”Det är fan rätt bögigt att hålla på och fjäska och dansa med brudarna bara för att få ligga lite”

”- Det är fan rätt bögigt att hålla på och fjäska och dansa med brudarna bara för att få ligga lite.

- Det är väl för fan bögigare att ligga med killar?!

- Nä, det är väl fan det inte. Jag tycker inte det. Det känns liksom mer… softare. Manligare, framför allt. Två män. Manligt.”

Jag älskar när man leker med ord och könsroller och driver med fördomar, i synnerhet när man driver med homofobi, så Nakenlekar känns som en helt perfekt kortfilm för mig. Jag försöker att vara tyst eftersom klockan är mycket, men jag kommer på mig själv med att vrålgarva gång på gång.

Nakenlekar på youtube

Det är sjukt kul att ”bögigt” blivit synonymt med ”omanligt” eller ”feminint”, för det gör ju onekligen att killar som lever med och/eller som raggar på tjejer måste vara bögigare än killar som enbart lever med/raggar på killar. Det är bögigt att vara hetero.

Cred till Dennis. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om homofobi, fördomar, heteronormen, könsnormer, könsroller, genus, HBTQ, film, Nakenlekar, bögar, kvinnligt, manligt, relationer, sex, kärlek, läggning

Finnar förorsakar fullkornsfitta

• Bra idé: Att bestämma sig för att fira 200-dagars-jubileet med ett lyxigt bad.
• Bättre idé: Att komma på att man ska göra en ansiktsinpackning med dinkelflingor också, mot finnarna.
• Dålig idé: Att försöka kombinera de två.

Innan jag kom i puberteten var allt väldigt enkelt: Jag behövde bara tvätta håret en gång i veckan, och ”hudvård” brukade betyda att jag smorde in mig med olika feta salvor och lotioner. Nu när jag går på testosteron måste jag vara lite mer noggrann. Håret och huden blir fett väldigt snabbt, och jag har mina knep för att få ordning på det.

Jag har fått som vana att, förutom att försöka komma ihåg att tvätta av ansiktet varje dag, även göra en dinkelmask då och då. Jag har en påse dinkelflingor av fullkorn som egentligen har gått ut, som jag använder istället för havregryn. Konsistensen blir ungefär densamma, och det skrubbar bra. Jag tar lite flingor i handen, fuktar dem i vatten och kramar ihop till en deg som jag kletar in ansiktet med och gnuggar lite. Det brukar gå alldeles utmärkt, men det är också något jag brukar göra ståendes vid handfatet. Idag gjorde jag det alltså medan jag låg i badkaret. Inte smart.

När jag var färdig och skulle skölja av ansiktet gjorde jag – utan att tänka mig för – som jag brukar göra när jag till exempel känner mig skitig i ansiktet i badkaret: Jag drar ner huvudet under vattnet, så att bara mun, näsa och ögon sticker upp, och så skvätter lite försiktigt upp vatten så att allt blir blött. Det fungerade bra; jag blev av med all gröt, och huden kändes slät. När jag satte mig upp igen skulle jag schamponera in håret, och det var då jag upptäckte det.

Gröten satt numera i håret – men inte i håret på huvudet. De tunga smulorna hade sjunkit ner till den kroppsdel som var närmast botten; en kroppsdel som numera också är väldigt hårbeklädd. Jag ägnade säkert en kvart åt att peta ut små degsmulor från könshåret, innan jag gav upp och lät det vara. Min hud i ansiktet är numera slät och len, och inte så fet som innan badet – och jag hoppas att fullkornsdinkel är bra för slemhinnorna.

Läs även andra bloggares åsikter om bad, hud, finnar, hormoner, puberteten, fet hy, huskurer, testosteron, hudvård, dinkel, fullkorn, humor

200 dagar på testosteron – Skäggväxt och tappade handdukar

Det har gått 200 dagar sedan jag började med testosteron idag. Jag kan inte fatta det. Å ena sidan känns det som om det var igår, å andra sidan minns jag knappt hur det var innan dess. Jag minns att jag mådde väldigt dåligt, att jag inte klarade av att se min egen spegelbild när jag klev ur duschen, och att jag hatade att ha mens – men de känslorna har i stort sett försvunnit. Blomma Bladsdotter beskrev att hennes könsdyfori hade förvandlats till könseufori efter könskorrigeringen. När jag hörde henne berätta det hoppades jag att jag skulle få uppleva samma sak. Jag är inte riktigt där än, men jag förstår verkligen vad hon menar.

Immanuel

Immanuel

Januari 2010

Förut när jag har haft mina fåfänga stunder och retuscherat bilder innan jag lagt upp dem i bloggen, var det oftast för att de var för oskarpa, för att min hud hade en konstig färg och för att jag hade mjäll och fnasig näsa. Idag var första gången sedan jag kom i puberteten som jag har fått släta ut näsan, för fnasigheten är tillbaka. Däremot hade jag aldrig plockat bort en finne förut, men det har jag lärt mig nu. Däremot inbillar jag mig att jag har lite färre finnar än vad jag hade efter andra sprutan. Min kropps reaktioner är mindre chockartade såhär en dryg vecka efter den tredje, utan påminner mest om hur jag reagerade efter den första.

Däremot har jag varit tvungen att byta vanor. Förut har jag alltid svept handduken runt midjan när jag kommer ut ur duschen, utan att tänka på det. Det fungerar inte längre; handduken ramlar ner så fort jag rör mig. Jag vet inte varför, för skillnaden i omkrets mellan höfter och midja har bara minskat med två centimeter, men det kanske är tillräckligt. Nuförtiden får jag istället svepa handduken lite högre upp, och sedan ta på mig morgonrocken och knyta skärpet. Jag har också upptäckt att kläderna sitter bättre, eftersom brösten har blivit mindre. Bröstvårtorna måste ha förflyttats säkert fem centimeter högre upp, och fastän måttet under bröstkorgen idag är detsamma som när jag började, så har måttet över brösten minskat med 10,5 cm.

Lägg därtill att min röst börjar mörkna mer och mer ju längre jag kommer i målbrottet, att jag slipper mens, att jag har mindre problem med torr hud och att jag har börjat få någon slags skäggväxt. Jag har inte rakat mig sedan julafton, så det är tre veckors skäggstubb på bilderna. Jag har märkt att jag trivs ganska bra med att vara lite orakad, eftersom jag inbillar mig att jag har lättare att passera som kille då.

På det hela är jag väldigt nöjd med min pubertet såhär långt. Lite finnar är ett väldigt lågt pris att betala för att äntligen känna att jag lever.

Läs även andra bloggares åsikter om testosteron, transsexualism, könskorrigering, vård, medicin, Nebido, bilder, diagram, statistik, kroppen, bröst, målbrott, förändring, puberteten, finnar, muskler, fett, vikt

Välkommen till mitt overkliga köksbord, Göran Hägglund

Hej, Göran Hägglund.

Jag vet att du gillar köksbord, så jag tänkte visa dig mitt. Det är visserligen inget riktigt köksbord, för det står inte i köket utan i vardagsrummet. Mitt kök är nämligen så litet att det inte ryms något bord där. Så kan det vara för en del.

Immanuel

Mitt köksbord är i trä och hålls ihop med träpluggar istället för spikar. Bordet är från 1917, och på den tiden var metallspikar dyrare än den arbetstid som gick åt till att tälja till en träplugg och bila (tror jag det heter) ett lämpligt hål. Jag är inte snickare, men min morfar var, och köksbordet kommer från hans barndomshem. Om du kommer hit kan du få se det. Jag lovar att röja av det innan, så vi kan sitta där. Just nu ser det däremot lite kaotiskt ut. Det gör det i hela min lägenhet, förresten, och jag hoppas att du inte är allergisk mot damm. Det har jag för vana att fråga folk som kommer, för att de inte ska bli chockade av att se hur jag bor.

Så vad gör jag vid mitt köksbord då? Inte mycket. Jag sitter oftare vid datorn, eller i soffan. Jag diskuterar gärna genuspolitik, men tittar aldrig på tv. Inte heller diskuterar vi livspusslet, så jag är antagligen kulturelitist. Högskoleutbildning har jag ju också, inom något så overkligt som engelska och historia. Däremot pratar vi mycket om hur jag ska få livet att fungera. ”Vi” är jag och mina boendestödjare från kommunen. Jag är inte bara kulturelitist, jag är psykfall också. Ensamstående psykfall har inget livspussel, vi har bara en vardag som aldrig går ihop.

Mitt overkliga arbetsrum

Jag skulle gärna diskutera livspussel och kulturelitism med dig, men ännu hellre sjukvårdspolitik. Jag skulle vilja diskutera stödet till personer med neuropsykiatriska funktionshinder (till exempel ADHD och Aspergers syndrom), sjukförsäkringarna, tvångskastreringarna… Ja, just ja. Jag vet inte om du minns lagförslag SOU 2007:16? Det är snart tre år sedan det förslaget lades fram, men det står bland annat att man måste skärpa lagen: Det räcker inte längre att kräva att folk ska gå med på att sterilisera sig för att få vård, utan staten ska ha rätt att kräva att människor kastreras. Jag undrar om du har glömt det, eftersom det inte har hänt någonting sedan dess. Fast det förstås, det handlar ju om transsexuella och intersexuella. Personer som genomgår en könskorrigering måste finna sig i lagar som om de gällde någon annan grupp funktionshindrade skulle utlösa ett ramaskri.

Jag råkar vara både kulturelitist, psykfall, bokstavsvuxen och transsexuell, så vi får säkert mycket att prata om. Du kanske har förstått att jag inte tänker rösta på Kristdemokraterna; det är inte direkt någon hemlighet. Ändå är du väldigt välkommen hem till mig, fast du inte lär kunna ragga några nya röster. Jag skulle bara väldigt gärna sätta mig och prata med dig, för att förstå hur du tänker. Var inte rädd, jag är inte så farlig som jag låter. Jag må vara overklig, men jag är i alla fall mänsklig.

Välkommen!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Göran Hägglund, kristdemokraterna, politik, val, vård, omsorg, funktionshinder, NPF, stöd, sjukförsäkringar, psykiatri, psykologi, psykisk sjukdom, ADHD, Aspergers syndrom, transsexualism, intersexualism, könskorrigeringar, kön, könsidentitet, könstillhörighet, genus, könsorgan, verklighetens folk, transpersoner, HBTQ, tvångskastrering, kastrering, sterilisering, operationer, lagar, normer, heteronormen, köksbord, bilder, boendestöd, dialog