Som en del i min lilla bloggkampanj Allt du inte visste att du inte visste om trans har jag gått igenom vad som egentligen skrivs om transpersoner och transfrågor rent allmänt. Jag har tittat på vad svenska bloggar har skrivit om trans den senaste veckan, och med hjälp av Knuff och Google Bloggsök försökt få någon slags bild. Sökorden jag använt har varit transsexuell, transvestit, transgender, intergender, intersex, transperson, transa, könsbyte och könskorrigering, och jag tänkte presentera resultatet efter olika teman.
Till att börja med har vi den gruppen där man egentligen pratar om HBT-personer i allmänhet, men nämner något av transorden specifikt – ibland kanske utan att veta vad man egentligen syftar på. Under den senaste veckan har jag hittat fem sådana bloggar:
”Idag planerar jag att jobba med att marknadsföra mitt alldeles nya bokprojekt som är tänkt att bli en bok fylld av självbiografiska berättelser om hur det är att som homo, bi- eller transsexuell känna sig trängd utav HBT-normen”
De två första exemplen är antagligen ganska bra formuleringar, förutsatt att det faktiskt handlar om homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket jag i alla fall vet är fallet när det gäller Egalia. Det händer ofta att människor säger HBT fast de egentligen bara menar homosexuella, eller möjligen homosexuella och bisexuella. Transpersonerna blir representerade i ord, men inte i handling.
Däremot är det tredje och fjärde exemplet inte så bra: Det är ingen läggning att vara transperson. Transskap handlar om könsidentitet och/eller könsuttryck. En heterosexuell manlig transvestit som inte vågar berätta på jobbet att han tycker om att bära klänning, men som är gift med en kvinna och berättar öppet om henne och kanske tillochmed förklarat någon gång att han inte är attraherad av andra män, är alltså öppen med sin läggning (heterosexuell) men inte med sitt könsuttryck (transvestit).
Det händer också – väldigt ofta – att folk läser HBT som homo- bi- och transsexuella, som i det femte exemplet. I synnerhet journalister brukar vara otroligt duktiga på det. Jag vet inte hur många gånger jag läst en såkallad förklaring i en fotnot under en artikel:
”HBT står för homo- bi och transsexuella”
Transpersoner är inte samma sak som transsexuella, men det man menar med T i HBT är just Transpersoner. Transsexuella kan vara transpersoner (även om många transsexuella och f.d. transsexuella inte vill bli inräknade i begreppet transpersoner, och detsamma gäller många intersexuella), men långt ifrån alla transpersoner är transsexuella.
Notera gärna att dragqueen och transvestit är två olika saker, i synnerhet om du är kommunpolitiker i Malmö. Notera gärna att både dragqueen och transvestit är olika saker än transsexuell och att ingetdera är en sexuell fetisch (möjligen med undantag för ”transvestitisk fetischism”, som inte är detsamma som transvestism), i synnerhet om du är upprörd medborgare i Nässjö kommun:
”För Centerpartiet sitter det i riksdagen, en mycket kontroversiell politiker vid namn Fredrick Federley. Denne Federley klär ofta ut sig till kvinna när han är ute i krogsvängen. Jag är personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter i Sverige, men min fråga till er lyder; anser ni att denna transsexualitet (!), som en ledamot av Sveriges riksdag bedriver på sin fritid, skadar riksdagens rykte? Personligen anser jag att det är mycket olämpligt att en ledamot i Sveriges högst beslutande politiska organ, sysslar med fetischism (!). Det ger ett intryck av att ledamöterna i riksdagen inte tar sitt ämbete på allvar. Anser ni att det är helt okej för politiker att syssla med fetischism? (!) För man kan även vända på frågan, och fråga sig hur många personkryss en politiker i exempelvis Nässjö skulle få, om det vore allmänt känt att han offentligt klädde ut sig i kvinnokläder? Jag är för fullständiga rättigheter för HBT-personer, men politiker bör alltid sätta sitt politiska ämbete framför allt annat.”
Om man vill framstå som ”personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter” så är det en dålig idé att inte vara påläst om vad de ord man använder faktiskt betyder.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBT, HBTQ, transpersoner, transvestism, transsexualism, transgender, intergender, kön, könsidentitet, könsuttryck, genus, könsnormer, transpolitik, sexualitet, läggning, fetischism, homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet, Ilmar Reepalu, Fredrick Federley, kunskap, ord, språk, transfobi, normer, heteronormen, dragqueens, dragkings, postgender, genderqueera, transgender, bigender, nongender, agender, könlöshet, intergender, two-spirits, kathoeys, intersexualism, eunucker, hijras, män, kvinnor, sexism, manligt, kvinnligt, könsroller
Pingback: Så vet du om någon är hermafrodit: Hen bär sitt hus på ryggen « trollhare
Pingback: Selma-syndromet (eller: Filip och Fredrik i ”Vi som inte kan någonting om transpersoner”) « trollhare
Jag vill bara säga, TACK för att du skrivit detta. Vet många som läser din blogg, och ingen är gladare än jag om folk får lite mer koll på begreppet
Jag definierar mig själv som intergender och går ju då automatiskt in under ”transpersoner”, precis som du säger. Väldigt frustrerande då att ”folk i allmänhet” då direkt ska göra kopplingen att jag är TRANSEXUELL. Liksom öh, Nej? O.o Hehe. Cheers!
Åh, jag vet. Och när någon (erkänner att jag själv gjorde det någon gång) ”vet” och upplyser folk om att det finns BÅDE transvestiter och transsexuella…
Tja, jag kan ju utan omsvep erkänna att det var den nivån jag låg på också (”det finns både transvestitet och transsexuella”), innan jag för ett par sen fattade att det JAG var räknades som att vara en transperson. Säger ju ju något om ”allmänbildningen” bland folk i övrigt på den punkten iofs. Jag var totalt omedveten om att (exempelvis) begreppet Intergender existerade, innan jag själv läste mig till det. Önskar verkligen att informationen nådde ut mer till folk. Faktum är att jag sökt tjänst som skolinformatör för RFSL en gång, i stort sett pga. just den anledningen. (Nu fick nån annan det jobbet, but still)
OKEJ att folk blandar ihop begreppen ibland. Men att de inte ens vet att det EXISTERAR fler variationer är bara FEL…
Mmm, det känner jag med. När jag var yngre och inte ens visste att det fanns ett ord som hette queer brukade jag använda konstig som begrepp. Jag var konstig, och det var inget negativt eller något diffust, utan en slags beskrivning av min uppfattning av kön och av människor i allmänhet. Först många år senare fick jag veta att det fanns andra som tänkte ungefär likadant, och att de hade kommit på ord för det.
Nu var detta på 90-talet, när queerteorin knappt var uppfunnen, så det är inte så konstigt. Men än idag så är det många som säger nåt i stil med ”jag trodde att jag hade koll, men jag hade ingen aning förrän du förklarade”.
Det är tur att du finns! Det är så bra att det finns en vettig blogg som ägnar sig så mycket åt de här ämnena. Jag skulle gärna göra något liknande själv, men tycker mig inte veta saker ”tillräckligt säker”, för att våga upplysa andra (även om JAG tycker att jag har koll, åtminstone jämfört med gemene man).
Jag nämner gärna begrepp som intergender, queer eller talar om genus och sexualitet, men då alltid ”utifrån mina egna känslor och upplevelser” och utan att blanda in mer än den absoluta basfaktan (så att folk överhuvudtaget kan hänga med i vad jag pratar om).
Jag tycker inte heller att jag är tillräckligt säker, så ibland blir jag nervös när folk verkar tro att jag vet allt och att jag skulle vara någon slags representant för alla transpersoner. Tex. så kan jag alldeles för lite om intersexualism och om transvestism för att kunna blogga särskilt mycket om det, och jag är definitivt inte representativ
Det är den positionen jag är rädd för att hamna i, haha. Antingen att man blir hårt och aggressivt kritiserad för vad man skriver, eller att folk börjar se upp till en och får ”för höga förväntningar”. Men å andra sidan belyser du en bra poäng där! Att det är viktigt att våga tala om det och dela med sig av den information man ändå har, och vad man tycker kring det. För det du gör är ju bevisligen ändå viktigt för många, och fyller en funktion
Ja, precis så! Jag känner aldrig prestationsångest som sådan inför bloggandet, men ibland är jag väldigt nervös när jag märker att folk tar mig på allvar på ett sätt jag inte hade räknat med.
Jag är inte aktiv i någon förening (även om jag är medlem i flera), och jag har inte gått utbildningar i mängder och jag träffar inte en massa transpersoner IRL eftersom jag bor som jag bor och är som jag är. Jag har inte läst genusvetenskap och är inte skolad inom föreningslivet (även om jag höll KIM under armarna i något år) och jag har ingen insyn i RFSL (som ju ändå är det jag märker att folk förväntar sig att jag ska ha koll på). Jag är inte politiker och jag går inte på transgruppsmöten eller häckar på forum och maillistor i någon större omfattning. Jag skulle inte kalla mig för debattör eller föreläsare, och inte heller journalist.
Alla dessa inten gör att jag ibland känner mig väldigt vilsen i vilken roll jag egentligen spelar, både för folk i transvärlden och de utanför. Det är ganska förvirrande ibland, fast också rätt skönt att inte känna mig bunden av traditioner. Jag behöver ju inte stå till svars inför någon annan, tex.
Jag tror inte ens vi hade någon sådan informatör i skolan.
”innan jag för ett par sen fattade att det JAG var räknades som att vara en transperson”
samma här…
Jag tror inte vi hade det heller. Jag ÖNSKAR att vi hade haft det, för informationen vi fick var vääldigt bristfällig… Och då var vi ändå relativt förskonade från de allra värsta skräckexemplen man hört talas om. Det ska sägas att jag inte minns jättemycket av själva informationen från skolan idag. Men jag kommer ihåg att vi hade en del väldigt felaktiga stycken i biologiböckerna, och att transmänniskor bara nämndes lite hastigt i förbigående (typ: ”Det finns män som vill vara kvinnor – de kallas transor” – HEJ du underbara 2000-tal, vad välinformerade pedagoger vi har!)
Minns också att man (alltså även lärarna) väldigt konsekvent talade om ”de där” som inte var heterosexuella. De tycktes aldrig falla dem in att det kunde finnas icke-heteros i klassen som närvarade. Oerhört obekvämt. Vi blev även indelade i kill- och tjejgrupper för att ”lättare kunna prata om känsliga frågor” (eeeeh?!). Vi fick skriva lappar med frågor till de i den andra gruppen, och en av frågorna tjejgruppen (vi) fick var – ”Har du någonsin attraherats av någon av samma kön”. Jag var den enda som lite mumlande svarade något åt ”ja”-hållet – vilket ledde till en rejält aggressiv utfrågning under lunchrasten, från en tjej som uppenbart blivit väldigt provocerad av att jag inte svarat ett tydligt nej som de andra.
Spinner iväg, men man blir liksom fortfarande irriterad över de där minnena…
Det är kul att se att du då är så välinformerad och vågar uttala dig, UTAN att tillhöra någon organisation eller ha gått en massa utbilningar! Befriande, om inte annat. För jag känner också det där, att det skulle finnas nåt slags outtalat ”krav” på att man ska vara aktiv inom RFSL, och helst ha gått massa genusvetenskapliga utbildningar, för att överhuvudtaget ha rätt att yttra sig. Och det är väldigt snedvridet, för ELITISM och exkluderande är knappast vad som behövs när man vill få folk att tala fritt och öppet om dessa ämnen… (Även om det givetvis är viktigt att det FINNS folk som utbildar sig och skaffar fram korrekt fakta, från början)
Vi fick inte heller något sånt besök. Däremot kom det en bög till skolan i högstadiet, och det skulle egentligen ha kommit en flata också men hon var tydligen sjuk den dagen.
Jag har kvar min biologibok från högstadiet, och det står inget om trans-nånting alls där. Det finns en sida om homosexualitet, med någon inklämd mening på slutet om bisexualitet. Det vi fick lära oss i skolan om transpersoner var att vår lärare i mellanstadiet förklarade vad drag show var, och sedan på SANT-undervisningen så nämnde biologiläraren att steroider var sånt man gav till ”kvinnor som skulle byta kön” eller nåt. Gymnasiet var en annan sak, eftersom jag för det första bytte program och för det andra läste in naturkunskapen i efterhand på distans. Jag vet inte om det bara blev så för att jag bytte och så, men jag hade ingen som helst SOS-undervisning på gymnasienivå.
Nej, jag vet. Det är ju inte konstigare än att ingen annan kan komma och säga åt en hur det är att vara transperson och hur man tänker och känner och vill osv. Alla transpersoner som har ett öppet sinne och som har läst på litegrann och har kommit en liten bit på vägen för att förstå sig själva och omvärlden, bär med sig sin egen sanning. Alla är olika.
Pingback: Kärt återseende! « Djungelsoda
”lättare kunna prata om känsliga frågor” inte för mig i alla fall…
…eller ungdomsmottagningen som försökte ”lugna” oss genom att framhäva att flickor bara undersöktes av kvinnliga läkare, och vice versa.
”…provocerad av att jag inte svarat ett tydligt nej…”
FALSKT-undervisningen?
Jag minns de där könsseparerade grupperna som ytterst märkliga sammankomster. Väldigt krystat. Men det var ju mer regel än undantag att jag inte passade in i klassen, så det hade inte varit någon större skillnad om vi hade kört mixade halvklassgrupper istället.
Det där med att utgå ifrån att alla som ser ut som tjejer är tjejer och därtill känner sig mest bekväma ihop med andra tjejer är extremt vanligt. Jag minns när jag sökte mig till studenthälsan i England (och inte hade hunnit komma ut), och den sköterska som tog emot mig frågade om det var okej att jag träffade en manlig kurator, för de kvinnliga hade längre väntetid. De förutsatte att en ”tjej” helst ville prata med en kvinna.
Haha, SANT= Sniffning, Alkohol, Narkotika, Tobak
Pingback: Transsexuella är olika – det är en åsikt. Transsexuella är lika – det är ett faktum « trollhare
Pingback: Cispersoners könsidentitetsproblematik « trollhare
Pingback: Mina testosteronnivåer är alldeles utmärkta, tackar som frågar « trollhare
Pingback: HBT handlar inte (bara) om homosexualitet « trollhare
Pingback: Transfett som valfläsk – eller en hållbar HBT-politik « trollhare
Pingback: Socialdemokraterna om tvångskastrering, juridiska kön och hets mot folkgrupp « trollhare
Pingback: Hur är en partiledardebatt homosexuell? « trollhare
Pingback: Normo pride – för att visa att heterosexualitet är accepterat bland folket « trollhare
Pingback: Transpersoner är sjuka. Ibland. « trollhare
Pingback: Marcus Birro, del III: Jag kräks också på gullandet med transpersoner « trollhare
Pingback: Glada nyheter för lesbiska och icke-lesbiska « trollhare
Du borde göra någon länklista eller så med dina sådana här guider. Eller vad man ska kalla dem. De är ju jättebra!
”och sedan på SANT-undervisningen så nämnde biologiläraren att steroider var sånt man gav till ”kvinnor som skulle byta kön” eller nåt. ”
Jag undrar hur många patienter med astma och eksem som blivit halvt ihjälskrämda av att läkaren berättat att deras mediciner innehåller kortikosteroider…
Hahaha, jag vet att jag också reagerade på det, fast mest genom att hoppa till
Pingback: Transpersoner ska inte ha mänskliga rättigheter – för vi finns ju inte? | trollhare