Veganism som en ursäkt för att ta itu med sitt liv

Jag stod och lagade middag när mamma ringde. Hon frågade om jag äter helt veganskt nu, och jag hade faktiskt glömt bort det. Inte nyårslöftet, alltså, utan att jag har ätit mjölk och ägg fram tills för bara en dryg vecka sedan. I åtta dagar har jag klarat mig hittills, utan några som helst problem. Än så länge har jag inte fått några cravings för vare sig fetaost eller pastellfiskar*, men det lär väl dyka upp så småningom.

Fredagsgodis

Det är inte svårt att leva veganskt när man är hemma; problemen kommer framförallt när man är ute och reser och så. Det kräver lite planering – som jag är så dålig på. Om man som jag oftast inte ens märker att man behöver äta förrän man känner sig märkligt yr och darrig, så är det väldigt viktigt att ha mat tillgänglig som går att kasta i sig. Naturligtvis är det bästa att se till så man äter med jämna mellanrum, men det är inte alltid det går – och om man väl står där och svajar och kommer på att det var tio timmar sedan man åt sist, så blir man inte mätt av moralkakor om regelbundna måltider. Det man behöver är något som går att trycka i sig omedelbart. Till exempel:

• Morötter
• Nötter
• Solrosfrön
• Riskakor
• Frukt
• Russin

Tanken är alltså inte att man ska leva på det, men en morot eller två, eller en näve solrosfrön, kan ge tillräckligt med energi för att man i alla fall ska orka med att koka makaroner eller leta upp ett matställe.

Ickeveganer förväntar sig att veganism innebär att det är jättekomplicerat att veta vad man kan äta och hur man ska få i sig allt. Jag vet att det finns de som låtsas att de är veganer – och en liten grupp av de som faktiskt är veganer – som en ursäkt för att underhålla ätstörningar: Man kan slippa undan måltider eftersom det ändå inte finns något man kan äta. Själv har jag svårt att komma ihåg att äta och svårt att få i mig mat när jag är stressad eller nervös, och har dessutom fobi för att äta bland folk, och det kan tolkas som ätstörningar fast det inte är det. Jag har en icke-ätstörning som jag kämpat med hela livet.

I år tänker jag skaffa mig matvanor och försöka komma på hur man gör för att läsa av hungersignaler innan de gått för långt – och jag tänker utnyttja min veganism som en ursäkt för att verkligen anstränga mig.

***

*) De där gröna, gula och röda godisfiskarna som säljs i lösvikt. De röda är det karmin (E120) i, och alla tre färgerna är behandlade med bivax.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om mat, veganism, vegetarianism, nyårslöften, matvanor, rutiner, planering, problem, blodsocker, glömska, NPF, ADHD, ätstörningar, ursäkter, bilder, hälsa