Martha tipsade mig om en artikel jag annars skulle ha missat: En arbetsplats som tydligen ända sedan i höstas har använt hen som valbart önskat pronomen i sina formulär för de som söker jobb, vid sidan av han och hon. De har dessutom en punkt inskriven i sin inkluderingspolicy (pdf) som antogs i maj 2009:
”Alla anställda ska själv bestämma över sin benämning: han, hon eller hen (könsneutralt pronomen)”
Vilken arbetsplats det är? Sensus. För den som inte vet det har Sensus sina rötter i olika kristna studieförbund, så det är kanske inte den miljö man förväntar sig att folk ska använda hen i. Just därför är det häftigt att de kan gå i spetsen för en hen-reform. Kanske är det som med jämställdsarbetet i Spanien, att där man uppenbart haft mycket problem med gamla normer som lever kvar har man också varit tvungna att ta itu med dem.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om hen, han, hon, pronomen, kön, könsneutralitet, genus, queerteori, HBTQ, intergender, transgender, genderqueer, transpersoner, könsidentitet, språk, ord, diskriminering, sexism, Sensus, fördomar, jobb, arbetsmarknad, transfobi, heteronormen, cissexism, religion, kristendom, jämställdhet, Spanien, politik
Jag fick nyligen höra att jag hade skrivit fel i ett protokoll på jobbet, men när jag läste punkten det gällde såg jag inga fel. Det tog mig en bra stund att fatta att det var ”hen” (om mig själv) som åsyftades….
Sensus inkluderingspolicy är något som jag hoppas snart kommer vara så självklart att jag inte får en klump i halsen av glädje när jag läser det!
Åh, jag har hört flera som fått samma kommentar :/ Jag hoppas att om 10 år är det självklart att den som vill bli kallad hen blir det.
”För den som inte vet det har Sensus sina rötter i olika kristna studieförbund, så det är kanske inte den miljö man förväntar sig att folk ska använda hen i. Just därför är det häftigt att de kan gå i spetsen för en hen-reform. Kanske är det som med jämställdsarbetet i Spanien, att där man uppenbart haft mycket problem med gamla normer som lever kvar har man också varit tvungna att ta itu med dem.” – Jag vet att du inte är så kategorisk, men finns det inte en liten risk att de som läser detta tar det som en sanning om just kristna studieförbund m.fl. generellt, och kanske Sensus i synnerhet, bara för att hjärnan minns att det nämndes tillsammans…?
Den risken finns alltid :/ Har du något förslag på hur jag skulle uttrycka det tydligare?
Det låter väldigt trist :/
Förlåt, jag skrev så fort på min halva rast – som du säkert vet är sådant där en av de lättaste av mina knappar att råka trycka på
Jag ska tänka ordentligt på saken!
Jag är inte förvånad. De progressiva krafterna i/vid sidan om kyrkan brukar vara mer radikala än resten av samhället i alla hänseenden. På ett mysklyschigt kyrkkaffevis, såklart.
Hahaha ja
(Jag har känt progressiva och radikala människor inom kyrkan hela mitt liv, och de har inte varit det minsta vare sig klyschiga eller just kyrkkaffemysiga. Varför är det så OK att förlöjliga troende?)
Jo, det har jag också märkt. Det är väldigt fascinerande, och svårt att få grepp om. Mina föräldrar hörde till den falangen när de var yngre och mer organiserat religiösa av sig, så det är det jag har vuxit upp med
Jag tror inte Martha menade det så, utan mer att det sker på ett subtilt sätt och mindre konfrontativt (eh, är det ett ord?), men att det ändå finns där, liksom mer dolt.
Jag är i högsta grad insyltad i kyrkan, så jag har verkligen inte för avsikt att förlöjliga kristna eller kyrkliga. Vad jag snarare försöker sätta ord på är det kulturella språk som gör att jag känner mig hemma i kyrkliga sammanhang. Jag tycker att kyrkkaffet doftar i allt vi gör, hur radikalt det än är. Det har, som du säger, Immanuel, något med tonen att göra.
Det är alltså inte något jag tycker är löjligt, utan tvärtom viktigt. Jag är ledsen att det uppfattades så.
Och jag ber om ursäkt för att jag är så överkänslig idag! Vet verkligen inte varför…
” det kulturella språk som gör att jag känner mig hemma i kyrkliga sammanhang” och ”något med tonen att göra” vet jag ju precis vad du menar med, Marta!
Jag tror att jag är rädd att andra bara ska lägga de ord på minnet som DE tolkar som förlöjligande, ur sitt perspektiv, och använda det mot kyrkor och troende, eftersom jag tycker att jag råkar på det ideligen…
Pingback: Tredje gången gillt för Thomas Beatie « trollhare
Pingback: Verklighetens kristdemokrater kämpar för rätten att tvångsköna « trollhare
Pingback: Att säga ”hen” är en sexuell handling – och ett hot mot mänskligheten? « trollhare