Miljöpartiet: Minst en transkompetent ungdomsmottagning i varje landsting

Det är ju valår i år, och jag har gjort min egen lilla enkät där jag har frågat partierna var de står i HBTQ-frågor, med betoning på transpolitik. I torsdags presenterade jag svaren från Socialdemokraterna, och nästa parti är Miljöpartiet. Svaren är skrivna av Zaida Catalan.

***

En snabb sammanfattning av Miljöpartiets (HB)T-politik

Viktigast under de senaste fyra åren: Könsneutrala äktenskap. Inte tillräckligt mycket fokus på diskriminering, hatbrott och asylfrågor.

Könstillhörighetslagen: Mot steriliserings- och kastreringskrav. Mot artonårsgränsen för könskorrigering. Mot krav på skilsmässa som villkor för ändrad könstillhörighet.

Surrogatmödraskap: Positiva till möjligheten och vill utreda frågan.

Könsneutrala personnummer: Könsbundna personnummer är onödiga.

Juridiska kön: Om det är möjligt att genomföra utan större svårigheter kommer MP att arbeta för att avskaffa juridiska kön. Samtidigt är man för möjligheten att få ett annat juridiskt kön än man eller kvinna.

Viktigt för unga transpersoner: Slopad artonårsgräns, transinklusiva antidiskrimineringsplaner i skolor, och transkompetent skolhälsovård. Minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning i varje landsting ska ha transkompetens. Korta vårdköerna och prioritera utredningarna.

Hets mot folkgrupp: Könsidentitet och könsuttryck bör inkluderas.

Viktigast under de kommande fyra åren: Hatbrott, diskriminering och könstillhörighetslagen.

***

Miljöpartiets svar – den långa versionen

1. Om ni ser tillbaka på de senaste fyra åren och tänker på de förändringar som genomförts med HBTQ-anknytning: vilka är ni mest  nöjda med, och vilka är ni mest missnöjda med?

Riksdagens initiativ, bl.a. via ett lagförslag från de rödgröna partierna, och beslut om att rösta igenom en könsneutral äktenskapsbalk och att vi ändrat diskrimineringsgrunderna så att även könsidentitet eller könsuttryck finns med som grund för diskriminering är de viktigaste förändringarna denna mandatperiod.

Det finns tyvärr mycket kvar att göra, t.ex. att arbetsgivare ska vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder mot alla typer av diskriminering, dvs. också hbt-diskriminering, vilket inte finns med i dag. Flera reformer inom transområdet är också eftersträvansvärt.

Något som vi alltmer uppmärksammar är de hatbrott som riktas mot hbtq-personer. Dels handlar det om att förebygga men också att se till att polisen och rättsväsendet har de kunskaper som krävs för att klara upp fall och få personer som utför hatbrotten fällda samt ge stöd till de offer som råkar ut för brotten. Här finns mycket mer att göra, även om det inte handlar om rena lagstiftningsfrågor.

Ett annat område gäller asylmottagningen och de personer som flyr sitt hemland p.g.a. sin sexuella läggning (då det i vissa länder är t.o.m. dödsstraff på homosexualitet) och i vilken mån Sverige ska kunna vara en fristad för dessa. I dag är det så att Sverige avvisar flera som söker uppehållstillstånd och vi verkar därför för att Migrationsverkets praxis ska skärpas så att det blir tydligt att personer som p.g.a. sin sexuella läggning riskerar förföljelse, hot etc, om de skickas tillbaka ska få uppehållstillstånd i Sverige.

2. Det finns ju även de frågor som inte är lösta än. Lagen om ändring av könstillhörighet, till exempel. Under våren 2007 lades ett lagförslag fram (SOU 2007:16), och remisstiden gick ut i november samma år. Ändå har ingenting skett. Hur ser ni på det? Vilka förändringar av könstillhörighetslagen vill ni se, och varför? Hur driver ni frågan?

Det är ytterst olyckligt att regeringen lagt frågan i byrålådan. Vi hade velat se en snabb regeländring i linje med utredningens förslag. Dock ser Miljöpartiet gärna att åldersgränsen på 18 år sänks samt att kravet på sterilisering tas bort och inte omvandlas till krav på borttagande av könsskörtlar. Om det inte finns medicinska skäl måste individen själv få avgöra om den vill genomgå ett sådant ingrepp.

Vi driver frågan om en lagändring, främst genom att vi siktar på att få en ny regering i höst med S, MP och V, eftersom en rödgrön regering skulle verka för en lagändring i enlighet med våra önskemål.

3. Ska personer som gör en könskorrigering vara tvungna att genomgå en kastrering? Dagens lag från 1972 kräver sterilitet; är det ett bättre alternativ, eller hade ni hellre sett något annat?

Nej, vi vill inte att personen ska behöva kastrera eller sterilisera sig vid könskorrigering (se svar ovan).

4. Ska personer som gör en könskorrigering få spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna använda senare?

Ja, det ska personen i fråga kunna göra.

5. Om ja på fråga 4: Ska transsexuella män få spara ägg, för att sedan inplanteras i till exempel deras kvinnliga partners kropp? Då det är osäkert om man kan använda äggen till att inplantera i sin egen kropp efter en längre tids testosteronbehandling – och i synnerhet ifall kastreringskravet skulle gå igenom – så skulle surrogatmödraskap vara ett rimligt alternativ.

Ja, det ska vara möjligt. Miljöpartiet vill i positiv anda utreda frågan om surrogatmödrasskap, vilket vi bl.a. lagt förslag i riksdagen om.

6. Är det rimligt att Sverige har haft en könsneutral äktenskapslag i snart ett år, medan transsexuella fortfarande måste vara ogifta för att få fastställelse?

Nej, det är inte rimligt och vi vill därför ändra detta (se svar ovan).

7. Ska personnummer vara könskodade, dvs. bör de fortsätta ha en siffra som anger personens juridiska kön, så som det är idag?

Nej, det är onödigt.

8. Ska det finnas juridiska kön? Varför/varför inte?

Om det är möjligt att fasa ut, utan svårigheter, kommer vi att arbeta för detta.

9. Om ja på fråga 8: Ska det vara möjligt att registreras som ett tredje kön, eller som ospecificerad? Under vilka omständigheter isåfall?

Ja, om personen i fråga anger detta.

10. Vad anser ni är viktigt för att underlätta för unga transpersoner – både de som behöver könskorrigering och de som inte gör det?

Förutom en slopad 18-årsgräns är några av de viktigaste frågorna att alla skolor ska ha antidiskrimineringsplaner där transpersoner är inkluderade, att elevvårdande personal på skolor har grundläggande transkompetens och att bygga en stark skolhälsovård och säkra dess transkompetens. I varje landsting behöver det finnas minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning med specialkompetens för unga transpersoner. Prioritera snabba vårdkedjor och utredningar av unga transpersoner.

11. Transpersoner omfattas numera av diskrimineringslagen, men könsidentitet och könsuttryck är fortfarande inte specificerat i lagen om hets mot folkgrupp. Är det något ni vill ändra på?

Ja, det ska ingå.

12. Vilka är de viktigaste HBTQ-frågorna som ni vill driva de kommande fyra åren?

Arbetet mot hatbrott måste intensifieras. Lagstiftningen mot diskriminering måste skärpas. Vi vill ändra av lagen kring könstillhörighet, utan krav på sterilisering och utan 18-årsgräns.

***

Om du vill veta mer om de olika frågorna så rekommenderar jag de här länkarna:

Tvångskastrering och tvångssterilisering: En grundkurs

Anledningar att bli kastrerad – och inte

Varför måste transsexuella kastreras? (om lagtexten)

Mors dag, men inte för alla (om steriliserings- och kastreringstvång)

Allt du inte visste att du inte visste om trans: Begreppet HBT

Lämna min kuk och fitta ifred, Malin Wollin! (om ett tredje juridiskt kön)

Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen (om intersexualism)

Hon hen han (ungdomsstyrelsens rapport om unga HBT-personers situation)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Miljöpartiet, HBTQ, politik, val, partipolitik, enkäter, transpolitik, transpersoner, transexualism, transvård, kön, genus, könsidentitet, könsuttryck, könskorrigering, könsbyte, sterilisering, kastrering, kastreringstvång, skilsmässor, könsneutrala äktenskap, barn, ungdomar, ungdomsmottagningar, psykiatri, vård, vårdköer, SOU 2007:16, könstillhörighetslagen, lagar, asylpolitik, Migrationsverket, mänskliga rättigheter, asyl, homofobi, transfobi, diskriminering, hatbrott, skolan, personnummer, surrogatmödraskap, juridiskt kön

Det spelar ingen större roll ifall jag är människa eller inte

Igår skulle jag egentligen ha gått på Dennis födelsedagsfest, men min mage tyckte annorlunda. Jag fick finna mig i att tillbringa några timmar i sträck på toaletten istället. Det är sånt som händer när man har tarmar som lever sitt eget liv. Hursomhelst så satt jag där och mådde bokstavligt talat skit, och funderade över mitt psykiska tillstånd. Jag mår oftast väldigt bra nuförtiden, det gör jag. Ett år på testosteron har gjort underverk. Jag har mindre ångest, vågar mer och är mycket mer avslappnad. Min sociala fobi är nästan helt borta.

Det låter liksom för bra för att vara sant. Finns det verkligen inget som jag har missat, som jag har glömt? Finns det inget som har försämrats och blivit värre, eller som inte har blivit lika bra som jag hade hoppats? Jag funderade en stund, och till slut kom jag på att det fanns en sak som jag verkligen önskade att jag kunde förändra:

Jag skulle vilja kunna tro på min egen mänsklighet.

Förr i tiden var jag övertygad om att jag inte var människa. Jag var en demon. Inte besatt av en demon, för det skulle ju betyda att det fanns något i grunden oskyldigt i mig som hade blivit undanskuffat av onda makter utifrån, utan jag VAR en demon. Jag vet inte när tvångstankarna började, men de fanns nog där redan när jag började skolan. Hela mitt liv har styrts av en idé om att jag är en materialisering av ren ondska, att jag smittar andra genom min närvaro och att vad jag än gör så är det onda handlingar eftersom det är jag som gör dem.

Så, när jag var 22 och fick veta att det fanns något som hette Aspergers syndrom, så började min bild av mig själv som demon att spricka. Jag förstod att jag inte nödvändigtvis var ond bara för att jag gjorde saker som sårade andra människor. Under de sju år som har gått sedan dess har jag långsamt tagit det till mig, insikt för insikt:

• Alla onda saker som har hänt och händer är inte mitt fel. Det var inte jag som startade varken digerdöden eller Förintelsen.
• Alla handlingar jag gör är inte onda.
• Jag är inte ond i grunden, även om jag gör fel ofta.
• Det är inte ondska att avstå från att skada sig själv, att avstå från att välja det krångligaste sättet, den obekvämaste vägen och den mest självkritiska inställningen.
• Det är inte ondska att göra misstag: att tappa boken i golvet, att missförstå instruktioner, att missa bussen.
• Om jag tror mig göra en viss sak av en viss anledning – jag tappar boken i golvet för att den glider mig ur händerna – och någon annan uppfattar att jag gör det av en annan anledning – jag kastar boken i golvet med flit – så betyder inte det automatiskt att min tolkning är ett tecken på ondska för att jag har ett så uppblåst ego att jag tror mig vara oskyldig till allt, för att jag uppenbarligen har hjärntvättat mig själv så hårt att jag går på allt jag säger till mig själv.
• Om jag tror mig göra en viss sak av en viss anledning – jag tappar boken i golvet för att den glider mig ur händerna – och någon annan uppfattar att jag gör det av en annan anledning – jag kastar boken i golvet med flit – så betyder det faktiskt inte ens att min tolkning måste vara fel. Det kan vara så att jag sitter inne på mer information om vad jag egentligen tänker, än de som bara tycker sig se att jag kastar boken i golvet.

Ungefär där började jag kalla mig själv för människa. Först på prov, sedan av slentrian. Det var lättare än jag trott, och det fick mig att sluta haka upp mig på det faktum att jag tvivlade på mänsklighet.

Men hur är det nu då? Tror jag idag att jag är människa? Jag var tvungen att känna efter. Jag kände efter länge, i flera timmar. Så, precis när jag egentligen skulle gå och lägga mig, så kom jag på det:

Det spelar ingen större roll ifall jag är människa eller inte. Det som spelar någon roll är om jag är medmänsklig. Är det något jag vill lära mig att tro på så är det inte mitt människovärde, utan min förmåga att göra gott.

Läs även andra bloggares åsikter om människor, demoner, tvångstankar, psykologi, psykisk sjukdom, ondska, skuldkänslor, skam, självdestruktivitet, Aspergers syndrom, NPF, autism, sociala svårigheter, kommunikation, medmänsklighet, testosteron, könskorrigering, vård, social fobi, ångest, trygghet, transsexualism