Stenåldersfundamentalisterna är livsfarliga för barnen

Innan attacken mot Birgitta Ohlsson hade jag nog aldrig hört namnet Eva Sternberg. Den gången anklagade hon alltså Sveriges nya EU-minister för att vara ett dåligt föredöme. Birgitta Ohlsson borde stanna hemma i en halv evighet efter att ha fått barn, och absolut inte börja jobba efter en månad, enligt en debattartikel i Expressen:

”Hon påstår att hennes man inte är en dinosaurie, utan en modern man, som klarar av att bli far även i Bryssel. Den bistra sanningen, Birgitta, är att din man är en likadan man som din far och hans far och hans far. Det skapas inga ”nya” män på kortare tid än åtta miljoner års evolution.”

Eva Sternberg visste alltså att Ohlssons man var en dinosaurie, det var bara Birgitta Ohlsson och han själv som inte förstått det. Det är fantastiskt med människor som är så tvärsäkra på att de vet hur människor de kanske aldrig ens träffat fungerar.

Nu är Stenberg i farten igen, och den här gången är det hemmapappor i största allmänhet som är farliga för barnen:

”Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt.”

Eva Stenberg grundar sin teori på att det blivit vanligare med olycksfall där små barn blir skadade, och drar slutsatsen att det måste bero på att svenska staten har lagt sig i föräldraledigheten. Det måste alltså vara papporna som klantar sig:

”Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor har hand om dem?
Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?
Ett första steg för att bryta olyckstrenden är att vetenskapligt fastställa vem av föräldrarna som har hand om barnet vid olyckstillfället.”

Sternberg har ingen statistik på att det är papporna som orsakar olyckorna, och det bortförklarar hon med att ämnet är ”tabu”. Så kan man ju också argumentera.

Biologister, livmodersfascister och särartsfeminister har länge skuldbelagt kvinnor som inte stannar hemma med barnen i femton år, men det räcker alltså inte. De senaste åren har det kommit mer och mer att man dessutom måste skrämma pappor från att ta hand om sina barn. Alla minns väl Annica Dahlströms uttalande om att pappor skadar barnen genom sin blotta närvaro; det här är bara fortsättningen.

När kvinnor börjar genomskåda biologistiska argument ger man sig på de som är ovana att göra genusanalyser, diskutera jämställdhet och tänka i feministiska banor: Männen. Det är kanske lättare att skrämma män att låta bli att ta ut föräldraledighet än att skrämma kvinnor att ta ut alla dagarna, eftersom män mer sällan har erfarenhet av att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar på samma sätt som många kvinnor har.

Killar är helt enkelt mer mottagliga för antifeminism – inte för att killar och män alltid vinner på ett ojämställt samhälle, utan för att det är färre killar som är vana att fundera över könsroller och diskutera det öppet. Eva Sternberg vill få det till att män är livsfarliga som föräldrar på grund av att vi sägs vara förprogrammerade att jaga bisonoxar. Jag skulle säga att det är livsfarligt att tro att män inte har utvecklats sedan stenåldern.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, fundamentalism, biologism, sexism, särartsfeminism, jämställdhet, feminism, barn, familj, biologi, hjärnan, normer, könsroller, Eva Sternberg, forskning, Birgitta Ohlsson, moralpanik

Dagens lektion i homonormativitet (eller: Hur kan Ola Salo gå in i garderoben? Är den inte fullproppad med paljettdräkter?)

Aftonbladet avslöjar att Ola Salo gifte sig med sin flickvän i vintras, och att de nu väntar barn ihop till våren. Det är inget som förvånar mig, mer än möjligen att de lyckats hålla det hemligt. Om man såg Ola Svensson Superstar när den dokumentären gick, och såg Ola tveka på orden varje gång han sa ”min flickvän” eller pratade om sig själv som ”pojkvän”, så var det inte svårt att gissa att det kanske inte var de orden han var van att använda.

Och ATT han lever med en kvinna är ingen nyhet – eller tydligen är det det, för vissa. Några av kommentarerna under artikeln uttrycker förvåning:

”Så han har gått in i garderoben igen då..eller bög ryktena var en mode nyck och ett sätt att göra sig ett namn..”

”trodde han va überbög?!?! Men men man lär sig nåt nytt varje dag. Grattis till honom och hans familj.”

”Har han en hustru?!? Troligt…”

<ironi>

Det går ju inte att vara bisexuell, nej. Det finns inte. Det är väl lite som med det tredje könet, eller med människor som Thomas Beatie som blir gravida fast de är män: Det heter bara att man faktiskt måste BESTÄMMA sig. Man måste bestämma om man är man eller kvinna, och om man är homo eller hetero. Om man skulle bestämma sig för att man till exempel är båda så har man inte bestämt sig alls. Och så vet ju förresten alla att det går att leva på bögrykten. Att vara bög är ett yrke.

</ironi>

Folk är så otroligt korkade ibland, som verkligen inte fattar att allt inte är svart eller vitt.

Med detta sagt: Jag blir riktigt glad av nyheten i sig. Grattis!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ola Salo, familj, barn, äktenskap, bisexualitet, homonormen, heteronormen, heterosexualitet, homosexualitet, fördomar, kärlek, kön, genus, könsidentitet, komma ut, garderoben, tredje könet, Thomas Beatie, bifobi, HBTQ, kändisar, skvaller, The Ark

Bjästa finns överallt

I 58 minuter och nio sekunder mådde jag illa. Det gör jag fortfarande. Uppdrag Granskning om ”Den andra våldtäkten” är svårt att egentligen säga något om.

Linnea, fjorton år, blir våldtagen av en femtonåring, Oskar, inne på en skoltoalett i Bjästa utanför Örnsköldsvik. Rykten om vad som hänt sprids enormt fort på skolan och i samhället. De flesta tar ställning för killen. Det heter att han är så schysst, att hon är ute efter hämnd, att hon är slampig, att det inte går att tvinga någon att suga av någon, att han är snygg så han ”skulle inte behöva det”… Detta kommer alltså från vuxna människor. Inte tonåringar, utan medelålders.

Det finns en trovärdig, sammanhängande berättelse från tjejen, teknisk bevisning, ett vittne, och ett inspelat erkännande från gärningsmannen i ett polisförhör. Killen döms. Skolan tar ändå inte ställning, utan vill förhålla sig neutrala. Prästen i kyrkan tycker det är fint att killen – som har slutat på skolan, är dömd för våldtäkten och belagd med besöksförbud mot Linnea – kommer på skolavslutningen. Som tur var är hon inte där. Samma kväll våldtar Oskar en annan tjej, Jennifer. Även där finns det tekniska bevis och vittnen. Han döms även för den våldtäkten – och ändå fortsätter förtalet, mot båda tjejerna. Linnea flyttar från Bjästa för att komma undan mobbingen; Jennifer bor kvar.

Det är svårt att få hela bilden av vad som egentligen hänt på nätet om man ser Uppdrag Granskning, men Catta har kartlagt det under en längre tid. Mamman och brodern till Oskar (som egentligen inte heter så) har tydligen varit extremt pådrivande både på Facebook, Bilddagboken och en blogg. Det förekommer både förtal och olaga hot mot Linnea och Jennifer, och även mot Linneas vän Amanda, som är en av få i Bjästa som vågar stå upp för Linnea (Grymt modigt gjort!).

Det är inte rimligt med rektorer som inte håller koll på vad som sägs på nätet om händelser på skolan. Det är inte försvarligt med präster som i första hand tycker synd om en kille som blivit dömd för våldtäkt, snarare än om tjejen som blivit utsatt för den. Sjumilakliv påpekar att det inte bara handlar om Bjästa; det finns många fall där det är offren som fått bära skulden.

Det finns ett Bjästa lite varstans. Någon avfärdar en tidningsartikel om våldtäkter med att det är feministiskt propaganda att påstå något annat än att kvinnor ljuger systematiskt för att hämnas. Någon bryter sig in i ett samtal om vad man kan göra för att stötta personer som blivit utsatta för våldtäkt, och gör det med utgångspunkten att det absolut viktigaste är att upplysa världen om att det förekommer massor av falska våldtäktsanmälningar. Någon spekulerar högljutt i vad som egentligen hänt en bekant som ”påstått” att hen har blivit våldtagen, utifrån henoms beteende som inte matchar hens egna fördomar om hur precis alla som har blivit utsatta för våldtäkt alltid beter sig efteråt. Och så vidare.

Alla dessa systematiska försök att vrida om den såkallade debatten om våldtäkt till att handla om huruvida en våldtäkt är en våldtäkt och om ifall kvinnor är kapabla att tala sanning, är precis det som spelar de här personerna i händerna. En vanlig myt om våldtäkter är att personer som är snygga, snälla och trevliga inte kan begå en våldtäkt. En ännu vanligare myt är antagligen att personer som är snälla och trevliga inte kan vara delaktiga i att frysa ut en person som blivit utsatt för våldtäkt.

Se programmet här. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Bjästa, Uppdrag Granskning, våldtäkt, internet, mobbing, hot, hat, trakasserier, Facebook, bloggar, bloggosfären, skuld, skam, sexuella övergrepp, brott, stigmatisering, sexualitet, genus, feminism, antifeminism, jämställdhet, integritet, sexism, bevis, myter, fördomar, okunskap, rykten, Örnsköldsvik, tv, media