorrigering, bilder, könsidentitet, testosteron, hormoner, vård, skägg, fett, kroppshår, bröst, utseende, muskler