Mitt borttappade kindfett. Mina glasögons betydelse för mitt könsuttryck. Min borttrollade sociala fobi. Sambanden mellan Aspergers syndrom och transsexualism. Den där Fråga Olle-dokumentären jag var med i. Remissen som försvann i posten. Öppenhet och att bli normal.
I en halvtimme pratade jag och utredaren om saker som egentligen inte var huvudsyftet med mitt besök, men det var kul och intressant och jag glömde helt bort att oroa mig. Då reser hon sig och går fram till datorn.
- Jag ska kolla var vi är nu.
Hon menar tidsmässigt: Man kan ansöka om kastrering och sterilisering till Socialstyrelsens rättsliga råd tidigast efter två år i utredning och ett års hormonbehandling och Real Life Experience, då man lever i sin ”nya” könsroll på heltid. Det har jag gjort i tre och ett halvt år, och jag har gått i utredning två år och två månader, men det är två veckor tills mitt ettårsjubileum på testosteron. Ändå säger hon:
- Det är dags att ansöka nu, va?
- Ja, det är det väl. Det har ju gått två år.
Plötsligt vänder hon sig om och ser på mig, och säger:
- Jag överrumplade dig inte nu va?
- Nej, nej, jag hade räknat ut att det var nästa steg.
- Jag menar, en del är inte förberedda på det och behöver tänka efter.
- Nej då. Jag fattar att även om den första operationen (bröstoperationen som jag står i kö för) inte är gjord än så är det lika bra att ansöka redan nu.
- Ja, jag tycker att vi ska göra det nu, de kommer ändå inte att titta på det innan sommaren.
På bordet framför mig ligger plötsligt den där blanketten jag bara sett i elektronisk form förut. Sterilisering, kastrering, fastställelse av könstillhörighet. Den enda rutan jag inte kryssar i är namnändring, eftersom det redan är avklarat. Jag samtycker till att bli opererad ”så att könsorganen blir mer lika manliga könsorgan”, och till att mitt juridiska kön ändras till ”man”. Sista frågan är det enda jag tvekar en sekund på: ansöker jag enligt första eller andra paragrafen? Jag vet att den ena gäller personer med intersexuella syndrom, och den andra oss som bara är transsexuella, men jag minns inte vilken paragraf som är vilken tills utredaren säger det.
Jag skriver under, och sedan pratar vi om hur svårt det är att faktiskt förklara transsexualism. Det är nog första gången vi har haft ett riktigt avslappnat samtal, nu när det känns som om hindren inte är lika oövervinnerliga längre.
Vi säger hejdå, och jag går ut i ösregnet. Mitt paraply är trasigt, men jag har precis samtyckt till att bli kastrerad och är lycklig. Jag som har skrivit arga blogginlägg på löpande band mot kastreringstvånget, och föreläst och blivit intervjuad i tidningar och radio om det, tvekar inte en sekund att gå igenom den operation som jag vill att de som inte behöver ska slippa. Det är inte så konstigt som det kan verka: folk är olika, helt enkelt.
Det verkar vara ovanligt med folk som kan leva sig in i hur andra människor kan tänka och känna i olika frågor, så det är nog inte så konstigt att folk reagerar. Men jag tycker det är bra att du kämpar för folks rättighet att få bestämma över sina egna kroppar.
Sen när måste man gå med på kastrering för nytt personnummer? I gällande lag krävs ju bara sterilisering!
Houdini: Det handlar om uttolkningen av lagen. Praxis fram tills nyligen har varit att man hävdar att lagens andemening från 1972 var att man ska sakna fortplantningsförmåga, och steriliseringar anses inte vara tillförlitliga nog. Det är vad jag har hört från andra ts, och det kan vara fel motivering det sistnämnda, men det är definitivt så de har tolkat det fram tills nyligen.
Jag vet att en person som har genomgått behandling i Storbritannien (där ingen form av operation är obligatorisk) har fått fastställelse i Sverige utan operation, för några år sedan. Jag vet också att det för en kort tid sedan var en person som fick igenom sin fastställelse med enbart sterilisering. Men fram tills dess har man alltså tolkat det som att det inte längre räcker med sterilisering och att inte ha fryst ner ägg/spermier för att ”sakna fortplantningsförmåga”.
Gratulerar till att ha tagit sista steget. Det känns priviligierat att få följa din resa.
Tack
Pingback: Pelle Svanslös, penisavund, pissoarstämning och pojkig passerbarhet « trollhare
Är du alldeles säker på att de har tolkat lagen så Imme? Du har kollat det med Rättsliga Rådet? För det låter väldigt underligt, när det enda lagen kräver idag är sterilisering (inkl inga sparade könsceller).
Är blanketten ändrad så det finns en ruta för kastrering numera?
GRATTIS!
Undrar vad ett frivilligt tvång är.
”Jag samtycker till att bli opererad ”så att könsorganen blir mer lika manliga könsorgan”, ”
Ska du göra det? Du drömde ju om den där julgranen som var så liten och som du inte ville betala för…
Lukas: Nej, jag är inte säker. Det är andrahandsinformation jag har fått, och jag har inte kollat det med RR. Men ja, det finns en ruta för sterilisering och en för kastrering, som jag skulle kryssa i båda.
Mellanvärld: Ett tvång är ett tvång, men för en del är det de måste göra precis det som de vill göra.
dpossen: Att jag samtycker till det betyder, om jag fattat det rätt, att jag samtycker till att göra det i framtiden.
Pingback: I never will become the father of a son – Tvångskastrering och talibanvård « trollhare
Pingback: Att ångra ett könsbyte « trollhare
Pingback: Spegel, spegel på väggen där, säg vem som nojigast i landet är « trollhare
Pingback: 140 dagar i operationskön för icke-könsoperation « trollhare
Pingback: Bekräftelse på den frivilliga tvångssteriliseringen « trollhare
Fattar överhuvudtaget inte det här? Varför ska man steriliseras för att få byta kön, det händer väl av sig själv? Tvångssterilisering som man går med på, det låter moment 22
vidunderligheter.blogg.se
Njae, det händer inte riktigt av sig självt. Jag har skrivit mer om det här:
http://trollhare.wordpress.com/2010/04/17/tvangskastrering-och-tvangssterilisering-en-grundkurs/