Dagsarkiv: 28 februari, 10

Allt du inte visste att du inte visste om trans – begreppet HBT

Som en del i min lilla bloggkampanj Allt du inte visste att du inte visste om trans har jag gått igenom vad som egentligen skrivs om transpersoner och transfrågor rent allmänt. Jag har tittat på vad svenska bloggar har skrivit om trans den senaste veckan, och med hjälp av Knuff och Google Bloggsök försökt få någon slags bild. Sökorden jag använt har varit transsexuell, transvestit, transgender, intergender, intersex, transperson, transa, könsbyte och könskorrigering, och jag tänkte presentera resultatet efter olika teman.

Till att börja med har vi den gruppen där man egentligen pratar om HBT-personer i allmänhet, men nämner något av transorden specifikt – ibland kanske utan att veta vad man egentligen syftar på. Under den senaste veckan har jag hittat fem sådana bloggar:

”When he was running for office in Chicago and wanted strong support from the LGBT (lesbian, gay, bisexual and transgender) community, he made it clear he supported full equality”

”I Stockholm finns en fritidsgård för homo-, bisexuella och transpersoner i åldrarna 13 – 20 år som heter Egalia”

”Under utbildningen fick jag bland annat veta att bara hälften av alla hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är öppna med sin läggning på jobbet”

”Hur många av er som läser bloggen är homosexuella, bisexuella, transsexuella eller av annan sexuell minoritet?”

”Idag planerar jag att jobba med att marknadsföra mitt alldeles nya bokprojekt som är tänkt att bli en bok fylld av självbiografiska berättelser om hur det är att som homo, bi- eller transsexuell känna sig trängd utav HBT-normen”

De två första exemplen är antagligen ganska bra formuleringar, förutsatt att det faktiskt handlar om homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket jag i alla fall vet är fallet när det gäller Egalia. Det händer ofta att människor säger HBT fast de egentligen bara menar homosexuella, eller möjligen homosexuella och bisexuella. Transpersonerna blir representerade i ord, men inte i handling.

Däremot är det tredje och fjärde exemplet inte så bra: Det är ingen läggning att vara transperson. Transskap handlar om könsidentitet och/eller könsuttryck. En heterosexuell manlig transvestit som inte vågar berätta på jobbet att han tycker om att bära klänning, men som är gift med en kvinna och berättar öppet om henne och kanske tillochmed förklarat någon gång att han inte är attraherad av andra män, är alltså öppen med sin läggning (heterosexuell) men inte med sitt könsuttryck (transvestit).

HBT:  Homosexuella, bisexuella, transpersoner

Det händer också – väldigt ofta – att folk läser HBT som homo- bi- och transsexuella, som i det femte exemplet. I synnerhet journalister brukar vara otroligt duktiga på det. Jag vet inte hur många gånger jag läst en såkallad förklaring i en fotnot under en artikel:

”HBT står för homo- bi och transsexuella”

FEL FEL FEL!

Transpersoner är inte samma sak som transsexuella, men det man menar med T i HBT är just Transpersoner. Transsexuella kan vara transpersoner (även om många transsexuella och f.d. transsexuella inte vill bli inräknade i begreppet transpersoner, och detsamma gäller många intersexuella), men långt ifrån alla transpersoner är transsexuella.

Transpersoner kan omfatta: Transvestiter, dragqueens, dragkings, postgender, genderqueera, transgender, bigender, nongender, agender, könlösa, intergender, two-spirits, kathoeys, intersexuella, transsexuella, eunucker, hijras - kvinnor, män, människor

Notera gärna att dragqueen och transvestit är två olika saker, i synnerhet om du är kommunpolitiker i Malmö. Notera gärna att både dragqueen och transvestit är olika saker än transsexuell och att ingetdera är en sexuell fetisch (möjligen med undantag för ”transvestitisk fetischism”, som inte är detsamma som transvestism), i synnerhet om du är upprörd medborgare i Nässjö kommun:

”För Centerpartiet sitter det i riksdagen, en mycket kontroversiell politiker vid namn Fredrick Federley. Denne Federley klär ofta ut sig till kvinna när han är ute i krogsvängen. Jag är personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter i Sverige, men min fråga till er lyder; anser ni att denna transsexualitet (!), som en ledamot av Sveriges riksdag bedriver på sin fritid, skadar riksdagens rykte? Personligen anser jag att det är mycket olämpligt att en ledamot i Sveriges högst beslutande politiska organ, sysslar med fetischism (!). Det ger ett intryck av att ledamöterna i riksdagen inte tar sitt ämbete på allvar. Anser ni att det är helt okej för politiker att syssla med fetischism? (!) För man kan även vända på frågan, och fråga sig hur många personkryss en politiker i exempelvis Nässjö skulle få, om det vore allmänt känt att han offentligt klädde ut sig i kvinnokläder? Jag är för fullständiga rättigheter för HBT-personer, men politiker bör alltid sätta sitt politiska ämbete framför allt annat.”

Om man vill framstå som ”personligen mycket engagerad i HBT-personers rättigheter” så är det en dålig idé att inte vara påläst om vad de ord man använder faktiskt betyder.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Världen behöver fler amandor! Del II

Tre timmar på ett café fullt med folk är egentligen en evighet för mig. Tre timmar med Amanda Brihed är alldeles för kort tid. Jag får påminna mig om att det faktiskt bara är andra gången vi ses IRL. Jag får påminna mig om att det är en annan miljö än online, så man kanske inte alltid kan prata lika fritt. Men med Amanda så kommer orden ändå, och jag behöver inte tänka på att försöka låta bli att nämna saker som kan tänkas outa henne. Hon är öppen och självklar.

Vi pratar relationer, vi pratar drömmar och vi pratar det som är just nu. Efter ett tag upptäcker jag att jag faktiskt ser henne i ögonen. Jag som alltid brukar läsa på läpparna för att överhuvudtaget hänga med. Det bara flyter på.

Vi pratar utförsäkringar, sexköpslagen och partipolitik. Vännen Amanda förvandlas till aktivisten Amanda, och hon kommer i något som liknar mitt föreläsar-mode. Det vi inte diskuterar är transpolitiska sakfrågor, eftersom vi redan vet att vi håller med varandra där, men däremot representation. Amanda är den första öppna transsexuella att stå på en riksdagslista i Sverige. Jag säger att det är synd att det är just för Folkpartiet, för annars skulle jag blogga järnet för att få henne in i riksdagen.

Efter en stund säger hon att hon bara svamlar när hon pratar politik, för hon vet inte vad hon säger, enligt henne själv. Det är inte svammel; det är en naturbegåvning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Armageddon will not be twitterized

Gårdagen var full av kontraster. På twitter följde jag både #mel2010 och #earthquake, #tsunami och #hitsunami. Först: Jubel över att Anna Bergendahl gick vidare direkt till Globen och NEO till Andra chansen. Några minuter senare: Bävan när Kelly Mitchell twittrade direkt från Hawaii:

”Water definitely receding from Hilo Bay rt now. Black hawk in air rt now. Tsunami session beginning.”

en stund senare:

”Whales have disappeared from Kawaihae Harbor. They know something is up.”

Och sedan:

”1st wave is coming in to Hilo Bay rt now. Looks to be coming in pretty fast.”

Och så vidare. Som Mymlan twittrade:

”Realtime naturkatastrof som lördagsunderhållning. Eller handlar det om engagemang? Medkänsla?”

Bra fråga. Själv tror jag att det är en blandning av engagemang, längtan efter spänning och faktiskt även någon slags tröst. Som när man tittar på filmer med olyckliga slut för att få gråta ut, ungefär. Ja, livet suger, men jag bor i alla fall inte i Chile eller på en ö i Stilla Havet.

Svensk media har rapporterat ganska mycket från Chile, men det man hittar på nätet på engelska har däremot varit väldigt fixerat vid Hawaii. Chile blev tagna på sängen; Hawaii höll andan. Folk i Chile hade inte samma möjligheter att koppla upp sig och twittra om det de såg, eftersom förödelsen redan var ett faktum. Folk i Hawaii hade chansen att förbereda sig. Dessutom krävs det nog att man twittrar på engelska för att verkligen nå ut, och Hawaii har en fördel där. Lägg därtill att Hawaii antagligen har ett bättre utbyggt nät, och fler datorer och avancerade mobiler med uppkoppling per capita än Chile.

Hawaii – och även Nya Zeeland, Australien, Kalifornien – visade sig klara sig ganska bra från tsunamis. I Chile är förödelsen fortfarande stor efter jordbävningen. 300 döda, hittills. En halv miljon hemlösa. Två miljoner drabbade. Och när tsunamin har svept klart över Stilla havet och de rikare länderna i norr kan andas ut, så kommer Chile fortfarande att blöda. Men det kommer kanske inte att synas på twitter.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,