Det brukar vara Minou som överfaller folk på tunnelbanan och börjar prata med dem, men för ovanlighetens skull är det någon som börjar prata med oss istället. Hen pratar osammanhängande om sina barn, och säger plötsligt ”nu vet inte jag om ni har barn ihop”. Jag gissar att hen läser Minou som tjej och mig som kille.
Bara någon kvart tidigare hade en försäljare vi pratat med vänt sig till mig och sagt ”hon”, varpå Minou rättade henom med glimten i ögat: ”Du menar ”han”. Nu får du skämmas”. Försäljaren såg förvirrad ut, och jag förberedde mig för att komma ut och förklara. Jag var så säker på att jag inte passerade, att hens förvirring berodde på att hen inte fattade varför jag var en ”han”.
Innan jag hann förklara sa hen ”jag menade dig” till Minou. Hen hade alltså vänt sig till mig, fast hen pratade om Minous telefonabonnemang. Säljarens förvirring berodde på att hen inte fattade varför Minou trodde att hen sa ”hon” om mig. Som om det vore självklart att ingen skulle ta miste på att jag är kille.
Jag passerar alltså som kille – och folk tror att Minou och jag skulle kunna vara föräldrar ihop. Lite som om jag skulle tillverka spermier. Wow.