Vilka kvinnor är alla kvinnor?

Män, män, män. Jag har såna problem med mitt manliga ego att jag inte kan låta bli att tafsa på mansrollen ens på internationella kvinnodagen. Det är svårt för mig att skriva om kvinnor, till stor del för att det redan har skrivits så mycket bra. Till exempel har flera reagerat på ett märkligt utspel på Twitter där Nya Moderaterna grattar alla kvinnor:

”Till alla kvinnor: Grattis på internationella kvinnodagen.”

Alliansfritt Sverige, HBT-sossen, Hanna Fridén, Martin Moberg, Karibien och framförallt Lisa Förare Winbladh sågar idén med gratulationer. Det måste jag säga att jag också gör. Grattis till vad? Jag kan räkna upp en massa framgångar för jämställdheten som skett under de hundra åren som gått sedan Internationella kvinnodagen instiftades 1910, men för att inte genera Moderaterna så kanske jag borde låta bli att nämna alla de förslag som Gamla Moderaterna har motarbetat.

Men det är så lätt att tänka sig kvinnor som en enhetlig grupp, av någon anledning. Kvinnor förväntas ha kroppar som fungerar som… tja, som kvinnokroppar. Som funktionella kvinnokroppar: gåendes, tvåbenta, tvåarmade, seende, hörande, normalstörda och allt det där – och fittfödda. Jag tycker att alla borde läsa Amanda Briheds tolkning av ”Man föds inte till kvinna, man blir det”, Lukas Romsons genomgång av könsmaktsordningen i HBT-världen, Livet rullar vidare om tillgängligheten på kvinnojourer och möteslokaler – men framförallt Liten Saks inlägg:

”Hur ska jag orka kämpa för kvinnors rätt i samhället då jag först måste kämpa för att övertala rörelsen att jag borde få vara en del av den. Att jag trots att jag är hörselskadad kan uppfattas ha ett kön, ha ett intresse av att förändra förutsättningar för andra som uppfattas leva i samma kön. Jag kan faktiskt vara intresserad av att gå på möten, seminarium eller diskussioner. Men, vilken vikt anses mina åsikter vara när jag inte ens får höra andras åsikter. Inte kan vara delaktig då personer med en funktionsnedsättning stängs ute.

Diskussionen om personer med funktionsnedsättnings engagemang i olika slags föreningar brukar hamna i att man skall ta till de funktionshindrades (inte mitt ordval) erfarenheter.

Det är fel ingång enligt mig, det är min förbannade rättighet att få vara med. Jag ska få tillföra lika mycket och lika lite som vem som helst annars.

Ha en trevlig kvinnodag, själv ska jag jobba och mumla om intersektionalitet för döva öron.”

Definitionen av vad en kvinna respektive en man är fastnar tyvärr fortfarande så lätt i ett fullkomligt avkönande av personer med olika funktionsnedsättningar – och ja, jag räknar transsexualism och intersexuella tillstånd dit. Det finns ju idag tre kön enligt många offentliga toaletter: Män, kvinnor och rullstolsburna. Det är också till den såkallade handikapptoan som transpersoner ibland blir hänvisade när normen pinkar revir. Transpersoner av olika slag – transsexuella, transvestiter, intergenders, intersexuella, transgenderister och så vidare – måste, precis som personer med funktionsnedsättningar, ibland slåss för att övertyga andra feminister om att deras erfarenheter också räknas; att deras rättigheter också måste vara en del av den feministiska rörelsen.

När jag kommit såhär långt upptäcker jag att jag skrivit de, och inte vi, trots att jag själv är både transperson och funkis. Jag är bara inte kvinna. Ibland kan det vara tillräckligt svårt att förklara bara det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, jämställdhet, internationella kvinnodagen, kvinnor, män, könsroller, sexism, könsdiskriminering, fördomar, intersektionalitet, funktionshinder, funktionsnedsättningar, tillgänglighet, HBTQ, dövhet, hörselskada, utestängning, transpersoner, transsexualism, intersexualism, normer, ableism, inkludering, mångfald, kvinnlighet, manlighet

Män är djur, kvinnor är vackra, transpersoner är människor

Män är förtryckta av sin könsroll, typiska våldsoffer i krogmiljön och extremt överrepresenterade bland missbrukare.

Män är bättre än kvinnor på att parkera, generellt jävligt bra i sängen, duktigast, ofta starkast och potentiella gudar.

Män är sårbara, aldrig impotenta, luddproducenter, som datorer eller som tändstickor.

Män är förbrukningsvara i samhället, misstänkta för inblandning i terrordåden i bombay förra året, organiserade och egentligen här för att infiltrera sverige, dåliga på frukt och grönt och nu häktade misstänkta för kvacksalveri.

Män är djur. Män är svin. Män är från Mars. Män är män.

***

Kvinnor är människor, en särskilt utsatt grupp vid människosmuggling och utsatta för systematisk diskriminering.

Kvinnor är vackrast i världen, otroliga varelser som kan uppleva så mycket sorg och smärta och ändå ha styrka att resa sig upp ur askan som fågeln fenix, minst lika kompetenta som män, inte dumma i huvudet och det bästa som finns.

Kvinnor är annorlunda, osynliga i Carl Bildts liv, bättre på att utföra enklare arbete och rutinarbete, värdelösa enligt islamisk lära och blygare än pojkar/män.

Kvinnor är ett stort problem, ett samhällsproblem, fula, tråkiga och alltid ska de städa.

Kvinnor är vackra. Kvinnor är offer. Kvinnor är olika. Kvinnor är onda. Kvinnor är från Venus.

***

Transpersoner är människor, konstiga, välkomna att delta i demonstrationståget, väl medvetna, människor som lever som transvestiter, också så många fler än de transsexuella ungdomarna, inte samma sak som transsexuella, också en komplex fråga, inte ett grundläggande problem för ett jämlikt samhälle, farliga och förnekade grundläggande mänskliga rättigheter.

***

Transsexuella är olika, äckliga, oense om transsexualism ska vara kvar som sjukdom eller inte, det obekväma fenomenet som motbevisar deras hemmasnickrade teser om att könet bara är en social [konstruktion], inte psykiskt, något slags mellanting, [inte] sämre föräldrar än någon annan, en av genusfeministernas främsta fiender, förmodligen heterosexuella, deprimerade, i regel omåttligt begåvade när det kommer till att tänka utanför givna normer och ramar, naturligtvis olika och psykiskt störda.

***

Transvestiter är också med på ett hörn, äckliga, äckliga, äckliga, ute och gör stan när de bli överfallna av två personer, heterosexuella, som jag förklarat tidigare personer som har ett behov av att från och till byta om till det motsatta könet och gå in i den könsrollen, bögar, heterosexuella, oftast nöjda med sitt biologiska kön, homosexuella, personer som tycker om att klä sig i det andra könets kläder, personer som tycker om att klä sig i det andra könets, homosexuella, något som de flesta associerar till dragqueens och därmed förknippar med något lätt löjeväckande, en manifestation av det materiella i hur vi skapar våra identiteter, ofta spektakulära men på sitt eget sätt vackra, inte fetischister, en utsatt grupp i samhället som möts av misstro och fördomar, ingen cancersvulst, mer accepterade på ett sätt då asien har en kultur som genomsyras av könsöverskridande i många olika former, homosexuella, ej av denna värld, häftiga tycker jag, ute för tillfället, inte som emily howard, samma sak, lite som sagt annorlunda, inte transvestiter för att de blir sexuellt upphetsade av kvinnokläder, väldigt rörande och inte ovanliga vid sufiska helgedomar.

***

En liten snabb sammanställning av vad Blogipedia snappat upp om de olika orden; alltså vad svenska bloggar skriver om dem. Naturligtvis är det många av formuleringarna som är totalt lösryckta ur sitt sammanhang, men det är ändå talande. Om Internationella kvinnodagen har spelat ut sin roll så tror jag att folk nöjer sig med alldeles för lite.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, sexism, fördomar, könsroller, jämställdhet, feminism, internationella kvinnodagen, män, kvinnor, könsroller, transpersoner, transsexuella, transvestiter, HBTQ, cisnormativitet, transfobi, okunskap

En man är mer än ett livsuppehållande system för sin penis

Igårkväll kom jag på att jag borde se hela den där Könskriget-dokumentären från 2005, så jag letade upp de två avsnitten på youtube och satte mig att kolla. Tidigare har jag bara sett småsnuttar, och inte orkat med allt. Jag visste att det var en hårt vinklad berättelse, mer retuscherad än en hollywoodkändis. Jag visste att jag skulle få höra ”Män är djur”. Jag visste att det skulle vara detta som ledde till att många människor idag tror att feminism är något som är detsamma som manshat, och att det är antifeministernas käpphäst som förr eller senare alltid dyker upp när någon yttrar sig om könsroller, genus, relationsvåld, könsdiskriminering, sexuella övergrepp eller vad som helst inom jämställdhet.

Jag undrar hur många av de som skriker om kvinnor som kallar män för djur egentligen har sett hela det tre minuter långa klippet där ROKS-ordföranden Ireen von Wachenfeldt till slut säger ”Män är djur”. Det är Evin Rubar som intervjuar von Wachenfeldt och försöker ställa henne mot väggen. Anledningen? I ROKS tidning skriver man om SCUM-manifestet. SCUM står för Society for Cutting Up Men och boken skrevs av Valerie Solanas 1968. Många olika tidningar skrev om SCUM-manifestet när det släpptes i svensk översättning, men det är såklart ROKS som man ställer mot väggen och försöker pressa fram en koppling.

[Youtube=http://www.youtube.com/watch?v=pBtKxYKQI_8]

Intervjun på Youtube

”- Och såhär upplever vi… om vi tittar på sambandet som finns i hela vårt samhälle idag, med all sexistisk reklam, så går det ju igen, och då är det ju precis så som hon skriver där. Så framställs män, och det är ju det här som hela tiden fortsätter, historiskt, om män… Om män ska ha den bilden. Det är ju vad män får med sig. Det är ju precis det som vi menar med utbildning, för det här kan ju få den yttersta konsekvensen att män känner att de har fullständig makt och kontroll.

- Och du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?

- Fast jag vill inte kommentera det. Liksom, det här är ju en insändare i tidningen. Jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under. Förstår du?

- Men i eran tidning så hyllar ni det här manifestet som säger att män är djur, och maskiner, och vandrande dildos.

- Ja.

- Står du för det?

- Ja, det står jag för.

- Män är djur?

- Män är djur. (paus) Tycker inte du? Tycker inte du det?”

Det var där som människor i Sverige började säga ”jag är inte feminist, men” i allt större utsträckning. Det är efter detta som jag mött allt fler människor som säger att de strävar efter jämställdhet och inte feminism, eftersom feminism är att vilja ge all makt åt kvinnor. Det är efter det som jag fått höra att feminister hatar transpersoner, och att jag därför antingen ljuger om att jag är feminist eller att jag ljuger om att jag är transperson. Märkligt nog har jag upplevt extremt lite personligt hat från feminister, men desto mer från antifeminister.

Håller jag med om det hon säger här? Svar: ja – under vissa förutsättningar. Ireen von Wachenfeldt säger ”så framställs män”, och med den utgångspunkten kan jag hålla med.

Män framställs i mainstreammedia som maskiner, som vandrande dildos, som en biologisk olycka, och manligheten framställs som en bristsjukdom. Det betyder inte att män ÄR maskiner, dildos, olyckor och bristsjukdomar – däremot är det till stor del så män har beskrivits i samhället. Män har klappats på huvudet av könsmaktsordningen och fått veta att de är omöjliga att uppfostra. Män fortsätter att tvinga till sig ”sex”, kissa på ringen och glömma vilken klass deras barn går i, så länge de matas med bilden av sig själva som hopplösa och så länge kvinnor fortsätter matas med bilden av mannen som hopplös.

Män är djur. Det kommer vi inte undan. Precis som kvinnor är djur, och alla människor av alla kön är det. Men om man ska anklaga någon för att sprida en snedvriden, negativ bild av män så är det det snarare könsmaktsordningen som borde ställas till svars. Jag minns en vän i gymnasiet som citerade: ”En man är bara ett livsuppehållande system för sin penis”. Jag vet inte vem hon citerade, men jag tycker tyvärr fortfarande att det stämmer.

Jag har kämpat i snart 30 år för att få leva med den kropp jag behöver ha för att känna mig hel – en kropp som uppfattas som manlig – men jag ställer inte upp på att vara ett bihang till min kuk. Det är just därför jag är feminist.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om genus, kön, ROKS, Ireen von Wachtenfeldt, kvinnojourer, media, Könskriget, film, dokumentärer, tv, svt, feminism, antifeminism, sexism, politik, kvinnor, män, manlighet, mansroller, könsroller, fördomar, könsmaktsordningen, internationella kvinnodagen, manshat, Valerie Solanas, SCUM-manifestet, jämställdhet, sexualisering, könsdiskriminering, citat, media, transsexualism, transpersoner, HBTQ

En man är mer än sin fitta – en transkilles tankar på Internationella kvinnodagen

Får såna där verkligen skaffa barn? Är det inte säkrast att ställa kravet att de inte går och ynglar av sig, som ett villkor för att få vård? Inte för att forskningen visar att barn till såna är särskilt utsatta, men man vet ju aldrig. Det kanske är säkrast att kräva av dem att de ska gå med på att bli kastrerade. Många av dem verkar ju inte ha något emot det, och risken att någon blir med barn efteråt är… nej, den är inte stor, men det vore fruktansvärt. Det är ju ingen som är tvingad, det är ju ett fritt val vad de gör med sina kroppar – då ska de banne mig ta konsekvenserna också.

Nej, det är inte 1950-talet, och de som ska kastreras är inte såkallade sinnesslöa och sinnessjuka, våldtäktsoffer och socialt utsatta. Det är 2010-talet, och de som ska kastreras är människor som föddes med intersexuella tillstånd och transsexualism; människor som föddes med kroppar som läkarna inte kunde könsbestämma så lätt, och människor vars kroppar inte matchar deras könsidentitet. Människor som jag.

Igårkväll gick jag genom centrala Sandviken, och kom på mig själv med att undra om jag passerade som kille. Med en tillplattad bröstkorg och två veckors skäggstubb var det inte helt omöjligt. Såhär i skydd av mörkret borde jag ju det, men jag vet inte om det ungdomsgäng som stod och pratade kanske tio meter bort ens lade märke till mig. Däremot vet jag att så var fallet för någon vecka sedan, då jag i fullt dagsljus hörde ett gäng stå och prata om någon som de alla var övertygade om ”måste vara bög”. Kanske är jag paranoid, men om de står och stirrar på mig medan de säger sånt, så börjar jag misstänka att det är mig de pratar om. Det kändes inte olustigt, tvärtom. Jag blev glad över att jag antagligen passerade som kille.

Jag tänkte på det jag kom fram till för några dagar sedan, att jag alltid bara letat tecken på att jag INTE passerar som man, och därmed missat att jag faktiskt kanske börjat passera. Egentligen är det en smärre revolution, egentligen inte. På nätet har jag passerat i åratal. Det är därför jag föredrar att leva här, i den digitala världen, där det enda som räknas är den du själv ser dig som snarare än din röst och dina bröst. Om jag väljer att presentera mig som kille när jag registrerar mig anonymt på ett nytt forum, så kommer ingen att ifrågasätta det – så länge jag inte nämner ord som mensvärk eller könsmaktsordning.

Fast även i den digitala världen syns det att det är skillnad på män och kvinnor. Blir man läst som kvinna öppnar det automatiskt för en annan ton. En kvinna går att sätta på plats genom att anklaga henne för att vara instabil, tragisk, okunnig och naiv – eller rabiat, lömsk och ond. Antingen är man påtvingad offerkoftan, eller så är man en – ja just det: Kärring, bitch, häxa, hysterika. Hysteria betyder livmoder. En man, däremot, är bög. Män kan tillochmed vara bögar för att få kvinnor på fall. Att vara bög har ingenting med sexuell läggning att göra, utan med att inte vara en brölande alfahanne som ska knulla alla kvinnor och slåss med alla män.

När jag började med testosteron i somras så var jag på allvar oroad över att jag kunde komma att bli heterosexuell, och över att jag inte skulle känna mig bekväm med att slungas ut ur HBT-världen som jag sett andra göra. Jag var rädd att jag skulle tappa min fjollighet också, och komma på mig själv med att sitta där i träningsdress och snaggat hår och undra vart Immanuel tog vägen. Jag var rädd att jag skulle bli mer folkilsken än vad jag redan är, och att jag skulle bli min egen värsta mardröm: En man som föraktar kvinnor och kvinnlighet. En sexistisk skitstövel.

Rädslan gick över när jag insåg att den perioden redan låg bakom mig. Jag har haft ett enormt förakt för vissa saker som uppfattas som kvinnliga, men det börjar gå över mer och mer. Över åtta månader på testosteron har inte tagit ifrån mig de erfarenheter jag fått av att uppfattas som tjej i tjugonio år, men de tre sprutorna jag fått hittills har lindrat min könsskav. Jag är en helt ny människa, och jag är precis den jag alltid har varit. Jag har bestämt mig för att aldrig sluta vara bög, även om jag blir heterosexuell och straight-acting. Jag tror att det är ett bra vaccin mot den offerkofta av manlig modell som många antifeminister svassar runt i. För medan de ofta verkar lida av kastrationsångest, så har jag ingen sådan skräck. Jag blev av med möjligheten att utveckla testiklar långt innan födseln, och min kropp är föremål för en politisk diskussion sedan tre år tillbaka.

Jag är könlös i vissas ögon, tvåkönad i andras och mellan könen enligt somliga. Man kan inte uppnå konsensus om vilket kön jag har, eftersom en del går på kromosomer, andra på utseende, en tredje grupp på könsorgan, en fjärde på namn och en femte på vad man själv identifierar sig som. Jag har sett båda sidor och vet att skillnaden mellan manliga och kvinnliga könsroller är större än de flesta är medvetna om – vilket är mer än vad många vill veta. En man är mer än sin fitta. Det är nog därför jag är så farlig att mina äggstockar måste avlägsnas i förebyggande syfte.

***

Det här är en del av bloggstafetten på Internationella kvinnodagen. Jag tog över stafettpinnen av HBT-sossen, och överlämnar den till Jens Holm UPPDATERING: Till Jöran Fagerlund. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, jämställdhet, könsroller, könsidentitet, transpersoner, transsexualism, vård, kastrering, tvångskastreringar, lagar, könsorgan, kroppar, politik, lagar, könsbyten, manlighet, kvinnlighet, hormoner, testosteron, vård, identitet, sexism, transfobi, feminism, transfeminism, HBTQ, internationella kvinnodagen, historia, manlighet, heterosexualitet, homosexualitet, bisexualitet, fördomar, bloggosfären, blogstafetten