Byxmyndig

Femton år försenade. Eller nej, femton minuter försent är tåget in till Stockholm. Vi kommer söderifrån, och jag blir påmind om alla gånger jag åkt med södertäljependeln och sett skyltarna mot Karolinska.

Det finns två ställen i Sverige som gör könskorrigerande operationer: Karolinska och Linköping. Jag är femton år försenad från Linköping. Snart får jag köra bil också, som kirurgen sa. Det vore fint att bli myndig, det håller jag med om. Byxmyndig.

Kanske blir det beach 2010 ändå. Efter a

Kanske blir det beach 2010 ändå. Efter allt strul med remissen trodde jag att min dröm om att få en platt bröstkorg till sommaren var omöjlig att uppnå, att det skulle bli av tidigast i höst. Nu har jag fått ett lite mer positivt besked än jag trott.

Kanske innan sommaren, kanske inte. Inga löften, men det finns alltså en liten chans. Jag vågar inte tro det, för jag har lärt mig att inte ta något för givet. På frågan om jag kan komma med kort varsel ifall de får något återbud svarade jag i alla fall självklart ja.

Jag somnade på tåget på vägen hem av utmattning, och drömde att jag träffat kirurgen. När jag vaknade var drömmen sann.

Hur känner man igen en transkille? Han ä

Hur känner man igen en transkille? Han är oerhört snygg. Det kom jag fram till i väntrummet hos kirurgen, och det var inga speglar där.

Jag var orolig att bli uppropad med fel namn, eftersom det stod mitt gamla namn och dessutom min gamla adress i mitt gamla landsting på patientbrickan. Den har jag inte visat på flera år tror jag, men idag blev jag medveten om det eftersom det var de uppgifterna som de använde. Tackolov blev jag uppropad med bara mitt efternamn, så jag fick ett väldigt bra första intryck av sköterskan. Kirurgen själv var trevlig, glad och oerhört pratsam, precis som jag minns honom som från föreläsningen han höll för snart tre år sedan.

Det finns så mycket att säga, men så lite energi. Jag är så trött. Tankarna snurrar utan ord. Det är spänningen som släpper.

Jag är lycklig. Det gick bra. Nu längtar jag till själva operationen, även om det redan känns som om det har släppt två stenar från mitt bröst.

I en bögrosa anteckningsbok med aspieque

I en bögrosa anteckningsbok med aspiequeersymbolen på skriver jag ner allt. Idéer till uppsatsen, KBT-läxor – och som nu: frågor till kirurgen. Mitt analoga liv är väldigt komprimerat.

Skillnaden mellan Ricky Martins sexliv och Chaz Bonos könskorrigering

Det händer att jag funderar över hur mitt liv hade varit om jag hade kunnat leva stealth; om jag hade haft möjligheten att gå in i garderoben. Varje gång kommer jag fram till att det hade varit för jobbigt. Jag har själv valt att göra min transition så offentligt som jag gör, och det känns väldigt bra att inte känna att jag är tvungen att ständigt välja mellan att komma ut eller att inte göra det.

Andra har inte kunnat göra det valet, och har inte samma möjlighet att välja själv vad omvärlden får veta. Chaz Bono, till exempel. Om man är barn till Cher och Sonny Bono och uppvuxen med paparazzis så måste det vara fruktansvärt jobbigt. Jag är grymt imponerad av hans beslut att prata öppet om sin könskorrigering, även om jag ibland blir väldigt bekymrad för hans skull.

I förrgår, när jag bloggade om att Ricky Martin kom ut, så nämnde jag att en känd persons läkarintyg låg utlagt på nätet. Eftersom även Aftonbladet har hakat på det nu så antar jag att det är lika bra att säga att det är Chaz Bono. En skvallerblogg har alltså fått tag på den ansökan om juridisk könskorrigering som Chaz Bono har lämnat in, där hans läkare intygar att han har genomgått de operationer som lagen kräver. Jag tänker inte länka, eftersom det inte är något jag vill uppmuntra, men det är något jag misstänkte skulle komma.

Det är en viss skillnad mellan att Ricky Martin kommer ut som bög och att media skriver om Chaz Bonos könskorrigering. Skillnaden är dels det att ingen använder fel pronomen om Ricky Martin, eller använder ett namn han förmodligen tycker är jobbigt, och förhoppningsvis tänker folk efter både en och två gånger innan de lägger upp bilder av honom som är mindre smickrande.

Googles förslag när man googlar 'Chaz Bono'

Om man skriver in ”Ricky Martin” i Googles sökfält är det tredje förslaget  ”Ricky Martin homosexual”. Inget om ”Ricky Martin sex life” eller så. Om man däremot skriver in ”Chaz Bono” är det första förslaget på hur frasen ska fortsätta ”before and after”. Det fjärde förslaget är ”surgery”. Detta är alltså vad folk googlar på.

Chaz Bono heter numera Chaz juridiskt, så det finns ingen anledning att använda något annat namn överhuvudtaget. Det är uppenbart att Chaz har en manlig könsidentitet, och därför borde det inte vara jättesvårt att fatta att ”han” är ett bättre pronomen än ”hon”.

Eller jo, det är det tydligen. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Chaz, som inte har en chans att värja sig – men jag är samtidigt väldigt glad för hans skull, och tacksam över att han väljer att inte gå i landsflykt och gömma sig som en del andra transsexuella kändisar gjort. Det behövs öppna transpersoner, eftersom det fortfarande inte är självklart. Tyvärr.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Chaz Bono, Ricky Martin, kändisar, skvaller, internet, HBTQ, homosexualitet, transsexualism, könskorrigering, öppenhet, komma ut, transpersoner, integritet, skvaller, operationer, namn, pronomen, språk, USA, media, Aftonbladet, könsidentitet, förebilder, Google