Jag berättade för psykologen om min helg, och om hur jag gick runt i Alingsås i fyra timmar i söndags och försökte tillämpa mindfulness bland vitsipporna.
Jag hade haft en fantastisk helg, tyckte jag själv, men dög jag? Vad hade jag sagt under föreläsningen på lördagskvällen? Vad hade jag gjort? Vad tyckte de andra på aspergerlägret om mig, egentligen? Hade jag sagt eller gjort något dumt där?
Vetskapen om att jag hade fyra timmar på mig tills tåget gick fick mig att stå ut med ovissheten. Väl ombord kunde jag sätta mig att plugga, och när jag kom hem kunde jag sätta mig vid datorn. Kanske hade jag fått en kommentar från någon som varit med, men det gällde att inte hänga upp sig på det. Jag ska inte hänga upp hela min självbild på om jag får höra ”Fy fan vad du suger” eller ”Åh, du var skitbra!”. Jag skulle stå ut i fyra timmar med att bara vara, och det gjorde jag också.
Psykologen frågade om det var lättare att hantera oron just för att den var tidsbegränsad. Jo, det tror jag. Då föreslog hon att jag ska prova att sätta av en kvart varje dag åt att oroa mig. Vi kom fram till att det lättaste är att oroa mig när jag går på toa. Där, och enbart där, får jag oroa mig. Då får jag älta och grubbla, och sedan spola ner ångesten i avloppet.
Det kanske fungerar? Risken är såklart att jag blir ännu mer analfixerad än vad jag är idag, men det kan det väl vara värt.
Läs även andra bloggares åsikter om oro, ångest, ältande, tankar, känslor, KBT, psykologi, mindfulness, självkänsla, självbild, prestationsångest, social fobi, osäkerhet
Det är väl annars en bra symbolik, att du spolar ner det.
Låter som en bra teknik!
Det där med att passa på att göra saker när man gör annat är sånt som har visat sig funka för mig med. Jag har ALLTID haft jättesvårt för att diska. det är verkligen ångest på hög nivå. men sen när jag kom på att jag kan göra det medan frukostäggen kokar går det mycket lättare. för jag får göra det då och bara då.
Mmm, det tänkte jag inte på när jag satt där, men det känns bra.
Ja, såna knep har jag med. Tex. mitt ökända (och inte så effektiva) städknep: Att ”inreda” och sedan av bara farten dammsuga lite när man ändå plockar och sorterar.
Oj, vad smart att bara oroa sig när man är på toa. Jag måste prova det! Men det är nog svårt…
Mmm, det är nog inte helt lätt. Och det finns kanske en risk också att man blir sittandes för att man inte kan sluta oroa sig. Men det ska bli intressant att se…
Pingback: Jag har tröstat mig med skuldkänslor « trollhare