Är jag frisk nu? Ska man vara såhär störd? Jag har varit på min sista KBT-timme, men det kändes mer som en skolavslutning. Sedan tidigare har vi kommit överens om att jag ska prova på att klara mig själv under sommaren, men att jag får höra av mig om det är något. Jag har fortfarande mina remisser och medicinkontakter, men ingen terapi inplanerad. Inget uppehåll i terapin, alltså, utan ett riktigt avslut.
Psykologen sa att hon tror att min viljestyrka kommer att ta mig långt, och önskade mig lycka till med allt. Jag önskade henne lycka till med magen.
Typiskt att den bästa psykkontakt jag någonsin haft skulle gå och bli gravid just när jag har hittat henne. Å andra sidan hade det varit svårare att släppa taget om sjukrollen om jag fortsatt i terapi i all evighet.
Jag ska pröva att leva som psykfrisk i sommar. En Real Life Experience som heter duga.
Wow! Det där låter stort. Önskar dig all lycka till i världen. Det är ett tufft jobb men ett steg i taget så…
Kram
Du får skjuta upp eventuella nya dippar tills personen är färdiggravidiserad och det där.
Wow, lycka till! Haha, känner igen det där med folk som blir gravida hit och dit, så var det med skolkuratorn jag gick till lite i höstas. Och det gäller typ alla mina lärare… xD
Tackar
Jag är ju fortfarande inskriven på mottagningen, har kvar min läkare och så, men ifall inget händer så ska jag alltså klara mig med enbart medicinkontroller och sånt då och då… Spännande.
Oj, vilket stort steg! Önskar dig all lycka till!
Tack
Den bästa psykologen jag hade haft slutade i öppenvården för att jobba på mentalsjukhus istället… Men kanske är det bra att såna där riktigt bra kontakter försvinner ifrån en, annars kanske det skulle finnas risk att man bet fast sej vid dom i all evighet. Och som du skriver, fastnade i en sjukroll.
Mmm, det tror jag med, eller så bränner de ut sig. Det händer tyvärr alltför ofta.
Lycka till! (Jag avslutade min KBT för ungefär ett år sen.)
Tack
Jag har liksom inte varit utan kontinuerliga samtal av något slag sedan 2003, så det är ett stort steg 
Låter spännande med ett avslut. Har du fått med dig ordentligt med strategier som du kan använda själv nu?
Ja, det tycker jag. Iaf vad gäller min sociala fobi, allt det andra är ju kvar. Men jag har hanterat problem på egen hand förut så det ska väl ordna sig
Pingback: 2010: Mer skägg, mindre bröst. 2011: Ja till livet | trollhare
Pingback: Ett år med psykisk friskdom (eller: det fantastiska i att våga kissa på sig) | trollhare
Pingback: Alternativa skyddsnät i asociala media | trollhare