Bjästa finns överallt

I 58 minuter och nio sekunder mådde jag illa. Det gör jag fortfarande. Uppdrag Granskning om ”Den andra våldtäkten” är svårt att egentligen säga något om.

Linnea, fjorton år, blir våldtagen av en femtonåring, Oskar, inne på en skoltoalett i Bjästa utanför Örnsköldsvik. Rykten om vad som hänt sprids enormt fort på skolan och i samhället. De flesta tar ställning för killen. Det heter att han är så schysst, att hon är ute efter hämnd, att hon är slampig, att det inte går att tvinga någon att suga av någon, att han är snygg så han ”skulle inte behöva det”… Detta kommer alltså från vuxna människor. Inte tonåringar, utan medelålders.

Det finns en trovärdig, sammanhängande berättelse från tjejen, teknisk bevisning, ett vittne, och ett inspelat erkännande från gärningsmannen i ett polisförhör. Killen döms. Skolan tar ändå inte ställning, utan vill förhålla sig neutrala. Prästen i kyrkan tycker det är fint att killen – som har slutat på skolan, är dömd för våldtäkten och belagd med besöksförbud mot Linnea – kommer på skolavslutningen. Som tur var är hon inte där. Samma kväll våldtar Oskar en annan tjej, Jennifer. Även där finns det tekniska bevis och vittnen. Han döms även för den våldtäkten – och ändå fortsätter förtalet, mot båda tjejerna. Linnea flyttar från Bjästa för att komma undan mobbingen; Jennifer bor kvar.

Det är svårt att få hela bilden av vad som egentligen hänt på nätet om man ser Uppdrag Granskning, men Catta har kartlagt det under en längre tid. Mamman och brodern till Oskar (som egentligen inte heter så) har tydligen varit extremt pådrivande både på Facebook, Bilddagboken och en blogg. Det förekommer både förtal och olaga hot mot Linnea och Jennifer, och även mot Linneas vän Amanda, som är en av få i Bjästa som vågar stå upp för Linnea (Grymt modigt gjort!).

Det är inte rimligt med rektorer som inte håller koll på vad som sägs på nätet om händelser på skolan. Det är inte försvarligt med präster som i första hand tycker synd om en kille som blivit dömd för våldtäkt, snarare än om tjejen som blivit utsatt för den. Sjumilakliv påpekar att det inte bara handlar om Bjästa; det finns många fall där det är offren som fått bära skulden.

Det finns ett Bjästa lite varstans. Någon avfärdar en tidningsartikel om våldtäkter med att det är feministiskt propaganda att påstå något annat än att kvinnor ljuger systematiskt för att hämnas. Någon bryter sig in i ett samtal om vad man kan göra för att stötta personer som blivit utsatta för våldtäkt, och gör det med utgångspunkten att det absolut viktigaste är att upplysa världen om att det förekommer massor av falska våldtäktsanmälningar. Någon spekulerar högljutt i vad som egentligen hänt en bekant som ”påstått” att hen har blivit våldtagen, utifrån henoms beteende som inte matchar hens egna fördomar om hur precis alla som har blivit utsatta för våldtäkt alltid beter sig efteråt. Och så vidare.

Alla dessa systematiska försök att vrida om den såkallade debatten om våldtäkt till att handla om huruvida en våldtäkt är en våldtäkt och om ifall kvinnor är kapabla att tala sanning, är precis det som spelar de här personerna i händerna. En vanlig myt om våldtäkter är att personer som är snygga, snälla och trevliga inte kan begå en våldtäkt. En ännu vanligare myt är antagligen att personer som är snälla och trevliga inte kan vara delaktiga i att frysa ut en person som blivit utsatt för våldtäkt.

Se programmet här. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Bjästa, Uppdrag Granskning, våldtäkt, internet, mobbing, hot, hat, trakasserier, Facebook, bloggar, bloggosfären, skuld, skam, sexuella övergrepp, brott, stigmatisering, sexualitet, genus, feminism, antifeminism, jämställdhet, integritet, sexism, bevis, myter, fördomar, okunskap, rykten, Örnsköldsvik, tv, media