Syns det om någon är homosexuell?

Syns det om någon är homosexuell eller bisexuell? Nej, sällan. Det krävs liksom att man ska ha en tröja som det står ”bög” på för att folk ska veta, på riktigt. Det är därför det är så knepigt att prata om fördomar mot ”homosexuella”, eller diskriminering mot ”homosexuella”, eller hatbrott på grund av ”sexuell läggning” eller liknande. Bortsett från om man ser två killar stå och råhångla, hur kan man gissa att de inte är heterosexuella? Jo, de beter sig ”omanligt”.

Det är till viss del även det som Don’t ask, don’t tell bygger på: ”Omanliga” män (och till viss del ”okvinnliga” kvinnor) ses som ett säkerhetshot, och därför får HBT-soldater i USAs armé sparken. För deras egen skull, för att inte bli utpressade av fienden. Och även om det är ”läggningen” som man jagar, så är det kanske framförallt könsuttrycket och det kroppsliga könet som förväntas ”avslöja” den.

Kanske låter det som om det inte borde finnas några transpersoner som soldater, mer än möjligtvis en och annan fittfödd kille som lever ut sina pojkdrömmar i en helmanlig miljö, men det är fel. Ett drag hos många kukfödda transpersoner är att om de har svårt att acceptera sina kvinnliga sidor, så söker de sig ibland till extremt manliga miljöer: Tekniker, ingenjör, byggare, soldat. Kanske är det ett sätt att förtränga känslorna och hålla masken, kanske är det lite en förhoppning om att lära sig att bli mer macho, men Amanda Simpson är hursomhelst långt ifrån den enda transkvinnan som gjort karriär inom det militära. Och den miljö de hamnar i är alltså en sådan där en del av dem, den de försöker förtränga, uppfattas som ett säkerhetshot. Garderobsdörren slår igen bakom dem som en säkerhetsdörr till en bunker.

Diskussionen om Don’t ask, don’t tell är bara ett exempel där man pratar om ”homosexualitet” eller ”homosexuella”, och osynliggör dels bisexuella och dels alla sorters transpersoner. Ibland får jag en känsla av att kukfödda byxbögar och fittfödda flator vet mindre om såkallad homofobi än vad de flesta transpersoner – oavsett läggning – gör.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om homosexualitet, bisexualitet, homofobi, transfobi, transpersoner, transvestism, transsexualism, kön, genus, könsroller, könsuttryck, könsidentitet, USA, politik, Barack Obama, Don’t ask don’t tell, soldater, försvaret, komma ut, fördomar, transpersoner, sexuell läggning, mansroller, kvinnoroller, förnekelse, garderoben, tabu, Amanda Simpson, HBTQ

Hets mot folkdräkt

Jag låg ner på rygg i gräset med en julmust i handen och lyssnade på molnen som seglade förbi som bomullstussar på himlen, när friden stördes av ett gäng människor som kom skrålandes iklädda någon slags märkliga dräkter. När de kom lite närmare såg jag att de hade folkdräkter på sig. De skulle ha fest, just på den kullen där jag låg och tog igen mig, och utan att blinka smällde de upp långbord och bänkar och till sist även ett partytält runtomkring mig. Det var som om ingen frågat om lov innan de plötsligt skymde sikten, utan de bara förväntade sig att jag skulle flytta på mig.

Så jag satte mig upp, och blev med ens beordrad att hjälpa till. De måste ha fattat att jag inte tillhörde dem – jag var klädd i shorts och t-shirt, och de hade folkdräkter allihopa – men jag stod helt plötsligt och dukade deras långbord med papperstallrikar och plastmuggar och gammelrosa servetter. Festen började, och vi åt sallad. De behandlade mig som om jag var en av dem, men jag hade ingen aning om vilka de var eller varför de hade fest eller varför de hade folkdräkt. Allt var ett enda stort mysterium, men eftersom jag verkade vara den enda som inte förstod så höll jag tyst.

Jag tog ett bröd från fatet mitt på bordet och bröt det, när personen mittemot mig plötsligt stirrade på mina händer. Hen frågade varför jag inte hade långärmad skjorta på mig. Eftersom jag inte visste vad jag skulle säga så sa jag ingenting, men de andra vände sig om. Det var som om de för första gången upptäckte att jag inte såg ut som de.

- Alla människor är olika, började jag, tveksamt.

- Javisst, vi har alla olika dräkter från olika socknar, men du… du har inget. Du har inga kläder på dig.

Jag tittade ner, och förväntade mig faktiskt att få se min nakna kropp, men jag konstaterade förvånat att jag fortfarande hade shorts och t-shirt på mig.

- Varför spottar du på våra traditioner, som våra förfäder har slagits för i århundraden? Varför är du så historielös?

Det gjorde mig rasande. Plötsligt klev jag upp på bordet och började förklara att om några var historielösa så var det de. Jag pekade ut alla detaljer på deras kläder som inte var historiskt korrekta, som inte var klonade från 16-17-1800-talet: Kjollängden skvallrade om att dräkten var designad på 1920-talet. Färgerna var helt fel; hur många gick egentligen omkring med knallröda kläder förr i tiden? Visste de inte hur dyra de krossade larverna som gav den röda färgen varit? Och den där fållen, var inte den maskinsydd? Ränderna blev smalare ju längre fram i tiden man kom, men de där smala ränderna skulle inte ens ha fungerat i mitten av 1800-talet. Den där spetsen runt hättan var alldeles för krusig för att ha passat in, och de där skorna hade syntetklack. Och var inte det där ett par plockade ögonbryn? Var inte det där en armbandsklocka? Såg jag inte konturerna av ett cigarettpaket eller kanske tillochmed en mobiltelefon i den broderade väskan och stod jag kanske inte på ett bord av masonit dukat med plastbestick, plastmuggar och plastade papperstallrikar? Vilka var de att påstå att jag var historielös, bara för att jag inte levde i en drömvärld som de?

Till slut släpade de ner mig från bordet, och kastade ut mig ur partytältet. Deras världsbild hade blivit för rubbad av mitt hets mot folkdräkt. Festen fortsatte utan mig, och det var kanske lika bra det.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om historia, folkdräkter, drömmar, kön, könsroller, könsidentitet, könskorrigering, transsexualism, transpersoner, HBTQ, traditioner, normer, normal, fördomar, transfobi

Allt du inte visste att du inte visste om trans – en efterlysning

Det började med att jag läste ännu något märkligt blogginlägg om transvestiters peruker. Eller om det var någon av alla dessa texter om ”homo- bi- och transsexualitet”. Eller om det var om Lady Gagas könsorgan. Eller om det var om ”könsbyten” och ”förvandlingar”. Eller om det var att DN var tvungna att skriva ut att Eddie Izzard är inte bara transvestit, utan ”en strejt transvestit” i rubriken. Eller om det var Linn Heeds ord om ”Han kanske bara har en uppdämd nyfikenhet som han vill ge utlopp för, eller så finns det en reell transvestitisk fetischism, där han finner sexuell upphetsning i att klä sig i det motsatta könets kläder” som de enda tänkbara anledningarna till varför en man (?) döljer kvinnokläder och lösbröst för sin fru. Eller om det var att Jordans dotter var sminkad ”till en transvestit i miniatyr”. Eller om det var någon annan som såg ut som en transvestit. Eller om det var när jag läste om påhoppen på konståkaren Johnny Weir om att han borde ”könstestas” för att han var så feminin. Eller om det var likställandet av thailändska kathoeys med transsexuella. Eller om det var… Det spelar ingen roll.

Jag läser så otroligt många märkliga blogginlägg, forumtrådar och en hel del tidningsartiklar skrivna av människor som i många fall inte menar något illa men som ändå har fått allt om bakfoten. Ibland skrattar jag mig halvt fördärvad, som när jag hittar fantastiska tankevurpor där folk utgår ifrån att gravida män måste vara biologiska män som ”byter kön” till kvinna och opererar in en livmoder och äggstockar, för att sedan inseminera sig med sin egen sperma som de har sparat sedan tidigare, och när de väl blivit gravida ”byter” tillbaka till man. Det är synd att till exempel Världen Idags arkiv inte är tillgängligt, för där har jag fått många goda skratt.

Hursomhelst så är jag ganska trött på att skratta, eftersom det får mig att känna mig så överlägsen och uppblåst som skrattar åt folks okunskap, och lite elakt är det ju också. Därför tänkte jag dra igång någon slags upplysningskampanj för att förklara vad trans-allting egentligen är, men då behöver jag hjälp.

Vad vill folk veta om trans? Och vad behöver folk veta, som de trodde att de hade koll på fast de egentligen inte hade det?

Och varför, varför, VARFÖR tror folk fortfarande 2010 att könsidentitet och könsuttryck är samma sak som sexuell läggning eller sexuell böjelse? Menar de att kukfödda män som bär jeans och t-shirt till vardags att de gör det för att de tänder på jeans och t-shirt, och att de fittfödda kvinnor som går runt i toppar och kjolar blir kåta varje gång de ser sig i spegeln? Det skulle i och för sig förklara en hel del.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kön, genus, könsidentitet, könsuttryck, HBTQ, transpersoner, transvestism, transsexualism, läggning, sex, sexualitet, könskorrigering, könsbyte, intersexualism, homofobi, transfobi, gravida män, kunskap, okunskap, information, fetischism, fördomar, Johnny Weir, konståkning, Jordan, Suri Cruise, könsuttryck, homosexualitet, heterosexualitet, bisexualitet, transvestitisk fetischism, Lady Gaga, kukar, fittor, könsorgan