OBS! Det här inlägget är inte ett försök att förklara transsexualism generellt eller beskriva ”hur transsexuella känner sig”. Jag talar enbart för mig själv.
Jag har fortfarande inte vant mig vid att passera som kille – tackolov. Varje gång jag fattar att det händer blir jag alldeles till mig. Felringningen där jag hade kunnat heta Jörgen. Då och då få höra ”han” eller ”herrn”. Och så, för en stund sedan, blev jag omnämnd som ”en ung man”.
Det är möjligt att jag om fem år kommer att vara så van vid att passera som kille att jag inte ens reflekterar över det längre, men än så länge är det något helt nytt och fantastiskt. För bara ett år sedan var jag väldigt fixerad vid att jag inte passerade som kille. Nuförtiden tänker jag knappt på det, annat än när jag faktiskt får bevis på det ena eller det andra. Vilket som egentligen kom först – att jag började passera som kille, eller att jag började slappna av – är nog omöjligt att säga. Helt klart är att det finns ett samband.
Så länge jag inte kände mig hemma i min kropp försökte jag få andras bekräftelse. Jag ville inte höra att jag var vacker, snygg, sexig, eller faktiskt ens manlig. Det enda jag ville höra var att folk utan att tänka efter kallade mig för ”han”. Jag vill fortfarande bli kallad för han – eller hen, det spelar ingen större roll för mig så länge det inte är hon – men jag bryter inte ihop om jag blir tjejad på samma sätt som jag gjorde förr. Det viktigaste är inte om jag passerar som kille, utan om jag klarar av att gå förbi en spegel utan att titta bort.
Alla de som säger att i ett perfekt jämställt och öppet samhälle skulle ingen ”vara tvungen” att förändra sin kropp, vad vet de? Naturligtvis är alla transsexuella olika, men jag skulle hellre säga att om vi hade haft ett perfekt samhälle så kanske folk skulle sluta hänga upp sig på att jag behöver förändra min kropp. Om vi hade haft ett perfekt samhälle så kanske folk skulle sluta utgå ifrån att jag ”opererar om mig” för att passa in i en mall. I själva verket är det – för mig – precis tvärtom.
För att få en kropp med platt bröstkorg, basröst, skäggväxt, kuk, mindre tydliga höfter, bredare axlar och mer synligt kroppshår – så måste jag passa in i en mall. Det var inte den skavande kvinnliga könsrollen som kom först, utan penisavundet och längtan efter en kropp med en massa egenskaper som jag sedan förstod kodades som manliga. Parallellt växte en insikt om att jag inte kunde vara tjej, för jag kände mig inte som tjej, identifierade mig inte som tjej och hade väldigt lite gemensamt med de tjejer, flickor, kvinnor och tanter jag mötte. Däremot tog det många år innan jag la ihop två och två och förstod att det kunde finnas ett samband mellan kroppen och identiteten. Jag visste ju inte att jag var kille. Det var jag inte heller, men jag håller på att bli det nu.
Jag skulle vilja säga att jag föddes med en själslig könlöshet, men med en inre bild av hur min kropp ska se ut för att jag ska må bra. Att sedan köna den idealkroppen som ”manlig” är en social konstruktion. Att sätta diagnosen ”Transsexualism” för att kunna ge mig den behandling jag behöver är en vårdadministrativ konstruktion, eftersom det behövs en medicinsk diagnos för att få behandling. Att säga att jag är ”född i fel kropp” är en semantisk konstruktion. Jag är inte född i fel kropp. Jag är inte ens född i fel kön. Jag är född med en kropp som har styrts av fel hormoner sedan fostertiden, som har orsakat att jag fötts med fel könsorgan och sedan har utvecklat fel egenskaper under den första puberteten. Men min kropp som sådan är inte fel.
Jag byter inte kön för att jag tar testosteron eller genomgår operationer. Det är inget könsbyte, för jag byter inte ut någon del av min identitet. Jag förändrar min kropp, och ju mer jag uppfattas som man desto mer vänjer jag mig vid att spela en manlig könsroll. Det egentliga könsbytet står däremot människor runtomkring mig för.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om transsexualism, könskorrigering, kön, könsidentitet, genus, manlighet, kvinnlighet, könsroller, biologiskt kön, män, kvinnor, transpersoner, HBTQ, identitet, psykologi, social konstruktion, biologism, könsbyte, transition, ord, språk, filosofi, queerteori, transteori, kroppar, vård, diagnoser, psykiatri
