Obscen på scen

De brukar ju säga att om man blir nervös när man ska hålla ett tal så ska man försöka tänka sig att publiken är naken. Jag har aldrig fattat på vilket sätt det skulle hjälpa; antagligen måste man tycka att nakenhet är något oväntat och genant för att det ska ha någon effekt.

Jag har en bättre idé: om man är närsynt men föreläser utan glasögon, så ser man inte publiken alls. Då blir man väldigt avslappnad – kanske så avslappnad att man glömmer bort att de är där. Efter två dagars Aspergerläger är jag inte riktigt så NT-acting* som jag brukar vara. Jag lyckades klia mig på mikrofonen istället för på kinden vid ett tillfälle, till exempel. Det blir väl någon slags subtil dampaktivism, och som jag brukar säga: så länge jag inte står och skriker obscena ord så räknar jag det som lyckat. Det är ju tur att ”kuk” är ett helt normalt ord när man föreläser om kastreringar.

Kul hade jag i alla fall, och dessutom vann jag en t-shirt i tipspromenaden. Alingsås verkar vara mysigt, och jag gillar att det finns HBT-festivaler även i småstäder.

*) NT=Neurotyp; person utan Aspergers syndrom, autism, ADHD, Tourettes syndrom, etc. NT-acting=Bete sig som NT.

Dubbelt upp!

I två dagar har jag umgåtts med andra aspergare, och det har varit helt fantastiskt. Jag behöver inte skämmas så mycket för att jag inte alltid beter mig helt ”perfekt” och inte alltid hänger med.

Ikväll ska jag transformeras till transaktivist och föreläsa om kastreringstvång. Det är en helt annan sida av mig, en helt annan roll att spela. Ibland är det väldigt svårt att få de båda att gå ihop, för jag kan känna mig onormal bland de onormala.

Som öppen aspie bland transpersoner och som öppen transperson bland aspisar passar jag inte in helt. Men egentligen tror jag att ingen enda människa gör det. Faktum är att jag tror att min Asperger gör det lättare att vara transperson, och min transsexualism gör det lättare att vara autistisk.

Närsynt och klarsynt

Nu när jag går runt i solglasögon i väntan på nya bågar inser jag verkligen hur skönt det är att slippa tänka på var jag tittar hela tiden. Jag får flacka lite med blicken, och jag kan dessutom studera människor lite i smyg.

Jag känner mig mer avslappnad, och det är inte bara för att jag inte behöver kisa hela tiden. Jag känner mig mer mer naken i solglasögon, eftersom jag vågar mer – men mindre hudlös än utan.

A mortal with the potential of a superman

Ju mer hel jag känner mig, desto trasigare blir mina kläder. Efter tre års flitigt användande är mina binders väldigt slitna, delvis för att jag har fått en annan kroppsform av testosteron. Jag sliter ut bindern som om jag vore Clark Kent på väg att bli stålmannen.

Då är det kanske inte så konstigt att jag drömde inatt att jag glömde att ta på mig min binder, och att ingen märkte att jag hade bröst ändå. Jag är stålmannen och har tagit av mig de lesbiska glasögonen som jag lurade folk med.