Jag är en snapphane

Transkille. Fittfödd kille. Transsexuell man. Bögfitta. Fittfjolla. Eunuck. Mantimmer. En kille med mycket liten kuk.

Med utgångspunkt i det fantastiska ordet snapp – ett könsneutralt ord för könsorgan, till exempel för att beskriva könsorgan som inte ser ut som de förväntas eller önskas göra – har jag kommit på ännu ett ord för att beskriva mig själv:

Snapphane. En hane med snapp.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om snapphanar, ord, språk, begrepp, könsneutralitet, kön, genus, könsorgan, snapp, könsidentitet, transsexualism, intersexualism, transpersoner, HBTQ, genus, könskorrigering

Dagens ord: Ursulagate och transation

Det finns mycket att säga om Fredrick Federleys politik, om hans åsikter och hans beteende. Nu har journalister grävt fram att han åkt till Gran Canaria och fått betalt för att skriva om det på Hanky. Aftonbladet kallar det för ”bjudresa”, själv kallar han det för ”jobb” – och han hävdar att det inte var han som åkte, utan hans drag-alter ego, Ursula. De gjorde ett reportage om ön inför en dragfestival, och det var ingen semester.

Det händer då och då att någon journalist gräver upp något extraknäck en politiker haft, och drevet går. Diskussionen brukar handla om vad som är rimligt, vettigt, lämpligt och lagligt, men inte den här gången. Aftonbladet – eller om det är Federley själv – sätter fokus på Ursula, som om det vore en mutskandal med transknorr. Då är det tur att det finns bloggare som vet att hålla sig ifrån de lägsta nivåerna, men ändå kritisera handlingen i sig.

Ursulagate är bara ett exempel på transation: Trans-sensation. Media hakar på och tar fasta på att någon är eller antas vara en transperson, och gör det till någon slags nyhet som överskuggar den verkliga nyheten. Kvällstidningar är ökända för att ägna sig åt transation, men det finns även IRL. Det är transation som gör att människor blir fascinerade och tycker att det är ”spännande” och ”häftigt” att ”få lära känna en transa”, och det är transation som gör att folk ställer frågor om ens könsorgan och ens sexliv utan att tänka sig för. Det är transation som får en del att anförtro en att de tycker att Babsan är jätterolig, och liksom förvänta sig att man ska reagera med någon slags intresse och det är transation som får människor att bli ”besvikna” när det visar sig att den där spännande människan inte var någon guru som generöst delade med sig av ofantlig livsvisdom. Och så vidare.

Drag queens och drag kings, transvestiter, transsexuella, intergenders, genderqueera, transgenderister, intersexuella och alla andra som ibland kallas för transpersoner är inga änglar, inga gudar och profeter. Vi går inte omkring och är transpersoner hela dagarna som om vi inte hade något annat för oss, och allt vi gör är inte direkt beroende av vårt transskap. Ursulagate-skandalen är inte Ursulas existens, utan resan, och även rubriken ”Det var inte jag – det var Ursula”. Om det nu är det Federley har sagt, eller om det är Aftonbladets hopkok, tänker jag inte försöka gissa.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Fredrick Federley, politik, centerpartiet, skandaler, media, Aftonbladet, Ursula, drag queens, transpersoner, HBTQ, cisnormativitet, påhopp, bloggosfären, Hanky, bjudresor, reklam, politik, transpersoner, transsexualism, transvestism, könsroller, könsidentitet, könskorrigering, Ursulagate, transation, media

Hon hen han – på väg mot psykisk friskdom

Idag släpper Ungdomsstyrelsen en rapport om HBT-ungdomars situation: Hon hen han. Den bygger på flera studier om bland annat mobbing, psykisk ohälsa och hederskultur, men också om identitetsskapande och motstrategier. Blandningen gör att rapporten inte blir så dyster läsning trots allt. Dessutom är den verkligen läsvärd, och man ställer upp följande förslag för hur man ska arbeta för att underlätta för HBT-ungdomar:

1. Förbättra arbetet i skolan

• Statliga och kommunala insatser kring information och kunskap som riktas till unga måste kvalitetssäkras utifrån diskrimineringslagstiftningen och kompletteras med barns och ungas erfarenheter.
• Skolan måste ta fram rutiner för arbetet mot kränkande behandling, trakasserier, hot och våld och se till att de följs. De bör ta till vara elevernas kunskap och erfarenheter i arbetet. De program som används i det förebyggande arbetet bör analyseras ur normkritiska perspektiv.
• Sex- och samlevnadsundervisningens kvalitet bör höjas.

2. Myndigheters kompetens

• Personal som arbetar med unga, främst inom skolan, det förebyggande och främjande arbetet och vården, behöver utbildas om hur de kan arbeta för att förebygga psykisk ohälsa bland unga homosexuella, bisexuella och transpersoner och motarbeta stereotypa könsroller och diskriminering.

3. Mötesplatser

• Kommuner bör säkerställa att de mötesplatser som finns för unga lokalt även vänder sig till unga homosexuella, bisexuella och transpersoner men också att de har tillgång till egna mötesplatser.
• Behovet av regionala och lokala mötesplatser för unga homosexuella, bisexuella och transpersoner bör kartläggas liksom vilka metoder som finns och fungerar för att främja en bättre hälsa. Även möjligheten till mer långsiktig finansiering av verksamheterna bör ses över.

Alla vet nog att det framförallt är den andra punkten som är mitt favoritämne, mer specifikt vården och ännu mer specifikt psykiatrin. Jag har tjatat väldigt mycket om hur stark heteronormen kan vara inom psykiatrin; hur sexuella läggningar, sexuell praktik, könsidentitet, könsuttryck, könsuppfattningar och relationsstrukturer förutsätts se ut på ett visst sätt, och att det som avviker därifrån väldigt lätt blir problematiserat. Jag har också tjatat en del om problemet med att försöka hålla masken och spela Den Psykfriska HBTQ-personen för att inte ge homofober och transfober vatten på deras kvarnar, och för att inte få höra att man är en dålig representant.

Män begår ”lyckade” självmord i större utsträckning än kvinnor, och för den statistiken lägger man ofta skulden på att mansrollen innebär att hålla tyst, att inte prata om känslor, att inte visa sig ”svag”, och så vidare. Kanske är detsamma överförbart till HBTQ-personer, till viss del. Man har så mycket att bevisa, och får kämpa så hårt för att skaka av sig alla offerkoftor folk försöker svepa in en i, att man av bara farten väljer att hålla tyst om vad man känner och hur man mår. Jag säger inte att det gäller för alla, såklart, men kanske för en del.

Män måste befrias från den kvävande mansroll som belägger dem med munkavle och ger dem en offerkofta designad som tvångströja (eller var det tvärtom?), och HBTQ-personer måste befrias från den orimliga bördan att ständigt bevisa sin psykiska stabilitet och friskdom. Men för att det överhuvudtaget ska fungera så måste det finnas hjälp att få, av kunnig och kompetent personal. Låt oss börja där; det är en utopi i sig.

Ladda ner rapporten här (pdf). Lästips: “Hur länge ska transpersoner behöva vänta, Göran Hägglund?” Läs även andra bloggares intressanta åsikter om HBTQ, homosexualitet, bisexualitet, transpersoner, fördomar, normer, heteronormen, cisnormen, homofobi, transfobi, politik, forskning, rapporter, hälsa, psykisk ohälsa, utsatthet, mobbing, hederskultur, självkänsla, självbild, stigmatisering, skuld, skam, psykologi, psykiatri, vård, tabu, självmord, självdestruktivitet, sjukdom, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, manlighet, mansroller, könsroller, sexism, ideal, stereotyper, genus, kön, jämställdhet

Inga fler könsidentitetsstörningar – och vård även för andra än män och kvinnor?

Idag redovisades förslagen till förändringar i DSM-V. Den nya diagnosmanualen som ges ut av American Psychiatric Association ska släppas 2013, men redan nu kan man alltså se vilka förslag de ger för att uppdatera från den förra versionen, DSM-IV TR som gavs ut 2000.

Bland annat får man veta att Gender Identity Disorder, som bland annat omfattar det som FNs diagnosmanual ICD-10 och Socialstyrelsen kallar Transsexualism, föreslås heta Gender Incongruency. Man försöker tvätta bort stämpeln av att det är en ”störning”, och har dessutom plockat bort några av de väldigt specifika och normativa diagnoskriterierna:

Gender Identity Disorder (den gamla diagnosen)

A. A strong and persistent cross-gender identification (not merely a desire for any perceived cultural advantages of being the other sex).

In children, the disturbance is manifested by four (or more) of the following:

1. Repeatedly stated desire to be, or insistence that he or she is, the other sex

2. In boys, preference for cross-dressing or simulating female attire; in girls, insistence on wearing only stereotypical masculine clothing

3. Strong and persistent preferences for cross-sex roles in make-believe play or persistent fantasies of being the other sex

4. Intense desire to participate in the stereotypical games and pastimes of the other sex

5. Strong preference for playmates of the other sex

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as a stated desire to be the other sex, frequent passing as the other sex, desire to live or be treated as the other sex, or the conviction that he or she has the typical feelings and reactions of the other sex.

B. Persistent discomfort with his or her sex or sense of inappropriateness in the gender role of that sex.

In children, the disturbance is manifested by any of the following:

In boys, assertion that his penis or testes are disgusting or will disappear or assertion that it would be better not to have a penis, or aversion toward rough-and-tumble play and rejection of male stereotypical toys, games, and activities;

In girls, rejection of urinating in a sitting position, assertion that she has or will grow a penis, or assertion that she does not want to grow breasts or menstruate, or marked aversion toward normative feminine clothing.

In adolescents and adults, the disturbance is manifested by symptoms such as preoccupation with getting rid of primary and secondary sex characteristics (e.g., request for hormones, surgery, or other procedures to physically alter sexual characteristics to simulate the other sex) or belief that he or she was born the wrong sex.

C. The disturbance is not concurrent with a physical intersex condition.

D. The disturbance causes clinically significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning.

Code based on current age

Specify if (for sexually mature individuals):

Sexually Attracted to Males

Sexually Attracted to Females

Sexually Attracted to Both

Sexually Attracted to Neither

(Min fetstil)

I den gamla formuleringen lät det alltså dels som att man måste leva upp till stereotypa könsroller för att komma ifråga. Vidare utgick man ifrån personens juridiska kön, till exempel kallar man transsexuella flickor för ”pojkar”, vilket både är onödigt normativt och kränkande. Dessutom uteslöt man helt personer med intersexuella tillstånd som upplever att det kön som läkarna valde åt dem som barn inte stämmer ur diagnosen. Transsexuella med intersexuella tillstånd har idag ofta ännu svårare än icke-intersexuella transsexuella att få en könskorrigering.

Och, såklart, den märkliga slutklämmen om att kartlägga patientens sexuella läggning är helt absurd. Visst kan det ge en hint om personen säger sig vara hetero eller homo, för att ta reda på hur de egentligen identifierar sig (tex: En transsexuell man som enbart föredrar kvinnor är förslagsvis heterosexuell, och om han insisterar på att kalla sig för lesbisk så kan det vara ett tecken på att han inte är man), men det går ju inte att utläsa en persons könsidentitet på något sätt utifrån vilket kön de föredrar hos eventuella partners.

Det nya förslaget däremot, är mer generellt och fokuserar mer på upplevelsen av att något inte stämmer:

Gender Incongruence (in Adolescents or Adults) [1] (den nya, föreslagna diagnosen)

A. A marked incongruence between one’s experienced/expressed gender and assigned gender, of at least 6 months duration, as manifested by 2^* or more of the following indicators: [2, 3, 4]

1. a marked incongruence between one’s experienced/expressed gender and primary and/or secondary sex characteristics (or, in young adolescents, the anticipated secondary sex characteristics) [13, 16]

2. a strong desire to be rid of one’s primary and/or secondary sex characteristics because of a marked incongruence with one’s experienced/expressed gender (or, in young adolescents, a desire to prevent the development of the anticipated secondary sex characteristics) [17]

3. a strong desire for the primary and/or secondary sex characteristics of the other gender

4. a strong desire to be of the other gender (or some alternative gender different from one’s assigned gender)

5. a strong desire to be treated as the other gender (or some alternative gender different from one’s assigned gender)

6. a strong conviction that one has the typical feelings and reactions of the other gender (or some alternative gender different from one’s assigned gender)

Subtypes

With a disorder of sex development

Without a disorder of sex development

(min fetstil)

Det normativa språket finns kvar, men är mindre tydligt. Den stora skillnaden är att de har lagt till möjligheten till något annat kön än man och kvinna: ”en stark önskan om att tillhöra det andra könet (eller något alternativt kön som skiljer sig från ens juridiska kön)”, skulle man kunna översätta A.4 med. Dessutom kan även personer med intersexuella diagnoser få den här ”nya” diagnosen, och kanske kan det göra att man får lättare hjälp än idag.

Nu är inte DSM-IV den som används i Sverige, formellt sett, och det här är som sagt var bara ett förslag som tidigast tas i bruk om tre år. Den svenska vården använder istället Socialstyrelsens tolkning av ICD-10, som är en annan diagnosmanual, men förhoppningsvis kommer man att kunna använda det här som stöd för att kunna ge vård även åt personer som verkligen har behov av könskorrigerande behandling men som inte definierar sig som man eller kvinna.

Cred till Lisa Olsson. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Gender Identity Disorder, transsexualism, könskorrigering, könsbyte, vård, DSM-IV, DSM-V, ICD-10, Socialstyrelsen, diagnoser, psykiatri, intersexualism, kön, könsidentitet, genus, sexism, könsroller, könsnormer, normer, fördomat, transpersoner, HBTQ, tredje könet, intergender, transgender

Fobiträning med rosa volanger – Immanuel som drag queen

Det finns fobiträning, och så finns det fobiträning. De flesta fittfödda killar har väl nojor över att bli könade som tjejer, men för mig har det varit överdrivet tvångsmässigt. Då är det nästintill chockterapi att prova RuPaul’s Dragulator, som gör flickor av män.

Själv envisades jag med att välja en bild där jag är orakad, så att jag i alla fall inte passerar som tjej alltför mycket. Frågan är om jag inte liknar min favoritbitch, Mary Cherry, litegrann?

Mary Cherry-film

Läs även andra bloggares åsikter om kön, könsroller, genus, dragqueens, könsidentitet, transsexualism, passerbarhet, nojor, bilder, tvångstankar, fobiträning, RuPaul, Mary Cherry