Birgitta Ohlsson och gravida män

För någon vecka sedan satt folk och hävdade att det enbart var kvinnor som kunde föda barn, och därför är Scott Moore och Thomas Beatie kvinnor. Så sent som idag läser jag att Johan Hakelius i Aftonbladet har hakat på det, och han bara måste kommentera:

”Alla önskar vi säkert de berörda ett glatt havandeskap och en lycklig nedkomst, men är det bara jag som börjar bli trött på nyheter som bygger på att ingen nämner elefanten i rummet? Man kan förstås kalla sig vad som helst – schaktmaskin, påsköansikte, byxknapp – men naturen är fortfarande så reaktionär att 100 procent av världens gravida befolkning är kvinnor.”

Men nej, Johan Hakelius har fel. Det är inte bara kvinnor som föder barn. Däremot har han precis samma inställning som Eva Sternberg när det gäller att köna folk: Om jag har bestämt mig för att du är en kvinna eller en man, så är du det oavsett vad du själv säger. Sternberg hävdar nämligen i dagens Expressen att den nya EU-ministern är… tja, man. Eller i vart fall inte kvinna.

Folkpartisten Birgitta Ohlsson är gravid och beräknas föda i juli, och ska vara hemma i en månad efteråt. Sedan ska hon vara med i valrörelsen, är det tänkt. Det gör henne till en ”farlig förebild” som ”inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder”. Det kan ju inte vara så att människor är olika och att Birgitta Ohlsson känner sig själv och sin kropp bättre än vad någon annan – antagligen för henne fullkomligt främmande – människa gör. Så bra då att det kommer någon och berättar för henne hur hon fungerar.

Men så var det just det där med kön. Sternberg verkar ha någon slags bild av att kvinnor som inte är mammalediga länge, och som inte är den som ensam tar huvudansvaret för att ta hand om sina barn, helt enkelt byter kön:

”Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas.”

Lämna sitt kvinnokön. Jag undrar vad det innebär. Är Birgitta Ohlsson en gravid man? Är hon en dragking, kanske? En transperson av något slag? Är det så Sternberg menar: att mammor som inte stammar hemma tills barnen är stora inte är kvinnor?

Jag skulle väldigt gärna se en ordfajt mellan de som hävdar att bara kvinnor kan föda barn, och Eva Sternberg. Det hade varit väldigt intressant att se hur det artar sig. Själv är jag övertygad om att alla människor ska få definiera sin egen könsidentitet, oavsett om de heter Scott Moore eller Birgitta Ohlsson – eller tillochmed Eva Sternberg. Allt annat vore absurt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om genus, kön, könsroller, fördomar, sexism, Birgitta Ohlsson, folkpartiet, politik, politiker, graviditet, hälsa, kvinnoroller, sexism, jämställdhet, fördomar, biologism, feminism, Eva Sternberg, Johan Hakelius, Scott Moore, transpersoner, könsnormer, HBTQ, könsöverskridande

Lustfylld manlighet och drogad röst

I väntrummet kliver en tandläkare ut och ropar upp Tilde eller Hilde eller något sånt. Det sitter ett par personer som skulle kunna vara Tilde eller Hilde i soffan till vänster, men ingen av dem reagerar. Jag sitter ensam och väntar in M, och ett par stolar bort sitter någon som ser ut som en ung kille. Tandläkaren ropar upp Tilde/Hilde igen, och tittar ut över väntrummet. Jag inser att hen förväntar sig att det är jag. Tydligen passerar jag inte som kille.

Kanske en kvart senare ligger jag och andas in lustgas. Det är lika skönt som jag minns det; man blir avslappnad och bryr sig mindre om vad som händer. Jag blundar och börjar mumla mitt mantra inombords: Lavendel. Lavendel. Lavendel. En underbar färg och en härlig doft. En blomma med bakteriedödande och lugnande egenskaper passar perfekt att fokusera på när man ska dra ut en tand.

Jag tänker att jag måste sluta oroa mig för att inte passera, för annars kommer jag att gå runt och noja mig resten av livet. Jag tänker på min röst som fortfarande är för ljus, och på hur mycket jag känner igen Matt Kaileys frustration över att bli tagen för att vara kvinna över telefon. Han pratar inte så korthugget som män förväntas göra, så folk kallar honom för ma’am hur han än förklarar. Kanske är det någonting jag också fortfarande kommer att märka av även efter flera år.

Tandläkaren skruvar upp lustgasen lite, och jag börjar hosta. Det hörs inget, men jag känner hur min bröstkorg rör sig som om jag inte får luft. Ändå är jag lugn, för gasen är effektiv som tusan. Hon frågar om jag mår bra, och om hon ska skruva ner lustgasen ett snäpp. Jag hör mig själv säga ”Ja, det är går bra. Men kanske… lite”. Min röst är så mörk som den annars bara är när jag anstränger mig, och den är precis sådär korthuggen och platt som jag skulle vilja.

Nu sitter jag här med en bomullstuss i käften och har försökt få i mig lite värktabletter. Den näst bakersta tanden i vänster underkäke ligger numera i smådelar i soporna på Folktandvården. Det gör inte ont än, för de tre (eller var det fyra?) bedövningssprutorna hänger fortfarande i. Lustgasen är ute ur kroppen för länge sedan, och jag mår bra. Jag kunde inte få ur mig många ord när jag väl kom ur dimman, men det gör inget.

Det enda trista just nu är att jag vet att nästa gång jag öppnar käften för att säga något, så kommer jag inte att låta så manlig som jag gjorde i morse. Jag kan ju inte direkt gå runt och vara hög på lustgas för jämnan.

Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, lustgas, vård, tandvård, medicin, avslappning, kön, röst, könsidentitet, könsroller, transsexualism, könskorrigering, manligt, kvinnligt, målbrottet, puberteten, normer, fördomar, genus

Förra gången jag var femton klarade jag det fyra gånger om

Ibumetin. Kryddnejlika*. Pepparmyntste. Yoghurt. Pulversoppa.

Jag är laddad och förberedd. Om en timme sjunker jag in i lustgasruset, utan någon som helst självömkan. Sedan oktober har jag haft tandvärk, efter att jag gnisslade sönder en tand i sömnen. Två tillfälliga lagningar har inte hjälpt, och de rekommenderar inte att man försöker ge lustgas i samband med rotfyllning. Det är utdragning som gäller.

Förra gången jag var femton drog jag ut fyra tänder för att få tandställning; den här gången är det en enda. Även om jag har blivit sjåpigare ju mer av ett mantimmer jag har blivit, så borde jag klara av en fjärdedel av det jag fixade för fjorton år sedan.

*) Kryddnejlika är lokalbedövande, men det sägs att det är antibakteriellt också. Tyvärr smakar den väldigt starkt, men jag har tuggat det ibland när jag haft ont i tänderna på grund av gnissling förut.

Läs även andra bloggares åsikter om tänder, tandutdragning, tandvård, tandläkarskräck, nojor, lustgas, vård