För ganska exakt fem år sedan fotade jag ett UFO. Eller njae, det var visst inte det. Solen stod lågt över taken, men ovanför den syntes en pelare av ljus. Det var inte första gången jag såg det, men det var första gången jag hade en kamera i närheten. Jag tog bilden från vardagsrumsfönstret i Falun, och tidigare har jag sett det i Östersund. Ljuspelare syns ibland när det är kallt och klart. Det är inget jättekonstigt fenomen, inte för mig. För stockholmare är det däremot tydligen det.
De senaste veckorna har jag funderat mycket över hur det kommer sig att södra Sverige drabbas så hårt av snökaos och kyla, och kommit fram till att det handlar mycket om förväntningar:
- Man förväntar sig små mängder snö, så man bygger platta tak utan tillräckligt med förstärkningar.
- Man förväntar sig att det ska gå lika fort att köra från A till B oavsett väder och väglag, och skriver tex. tidtabeller därefter.
- Man förväntar sig att det inte ska falla så mycket snö på en gång, så man hinner inte ploga.
- Man förväntar sig att det inte ska bli kallt, så man investerar i olika system som inte tål särskilt många minusgrader.
- Man förväntar sig att ta sig fram snabbt och lätt och utan att utsättas för kylan, så man skippar att klä på sig ordentligt.
Och så vidare. Förväntningarna gör att man bygger en samhällsstruktur som fungerar bra så länge det faktiskt inte är kallt och snöigt, men som leder till kaos onödigt snabbt när det faktiskt blir en riktig vinter.
Det är precis så det fungerar det här med tillgänglighet: Det är jättefint med några trappsteg upp till dörren, så länge alla som ska in genom den är gående. Det är jättepraktiskt att ha en kundtjänst som enbart går att nå via telefon, så länge som alla kunder är hörande, har arbetsminne och koncentrationsförmåga nog att delta i ett samtal, använder tal och talar tydligt, och dessutom inte har telefonskräck. Det är jättesnyggt med väldigt diskreta skyltar som talar om vart toaletterna ligger, så länge det inte kommer någon synsvag, eller någon med perceptionssvårigheter som dessutom har kroniska magproblem och behöver en toalett NU – vilket inte är en ovanlig kombination vid till exempel olika sorters autism.
Man tänker inte på att alla vintrar inte är milda. Man tänker inte på att alla människor inte är kloner av varandra. Södra Sverige är funktionshindrat varje vinter, och i år i synnerhet.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om snö, snökaos, vinter, trafik, tåg, tunnelbana, bussar, resor, Sverige, Norrland, bilder, väder, kyla, vertikalpelare, väderfenomen, funktionshinder, tillgänglighet, infrastruktur, autism, NPF, information, kommunikation, service








I synnerhet att tidtabellerna ser likadana ut året om är för mig ett märkligt fenomen. Jag undrar om det finns någon som kan förklara eller om man ska börja anklaga New World Order och Illuminati…
Trafiken här i söder är ju tätare och beroende av spår. Själv kommer jag från Norrbotten (hatar ”Norrland”) och där har vi inga lokaltåg. Vi har bussar. Kanske är det därför snökaos/trafikkaoset inte alls blir lika stort i norr. Lokalpatrioten i mig vill också tro att det beror på att vi är bättre förberedda
Ja, att tidtabellerna är desamma året om är väldigt märkligt. I Östersund brukade de lägga på en minut (eller två) på vintern, det var standard. Jag vill också tro att ”norrlänningar” är bättre förberedda. Men jag tror också att det beror mycket på att tex. tekniken och systemen och rutinerna inte är anpassade, eftersom utvecklingen är försummad till förmån för det billigaste alternativet. I en tidsålder då man kan flyga till Mars borde det inte vara omöjligt att köra tåg mellan Stockholm och Göteborg även på vintern.
Pingback: Kommunikationsmisär « Fi Västra Götaland & Fi Göteborg
Jag kan även tillägga att bussarna här i Stockholm inte har några dubbdäck…!! Vilket såklart medför att bussarna fastnar i uppförsbackar och kurvor om de inte har tillräckligt med fart. Och det är ju inte så lätt att få någon fart, om det är snömodd och – såklart – inte ett sandkorn på vägarna.
I övrigt har du så rätt. Själv kommer jag från en mindre ort ett tiotal mil från Stockholm, norrut räknat. Där är det minsann inga större snöröjningsproblem, för där är man van med riktiga vintrar och vet vad det innebär. Men sen jag flyttade till Sthlm har jag mer och mer börjat hata vintern. Jag var ingen vinterälskare förut heller, men numera vill jag bara ta bort den ur årscykeln. Vår-sommar-höst-vår, vore mycket bättre. Hehe.
Själv skulle jag helst se en årscykel som är september-oktober-november-december, men jag antar att man inte får plocka russinen ur kakan
Jamen det blir ju perfekt – du får ta vintern och jag tar de andra årstiderna! Problemet löst!
Njae, det är ffa hösten jag är ute efter
Guuuu vad bra skrivet!
Tackar