Jag har längre skägg än Ola Salo. Han rakade sig idag, för bara några timmar sedan. Jesusskägget är borta. Det är sant.
Okej, jag vet. Jag är arkoman och jag behöver avgiftning. Men det är inte bara därför jag sitter och tittar på klippet om och om igen, utan för att jag försöker förstå hur enormt stor skillnad skägget har gjort under de här två åren som det har fått växa.
Ola Salo 2007, utan skägg
Ola Salo med skägg, 2008. Foto: Majsan of Sweden
Med skägget så har Ola Salo fått en mer vuxen, manlig, utstrålning. Det är så annorlunda från hans tidigare stil…
…men när skägget försvinner, så kommer konturerna av hans ansikte fram igen.
Det börjar likna den Ola Salo som jag var van vid att se för ett par år sedan…
…men när jag ser det färdiga resultatet, inser jag att han ser ut som han gjorde på 90-talet:
The Lamb (musikvideo) på Youtube
Jag inser vad det är som hänt: Skägget gjorde honom mer manlig. Jag var avundsjuk på Ola Salo för att han kunde vara androgyn och ändå passera som kille; sedan blev jag avundsjuk på honom för att han kunde odla skägg. Jag tänkte aldrig på att en del av androgyniteten försvann i takt med att skägget växte – inte förrän jag såg honom slätrakad igen.
Jag har längre skägg än Ola Salo, och kortare hår, men inte lika mörk skugga över hakan när jag är nyrakad. Han är mer androgyn än mig. Det har han varit förut också, men det var för att jag såg så oerhört kvinnlig ut. Nu är jag på andra sidan. Jag ser manligare ut än Ola Salo, på sätt och vis, och på sätt och vis inte. Det är förvirrande att inse det, men samtidigt helt underbart.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ola Salo, The Ark, musik, idoler, manlighet, skönhet, utseende, skägg, androgynitet, könsuttryck, förändring, transsexualism, könskorrigering, hormoner, testosteron, puberteten
Oooh då är han snygg igen då!!
(för nej, jag gillade ju inte hans skägg alls) Fram med sminket Ola! Yay!
Sminkad eller osminkad, skäggig eller naken (eh… vad heter det? Hårlös?) så är han alltid snygg.
Gud, jag är ytlig, och jättefjortis. Väldigt pubertal. Men jag är så fascinerad av hur ett skägg kan förändra mitt sätt att uppfatta en människa så oerhört
Jag vet att det inte är min ensak hur någon ser ut men inombords jublar en del av mig, eftersom jag tycker att han är mycket snyggare utan skägg.
sv: OMFG :O meh hon sa att det va väntetid hos just honom… eller vänta… va? O.o men sånt ändras ju :O väntetider o köer :/
sv: du är VIP :O
det kanske blir fler som utreds för varje år?
ja nu håller vi tummarna här va
Storartad betraktelse och skägganalys!
Tack
Gud vad skönt, nu kan man äntligen se hans ansikte igen! Nu behövs det bara lite klippning av håret och lite stajling så blir han lika fin som förr.
Är det bara jag som gillar den ”naturliga” Ola? Ok, det där var ett ord jag egentligen inte tål. Den naturella Ola Salo, kanske är bättre?
men, vad alla kommentarer handlar om hur snygg Ola Salo är. Jag tycker du är snyggare. om vi nu ska vara ytliga och jävliga.
Oj. Det där var nog den största komplimangen jag fått, inom kategorin ytlighet
Tack 
”skäggig eller renrakad” skulle jag tippa på att det heter. =) Man kan även säga slätrakad.
Ah, slätrakad. Det var det ordet jag tappade bort
måste man nu välja vem som är snyggast av immanuel och ola?
jag tror att min impuls, när jag tittade på bilderna här, var att jag på något sätt kände en annan sorts respekt till skägg-ola (dock inte attraktion eftersom jag inte gillar skägg) än till androgyn-ola, och jag tänker mig att det beror på att skägg är en symbol för att ha vuxit och blivit liksom gammal och klok, nån man har respekt för, medan en skägglös kille kanske känns ung och barnslig (jag lider också av grav ungdomsfobi med tillhörande fördomar).
helt min egen analys då, men det är intressant… finns det nån kvinnlig motsvarighet till skägg egentligen?
En kvinnlig motsvarighet till skägg… Barnbarn? Nej, allvarligt talat så finns det inte många ”kvinnliga” sätt att signalera klokhet och mognad
Pingback: In Full Regalia – The Ark nakenchockar med kläderna på « trollhare
Pingback: 2010: Mer skägg, mindre bröst. 2011: Ja till livet | trollhare